Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Alejandro Soler

31 Registrerad: 14 sep 2012 13:07 Senaste besök: I går 22:03 Online: Nej

Uppsala Carbonara86

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Elefanten i rummet heter Miyamoto

Alejandro Soler19 jan 2015 09:572974 visningarKommentera: 16 !

KRÖNIKA. Under tiden som resten av världen dansar euforiskt kring Nintendos lägereld, skriker att allt är förlåtet efter Wii U, Nintendos korkade affärsbeslut och inväntar frenetiskt på nästa Zelda-installation med sedlarna perforerade i handflatorna, sitter jag kvar i min ensamhet och känner stark vemod till 2015. För samtidigt som vi väntar på att nästa Legend of Zelda, likt spelvärldens messias ska lanseras någon gång vid slutet av året, släpps samtidigt nästa installation i ett annat Nintendo-varumärke nämligen Star Fox. Fast det är det ingen som bryr sig om längre, inte ens jag som anser att Star Fox-serien tillsammans med Metroid tillhör Nintendos allra bästa speluniversum. Och om jag inte bryr mig Nintendo, som ändå är ett fan, vem gör det då?

Folk snackar ofta om Sonic-cykeln och Segas totala brist på engagemang när det gäller att förvalta Sonic-licensen med någon form av respekt. Star Fox-serien är istället i min mening, en perfekt metafor för Miyamotos och Nintendos totala brist på insikt, förståelse och förvaltning kring Nintendos egna varumärken. Av alla varumärken som Nintendo fullständigt skiter i idag (och det är en hel del), tror jag att Star Fox är den spelserien som under åren blivit mest utsatt av idiotiska affärsbeslut. Nerlagda installationer, misslyckad outsourcing, halvhjärtade remakes och påtvingad tematik på spel som inte har något att göra med serien. Flygässet Fox McCloud från legosoldatsdivisionen ”Star Fox” gick från att vara en av Nintendos viktigaste spelhjältar, till att bli Nintendos bitch och utvisades till Mytamotos sadistiska kontrollgimmickfetischlekar i Kyotos källare.

Jag har älskat rail shooter-genren sedan jag spelade första Star Fox (eller Starwing som det hette hos oss) till Super Nintendo. Än idag plockar jag upp spelet en gång per år och spelar igenom spelet. När Star Fox släpptes däremot var jag väldigt ensam om att tycka om spelet. Mina vänner som antingen hade köpt eller lånat spelet av klasskompisar tyckte att spelet var för svårt. De kunde inte heller komma över att du tryckte nedåt på för att flyga uppåt – trots mina pedagogiska förklaringar och gestikuleringar med min hand formad som en joystick, tryckandes mot mig för att simulera en stigande flygriktning.

När jag fick mitt exemplar av Star Fox av mina föräldrar många år efter release, blev jag helt fascinerad av speluniversumet. Super FX-chipet hade ironiskt nog, genom sina tekniska brister, gett spelet en alldeles egen estetik som var väldigt mystisk och passade perfekt in i ett science fiction-drama. Soundtracket som komponerades av Hajime Hirasawa var en blandning av rymdinspirerat elektro och John Williams orkesterstycken à la Star Wars. Det finns många helt oförglömliga stunder med det spelet. Men mest talande är nog scenen där Andross formas framför dina ögon precis innan spelets slutstrid.

Med sådan förkärlek till Star Fox kan man kanske tro att jag stod och köade till spelbutiken dagen då Star Fox 64 släpptes. Men då skulle jag ljuga. Jag hade ärligt talat ingen aning om att det ens fanns en andra installation i serien. Det var en ren slump att jag gick till hyrbutiken en fredag eftermiddag efter skolan med mamma och pappa – där jag såg en hyrkassett med det obskyra namnet Lylat Wars i hyllan. På den tiden läste jag inte speltidningar och det var inte många i klassen som hade en Nintendo 64. Döm av min förvåning när jag kom hem och insåg att det var ett Star Fox-spel jag hade i konsolen. Varför hette spelet åtminstone inte Starwing 64? Aja, det blev snabbt därefter det första spelet jag köpte till Nintendo 64 med många lyckliga speltimmar.

Och vad hände sen kanske ni undrar? Ja, det borde ni själva kunna svara på. Vi har ju inte ens sett en värdig uppföljare till Star Fox 64 på snart 18 år. Nästa spel som ligger i kanon med storyn är ju som bekant Rares avskedsbrev Star Fox Adventures till Gamecube. Ett spel som började som Dinosaur Planet och slutade som en oönskad bastard i spelform som ingen ville ha.

När Namco senare fick stafettpinnen att utveckla Star Fox Assault tyckte Miyamoto att de skulle göra striderna till fots en central del av spelet. Namco förstod inte varför men lyssnade på finansiären – med förödande resultat.

Sist ut har vi Star Fox Command, ett spel som är så hatad av fansen till serien att de oftast vägrar erkänna spelet som en officiell Star Fox-installation. Kontrollen, temat och storyn med bisarra slut blev för mycket. Ironin är ju total när man genom emulering, flera år efter, kan spela nerlagda Star Fox 2 och inse att det är flera gånger bättre än slutresultatet vi fick till Nintendo DS 10 år efter.

