Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Alvar Johansson

19 Registrerad: 27 dec 2013 16:47 Senaste besök: I dag 17:59 Online: Nej

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

The Darkness 2 och våldet

Alvar Johansson19 jan 2015 12:281625 visningarKommentera: 7 !



Det tar tio minuter av The Darkness 2 innan huvudkaraktären Jackie Estacado tagit tag i en skrikande fiende med sina tentakler och slitit honom mitt itu.

Fem minuter senare har han kluvit en annan på mitten med en bildörr.

Och efter ytterligare fem har han krossat skallen på en tredje med tentakelarmen.

The Darkness 2 har en fascinerande besatthet av våld. Allt eftersom maffiabossen Jackie Estacado rör sig ner igenom den undre världen möts vi av den ena brutala avrättningen efter den andra. Armeringsjärn körs igenom halsar, halspulsådror kapas, ryggrader med tillhörande kranier slits ut ur skrikande kroppar; det är som om en femtonåring Jigsaw fått göra sin drömfilm.

Varför vi underhålls av våld är svårt att svara på. Det finns en dragning här; något lockande i det förbjudna, det fruktansvärda. Det vi inte kan göra utanför skärmen lever vi upp innanför den. Vi är i kontroll för en gångs skull.



Jag skulle kunna skriva en hel avhandling om det här, men det är inte det som är poängen.

Poängen är att The Darkness 2 missar alla försök till att påverka oss med våldet.

Det är ett spel som är intresserat mer av det faktum att vi dödar människor, snarare än varför. Motivation finns; Jackie är en brutal jävel med enbart hämnden kvar som motiv och mörkret inom honom låter ilskan och hatet ta form som ond bråd död, men motivationen faller så snabbt undan.
Jackie själv sätter själv fingret på det hela bättre än jag någonsin skulle kunna göra.

Första gången man låter mörkret ta över är det fantastiskt. Man tappar kontrollen; det är som att sitta i en biograf och se sig själv på duken där framme. Man är stark, man har makt, man är oövervinnlig. Det är som en actionfilm där man själv är hjälten. Sedan så inser man att de andra i biografen skriker av rädsla, och filmen är en skräckfilm. Man är inte hjälten; man är monstret.

Det är i sin egen rätt ett fantastiskt citat. Men det är också det enda sättet som spelet väljer att närma sig våldet på.
För The Darkness 2 skiter fullständigt i allt det här. Det finns inga försök att problematisera det man gör, inga försök att se på det från olika perspektiv. Våldet får finnas för att, ja det finns. Det behövs ingen mer förklaring.

Inte när det finns groteska attacker att utföra och lemmar att separera från kroppar.

Det är inga problem med groteskt övervåld i sig. Problemet är bara när man så blankt väljer att låta det rättfärdiga sig självt.

För precis som Jackie blir jag snart avtrubbad. Att huvud slits av, att öppna bröstkorgar blottas gör mig inget alls. Och när jag lägger ifrån mig handkontrollen medans en demon skär av en mans halspulsåder så att blodet sprutar är det inte för att jag fått nog, utan för att sätta på telefonen.

För Ifall The Darkness 2 vill påverka, chocka; skaka om oss med sitt våld gör det exakt samma fel som så många andra verk: det dränker oss i det. Och med ens tappar det effekt. Vi trubbas av. Det övergår från att vara tabubellagt och spännande till att ärligt talat mest kännas tråkigt.

Niclas Weiding Reifs film Drive har en första halva så tät att det går att ta på. Inte på grund av våldet, utan snarare bristen på det samma. Under den inledande timmen introduceras karaktärer och handling, allt medans vi vaggas in i ett bedrägligt lugn.

Sedan kommer hisscenen.
Och någonstans där sammanfattas det enda sättet man egentligen kan gå till väga på om man vill chocka med våld. Genom långsam uppbyggnad, stämningskapande och rå verklighetsförankring.

För hisscenen i Drive slår allt som The Darkness 2 försöker slänga på oss. Och någonstans där tappar våldet i spelet den sista sprängkraft den haft bortom att äckla.Taggar: The Darkness 2, våld, underhållningsvåld, Drive

« Till bloggen

Kommentarer

Skrotbert19 jan 2015q

Jag är extremt trött på att spel försöker tänja på gränserna enbart genom att tvångsmata spelaren med grafiskt övervåld. Det är dumt, och det är svintråkigt.

Kindo19 jan 2015q

Mm... Jag håller med. Jag har försökt spela både ettan och tvåan av den här serien, men jag har inte orkat med mer än en timme eller två med endera. Våldet var åtminstone en av anledningarna.

undertaker19 jan 2015q

Sen har ni sådana som jag som bara sitter där och verkligen älskar varje sekund av det :D

lackofselfcontrol19 jan 2015q

Darkness II är ett fint FPS. Lol, problematisera.

Alvar Johansson19 jan 2015q

undertaker:

Sen har ni sådana som jag som bara sitter där och verkligen älskar varje sekund av det


Jo, underhållande är det helt klart. Men för mig kom det här emellan.

lackofselfcontrol:

Lol, problematisera.


Problematisera är mitt leverne.

Woosley19 jan 2015q

Åh det här ignorerade jag när det begav sig, kanske man ska ta och kolla in det ändå! :)

Johan Lorentzon20 jan 2015q

Detta är ju lite som med sex och nakenhet. Våld är det inget fel på (eller jo, men inte att portättera) men det måste ha en kontext till materialet. Nu har jag inte spelat Darkness så jag ska inte dömma det spelet. Men bara överlag blir våld bara för vålds skull inte speciellt intressant eller givande.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.