Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Robert Larsson

Registrerad: 29 dec 2011 10:17 Senaste besök: I dag 02:43 Online: Nej

Robbanlasse

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Det nya, humana God of War

Robert Larsson28 maj 2017 21:171878 visningarKommentera: 3 !

God of War är en av världens mest kända spelserier. Det är också en av världens mest våldsamma. För varje ny del har Santa Monica tänjt på gränserna om vad man kan visa i ett spel och trean står förmodligen på toppen när det kommer till smaklösa avrättningar och andra groteska brutaliteter. Kratos har lemlästat i stort sett varenda gudomlig varelse det går att finna i den grekiska mytologin. Kvar finns bara blodiga rester.

Men det är inte bara våldet som God of War har gjort sig känt för. Det har sanslösa produktionsvärden som alltid har pressat Sonys Playstation-konsoler till den yttersta gränsen. Det har klanderfri kontroll, sjukt läckra miljöer, bossmöten som ger ordet ”skala” en helt ny innebörd och några av dom mest actionladdade sekvenserna som går att finna i ett spel. Kratos är också en otroligt omtyckt karaktär och är väl så nära en maskot man komma för ett företag som Sony. Nathan Drake och Kat i all ära, men Kratos är helt enkelt mer populär.

Vad han däremot inte är, är en välskriven och tredimensionell karaktär som man kan sympatisera med. Han har ett default läge och det är raseriutbrott modell större. Personlighetsdragen hos Kratos har alltid varit endimensionella och ibland rent av löjeväckande. Han har ofta marknadsförts som en brutal bulldozer med blod i blick och jag ska inte förneka att jag många gånger har tyckt att det var lite juvenilt och löjligt. God of War 3 drog dessutom våldet till sin yttersta spets och jag ryggade tillbaka både en och två gånger just för att det var så smaklöst.

När God of War presenterades på E3 2016 förväntade jag mig således bara mer av samma våldsamma och ibland lite barnsliga kaliber som gjort serien så uppskattad, fast förlagt till en ny mytologi. Kratos trodde jag skulle vara mer eller mindre oförändrad.

Det viskades om en nystart. Om nordiska gudar. Om Valhall, Ragnarök och Midgårdsormen.

Ryktet om nordisk mytologi visade sig vara korrekt, men utöver det var God of War klädd i en helt ny kostym. Till mångas förvåning, däribland min, så var upplägget inte längre präglat av det typiska ultravåldet som serien gjort sig ökänd för. Fokuset låg inte längre på tunga bossmöten, grafiska avrättningar och episk skala, utan om en intim relation mellan en far och son. Kratos hade genomgått en radikal utseendemässig förändring och dessutom blivit förälder på köpet.

Det är inte första gången Kratos har varit förälder. Den föregående trilogin handlade uteslutande om hans hämnd på sin fru och sitt barn, och i jakten på den blodiga vedergällningen fick det honom att glömma vilket ansvar det är att vara förälder. Hans blinda hat slog en dunkel slöja framför hans ögon där den enda vägen till försoning var att döda allt och alla som korsade hans väg.

Regissören bakom det nya God of War är Cory Barlog. Han har haft en tongivande roll inom serien och har tidigare stått som regissör för tvåan, av många ansett vara det bästa spelet i franchisen. Han kommenterade den nya inriktningen med att ”vi har berättat historien om Hulken, nu vill vi berätta historien om Bruce Banner.”

Att bli förälder innebär en stor förvandling av livet. Ny plats måste göras i tillvaron för nytillskottet där det gäller att anpassa sig för de utmaningar som kan tänkas komma med föräldraskapet. Du är nu den viktigaste personen i världen för detta barn. Du är inte längre i centrum och ansvaret som kommer med att fostra den här nya familjemedlemmen kommer rucka på de roller och rutiner du har haft sedan tidigare. Du är nu en förebild som måste sätta gränser och regler och lära ut goda moraliska värderingar.

