Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Robert Larsson

Registrerad: 29 dec 2011 10:17 Senaste besök: I går 23:18 Online: Nej

Robbanlasse

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

The Ringed City räddade Dark Souls 3

Robert Larsson24 sep 2017 21:401730 visningarKommentera: 2 !



Jag har haft en beef med Dark Souls 3.

Det var årets största besvikelse för mig 2016

Jag gav Ashes of Ariandel ett NEJ i min recension av det.

Jag gillade helt enkelt inte spelet. I relation till de andra spelen i serien föll det kort och förlitade sig för mycket på fanservice och nostalgi. Det var en feg och själlös produkt producerad av ett företag som var mer intresserade av att skärskåda det förflutna, istället för att bryta ny mark och ta serien vidare in i framtiden.

Jag var inte positivt inställd till The Ringed City heller, den avslutande expansionen som släpptes tidigare i år, och det tog mig ända till slutet innan jag skiftade åsikt om det. Innan dess var det mest en axelryckning och knappast den episka slutklämmen jag förväntade mig. Vad som hände sedan är svårt att beskriva, men när jag fällde den sista bossen i The Ringed City fick jag tillbaka den underbara känslan av triumf och någonstans där förändrades min inställning till spelet.

Ju fler timmar jag investerade i The Ringed City, desto mer växte det i mina ögon. Det var ett riktigt gediget hantverk som kännetecknade allt det Souls stod för samt att det dessutom introducerade några av dom bästa bossarna i hela serien. Jag fick tillbaka samma känsla som när jag spelade ettan, där liknande typer av obskyra hemligheter och svårknäckta bossar gjorde sig gällande. From Software hittade nerven och glöden jag tyckte saknades i huvudspelet.

The Ringed City stimulerade mig på nytt och uppmuntrade mig att skapa en ny karaktär. Jag beslutade mig för att ta mig an Dark Souls 3 med nya ögon och se om min negativa inställning till det hade ändrats. Tanken på att det fanns ett Souls som jag ogillade gick inte ihop med min världsbild av en serie som kvalar sig in som den allra främsta som någonsin skapats.

Jag anlände till Firelink Shrine med nervösa steg. Det fanns en oro inom mig att jag skulle fortsätta ogilla spelet med samma starka lidelse som förut, och att en ny genomspelning skulle kännas som slöseri med tid. Långt bak i huvudet ekade en liten röst: varför försöka gilla någonting som man vet inte tilltalar en?

Bara några timmar in i Dark Souls 3 kände jag hur entusiasmen för att återupptäcka det här äventyret var på topp. Det var en uppfriskande och fräsch upplevelse och det var skönt att kunna kliva in i ringen igen med en positiv attityd istället för en negativ. Jag sporrades till att experimentera med nya builds. Jag ville testa alla vapen, upptäcka alla hemligheter, bära alla rustningar, göra alla sidouppdrag och engagera mig i alla former av PvP.

Jag började uppskatta alla de komponenter som Dark Souls 3 förde med sig. Jag såg allting i ett nytt ljus och istället för att sucka åt flörtarna till tidigare delar i serien beundrade jag dom. From Software tar allt de har lärt sig genom åren och gör en sorts ”Souls All-Star” där många av de definierande inslagen som figurerat i serien kommer tillbaka i en ny skrud. Och vilken skrud sen!

Det är oerhört imponerande när man ser hur långt From har kommit med den grafiska kvaliteten sedan Demon´s Souls. Dark Souls 3 både låter och ser fantastiskt ut och den audiovisuella inramningen är ingenting annat än en fullpoängare. Trean är också jämnast när det kommer till kalibern på miljöerna och bossarna, och designen överlag är riktigt bra och stämningsfull.

Det var smärtsamt att gå tillbaka till min recension av Ashes of Ariandel. Jag vidhåller att det är den svagaste expansionen som har släppts till ett Souls, men flera av mina anmärkningar på expansionen har reviderats idag. Ett av dessa är kritiken mot bossarna som jag kallar ”några av dom mest tandlösa bossarna i serien”. Det här påståendet stämmer in på den valfria bossen, men den obligatoriska mot Sister Friede är förmodligen en av dom absolut bästa i hela serien. Det är ett episkt spektakel som inte riktigt går att jämföra med något annat i serien och hur jag kunde bli missnöjd med den vet bara gudarna.

The Ringed City gav också Ariandel nytt existensberättigande eftersom storyn är en direkt fortsättning på det som byggs upp där. I min mening skulle bägge expansionerna slagits ihop till en, men det är naturligtvis för mycket att begära i det nuvarande tillståndet som branschen befinner sig i. Jag erkänner att jag tappade bollen med den här recensionen och mycket av det jag skriver om Ashes of Ariandel stämmer inte överens med mina känslor för det idag.

Den enda förklaringen jag kan ge är att min åsikt om Ashes of Ariandel var tyvärr redan färgad av min negativa inställning som jag ådrog mig under resan med Dark Souls 3, och vad än From Software hittade på så fann jag det vara otillräckligt. Lyckligtvis är åsikter inte statiska. Smaken förändras. Synsätten omvandlas. Och för mig var det precis det som hände. Jag är glad att jag hittade tillbaka till Dark Souls 3 och försonades med både spelet och dess expansioner.

När jag återkopplar många av de nostalgiska ögonblicken som dyker upp i trean blir jag inte sällan melankolisk. Genom att ge oss en del som påminner om allt det goda Souls har stått för genom åren, tar From Software adjö till den serie som har byggt upp företaget till en gigant inom spelindustrin. Jag misslyckades med att se detta första gången jag spelade det, men lyckligtvis är rollerna idag ombytta.

Min nuvarande kärlek till Dark Souls 3 är helt och hållet The Ringed Citys förtjänst. Hade jag inte spelat det hade jag förmodligen aldrig gått tillbaka och omvärderat mina åsikter. The Ringed City var så bra att mitt tidigare förakt numera har bytts ut till ett maniskt vurmande och jag håller nu trean som det bästa i serien.

Souls works in mysterious ways.Taggar: Dark Souls 3, The Ringed City, Ashes of Ariandel, DLC, expansioner

« Till bloggen

Kommentarer

Anders Eklöf25 sep 2017q

Jag har ju inte spelat igenom alla Souls-spel, men för mig är fortfarande Bloodborne kungen.

Aleksandar Buntic25 sep 2017q

Kul att The Ringed City fick dig att ge DS3 en till chans. Har spelat alla Souls-spel (Demon's, Dark 1-3 och Bloodborne) och håller trean absolut högst upp. Mycket tack vare PvPn, men även hur de lyckats väva samman alla spelmoment från tidigare spel i serien och lyfta det ett litet snäpp.

Spelet blev otroligt mycket bättre när de patchade bort METAn med quality build och gjorde det mer värt att experimentera med andra builds. Nu kör jag strenght poise med lothric knight greatsword. Har även en Pyromamcer, dex katana, dex fastroller med daggers, mage och säkert någon trollgubbe. Har nog spenderat över 400h i DS3 totalt.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.