Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Johan Lorentzon

37 Registrerad: 10 apr 2014 20:44 Senaste besök: I dag 00:32 Online: Nej

johlor30 johlor

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Känslan av olustighet

Johan Lorentzon11 sep 2015 12:342493 visningarKommentera: 21 !

Det är sällan jag blir skrämd av skräckfilmer. Nu säger jag inte detta för att verkar macho, utan det är snarare att premisserna i skräckfilmer sällan förändras. Följden blir att när man sett många filmer blir allt rätt förutsägbart. Visst att jag ryggar tillbaka för jump-scares, men det har ju mer att göra med reflexer än att jag blir rädd.

För mig handlar det om att kunna bli berörd av något när jag ser film. Att filmen lämnar något efter sig när jag lämnat biografen. Det kan vara glädje, sorg eller kanske bara adrenalin efter en popkornrökare, men något vill jag att filmen ska lämna efter sig. Skräckfilmer tycker jag har det enklaste jobbet då de ska trigga en av de mest basiska känslorna vi har...

Rädsla.

Oftast lyckas inte de västerländska skräckfilmerna alls med detta, utan man nöjer sig med att gotta sig i blod och inälvor. Japansk- och koreansk- skräck bygger upp något helt annat och sträcker sig efter den där ”rädslan” inom oss. Inte ens när det görs västerländska remaker av japanska skräckfilmer lyckas det, trots att i många fall kopieras scenerna rakt av. Detta handlar om en fingertopps känsla, men även att de västerländska regissörerna inte alls förstått den grundläggande essensen i filmerna. Det räcker inte bara att kopiera den långhåriga flickan som kryper ur tv:n.

Jag hade hört en del bra om David Robert Mitchells ”It Follows”. Filmen lät intressant, men jag har hållit mig rätt sval till att hypa. När jag dras ni i hypen slutar det med att jag oftast blir väldigt besviken. Tänker på fallet Paranormal Activity, som inte är en dålig film, men inte alls så bra som den hypades upp att vara. Enligt undertecknad då förstås.

It Follows är underlig på många plan. Egentligen är storyn och upplägget ganska konstigt. Vi har något som förföljer personer, går sakta och är egentligen inte speciellt skrämande i uppsyn heller i och med att den kopierar andra personer. Jag ska inte spoila för mycket om filmen, men det finns andra variablar i storyn också som att den ärvs via att personen har sex. Ja allt är rätt konstigt överlag och på papper låter det faktiskt skitfånigt nu när jag tänker efter. Här är grejen, jag såg filmen. Tyckte att den var lite intressant, men samtidigt så kände jag samma gamla:

”Jaha, ännu en överhypad skräckfilm som inte var ett dugg skrämmande”.

Jag gick och la mig och tänkte inte så mycket mer på det. På morgonen efter gjorde jag kaffe och satte mig vid datorn för att läsa nyheterna. Då börjar det dyka upp tankar om filmen i mitt huvud och konstigt nog började jag känna mig rätt obekväm. Ni vet den där känslan av att någon iakttar en. Det är nu jag inser vad Mitchells har lyckats göra med It Follows.

Premissen som gör det så skrämmande är att ”saken” går sakta och var än du befinner dig VET du att den kommer hitta dig, du vet inte när. Det kan ta en vecka, en månad eller flera år, men en dag eller natt kommer den hitta dig. Känslan av att aldrig vara säker är nog en av de mest skrämmande känslor du kan råka ut för. Den andra aspekten av det var att man kan skicka förbannelsen vidare genom att ha sex med någon, men om den personen dör kommer förbannelsen gå tillbaka till personen före. Vilket innebär att även om den gått vidare i tio led, finns chansen att den dödar alla och börjar om att jaga dig utan att du vet om det. Tillbaka till känslan att aldrig någonsin kunna känna sig säker, inte i hemmet, inte på jobbet, inte på dagen och inte på natten. Tror det skulle kunna driva alla till vansinne.

Det är just det här jag pratar om, att en film lämnar efter sig något och just It Follows är ett lysande exempel. Jag känner mig fortfarande obekväm när jag tänker på filmen, men det som gör allt så briljant var hur allt bara smög sig på mig dagen efter utan att jag ens kunde ana det. Jag hoppas fler skräckfilmer kan ta efter detta. Försöka utmana sig själva.Taggar: it follows, Film, Skräck

« Till bloggen

Kommentarer

Anonym11 sep 2015q

Sällan det visuella som skrämmer mig.

