Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Robert Larsson

Registrerad: 29 dec 2011 10:17 Senaste besök: I dag 11:54 Online: Nej

Robbanlasse

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Remakes, remasters och en historielös framtid

Robert Larsson 9 jul 2017 19:491185 visningarKommentera: 1 !

Remakes och remasters är ett fenomen vi ser breda ut sig och ta alltmer plats. Idag är det en väldigt vanlig företeelse att gamla spel dyker upp i en ny utgåva, eller att de görs om från grunden och släpps i ett helt nytt utförande. Trenden med att ge ut gamla spel i den omfattningen vi ser nu känner jag började med den nuvarande generationen. Förut var det bara ett fåtal spel som skattade sig lyckliga att få sig den här behandlingen, men nu kan man lätt få uppfattningen om att vartenda spel värt namnet får sig en modern ansiktslyftning.

Jag tyckte inledningsvis att det här var en tråkig trend, det kändes som att branschen drabbats av idétorka och att det skickade signaler om stagnation och brist på nytänkande. Känslan av återupprepning växte sig allt större, och med avsaknaden av nya spel fick man lätt intrycket av att spelindustrin bara rapade upp föregående succéer i jakt på snabba pengar.

Med tiden har jag dock börjat fundera mer och mer på det här med återutgivningar. Vi rör oss mot en alltmer osäker framtid gällande spel, och införandet av onlineaspekter, mikrotransaktioner, DLC och hela det här ”spel som tjänst”-tänket gör att moderna spel idag konsumeras på ett helt annat sätt än vad de gjorde förr.

Vi rör oss mot en framtid där en bit av vår historia kommer försvinna tack vare den nya tekniken. Onlinespelandet har tagit allt större plats och renodlade multiplayerspel kommer i framtiden vara helt obrukbara. Nästan varje nytt spel idag kommer med expansioner, skins och olika sorters förbokningserbjudande, sådant som följde med förr i tiden men som nu säljs som separata enheter. Spelen styckas upp och säljs i bitar.

Spel är också beroende av sin hårdvara. För att ta del av gamla spel idag och på så sätt få sig en liten tugga av det som historien har att erbjuda behöver man en ansenlig mängd konsoler. Dessa kan vara svåra att få tag på och det är också ganska bökigt att ha en stor maskinpark hemma. Du behöver inte ha tio olika Blu-ray-spelare hemma för att se gamla filmer eller ha fem stycken lånekort för att läsa antika böcker, men tyvärr lirar spel i en helt annan kategori. Dessutom har andrahandsmarknaden för spel idag blivit väldigt dyr tack vare många opportunister som säljer gamla klassiker för hutlösa summor pengar. För en icke insatt kan det vara en snårig djungel att hitta rätt i utbudet som finns samtidigt som man helst inte vill bli ekonomiskt ruinerad på köpet.

Remakes och remasters löser en del av det här problemet. Istället för att kännas som en billig metod för att fylla igen ett gapande hål i spelutbudet, ser jag det istället som att en bit av spelhistorien görs tillgänglig på nytt, och dessutom i ett utförande som det var tänkt. Visserligen känns det mer som en renodlad kulturgärning när det handlar om ett riktigt gammalt spel som får chansen på nytt, än ett som kom på föregående generation, men eftersom många av konsolerna idag saknar bakåtkompatibilitet är det ändå ett ypperligt tillfälle att introducera spelet till en ny publik.

Tack vare digital distribution har många gamla sällsynta pärlor fått en ny chans i strålkastarljuset. Lucas Arts gamla peka-och-klicka spel som nästan varit utrotade i nära på två decennier har återuppstått och fått finfint mottagande av den nya generationens spelare. Och när ett modernare spel som innehåller multiplayer putsas upp, vaknar det döda communityt till liv igen. Det körs också på en starkare hårdvara och kan dra nytta av skarpare upplösning och bättre bilduppdatering samtidigt som allt extra innehåll följer med utan extra kostnad. Du får med andra ord ett komplett spel.

