Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Novistador

23 Registrerad: 25 apr 2013 06:43 Senaste besök: 13 dec 2017 08:43 Online: Nej

Borås Novistador ElGrandFinale iRunk

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

När drömmar går i kras och återuppstår

Novistador 2 dec 2017 15:2666 visningarKommentera: 0 !

Det är en dag. Spelar inte roll vilken veckodag det är. Lördag som onsdag. Onsdag som fredag. Fredag som måndag.

Jag aspirerar till att bemästra japanska och bli spelutvecklare. Jag har studerat språket i tre år, har flickvän i Tokyo och befinner mig just nu i Japan fram tills augusti nästa år.

På fritiden studerar jag programmering (med hjälp av Objects First With Java), och varenda sekund är stimulerande. För varje blad jag vänder i boken är jag ett steg närmare drömmen.

Men att försöka vara självsäker i att drömmen kommer gå i uppfyllelse är som att hålla på med balansgång när en jordbävning inträffar. Den faller bort.

Mitt största problem är det ekonomiska. En japansk yrkeshögskola är inte billig. Man bör räkna med kostnader på 200 000kr drygt. Just nu har jag 110'000kr i besparning (inkluderar nästa årets skatteåterbäring). Mer än hälften är förberett, men sedan gäller det även att ha en summa pengar för mat och nöjen. Jag vill inte behöva räkna pengarna och ta jobbiga prioriteringar.

Jag är rädd för att jag kommer leva på tjejens bekostnad, och det händer redan nu, då och då, att det blir så. Och hon är allt annat än glad vissa gånger.

Kanske borde jag ta och plugga i Sverige istället... Men då är frågan hur vårt förhållande kommer se ut. Större del av vår tid har varit distansförhållande och jag känner mig rätt van vid det. Men jag undrar hur hon kommer att känna sig. Jag vill inte förlora henne. Och jag vill gärna återvända en dag till Japan i syfte att vara med henne och arbeta.

Det här är någonting jag måste fundera länge och ordentligt på. Och därefter prata med henne, givetvis.Taggar: dröm, Problem, pengar, ängslighet

Första veckan i Japan

Novistador 3 okt 2017 13:57498 visningarKommentera: 3 !

Äntligen tillbaka till Solens Rike. För att ännu en gång studera och förbättra min japanska. För att ännu en gång få bekanta mig med människor från olika länder, och inte minst japaner.

Men en resa till Japan utförs inte utan att problem uppstår. Varken på vägen dit eller under tiden man är där. Det har inte gått mer än 5 dagar sen jag landade, med imorgon blir det en vecka exakt sen jag lämnade Sverige, och det är här problemen börjar.

På morgonen, onsdag den 27e september bestämmer jag mig för att registrera mig för nivå 2 i det japanska språkets färdighetsprov. Precis efter att jag skrivit in mitt bankID för att utföra betalningen så omdirigeras sidan och det står att ett fel har uppstått. Jag går till min användare på sidan för att se vad som hände med min anmälan och det står att ingen anmälan är gjord. Däremot ser jag på sparbankens app att pengar har dragits.

Jag kontaktar deras service via mail, som hänvisar mig till att ringa deras kontor i Japan, som inte tar emot e-mail, men telefonsamtal Och just nu har jag inget japanskt mobilnummer...

Idag hände någonting ännu värre dock. Jag ansökte om en ny anteckningsbok som används vid uttag och insättningar i bankomater. Proceduren gick utan problem, men efter att jag lämnat banken för att sätta mig på tåget så inser jag att både bankkortet och att mitt zairyuu-kort (ett japanskt ID-kort för invandrare) är försvunna... Och zairyuu-kortet måste man ha på sig hela tiden enligt lag.

Jag ska stanna här fram tills slutet av augusti nästa år och än så länge har det här hänt. Det kan inte bli värre, eller hur?Taggar: Japan, utbyte, Problem, dumihuvet

Mitt brott mot storebror

Novistador 20 sep 2017 03:33600 visningarKommentera: 5 !