Den här nya inriktningen med Kratos som nybliven förälder igen bäddar för en helt ny syn på vad God of War kan vara. Det kommer bli väldigt spännande att se hur Santa Monica porträtterar Kratos. Med andra ord; det kommer vara svårt att sympatisera med honom i hans roll som förälder om han sliter av huvudet på sina fiender så lättvindigt som han tidigare har gjort. Att vara ett viktigt föredöme för sin son borde vara A och O och något som borde reflekteras i hans personlighet, och som jag ser det finns det inte längre någon mening med att fortsätta det ändlösa mördandet.

Det finns nu alltså en reell chans här att göra Kratos tredimensionell, att få honom och serien att växa upp, att blomma ut i något som tidigare inte var möjligt på grund av den våldsamma tematiken. Kratos hölls gisslan av sitt eget humör och fastnade i tröttsamma troper som förstärkte machokulturen som ständigt genomsyrar spelbranschen. Jag säger inte att han behöver gå och bli mjuk, men att han däremot kan spegla en varelse av kött och blod, som kan styras av andra känslor än bara ensidigt raseri, som kan vara ett viktigt ideal för sin son, och kanske spelindustrin i sig.

I en bransch där alla måste skrika högst och hårdast för att synas blir det lätt avtändande när PR-filmerna mest kommer att handla om antalet explosioner, om hur många skott som kan avlossas per minut och hur många kroppar som kan staplas på hög. Det tar bort fokus på alla andra element som gör spel bra. Tittar man sig omkring idag kan man tro att alla spel bygger på att konflikter måste lösas med våld.

Det är ofta den bilden jag känner att branschen först vill förmedla. Det ytliga och det banala. Den blodiga delen. För det är lätt att marknadsföra. Det är lätt att visa. Det är häftigt och drar till sig uppmärksamhet. Ju högre chockvärde, desto mer säljer ditt spel. Det ska helst skvätta så mycket blod som möjligt och gärna i kombination med häftig slow motion.

God of War gjorde en helomvändning kring det här när det visades upp på E3 2016. Visst fanns det våldsamma inslag i den trailer som visades upp men det var inte prioriteringen, det var inte det som sålde spelet. Det som tog det till helt nya nivåer var samspelet mellan Kratos och hans son. Fokuset på föräldraskapet. På ansvar och att lära ut goda moraliska värderingar. Det var en relativt lugn och stämningsfull trailer som visade upp helt nya sidor av både God of War och Kratos, och sett till seriens tidigare bombastiska utannonseringar spelade detta i en helt annan liga. Det kändes både som en evolution och revolution att få se den här inriktningen på en sådan klassisk serie.

Jag hoppas att Cory Barlog och Santa Monica fortsätter på det spåret som de valde att visa upp på förra årets E3 nu när nästa visning snart är här. Jag vill att de höjer standarden på berättandet, på karaktäriseringen och att de förmedlar en vuxnare och mer sympatisk atmosfär. En atmosfär som inte stoltserar med att vältra sig i grisigt övervåld och spektakulära avrättningar, utan något som går djupare och längre. Något som berör på riktigt, men som samtidigt lyckas leverera det tunga och episka som serien gjort sig känd för.

Om en av världens mest våldsamma spelserier kan förändras från grunden och tillslut växa upp, kanske kan vi och resten av industrin också göra det.Taggar: God of War, E3, Cory Barlog, Kratos, våld, blod, död, förintelse, förändring

« Till bloggen

Kommentarer

Savior Katana29 maj 2017q

Bra blogginlägg. Ja, God Of War spelen har aldrig varit spel jag spelat för storyn, och många inslag är direkt pinsamma, speciellt när de blandar in sex i spektaklet. Gameplayet och det höga produktionsvärdet däremot har jag alltid gillat, men förstår att det är dags för en annan inriktning nu. Jag tror att Santa Monica Studios har sneglat en del på relationen mellan karaktärerna i The Last Of Us och säkerligen låtit sig influeras. En relation mellan två karaktärer genom ett helt spel är säkert väldigt svårt att få till riktigt bra i spel och få har lyckats tycker jag. Det är mycket som kan gå fel men jag hoppas på att det funkar och att sonen inte bara blir ett störningsmoment. Npc:s (om han nu inte är spelbar under vissa sekvenser) kan lätt hamna i den fällan tyvärr tycker jag.

