Sportbrorsan
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
Rockstar flyr inte verkligheten
São Paulo, Brasilien. En av världens absolut största städer med sina nitton miljoner invånare. Men där det finns många människor finns det också djupa sociala klyftor. Den välbärgade eliten festar på takvåningar med utsikt högt över kåkstädernas fattigdom, och där nere är droghandel och prostitution de enda alternativen. Att kriminella gäng kidnappar förmögna personer är vanligt förekommande och därför frodas livvakter och privata arméer. Lagens arm är inte särskilt lång där korruptionen är djupt rotad. Polisens specialstyrkor pryder sig med dödskalle-emblem. Mitt i detta São Paulo finner man även den alkoholiserade och pillerknaprande ex-snuten Max Payne, på flykt från sitt tidigare liv.
I Max Payne 3 lämnar huvudpersonen sin hemvist i New York och reser till Latinamerika för att arbeta som livvakt. Det råder inget tvivel om spelets tillhörighet i den klassiska serien, skapad av finska Remedy Entertainment i början på 2000-talet, men visst har något förändrats. Den osentimentala noirstämningen som varit seriens signum är borta. Bytet av utvecklare till kanadensiska Rockstar Vancouver har lett till oväntat resultat. Istället för ännu en deckare har man skapat årets viktigaste spelberättelse, en febrig solsemester in i mörkrets hjärta.
Spelet är konstruerat på traditionellt vis där mellansekvenser och spelmoment byter av varandra fram till slutet. Spelaren rensar ett rum på fiender, ser handlingen avancera, för att sedan upprepa proceduren. Men med hjälp av regitekniska tricks lyckas Rockstar lyfta presentationen till en högre nivå. Max stirrar i ena stunden djupt ned i whiskeyglaset för att i nästa låta drycken förvandlas till Tietê-floden, plötsligt sitter han i en båt på väg uppför strömmen. Med genomtänkta och vackra visuella övergångar syr man sömlöst ihop spelets olika kapitel och maskerar den simpla grundkonstruktionen. Inte heller laddningsskärmar avbryter handlingen eftersom data strömmar kontinuerligt från skivan istället för att laddas i klumpar, ett måste för spel som vill berätta. Och Max Payne 3 vill berätta.
I en spelkultur som bygger på verklighetsflykt är det ovanligt, för att inte nämna uppfriskande, med något som istället försöker skildra verkliga förhållanden på en verklig plats. Tillsammans med den cyniske Max får man uppleva både elitens lyxliv och favelans fattigdom. Till en början existerar det våldsamma Brasilien bara i periferin på hans resa, men så i en vändning mot slutet av spelets första hälft förändras förhållandet. Max och São Paulo kolliderar med varandra, och en av Rockstars talanger som utvecklare blir tydlig; att berätta om större sammanhang utan att förlora den enskilda individens perspektiv.
Det tar en tid innan man fattar tycke för den ruffige Max. Han är småfet, okarismatisk och bär sina tidigare misstag som medaljer - men innerst inne också osjälvisk. Människorna runt omkring manar honom att gå vidare med sitt liv och släppa taget om det förflutna, men han vägrar förlåta sig själv. Även som spelare är man snart övertygad om att han förtjänar botgörelse. Max resa börjar med en kvinna i nöd, men egentligen är det han själv som behöver räddas. Den som sitter vid kontrollens spakar blir det odefinierbara som styr honom att söka sina demoner istället för att fly från dem. Det gränsar nästan till meta när Max stannar upp och frågar sig varför han fortsätter att plåga sig själv. Även om han inte själv förstår så gör spelaren det och tvingar honom således vidare. Manusförfattaren Dan Houser har skapat ett känslomässigt band mellan huvudkaraktär och spelare som inte bygger på ren identifikation. Bara Naughty Dogs Nathan Drake från Uncharted-spelen kommer i närheten av samma förhållande med sin spelare, eller Rockstars egna John Marston från Red Dead Redemption.
Det som skiljer Max Payne 3 från övriga i en annars övermätt genre är Rockstars ambitioner med spelmediet. Det här är en helhetsupplevelse där alla aspekter är precis lika viktiga, spelmoment som narrativ och soundtrack. Den sedvanliga textraden ovanför omslagets titel, ”Rockstar Games Presents”, sammanfattar vad studion vill uppnå; ett hantverk att vara stolt över, där ingen del finns bara för att ursäkta en annan. I en bransch där det är vanligt att utvecklare väljer den ironiska vägen, uppmanar spelaren att inte ta handling eller karaktärer på allvar utan istället skratta åt bristfällig kvalité, så är Max Payne 3 unikt. Med en hjälte som vägrar vara ett blankt ark papper uppmärksammar spelet en verklig konflikts verkliga förhållanden. Det är en chartersemester till platser dit man inte åker, med sevärdheter för grymma att nämna, och därav en av årets viktigaste spelupplevelser.
