Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Alvar Johansson

19 Registrerad: 27 dec 2013 16:47 Senaste besök: I dag 17:59 Online: Nej

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Gandhi stal min nattsömn

Alvar Johansson24 aug 2017 08:35674 visningarKommentera: 1 !

Gandhi stal min nattsöm

Mycket händer när man inte spelar på ett år.

Strandad i Chicago utan vare sig fungerande laptop eller konsol fick jag gå cold turkey. Bortser man från ett skamligt återfall in i Hearthstone (som ändå bara slutade i insikten om att det verkligen inte går att ha kul utan att betala) blev det verkligen inget spelande, alls. Ett tag spelade jag lite Rayman på telefonen. Sedan kände jag mig smutsig och fick duscha ett tag.

Att inte spela under en utdragen tid ger en ett antal insikter:

1.) Man får distans.

Att skriva om spel är att leva i spel i och leva spel. Varje release måste bevakas (åtminstone nästan), och framför allt så ska man ha koll. Följden av att ha koll är att man också får väldigt svårt att ha distans.

Om man inte spelar på ett år blir man rätt trött på spelnyheter. Jag såg ett antal efterlängtade spel komma och gå och lämna efter sig gula siffror på metacritic. Kände att jag borde sett det komma.

Det blev lite svårare att bli upphetsad igen.

2.) Man tröttnar på att prata spel.

Är det bara jag, eller har dialogen om spel sett likadan ut sedan 2010? Det är fortfarande indie mot storspel, allt om ska ske på nätet och löftet om att nästa år ska vi känna mer.

Vad spelen saknar allra mest är ordentliga subkulturer, rörelser och annat som kan stötas och blötas tills vi kommer fram till något nytt. Måste vi prata indie igen så kommer jag gå och duscha igen. Länge. Det rörs upp för lite.

Följaktligen blir det ganska svårt att prata om spel, eftersom dialogen stannar på samma ställe. Man spelar lite mer Rayman på telefonen istället och stänger ner Kotaku.

3.) Man glömmer bort belöningsbehovet.

Den snikne jäveln. Han sitter i din ryggrad och är listig nog att inte göra något väsen av sig när möjlighet inte finns. Det är han som får dig att sträckspela candycrush, trycka tusen gånger på X-knappen och köpa alla DLC som lovar en ny bana. Begär är farliga grejer.

Jag hade däremot glömt det.

Until Dawn var det första jag spelade när jag kom hem. Det gick jag igenom på en helg. Förmodligen mest för att jag var så svältfödd, men också för att jag tycke lite väl synd om ett spel som fått så pass oförtjänt dålig kritik. Jag menar, om hälften av andra spel kunde använda den pacingen skulle jag bli överlycklig.

Men sedan? Ingenting fungerade. Jag testade The Witcher 3. Jag testade Dishonored 2. Jag testade GTA V (vars kampanj blandar nog med högt och lågt för att göra den frustrerande ofokuserad att spela igenom). Ingenting var roligt. Belöningsbehovet fick inte nog. Det blev som att gå från amfetamin till nikotintuggummin.

Sedan insåg jag en annan grej:

Civilization V fungerade ju på den lilla laptop som gymnasiet gett mig. Fällan slog igen.



I nuläget är Civ V världens bästa spel. Alla kategorier. Om en vecka kommer jag säkert behöva duscha av det, men inte just nu. Jag kan inte komma på något annat strategispel som så perfekt avvägt använder sig av belöningar. Om Civ 5 använde mikrotransaktioner skulle jag sälja en njure för det. Så smart upplagt är det. Varje nytt framsteg är bara en tur bort. En tur som blir till en timme.

Så sitter man där till slut klockan halv 3 på morgon en vanlig skoldag och förbannar Gandhi för att han först till pyramiderna och följaktligen stal ännu en timme av min nattsömn.Taggar: Civilisation V, Firaxis, Chicago, Hearthstone, indie

« Till bloggen

Kommentarer

Simon Liljedahl 2 sep 2017q

Until Dawn må ju ha sina brister men det är ju ändå rätt najs. Jag älskade det men är ju då en riktig sucker för 70- och 80-talsskräckisar. Det var löjligt men en uppsjö av sjukt unkna scener men det följde liksom andan samtidigt som det inteoducerade en fiende vi spelare sällan sett i populärkulturen på det stora hela.

Det är en fantastisk hyllning till de årtionden jag nåmnt redan. Sen hoppas jag att det är medvetet. Jag tror det är så, men säker kan man ju aldrig vara.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.