Men Santa Monica är bra, och Cory Barlog har stor erfarenhet, och som du skriver: God Of War 2 på meritlistan (min favorit i serien, även om story och cutscenes var 💩). Han är i 40-års åldern nu och säkert pappa själv, så det ska bli väldigt intressant att se var det här landar. Kanske i ett spel som har mer spänning än renodlad action.

Aaron Vesterberg Ringhög 1 jun 2017q

Gillar verkligen texten!
Tittade på rubriken tänkte "Vänta nu, kommer han dra den vinkeln..?" och blev helt enkelt tvungen att läsa.

Jag tycker att dina perspektiv känns rimliga sett till vad som hittills har visats, men har faktiskt lite andra tankar som jag skulle vilja dela med mig av kring fenomenet med att "vara pappa".

Trenden av att få spela som en fadersfigur upplever jag ha fått nya ben sedan 2012 så vi kontrollerade Lee, som tog hand om lilla Clementine samtidigt som Joel fick hitta en ny skyddsling i Ellie. Den uppenbara målgruppen skulle vara lite äldre män som kanske hade barn själva, eller inte hade barn själva och resultatet blev i mina ögon endera fantastiskt, endera pinsamt.

Det fantastiska var de moment jag kände att jag kunde relatera till (som slutet i The Last of Us) men det pinsamma vilade i det märkligt vinklade porträttet som gavs både Joel och Lee upprepade gånger när dessa förde konversationer med Clementine respektive Ellie. Dialogen kändes förcerad och endast fokustestat mot yngre mäns fantasier kring hur de själva hade velat agera som förälder åt respektive unge OM de fick chansen. Nyanserna av bristande tålamod, trötthet och i vissa lägen rent och skärt förakt som borde ha sin plats i många av scenerna i både The Last of Us och The Walking Dead, fick helt enkelt inte plats i mina ögon.

Men visst - det blev hit på hit och kritikerkåren hyllade spelens narrativ till skyarna. Som sig bör.

Att God of War nu följer samma fotspår förvånar mig inte ett dugg faktiskt. Jag ser redan hur de tittat närmare på samma fokusgrupp som älskade TLOU, TWD och exempelvis slutet i Uncharted 4, konstaterat att det här är den typen av narrativ som går hem och fortsatt på det.

Jag har också en stark känsla av att det våld vi är vana vid kommer rampas upp ännu mer i nya God of War, av den enkla anledningen att vi nu ska ges en mer emotionell anledning att "hoppas" att Kratos krossar bröstkorgar så inälvorna sprutar. Hur vi nu ska lära oss relatera till ett nytt barn att ta hand om och känna empati för de förluster som den nya berättelsen ska presentera.

Avslutningsvis tänkte jag på en specifik sak genom hela trailern och det var det faktum att Kratos har fått ett typiskt tortt porträtt i mina ögon. Han är den "tafatte gubben som anstränger sig för att visa lite känslor under den stenhårda ytan" - ett alias jag kan tänka mig att många inom den tänkta målgruppen gärna relaterar till.

När jag läste ditt perspektiv slog det mig hur vissa spel verkar ha samma fokusgrupp idag som för tio år sedan, med enda skillnaden att denna målgrupp har blivit tio år äldre.

nu vill man klämma in direkta relationer mellan barn och far (i princip aldrig mor och barn), och vips pannkaka ser vi en stadig trend ta över.

Tycka vad man tycka vill, men jag förbehåller mig rätten att vara lite cynisk mot den.

Oavsett vilket gillade jag verkligen din text. Läsvärd och inbjudande minst sagt. :)

SenseMaker 4 jun 2017q

Körde några banor av 3an men tröttnade. Hoppas 4an har mer story. Och mindre hack n slash

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.