Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

deckarde

25 Registrerad: 26 nov 2012 00:05 Senaste besök: I går 19:25 Online: Nej

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Den yttersta ångesten

deckarde 5 jul 2017 16:51383 visningarKommentera: 0 !

Jag har, efter att jag tog studenten, på många sätt haft det ett bra liv. Jag har pluggat film på folkis, litteraturvetenskap på universitet och ett år på konstskola nu senast. Utbildat mig på olika sätt vid olika kulturarbetarutbildningar. Och när jag har haft oturen att inte kunna plugga har jag haft turen att inte behöva jobba.

En del i det har i sanningens namn med att det på något plan innebär att jag var tvungen att göra en av de saker jag fortfarande är fruktansvärt rädd för att göra (det ända som är värre är väl att ragga på krogen):

Skriva in sig på arbetsförmedlingen.

Arbetsförmedlingen var ju länge, och är fortfarande för allt jag vet, Sveriges mest hatade myndighet. Inte helt obefogat. Min rädsla växte fram, och om jag inte gjort min politiska övertygelse tydlig by now så gör jag väl det nu, under de åtta åren med alliansregeringen som verkade styra arbetsförmedligen allt längre ner i nyliberalt New Public Management-trams där bestyren låg i att kontrollera de arbetslösa snarare än att lyckas sätta oss i arbete. Nu, jag har inget emot varken byråkrati eller byråkrater. De fyller viktiga funktioner i samhället. Men det finns ju en gräns där det förvandlas till en Kafka-esk labyrint av regleringar där det enda myndigheterna klarar av att göra är att hänvisa till icke uppfyllda krav som slänger människor fram och tillbaka mellan omänskliga bestämmelser. Man kan bli anarkist eller libertarian för mindre.

Det är alltså i den här tankevärlden min syn av arbetsförmedlingen bildas. Och jag vet att det är bättre - bland annat verkar vänteperioden vid inskrivning som existerade när jag skrev in mig efter studenten 2011 ha försvunnit. Vilket framsteg! Att få hjälp av en myndighet när man ber om den. Wow. Men trots att jag vet att arbetslösheten sjunker, och att den bland inrikes födda ligger på ungefär 4%, en grupp jag passar in i, har jag precis som förr känt den där avsmaken i munnen och trycket mot bröstet när jag varit tvungen att gå dit.

Jag skrev i vilket fall in mig på måndagen i förra veckan och fick ett möte inplanerat i morgon, torsdag, där jag ska träffa någon tjänsteman. Vi får se vad som händer.

« Till bloggen

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.