Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Alvar Johansson

19 Registrerad: 27 dec 2013 16:47 Senaste besök: I går 15:41 Online: Nej

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Att leva med en Terminator

Alvar Johansson22 mar 2014 12:493092 visningarKommentera: 3 !

Jag har haft min PC i säkert sex år nu. Hon står strategiskt placerad i mitt vardagsrum på ett gammalt skrivbord vid en hyfsat ful, skrikigt orange fåtölj. Knappast något uppseendeveckande, men ärligt talat rätt hemtrevligt. Och det är där, med henne, som jag fått uppleva större delen av allt mitt spelande. Vi har genomlidit Dark Souls, lipat som barn till slutet av The Walking Dead, fått spö i online i Street Fighter och dukat under fler gånger än jag kan räkna tillsammans i Civilization 5. Under alla dessa år har hon varit, och är fortfarande, min enda portal in i spelens fantastiska värld.

Men allt eftersom tiden gått har jag insett att någonting är konstigt med henne. Det är en känsla som bara växer när jag ser mina vänners perfekta spelmaskiner, en känsla som liksom skaver. Hon är nämligen inte som alla andra. Helt klart inte som alla andra.

Ibland verkar hon istället nästan som Glados; cynisk, beräknande och iskall. Ett svåröverträffat intellekt som med hjälp av diverse utstuderade felmedellanden och problem ser till att min spelupplevelse blir ett enda långt lidande.

I andra stunder känns hon mer som WALL-E; Klumpig, fumlig men full av kärlek och välvilja, trots att hon knappt kan köra pixliga retrospel på de högre grafikinställningarna.

Och ibland känns hon mest av allt som en Terminator; en maskin av rent kaos, ute efter att förstöra och krascha allt jag älskar i spelväg.

För vi har haft många fina minnen ihop. Jag undrar om hon minns den gången då hon kraschade med 5-minutersintervaller varje gång jag spelade Mass Effect 2, vilket ledde till att jag var tvungen att hänga på snabbsparningsknappen i hopp om att inte förlora alltför mycket när hon dog. Eller den gången hon la av mitt i en intensiv Dark Souls-spelning och raderade min sparfil? Eller varför inte alla de gånger hon vägrat acceptera nya, och gamla, spel och istället tryckt texten Out Of Range rakt upp i ansiktet på mig? Jo, nog har vi haft mycket roligt tillsammans.

Ibland frågar jag mig varför jag egentligen spelar på PC över huvud taget. Jag är knappast särskilt intresserad av teknik; jag vet fortfarande inte vad RAM-minne, CPU eller DPI är, hur en processor fungerar eller vad den gör och minsta lilla rad med kod ger mig fortfarande huvudvärk. Och ifall någon tog sig tid med att förklara det här är jag inte ens säker på att jag skulle orka försöka förstå ändå. Anledningen till varför folk söker sig till PC är just för att de vill vara inne och pilla i minsta detalj om hur spelet ska köras. Inget av det här intresserar mig. Jag vill bara att min spelupplevelse ska komma igång så snabbt och enkelt som möjligt.

Så varför väljer jag då PC alls egentligen? Ekonomin är väll det korta och konsisa svaret. Jag har helt enkelt inte råd att lägga ut 3-4000 på en ny konsol. PC:n har hängt med mig senare delen av mitt liv, och att byta ut den mot någon annan spelmaskin skulle helt enkelt kosta för mycket.

Samtidigt vill jag nästan se det som att jag lärt mig leva med min situation. Jag har accepterat att jag förmodligen aldrig kommer att kunna köra något spel på inställningar över medium, om ens det. Mitt liv har liksom anpassats till det faktum att jag lever med en Terminator, precis som att människor som drabbas av andra problem tar sig runt dem på olika sätt.

Under den här tiden har Google blivit min bästa vän; jag har sökt på lösningar till diverse felmeddelanden fler gånger än vad jag kan minnas och rotat runt i fler ”settings.exe”-filer än jag är villig att erkänna. Jag har helt enkelt börjat leva i symbios med min trasiga dator. Min vardag blir ett äventyr av tekniska haverier och varje nytt spelinköp en rysk roulette om huruvida det kommer att fungera över huvud taget.

Så det är väll den situation jag lever i helt enkelt. Det står en Terminator i mitt vardagsrum, och det finns inget jag kan göra åt det. Fram till dess att jag får in mer pengar kommer jag att vara fast med det här tekniska hafsverket, och det känns ärligt talat mer som ett faktum än någonting tungt. Jag lever med en Terminator och det är bara att acceptera.

Och kanske, bara kanske, har jag faktiskt börjat gilla henne till slut.

Äh, vem är det jag försöker lura? Så fort jag har råd med en Playstation 4 åker skiten ut med huvudet före.Taggar: värdelös speldator, att leva med en trasig dator, hjälp jag lever med en terminator

« Till bloggen

Kommentarer

lonian22 mar 2014q

Känner mig grymt sugen på att köpa in en ny burk, eller bygga en själv. Jag kommer dock vilja lägga minst 20 tusen på den i så fall, pengar jag inte har. Det känns dock ovärt då jag egentligen inte spelar spel på PC något mer. Men jag vill ha ett snabbt system till photoshop och videoredigering samt eventuellt de pc spel jag missat.
Nåväl, en vacker dag så.

Megaloman25 mar 2014q

Har du provat att starta om datorn? ;)

Alvar Johansson25 mar 2014q

Megaloman:

Har du provat att starta om datorn?


Du vill inte veta hur många gånger jag startat om den där satans datorn...

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.