Alla dessa beslut har något gemensamt, och det är att de är alla konsekvenser av Shigeru Miyamotos agerande. Det var han som la ner Star Fox 2, trots att spelet var färdigt och senare absorberades till styggelsen Star Fox Command. Det var han som petade i Rares projekt och insisterade att forcera Star Fox på ett spel som inte hade något med Star Fox att göra, det var han som tvingade Namco att inkludera oönskade spellägen i form av strider till fots. När alla är upptagna med att få stjärnor i ögonen varje gång Miyamoto uttalar sig i media, blir jag mest mer bara uppgiven – han fattar ju inte.

För mig, ett stort fan av originalspelen med snart 30 år på nacken, så handlar det inte om att jag har orimliga idéer eller krav på hur Star Fox-varumärket ska förvaltas. Rymden har aldrig varit hetare i spelbranschen och med aktuella referensramar som stavas No Man's Sky och Star Citizen, borde inte Nintendo har svårt att finna inspiration. Det går alldeles utmärkt att kombinera en rail-shooter med en öppen spelvärld. I mitt huvud när jag fantiserade mig bort om ett framtida Star Fox-spel såg jag alltid ett öppet Lylat-system att utforska där jag kunde flyga fritt, och där strider, PvP eller uppdrag automatiskt triggade ett rail-shooter spelläge, likt all-range mode från Nintendo 64 tiden – fast större, bättre och vackrare!

Det jag kräver som ett fan, är att Star Fox-varumärket utvecklas i takt med spelindustrin. Att det får de resurser och den uppmärksamhet som krävs för att det ska bli något bra från Nintendo själva. Att man anammar potentialen i dess speluniversum och inspireras av andra rymdspel. Det jag inte kräver är att jag ska sitta i min soffa och vifta med min Ipad-kontroll som en idiot, ha ett episodbaserat spel, eller ett spel som totalt saknar något typ av story. För Miyamoto hatar story on ni inte redan förstod det. Hade det inte varit för Eiji Aonuma hade Zelda-universumet aldrig utvecklats till varken Majoras Mask eller Twilight Princess.

När jag ser Star Fox som varumärke ser jag så otroligt mycket potential. Det är en spelserie med fantastiska premisser. Möjligheterna kring en handling som innehåller element från legosoldater, rymdäventyr, prisjakt och svarta hål är oändlig! Nintendo skulle kunna göra ett spel om precis vad som helst. Prequel med James McCloud? Solo-äventyr med Falco Lombardi och hans egen skvadron? Eller varför inte ett spel där vi spelar som Star Wolf och följer hans mörka nedgång från flygässet i Conerias flygvapen till Lylat-galaxens mest efterlyste mördare och brottsling?

Shigeru Miyamoto har gjort otroligt mycket bra för spelindustrin i stort, det tänker jag aldrig ta ifrån honom. Men ibland, bara ibland, kanske det är dags att gå vidare. Ge stafettpinnen till någon annan, eller låt Fox McCloud följa sin far i svarta hålet och bespara oss från ytterligare trauman. Det kan vi vända oss till Sega för.Taggar: WiiU, Nintendo, Miyamoto, Star Fox

« Till bloggen

Kommentarer

Anders Eklöf19 jan 2015q

Jag är nervös att det nya Zelda till Wii U har mindre fokus på berättelsen än tidigare också. Känns som att det finns en risk att de fokuserar mer på att det ska vara en öppen värld än att det faktiskt ska finnas intressant innehåll där och en engagerande ramberättelse.

Johan b19 jan 2015q

Riktiga Zelda-spel leker inte film.

Jag skulle gärna se en elefant i Star Fox!

Alejandro Soler19 jan 2015q

Johan b:

Riktiga Zelda-spel leker inte film.


Lust att utveckla ditt resonemang? Jag är nyfiken på vad du menar.

Dennis Nyh19 jan 2015q

Så sant som det var skrivet. Star Fox och i synnerhet Star Fox 64 är två spel som än i dag håller. De är väldigt snyggt utformade och välbalanserade rälsskjutare i en spännande miljö - rymdfantast som en är så är systemet vi får utforska fascinerande, särskilt när det till och med går att hitta maskhål!

De sidospår som kom därefter har jag inte ens försökt spela, av anledningen att det inte såg rätt ut från första början, och sedan på grund av kritiken de fick. De räknas inte i mitt huvud, och jag väntar fortfarande på ett Star Fox som är mer som de första två spelen, även om nya inslag likt de du tar upp i den text självklart är välkomna. Rälsskjutandet och rymdupplevelsen måste dock stå i centrum.

Anders Eklöf19 jan 2015q

Lylat Wars är en riktig klassiker. Hoppas verkligen att det nya spelet har en liknande feeling och att Miyamoto orkar ge det en story som åtminstone kan stå sig med berättelsen i det.

Diggade för övrigt Star Fox Adventures som ung men idag ser jag det för vad det är. Skräp.

Alejandro Soler19 jan 2015q

Anders Eklöf:

Diggade för övrigt Star Fox Adventures som ung men idag ser jag det för vad det är. Skräp.


