Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

deckarde

25 Registrerad: 26 nov 2012 00:05 Senaste besök: I går 19:25 Online: Nej

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Okja (2017)

deckarde 3 jul 2017 19:23140 visningarKommentera: 3 !

Sydkoreanska regissören Bong Joon-ho verkar ha fördjupat i sin kritik av det globala klassamhället sedan sin sista film, Snowpiercer från 2013, i och med sin nya film Okja som hade premiär i Cannes tidigare i år och som sedan landade på Netflix under slutet av juni. I Snowpiercer var han en under 90-talet upplärd postmodernist; skenet av revolution kan bara någonsin vara ett sken och förändring av det grundläggande systemet är omöjligt. I Okja kontrasteras en krass nyliberal logik och postmodern marknadsföringstaktiker med Rousseuisk naturromantik. Och även om det övergripande ideologiska målet misslyckas så fortsätter kampen.

Det är såklart inte politiken som gör Joon-ho till en av de bästa regissörerna på den internationella scenen, åtminstone för oss som tycker att även art house-film ska kunna vara kul ibland. Kärnan i filmen är mellan Mija, som tillsammans med sin farfar tagit hand om en ”supergris”, titelns Okja. Hon har odlats fram genetiskt av det onda företaget Mirando corp, som efter katastrofala familjeföreträdare vid rodret äntligen fått en modern, woke VD som kan sociala medier och att fixa snygga presentationsfilmer som lurar medborgarna.

En viss sorts asiatisk film (jag vågar inte precisera mer och inser hur hysteriskt oprecist det därför blir) både existerar på en betydligt mycket mer uppskruvad nivå än västerländsk film, framför allt mainstream-film, men samtidigt på ett i min mening trovärdigt sätt arbetar in digital teknik: mobiltelefoner, paddor och just sociala medier används inte bara som moderna motsvarigheter till analoga telefoner. Här namndroppas varenda plattform en kan tänka sig. Den existerar i en slags både upphöjd verklighet men den känns trovärdig som en del av någon slags ungdomskultur som jag inte är en del av eftersom jag i själen är en gammal man.

Efter att ha plöjt massor med skitfilm av varierande grad av kvalitet blev jag överraskad av hur tydlig Okja är. Jag hängde med visuellt, känslomässigt och intellektuellt. Jämför med till exempel Transformers 2 och 3, där det aldrig är vad som rör sig som är viktigt utan att något rör sig, antingen bilden eller karaktärerna.

Lilly Collins, känd från The Mortal Instruments: City of Bones, är förövrigt supersöt, som en av antikött-aktivisterna, i en liten biroll.

« Till bloggen

Kommentarer

Simon Liljedahl 6 jul 2017q

Jag har bläddrat förbi denna. Jag vågar mig inte på den. Den ser tårmild ut när netflix spelar upp trailern. Men jag gillar Snowpiercer rätt bra så jag måste väl ge denna en chans. Nån kväll, nån bakfylla, nån gång.

deckarde 6 jul 2017q

Den är värd mer än en bakfylle-tittning, tycker jag. :)

Simon Liljedahl 6 jul 2017q

deckarde:

Den är värd mer än en bakfylle-tittning, tycker jag.


Jag lovar att se den fullt nykter. Kanske med en kopp te. :D

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.