Nästan alltid det psykiska.

Seven, exempelvis, är inte en speciellt våldsam film men den uppmuntrar mig som tittar att måla upp de värsta av tänkbara otrevligheter i mitt huvud och då finns det inte längre någon kontroll över vilka eventuella upplever den kan erbjuda.

Så Seven är för mig än klart mycket otrevligare film än exempelvis Braindead eller Bad Taste (som jag mer ser på som extremt visuellt våldsamma komedier).

Johan Lorentzon11 sep 2015q

Legerdemain:

Sällan det visuella som skrämmer mig.

Nästan alltid det psykiska.


Det här tror jag gäller de flesta och är även det som amerikanska skräckfilmer oftast inte lyckas med.

Seven är lysande på det viset, sticker ut även idag hur den sätter sig på en.

Har du sett Eden Lake? Det är också så där obehaglig, men mest för att scenariot känns ganska verklighetsförankrat.

Gamingsapien12 sep 2015q

Såg filmen förra veckan . Gillar väl skräckkonceptet i sig men tyckte inte om filmen. Den lämnade inget större intryck på mig tyvärr.

Simon Liljedahl12 sep 2015q

It Follows var mysig tyckte jag. En mysrysare. Musiken gjorde säkert det mesta av det. Det var inte den typiska musiken. Väldigt mycket Carpenter emellanåt fast intelika mästerligt.

en av de mest perfekta blandningar av jump-scares, gore och psykologisk skräck enligt mig är ju Carpenters The Thing.

Johan Lorentzon12 sep 2015q

Solmannen:

en av de mest perfekta blandningar av jump-scares, gore och psykologisk skräck enligt mig är ju Carpenters The Thing.


Amen to that :)

Spelet var banne mig bra också om jag inte minns fel. Inte världens bästa kontroll, men stämningen satt jäkligt bra.

Simon Liljedahl12 sep 2015q

Johan Lorentzon:

Spelet var banne mig bra också om jag inte minns fel. Inte världens bästa kontroll, men stämningen satt jäkligt bra.


Jag har för mig det också men vågar inte svära på det. Spelade däremot aldrig ut det så det kan ju ha blivit actionfest av allting också.

Johan Lorentzon12 sep 2015q

Solmannen:

Spelade däremot aldrig ut det så det kan ju ha blivit actionfest av allting också


Tror det höll hela vägen ut, men det var aningen sämre mot slutet. Däremot var det ganska b:igt redan från början, har för mig att produktionen inte var jätte stor. Dock så var stämningen där...

Simon Liljedahl12 sep 2015q

Johan Lorentzon:

Tror det höll hela vägen ut, men det var aningen sämre mot slutet. Däremot var det ganska b:igt redan från början, har för mig att produktionen inte var jätte stor. Dock så var stämningen där...


Det kan nog stämma. Hade inte spelet något system för att man skulle ha tillit eller så till varandra? Minns inte men jag vill minnas att det fanns nåt "system" karaktärerna emellan.

Johan Lorentzon12 sep 2015q

Solmannen:

Hade inte spelet något system för att man skulle ha tillit eller så till varandra? Minns inte men jag vill minnas att det fanns nåt "system" karaktärerna emellan.


När du nämner det? Jag tror det...var i alla fall något som kändes rätt banbrytande då.

Simon Liljedahl12 sep 2015q

Johan Lorentzon:

När du nämner det? Jag tror det...var i alla fall något som kändes rätt banbrytande då.


Jag gick ut och sökte. Kunde inte hålla mig. Det fanns ett Fear/trust-system som tydligen var lite knäppt och i slutändan rätt meningslöst. Om jag förstod texten på wikipedia rätt :p

Anonym13 sep 2015q

Ej sett Eden Lake och ej sett denna, men är tyvärr inte riktigt i ett psykskräcksläge då jag är lite mentalt vacklande för tillfället. Det sista jag behöver just nu är att skapa en känsla av olust inom mig. Skall dock lägga båda på minnet och se dem senare när det känns stabilare rent allmänt.

Anonym13 sep 2015q

Filmen var bra, helt klart! Om ryktena stämmer så kommer uppföljaren heta Follow It, vilket kan leda till många härliga idéer. Jag vill gärna se Maika Monroe som spelade Jay komma tillbaka. Hon kan bli Screams Sidney eller A Nightmare on Elm Streets Nancy; alltså en ikonisk skräckhjälte!