Crash Bandicoot har gjort en storartad återkomst med tre nya spel som gjorts om från grunden. Försäljningen visar på riktigt starka papper och snart kommer även Shadow of the Colossus och Resident Evil 2 i helt nya kostymer. Som en liten sidnotis var det Capcom som verkligen satte standarden på hur en remake ska vara i och med deras uppdatering av Resident Evil till Gamecube. Och den versionen har i sin tur släppts flera gånger om till flera format vilket gör att fler människor kan få spela det.

Microsoft ska också ha en eloge för att de lyckats med att göra två stycken generationer Xbox bakåtkompatibelt med One. Det finns ett otroligt stort utbud av spel till OG Xbox och 360 och att nu introducera detta är i mitt tycke ett suveränt inslag från Microsoft.

Nintendo försöker också tillgängliggöra en del av sitt digra utbud med sina NES och SNES-mini konsoler. Spelen kommer i en smidig lösning med ett plug and play-koncept som dessutom anländer i en exakt replika av sina respektive konsoler, allt för att kittla nostalgitarmen till det allra yttersta. Det tråkiga är att mängden konsoler är begränsade och att det hela mynnar ut till ett åtråvärt samlarobjekt istället för något som allmänheten hade kunnat dra nytta av, men det är som det är. Nintendo har också en VC-tjänst där många av deras gamla klassiker görs tillgängliga och här finns det en enorm potential till ett stycke spelhistoria, men Nintendo är som dom är och man vet aldrig i vilken riktning de kommer ta sin tjänst.

Likadant för Sony med sitt PSN där de introducerade gamla PS2-klassikers, uppdaterade med lite modernare nymodigheter som trophystöd, nya kontroller och en något skarpare upplösning. Tyvärr satsas det inte så mycket på detta och förmodligen är det svalt intresse för publiken att spela om gamla spel när det finns mängder och åter mängder med nya spel att beta av.

Mycket av det här skulle kunna gå att göras bättre, men det är ändå fint att se att man använder den nya tekniken för att möjliggöra en del av det enorma spelutbudet som annars går förlorat så fort en ny generation introduceras. Eftersom spel alltid är beroende av sin hårdvara är det många spel man går miste om, och att då dessa får en ny chans på en aktuell och kanske mer framgångsrikare plattform ser jag bara som positivt.

Jag tycker det är viktigt att värna om historien men tyvärr är det bara en liten del av kakan som görs tillgänglig för en ny publik. Resten faller i glömska, annat än genom emuleringar, Youtube-videos och andra halvdana lösningar. En större ansats från spelindustrin hade varit välkommen, men med tanke på att många av de remakes och remasters som har kommit på senare tid har fått väldigt bra mottagande, kan en bara hoppas på att trenden på att ge ut gamla spel fortsätter.Taggar: remakes, remasters, historielös framtid, återutgivningar, digital distribution

« Till bloggen

Kommentarer

Mattias Leisky12 jul 2017q

Bra och intressant skrivet. Enda jag inte riktigt håller med om är väl att Shadow of the Colossus. Känner att man gått lite till överdrift där när man först uppdaterar till en kompetent HD-version som släpps till PS3 och sedan gör ännu en uppdatering till PS4. Visst, för mig gör det inget som inte spelat annat en originalet (och då inte ordentligt, kom några kolosser in) så det blir en ny upplevelse för mig. Men för de som kanske spelat båda versionerna känns detta lite som en cash-in från speltillverkarens håll då de (speltillverkaren) vet att spelet har en hängiven fanskara som säkerligen betalar en rätt saftig prislapp (i sammanhanget) för att få köra det igen. Enligt min mening vore det bättre att bara göra HD-versionen tillgänglig för en billig penning och sedan var det, det.

Annars håller jag med i stort. Jag gillar trenden och precis som dig hoppas jag att den fortsätter. Själv drömmer jag om en ordentlig lansering av Segas Model 2&3-arkadspel. Men jag får nog drömma ett tag...

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.