Jag läste i tråden om folks sparfilskatastrofer. Jag har inte varit ensam om att vara offer för sådana öden. men jag har också varit en förövare. Jag började skriva i tråden, men kom att inse att det är bättre om jag skriver det som ett blogginlägg.

Många tråkiga händelser här. Men men, många av er är offer till andras handlingar och inte tvärtom.

Själv finns det saker jag ångrar så djupt. Jag får ångest av att tänka på det. Fördömer mig själv. Mitt värsta brott var när jag hade sönder några av storebrorsans kartonger till n64-spel. Vad fan höll jag på med ens? Av någon anledning låg hans prylar i mitt rum. Jag minns att jag hade en vän och hans vän på besök. Varpå den här vännens vän sa att det var väldigt tråkigt hemma hos mig. "Du har ju bara massa lego och TV-spel". Jag hade ju inga som helst stora militärbaser eller bilar gjorda i plast.

Av någon anledning lät jag dem orden gå ända in i hjärtat och drev mig till att försöka använda kartongerna till att strukturera upp någonting... Herre djävla gud vad dum jag var.

Min brorsa var naturligtvis förbannad. Kanske förlät han mig, men sade att han inte kunde lita på mig ett tag framöver. De spel jag fick i present tog han mina kartonger och ställde i sitt rum. Jag klandrar honom inte alls för det. Det var konsekvent av honom.

Några år efter det gick han bort. Jag har fått ärva alla spel. Och jag har tagit väl hand om de flesta spel. Jag har inte pajat några spel. Några har jag sålt. Ni vet, man fick inte mer än 150kr i månadspeng och vissa gånger kliade det i fingrarna när nya spel kom ut, så jag bytte in vissa. Och andra sidan är det inte ekvivalent med att förstöra och man kan ju alltid införskaffa nya exemplar.

Så varför skriver jag då det här? För att påminna mig själv om vilka misstag jag har gjort och vad jag kan lära mig utav det.

Jag tackar för mig.

Ett bra, men blygt utbud

Novistador 5 okt 2013 19:45605 visningarKommentera: 1 !

Jag bestämde mig för att ta en promenad, för vädret var det bästa på länge. Svalt och mörka moln omfamnar himlen medan jag traskar omkring och lyssnar på musik ur Wario Land-serien.

Plötsligt slår en tanke till som en blixt i huvudet på mig. Jag tänker på utbudet till 3DS'n. Konsolen var från början en besvikelse, men nu två år senare, blir jag lycklig av att äga en. Det första spelet jag köpte i år till 3DS'n var Fire Emblem: Awakening. Spelade det massor, älskade det!
Sen kom AC: New Leaf och över 100 timmar har jag spenderat på det. Nästan en månad senare får jag tag i M&L: Dream Team och jag kunde inte bli gladare! Jag offrade till och med mitt 360 för att uppgradera till en 3DS XL för maximal upplevelse. Jag ångrar ingenting, för bakom hörnet väntar Pokemon, Ace Attorney 5 och TLoZ: ALBW.

Men den här tanken som slog mig fick mig tänka på en sak. Utbudet är bra, men inte överraskande. Wario-musiken fick mig inse att det inte finns ett enda Wario Ware/Land till konsolen. Inte heller är det tal om att utveckla ett Metroid till maskinen.

För några månader sedan, sa Miyamoto att han inte hade någon inspiration till ett (nytt) F-zero heller. Jag önskar att Nintendo utrustar sig med en defibrillator och åtminstone försöker återuppliva dessa serier. De gör sig förtjänta av mer uppmärksamhet.

Nintendos utbud av nuvarande och kommande titlar är lovande, men jag vet innerst inne att de kan så mycket mer. Jag uppskattar ett utbud som vågar mer, oberoende om titlarna är fantastiska, medelmåttiga eller dåliga.

Så snälla, ge fler varumärken en chans genom 3DS, en miljonförsäljare, som kan ge dessa starkare rykten.Taggar: 3ds, Saknade titlar