Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

deckarde

25 Registrerad: 26 nov 2012 00:05 Senaste besök: I dag 03:45 Online: Nej

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Wolf's Heart - Henrik Berggren

deckarde 6 jul 2017 21:26411 visningarKommentera: 0 !

14 år efter att Broder Daniel släpper sin sista platta kommer den legendariske sångaren med sin efterlängtade solodebut. Det är inte lite att leva upp till det gamla bandets status: En och en halv av bandets fyra skivor är mästerverk (Broder Daniel Forever och första halvan, typ, av Cruel Town) och i min mening bland de bästa popplattor som någonsin gjorts i det här landet.

Wolf's Heart är en riktigt bra platta, även om den inte lever upp till det bästa av Berggrens tidigare melodier. Den landar som medel vid bättre än genomsnittet på Cruel Town, där de bästa låtarna på den skivan är otroligt mycket bättre medan de som är sämre är ganska mycket sämre. Det känns som Berggren är ju Berggren så att förvänta sig något totalt nytt skulle väl vara att förvänta sig för mycket. Det är däremot en ganska naturlig fortsättning på vad han sysslade med på Cruel Town: där den skivan var ju en uppgörelse med ungdomen verkar Berggren ha börjat oroa sig för vuxenhetens indifferens till känslolivet. Men med det klivet har han också blivit avtrubbad i både melodimakande och (vad jag tror kallas) mix: melodierna ligger och tjatar istället för att driva framåt och mixen täpper till stämningen istället för att öppna upp den (som bra popmusik, i min mening, gör).

Den bästa låten är Parties, i vilken han i högsta grad tar på sig clownutstyrseln, som alltid ligger nära ytan, och han spelar på precis den faux-teatralitet som alltid gjorde BD stort. Det blir studentspex fast på riktigt när melodin klär upp sig i gycklarens bjällerklang. Den enda låt som tar sig upp i de tidigare skivornas existentiella spänning är Come, Mommy, Take My Hand som från första not till sista kräver ens totala uppmärksamhet; den är uppfylld av själslig vilja att uttrycka sig som många av de andra låtarna saknar.

Som helhet är det ojämt men i ärlighetens namn vad Broder Daniel ett ojämnt band så det är inte överraskande. Det svåraste att smälta är ju den här känslan av förvirring kring att framtiden inte ligger framåt utan bakåt. Det är något nytt i Berggrens register som är helt annorlunda från det han gjort tidigare. Men för att inte ha släppt nytt material på 14 år är det ändå imponerande att se en sådan totalt självsäker tematisk fortsättning på vad han gjort tidigare som håller så hög kvalitet som det ändå gör.

« Till bloggen

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.