Men läskig? Nej. Första Sinister är läskig om något. Skulle aldrig våga ta upp en bild på Bughuul på google. Är rädd att han vänder blicken mot mig. Och musiken i den filmen. BLÄ! Tvåan var ju komedi jämfört med första dock. (Första Insidious är också en klockren skräckfilm)

Johan Lorentzon13 sep 2015q

Samanthtale:

Första Insidious är också en klockren skräckfilm


Insidious är bra, men tappade lite på slutet. Det jag gillade med de filmerna var att jag ville ha svar på allt som hände. Därav såg jag fram emot uppföljarna. 2an var ok, men 3an var en grym besvikelse. :/

Johan Lorentzon13 sep 2015q

Legerdemain:

Skall dock lägga båda på minnet och se dem senare när det känns stabilare rent allmänt.


Ah, ja då behöver du inte mer ångest. Ta hand om dig.

Jelly14 sep 2015q

Jag vill minnas att jag gillade filmen när jag såg den, men nu i efterhand kommer jag knappt ihåg något, så något större intryck har den nog inte lämnat.

För några år sedan var mitt intresse för skräck svalt, men min flickvän är något av ett skräck-fan, så det har blivit att vi sett en hel del de senaste åren. Det är en mysig grej att göra tillsammans.

Men..

Skräckfilm verkar ha påverkat mig... Jag är hundägare, gillar att vara ute och gå, sent i höstmörkret. Brukar också jogga i skogen med pannlampa. Tidigare har jag alltid känt mig helt bekväm.

På senare tid har jag börjat fantisera om figurer bland träden i mörkret. På något sätt är det kittlande, men efter ett tag kan jag få en känsla av obehag. Jag vet ju givetvis att det inte finns något där, att naturen är densamma som på dagen, förutom avsaknaden av ljus. Ändå kan jag inte låta bli fantasierna.

Man påverkas ju ändå av det man tar in.. Kanske är det dumt och onödigt att introducera min hjärna för skräck.

Martin Barreby15 sep 2015q

Såg den för några veckor sen och gillade den verkligen. Har du tips på fler filmer med samma grepp får du gärna tipsa. (Eden Lake noterade!) :)

Simon Liljedahl15 sep 2015q

Om jag skulle ge ett tips så vore det att se The Incident. Jag tyckte det var en suveränt stämningsfull rysare. Psykologisk dessutom och betydligt mer spännande än It Follows, enligt mig. Handlar om ett gäng kamrater som jobbar som kockar på ett mentalsjukhus när ett oväder slår till och strömmen går. Lågbudget, gjord med enormt hjärta och stabila skådespelarinsatser.

Martin Barreby15 sep 2015q

Solmannen:

The Incident.


Tack, ska kolla upp den!

raz86822 sep 2015q

Legerdemain:

Ej sett Eden Lake och ej sett denna, men är tyvärr inte riktigt i ett psykskräcksläge då jag är lite mentalt vacklande för tillfället. Det sista jag behöver just nu är att skapa en känsla av olust inom mig.


Bra plan. Om man ej har behov av att må skit efter att ha sett en film tycker jag inte Eden Lake kan rekommenderas. Har sällan mått så dåligt av en film tidigare. Är väl Funny Games (den amerikanska från 2008) som ligger närmast.

Annars noterar jag hur the ring alltid delat in människor i läger, de som föredrar den asiatiska versionen och de som föredrar den amerikanska. Jag tycker verkligen att Gore Verbinski lyckades sätta en bra prägel på den amerikanska versionen. Tycker att den suggestiva stämningen, fotot och skådespelet alla bidrar till en mycket lyckad skräckfilm, som precis som du skriver skräms mest genom känslan än det man får se, även om det finns gott om visuella surrealistiska otäckheter.

Andra bra nya skräckfilmer tycker jag är Haute Tension, The Descent och The Babadook :)

raz86822 sep 2015q

Syftar alltså på artikeltexten angående diskussionen om the ring.

Johan Lorentzon22 sep 2015q

raz868:

Jag tycker verkligen att Gore Verbinski lyckades sätta en bra prägel på den amerikanska versionen.


Jag håller med i att det är en av de bättre remakefilmerna vad gällande skräck. Faktiskt så tycker jag 2an gör 1an mycket bättre då den tillför en massa till storyn. Dock har den japanska serien som en annan känsla.

Martin Barreby:

tipsa


raz868:

The Descent och The Babadook :)


Två bra tips! :D

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.