Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

deckarde

25 Registrerad: 26 nov 2012 00:05 Senaste besök: I går 19:25 Online: Nej

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Trees - Warren Ellis

deckarde11 jul 2017 17:44757 visningarKommentera: 2 !

Warren Ellis är den bästa serietidningsskribenten som arbetar i den där hyperkommersiella delen av serietidningsvärlden som är de fyra stora förlagen i USA, DC, Marvel, Image och Dark Horse. Många brukar säga Alan Moore med Watchmen som det ultimata argumentet. Och Watchmen är definitivt en milstolpe i den amerikanska superhjältetraditionen, tillika en strålande serietidning. Men, och här blir det ju direkt en smaksak, jag tycker att Moore i huvudsak är en cynisk gammal gubbe och alltid har varit det och att det genomsyrar hans serieskapande på ett väldigt tydligt sätt.

Det är där Warren Ellis kommer in, som skrivit sina egna klassiker som Transmetropolitan, The Authority och (framför allt) Planetary. Den sistnämnda är min kandidat till den bästa serietidningen som någonsin gjorts. Men det är inte några av dem jag tänkt skriva om idag.

2014 började han tillsammans med tecknaren Jason Howard göra en märklig liten serietidning som heter Trees, publicerad av Image. Jag upptäckte den väl sommaren 2016 när jag köpte den första samlingsvolymen, de åtta första numren. Den handlar i korthet om att det för tio år sedan landade gigantiska utomjordiska farkoster eller varelser på jorden som helt enkelt liknar träd och som står flera hundra meter högt över hela jorden, från New York och Kina till Nordpolen och Afrikas östra kust. Ingen vet vad det är eller vad de gör.

Men träden är bara utgångspunkten. Metaplotten som finns i bakgrunden. Den verkliga substansen är berättelser om människor i skuggan av träden (den första volymen heter till och med In Shadow) Det finns en tillträdande borgmästare i det översvämmade New York som har hamnat i konflikt med kriminella gäng. Det finns en pojke som upptäcker sin sexualitet den stad som en gång var Sichuan, Kina, och ett antal forskare utforskar det träd som ställt sig på Nordpolen. Och några historier till. Och det är i de här historierna som serien uppnår sin verkliga storhet. För där Planetary, som jag ju redan sagt älskar, mest leker med troper och genrekonventioner och där Transmetropolitan i huvudsak vältrar sig i sina satiriska karikatyrer finner Trees i förgrunden av en historia om utomjordingar förklädda till träd en enormt mänsklig dimension.

Det hjälper ju att Jason Howard verkligen gör rättvisa åt både det stora och det lilla i Ellis manus. Han har en slags rispig stil där expressivitet är viktigare än realism utan att någonsin förlora den realism som krävs för att låta oss stanna kvar i fiktionens verklighet. Jag kan inte säga så mycket mer, dock, än att historien och bilderna verkligen sitter ihop på ett behagligt sätt, som gör att historien blir större än bara sin handling eller tematik. Och något jag beundrar i Ellis serier, oavsett tecknare, är att han verkar bry sig om seriemediet som en självständig form av visuellt berättande. Även om tekniker han hjälpte till att uppvärdera i mainstreamen ofta kallas filmiska är det snarare senare brukare som missförstått hur de ska användas som är skyldiga till flest brott.

Det minst intressanta för mig i Ellis konstnärskap (eller vad jag ska kalla det) är hans intresse för transhumanistiska idéer. Alltså, att människor och maskiner en dag kommer kunna växa ihop och "förbättra" människans möjlighet att leva och överleva. Det finns nog lite grand, men inte i samma grad som andra serier med Ellis namn. Det centrala temat som växer fram, och som allt annat på ett eller annat sätt centrerar kring, är den politiska instabilitet som skapats av att träden landat. Så utforskar serien det ur så många perspektiv som bara får plats: från de högsta politiska organen till människor som står så långt borta från makten som är möjligt. Alla påverkas och alla kan påverka, i det stora eller det lilla.

Det som gör att jag dras till Ellis serietidningar är ju i grund och botten att de är optimistiska, vilka cyniska masker de än kan ta på sig. Till skillnad från Alan Moore som bara är cynisk om mänsklighetens öde så finns det hos Ellis en strimma av ljus i slutet av tunneln som visar att allt kan vara åt helvete men att vi inte är inkapabla att göra något åt saken, hur svårt det än må vara. Det finns en tro på att det finns människor som vill och kan göra världen till en bättre plats än den är nu.

« Till bloggen

Kommentarer

bookman12 jul 2017q

Nice tips. Jag är mer av en Mark Millar fan själv, om vi nu talar om authority. Jag antar att du vet att Warren Ellis är den som skrivit manus till netflix castlevania serie? Kan vara intressant att kolla upp annars.

deckarde12 jul 2017q

Jo, jag har hört något om det. :)

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.