Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Alvar Johansson

19 Registrerad: 27 dec 2013 16:47 Senaste besök: I dag 12:28 Online: Ja

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Min backlog och jag #3- Super Meat Boy

Alvar Johansson24 maj 2015 10:112175 visningarKommentera: 0 !



(Undrar du vad det här handlar om? Läs här)

Det har varit tyst ifrån den här serien. Jag är medveten om det.

För det har jag två ursäkter:

Den ena är Super Meat Boy.

Den andra är skivan Dig Your Own Hole med The Chemical Brothers.

Och jag skulle vilja dra en parallell mellan de här verken, delvis för att verka mer populärkulturellt påläst, men även för att det finns en intressant jämförelse att göra: verken är inte fantastiska på grund av vad skaparna lagt till, utan av vad dem tagit bort.

I Super Meat Boy får vi två knappar och en styrspak. Gå, spring, hoppa- rakt igenom hela spelet. Det finns inga dubbelhopp, inga attacker, ingenting som vi egentligen skulle sammanknippa med ett plattformspel. Vad som finns kvar är skelettet; essensen av vad som egentligen är plattformshoppande. Det finns en plattform och förmågan att hoppa. Resten är helt och hållet upp till dig och din förmåga.
Genom att bara bevara skelettet av plattformsspelande har Team Meat också slipat den till perfektion. Meat Boy hoppar precis när knappen trycks in och har en bromssträcka perfekt anpassad till hur snabbt du sprungit.

Låt mig utveckla:

Att du bryter i handkontrollen tills plasten knakar är ditt eget fel.

Du hoppade för tidigt.

Eller så hoppade du inte alls.

Det handlar aldrig om att den där sågklingan låg utplacerad alldeles för tidigt, att den där fienden var alldeles för svår eller att lösningen på det där pusslet, som dessutom hade en tidsbegränsning, var mer ologisk en gymnasiematte.

(Tro mig, det vet jag)

Enda anledningen till att du inte klarade hoppet var ditt eget fel, och genom att ta bort allt som stör i vanliga plattformspel har Meat Boy slipats till perfektion.

Var kommer Dig Your Own Hole in här?

Delvis för att det är den enda musik som det går att spela Super Meat Boy till.

(Visst, soundtracket är bland det bästa jag hört, men det pressar mig aldrig vidare. Jag blir aldrig motiverad av det.)

Men även för att den bygger på exakt samma princip:

Om man skalar bort alla detaljer kan man finslipa grunden till perfektion.

Varje beat, varje sampling och varje pulserande basgång på Dig Your Own Hole är perfekt. Det rör sig som en helhet, ett frustande ånglok rakt in i tinningarna. Varje enskild del flyter över perfekt till nästa, varje beat är perfekt timat för att det ska förvandla din egen puls till en naturlig del av låten när den bultar i öronen. Sirenerna som sätter igång i de två första spåren kommer in i precis rätt ögonblick och försvinner precis innan de börjar kännas gamla.

Varje låt består av samma beståndsdelar:
Ett beat.
En basgång.
En enkel sampling.
En sirenliknande synth.
Enkelt, och slipat ner till perfektion.

På så sätt går Dig Your Own Hole och Super Meat Boy hand i hand, och att blanda de båda är en svettig resa igenom ren perfektion.

Därför kanske ni kan förstå varför det varit tyst här så länge.

Jag har ju varit tvungen att både köpa en ny handkontroll och få hörseln undersökt.Taggar: Super Meat Boy, Dig Your Own Hole, The Chemical Brothers, Back with another one of those block rocking beats

« Till bloggen

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.