Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

deckarde

25 Registrerad: 26 nov 2012 00:05 Senaste besök: I dag 16:38 Online: Nej

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

5 böcker jag tycker om

deckarde26 nov 2017 21:02181 visningarKommentera: 2 !

Farlig midsommar av Tove Jansson

Jag hade en period under gymnasiet där jag läste massor med Mumin, och det var då jag läste min favoritbok i Muminsviten, Farlig midsommar, den av de jag läst spretigaste av Muminböckerna. Det finns delar som är konceptuellt starkare, tror jag, (Trollvinter eller Kometen kommer) eller konstnärligt bättre (framför allt de de två sista, som ju egentligen är existentiella vuxenböcker). Men med det mesta som har med vad man tycker om, så tryckte Farlig midsommar på alla mina rätta knappar. Den har äventyr, den har Snusmumriken som måste ta hand om en massa barn från ett barnhem, den har en flytande teater! What's not to love?

Gangsters/Gentlemen av Klas Östergren

Gentlemen är nästan en slags parodi på arbetarförfattarnas böcker om arbetarklassen, från 30-talet och framåt (jag identifierar i vilket fall åtminstone en direkt referens: kvinnan i romanen heter Maud - vilket jag läser som en blinkning till Måna är död av Ivar-Lo Johansson). Det är någonstans en pastisch på Sverige anno efterkrigstiden, men det är också, som Horace Engdahl skrev i sin berömda recension i Expressen, underhållning. Det är konspirationsteorier, det är nazister och näringslivstoppar och en kvinna som det inte riktigt går att greppa.

Gangsters är i huvudsak en 450 sidor lång epilog, men gör en väldigt ovanlig sak: den gör originalet bättre. Där Gentlemen är en skröna, en postmodern lek med allt man tycker är coolt när man är 25, som Östergren var när han skrev boken, så ger Gangsters verkligt liv till det där påhitteriet. Man behöver inte Gangsters, men jag tycker att de två kompletterar varandra så otroligt bra.

Orlando av Virginia Woolf

Faktum är att det tar halva romanen innan Orlando, 1600-talsaristokraten, förvandlas till kvinna. Själv tycker jag att ett större drag av fantasi är faktumet att hon aldrig dör, sedan. En av de bästa trådarna i boken är den rättsliga processen om hens herrgård, eftersom kvinnor inte får äga saker och ting, som pågår i hundratals år. De första femtio sidorna, när han försöker förföra en rysk hertigs dotter (om jag inte minns fel), är en av de mest erotiska passagerna jag läst. Vilket ju inte är fel.

Resa till nattens ände av Louis-Ferdinand Céline

Nu fuskar jag lite, eftersom jag faktiskt inte läst klart romanen än, men jag vet redan att det jag läst än så länge påverkat mig tillräckligt mycket för att kunna sätta på den en sådan här lista. Ferdinand tar värvning å Frankrikes vägnar under första världskriget, sedan går vägarna till Afrika och USA tillbaka till Paris. Och Ferdinand raljerar om allt. Allt är förskräckligt. Ingenting är som det borde. Det är i min, på många sätt begränsade, läsnings äventyr det största stycket rättshaveristisk litteratur.

För den som bryr sig om sådant ska det nämnas att Céline, efter att ha skrivit denna, hans debutroman, inte bara bevisade sig vara en antisemit, utan också en medlöpare under andra världskriget. Vilket inte direkt syns i den här texten, men alltid är värt att notera.

Trollkarlen från Övärlden av Ursula LeGuin

Ursula LeGuin kan inte skriva macho-män. Jag har börjat läsa The Word för World is Tree (har bara inte läst klart den på grund av livet, den är väldigt kort), och hennes militärmän är verkligen inte trovärdiga i mina öron. Vilket därför är tur att hon inte försöker göra det i sin första trilogi om Övärlden, varav den första är min favorit. Sparvhök släpper lös en ondska som jagar honom över hela Övärlden, och han måste hitta ett sätt att bekämpa den. Det är en ganska torftig beskrivning av en fascinerande innehållsrik bok, särskilt en bok som är typ 220 sidor lång. Den innehåller liksom mer än många böcker som är flerdubbelt längre. En intressant sak om den första Övärldentrilogin är en spaning som andra gjort, men som stämmer in på mig, nämligen att kvinnor oftare tycker om den andra delen, Atuans gravkamrar, bäst medan män oftare tycker bäst om Trollkarlen bättre. Alla tre har kvaliteter och alla tre är rekommenderade (ur ett rent språkligt perspektiv är den tredje boken, Den yttersta stranden, ofta den absolut vackraste text jag läst, utan tvekan), men min magkänsla säger mig att Trollkarlen från Övärlden är den bästa.

Efterord.

Jag tycker alltid att det är mycket svårare att rekommendera böcker än filmer, förmodligen för att filmer är lättare att konsumera. Därför är ingen av dessa böcker egentligen rekommendationer i den meningen, men jag tycker samtidigt att alla är bra böcker som man ska läsa om de låter intressanta.

« Till bloggen

Kommentarer

Simon Liljedahl28 nov 2017q

Som du skriver, det är svårare att rekommendera böcker än filmer. En film är ändå lite utav stundens ingivelse emellanåt och vad man söker för fix där och då. En bok är, enligt mig, mer bestående ibland.

Jag kan ärligt säga att jag inte läst något alls på din lista. Jag är mer en led-mig-in-i-vanvett och älskar en fet resa.

Den numera avlidna Richard Laymon, som jag är extremt fäst vid, hade som mål att ha de sista 250 sidorna som ett enda stort crescendo eller liknande. Hans böcker ligga runt stabila 500 sidor. Stort som en diskett i datorn och jag älskar att läsa hans pervesioner. Med sin bok Funhouse var han nöjd med avslutet och det är en fantastisk skräckresa men hans bok Night in Lonesome October är den bästa enligt mig. En historia om hur två personer möts i natten och utforskar andras hem, jävulskt kortfattat, och det händer en massa grejer. Det kittlar i nerven om vad som är etiskt/moraliskt förbjudet.

Det blir som en rekommendation när jag beskriver det.

Det är, med största respekt, antagligen inget som faller dig i smaken.

Fortfarande jättekul att läsa ditt tycke om böckerna trots att vår smak är lite som natt och dag (troe jag).

deckarde28 nov 2017q

Jag måste ändra mig lite: jag rekommenderar alla snubbar som har någon kontakt med sin inre 17-åring att läsa åtminstone Gentlemen. Idag skaffar man sig då till och med lite kulturellt kapital, eftersom Östergren sitter i Svenska akademin. :P

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.