Jag spelade igenom det för några år sedan. Jag skulle inte säga att det är så pass bedrövligt att det är skräp, men det är ju definitivt inte en gemytlig Star Fox-upplevelse. Jag tror att spelet hade lyckats bättre om Rare låtit spelet stå på egna ben istället för att forcera Star Fox-universumet på originalproduktionen.

Resultatet blev ju ett spel ingen ville ha, varken Star Fox fansen eller de som ville ha originalvisionen med Dinosaur Planet.

Redfoxe19 jan 2015q

Alejandro Soler:

Jag tror att spelet hade lyckats bättre om Rare låtit spelet stå på egna ben istället för att forcera Star Fox-universumet på originalproduktionen.


This!.

Kan man möjligtvis säga att Miyamoto är elefanten i rummet gällande F-Zero också?

Dags att lägga ner Miyamoto, du har gett oss mycket!
Och det ska du ha all cred för, men du börjar bli gammal och gaggig.

HEADLUND19 jan 2015q

Redfoxe:

Kan man möjligtvis säga att Miyamoto är elefanten i rummet gällande F-Zero också?


Han är helt klart elefanten i rummet när det kommer till F-Zero.
F-Zero GX/AX är de överlägset bästa spelen i serien. Och vad gör Miyamoto när SEGA kunde tänka sig att göra ett till spel? Jo han fördömer spelet som för svårt och säger "It won't happen!". Miyamoto är också gubben som håller tillbaka Zelda serien idag.

Star Wing utvecklades inte ens av Miyamoto. Det skapades av Argonaut Software http://en.wikipedia.org/wiki/Jez_San

Alejandro Soler19 jan 2015q

HEADLUND:

Star Wing utvecklades inte ens av Miyamoto. Det skapades av Argonaut Software


Japp det stämmer, fast Miyamoto agerade producent i utvecklingen. Hade det inte varit för honom hade Star Fox inte varit en rail shooter - utan en 3D miljö likt den i techdemot NESGlider. Alltid något.

Schizo_Deluxe19 jan 2015q

Jo, Miyamoto borde lämna över till numera mera kompetenta medarbetare som har fräsha ideer.
Han har tyvärr inte gjort något bra sedan Gamecube tiden och lever på gamla referenser.
Samma sak som med en del andra utvecklare.

undertaker19 jan 2015q

Men han är rolig miyamoto.

Sedan, varken TP eller Majoras Mask är ju rätt riktning för zelda, även om TP var betydligt vassare i sin utformning.

ryssen220 jan 2015q

undertaker:

Majoras Mask är ju rätt riktning för zelda, även om TP var betydligt vassare i sin utformning.


Så skulle jag skrivit.
När jag har spelat igenom MM och OoT i efterhand slår det mig alltid att Majoras mask är så mycket mer story än OoT. Jag får en känsla för vardagsmänniskorna och lär mig deras vanor så att jag vet vad som händer när under de tre dagarna spelet varar. Jag uppskattar också spelets mörker oerhört.

Jag är helt övertygad om att om Majoras mask hade kommit som första spel på N64an hade det blivit mycket större än Oot.

OT: Har Miyamoto någonsin sagt att han har gjort en felbedömning av något? Eller tycker han bara utan att reflektera?

TRUCKSTONE20 jan 2015q

Mass Effect med Starfox-skinn?

Alejandro Soler20 jan 2015q

TRUCKSTONE:

Mass Effect med Starfox-skinn?


Haha! Ja, varför inte som en spin-off? ;)

Skämt åsido, det jag tror att fansen till Star Fox-serien önskar är att serien återupptar sina rail shooter-rötter. Med det sagt är det inget som säger att man inte kan utveckla konceptet - men då är fortfarande det viktigaste att shoot 'em up kärnan finns kvart som en central del av speldesignen.

Johan b21 jan 2015q

Alejandro Soler:

Johan b:
Riktiga Zelda-spel leker inte film.

Lust att utveckla ditt resonemang? Jag är nyfiken på vad du menar.


Javisst!
Nu menar jag inte att de senaste decenniernas Zelda-spel inte är riktiga Zelda-spel, för visst är de det.
Det jag syftade på var dock att där det första Zelda-spelet koncentrerade sig på att vara just ett spel så har senare delar blivit alltmer filmiska i sitt uttryck, med ambitionen att fängsla oss med handlingsdrivna mellansekvenser. Detta är något som jag har lärt mig att leva med, men när det kommer till kritan så spelar jag ett videospel för att vara med om en spelupplevelse. Filmsekvenser är film, inte spel.
Att det går att berätta en fängslande historia genom spelande vet jag. Tyvärr är alltför många spelutvecklare för lata och fantasilösa för att gå den vägen.

TRUCKSTONE21 jan 2015q

Ok, det kanske faktiskt skulle fungera bättre än det lät när jag tänkte det. :P

Och det ligger ju tekniskt bra till i tiden nu när man redan gjort rymdfilmer med tvättbjörnar i huvudroller. Men jag tror det skulle riskera krocka med kommande Star Wars, som kanske innhåller mer av detta.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.