Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Robert Larsson

Registrerad: 29 dec 2011 10:17 Senaste besök: I går 16:24 Online: Nej

Robbanlasse

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Dark Souls & Bloodborne DLC – Från bäst till sämst

Robert Larsson13 nov 2017 21:27347 visningarKommentera: 0 !

Dark Souls och Bloodborne är något av det bästa jag vet i spelväg. De här spelen tillhör den absoluta gräddan när det kommer till action-rpg och underhållningsvärdet är nära nog tio av tio för alla spelen i serien. Det blir inte sämre heller av att samtliga spel har ackompanjerats av suveräna expansioner som allihop har bidragit till att kvaliteten höjts ytterligare ett par snäpp.

Jag har länge suttit och tänkt på vilken av dessa expansioner jag tycker är bäst. Egentligen gillar jag varenda en, de tillför alla sin egen unika touch, men det är ett par stycken av dom jag ändå känner sticker ut lite mer än övrigt. Efter en lång tids funderande tänkte jag därför nu sammanställa en lista där jag rankar alla DLC-paketen till Soulsborne-serien, från bäst till sämst.

1. The Old Hunters (Bloodborne)

I likhet med Dark Souls 1 fick Bloodborne bara en expansion. Men vilken expansion det var sen. The Old Hunters innehåller de coolaste bossarna, de fräckaste kläderna och de bästa vapnen. Äventyret börjar i Hunter´s Nightmare, ett mardrömsrike där spelaren befinner sig i en förvriden version av Cathedral Ward, och som där tvingas slåss mot gamla jägare som fastnat i en oändlig cykel där kampen mot blodtörstiga bestar fortgår all evighet.

Resan fortsätter sedan framåt genom skräckinjagande forskningssalar, där hårresande monstrositeter gör allt för att döda dig, och avslutas sedan i en gammal fiskeby, ett område som är en uppenbar hyllning till H.P Lovecrafts kortroman The Shadow over Innsmouth. The Old Hunters är allt som fansen efterfrågade om och expanderade huvudspelet på bästa tänkbara sätt.

2. Crown of the Sunken King (Dark Souls 2)

Det här DLC-paketet är det första segmentet i The Lost Crowns-trilogin som From Software släppte till Dark Souls 2. Det utspelar sig i Shulva City och uppvisar en väldigt läcker och intrikat bandesign, som ringlar upp och ner bland gröna bergskammare och mystiska pelare, till avgrundsdjupet av en gammal gravkammare där en skönsjungande varelse väntar på dig.

Dark Souls 2 fick mycket kritik för just nivådesignen och From Software adresserar fansens mothugg direkt från start. Crown of the Sunken King har också en väldigt egensinnig atmosfär, den känns hypnotisk, som en avlägsen dröm där den enda vägen framåt är att klättra ner, ner och ner. Den här expansionen har utan tvekan bäst art direction av de tre som släpptes och har även den bästa draken i serien.

3. The Ringed City (Dark Souls 3)

The Ringed City hade den längsta uppförsbacken jag någonsin sett i ett Souls. Det tog nära på ända fram till slutbossen innan jag fann någon som helst glädje i den här expansionen. Gatloppet med änglarna, återbesöket av Earthen Peak, Judicatorn vid Mausoleet och kullerstenstrapporna i The Ringed City var ve och fasa och fan och hans moster. Jag hatade skiten rent ut sagt.

Men när jag kom tillbaka för ett andra besök klickade det desto bättre. Polletten trillade äntligen ner, det var lite samma känsla som när man fastnade för Demon´s Souls ett par år tidigare. Jag lyckades äntligen se charmen med The Ringed City och det slutade med att jag kärade ner mig i det fullständigt.

Det har en fantastisk uppsättning bossar, makalös grafik, tuffa vapen (Aquamarine Dagger for the win) samt den mest episka slutbossen i Souls-historien. The Ringed City är en fullträff i alla aspekter och en värdig avslutning till en av världens bästa spelserier.

4. Artorias of the Abyss (Dark Souls)

Artorias of the Abyss var den första DLC-expansionen som kom ut för serien och From Software visade direkt vart skåpet skulle stå när det kom till att producera extra material till sina spel.

Handlingen är väldigt välintegrerad med huvudspelet och knyter ihop många trådar som hänger lösa därifrån. De fyra bossar som introduceras är svintunga och delar ut så mycket pisk att man är tvungen att stänga av spelet ibland för att inte drabbas av hjärnblödning. Artorias själv står som herre på täppan och är en av dom bästa, om inte den bästa, bossen i hela serien.

Med Artorias of the Abyss visade From Software spelindustrin hur man ska tänka i termer av DLC. Det en solid expansion som rättfärdigar sin prislapp då fokus ligger på kvalitativt och intressant innehåll, snarare än överflödigt krimskrams som ingen jävel bryr sig om mer än fem minuter efter köpet.

5. Crown of the Ivory King (Dark Souls 2)

Crown of the Ivory King var tidigare min favorit bland Souls-expansioner, men har fått ta några kliv tillbaka på rankingen då jag inte finner det lika bra som tidigare.

Det här materialet utspelar sig i det frusna kungariket Eleum Loyce. Jag älskar det här området och jag diggar twisten med att man måste utforska det två gånger då mycket är fruset till is under första upptäcktsfärden. Vyerna är häpnadsväckande vackra och utmaningen ligger på topp med alla roliga fiender man stöter på.

From Software slår också på stora trumman när det kommer till sista bossen. Hela äventyret i Eleum Loyce kretsar kring att förbereda sig för det magnifika mötet mot den brända Elfenbenskungen. När det gäller set pieces i Dark Souls är det inget som matchar den showdown som tar plats nere i Old Chaos.

Frigid Outskirts däremot, gör vi bäst i att inte nämna. Brrr.

6. Crown of the Old Iron King (Dark Souls 2)

Sir Alonne och Fume Knight. Det är två namn varje Souls-spelare bör ha lagt på minnet vid det här laget. Båda bjuder på en riktigt gedigen utmaning och förutom ren skicklighet krävs det också stort tålamod och nerver av stål för att få ner dessa herrar.

Crown of the Old Iron King sticker också ut med sin originella bandesign som tar plats i ett avlångt gammalt tegeltorn. I början är alla hissar och andra mekaniker avstängda och för att få i sta allt gäller det att sätta igång tornets uråldriga kamin. Det gäller att inte vara höjdrädd under resans gång.

Crown of the Old Iron King introducerar också den mest irriterande (och humoristiska) NPC-invaderaren i hela serien, nämligen Maldron the Assassin. Hans lilla instick glömmer man inte första taget och jag gillar att From Softwares försök att ge sina NPCs mer personlighet.

7. Ashes of Ariandel (Dark Souls 3)

På sista plats finner vi Ashes of Ariandel. Inget dåligt tillägg, men sett till vad dom andra expansionerna erbjuder står det sig rätt slätt. Det är dock fortfarande värt en genomspelning eller två och det finns en hel del godis att upptäcka även här. Det bästa med Ashes of Ariandel är det snöiga vinterlandskapet och kopplingen till Painted World of Ariamis från ettan. Grafiken är väldigt snygg och att traska runt i meterhög pudersnö har aldrig sett bättre ut.

Det innehåller också en av dom bästa bossfajterna i serien. Det är ett kaosartat trestegsmöte som uppfyller alla kriterier över hur en bra boss ska vara. Alla färdigheter man byggt upp genom spelet kommer på prov i den här fajten och det gäller att ha tungan rätt i mun om man ska gå helskinnad därifrån. Det är också värt att nämna den fantastiska musiken som är ingenting annat än ett stycke konst. När man är klar sen sprutar adrenalinet ur näsan och händerna darrar likt en epileptiker.

Det, mina vänner, är en fantastisk känsla. Precis som det ska vara när det kommer till den här underbara serien.Taggar: Dark Souls, Bloodborne, DLC, expansioner, från bäst till sämst, lista

« Till bloggen

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.