Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

bookman

Registrerad: 10 maj 2014 08:24 Senaste besök: I dag 16:21 Online: Nej

Umeå

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Mad Dad Redemtion

bookman 16 maj 2018 20:5536 visningarKommentera: 0 !

Så kom den dagen då God of War 4 (om man nu ens lägger till fyran) anlände. Jag är faktiskt en stor fan av serien och har spelat igenom samtliga (utom det där mobilspelet). Spelet har slagit någon form av försäljningsrekord, betygsrekord och ”gillas av alla rekord”.

För formens skull brukar jag skriva en beskrivning av spelat trots att alla redan vet:

God of War är ett tredje persons spel/actionfest. Spelet hade tidigare fast kamera och är en sorts avskalad version av combospel i stil med Devil may Cry eller Bayonetta. Man skulle kunna kalla det ett äventyrs-"hack and slasch."

Spelet kretsade tidigare kring grekisk mytologi, numera nordisk.



Spelets huvudperson var länge känd för att ha två känslolägen: Ilska och icke-ilska varav spelet betonade det första ganska hårt.

I det nya spelet har man ändrat perspektivet lite, dragit in lite rpg element och fokuserat på historien lite mer. Det som jag, och många andra, verkar uppskattat mest är kanske att man vågar berätta en mer personlig historia och karaktärerna är lite mer nyanserade. Spelet tar sig an open world conceptet lite annorlunda. Det är en ganska linjär upplevelse men världen knoppar lixom av sig.

En sak som bör framhållas är att spelet är sjukt polerat. Världen, stridssystemet och historien samspelar. Till och med de två bikaraktärerna man köper saker av är riktigt bra. Som en fan av serien, och den här typen av spel så är det ett solklart 10/10 spel. Jag hyllar djärva designval som att man inte gjort en total remake utan att man omfamnat den tidigare spelserien. Att man låtit spelkaraktären växa upp i samma takt som spelmediet, fokus på pussel, äventyrande, dialog ja allt är som gjort för mig. Jämförelsen med Assasins Creed origins kommer ofrånkomligt. Man har på många sätt gjort samma val (förutom den öppna världen) men Assasins Creed har misslyckats ganska rejält i jämförelse.

MEN

Jag förstår inte riktigt all hyp.


Jag har fastslagit att jag gillar det men ibland undrar jag vad som får hyp-tåget att spåra ur. Storyn är inte särskilt märkvärdig, den fyller sin funktion och det är ett intressant fokus men det kommer att bli en djävligt kass teater.


Sitt still i båten !

Jag säger det med kärlek, för den här typen av spel är den förvånansvärt bra men om du inte har spelat det så tagga ner förväntningarna några kg.

Vissa saker tror jag att spelet vill överraska mig med men eftersom jag bor i Sverige, känner till historien om Balder så upplever jag ingen överraskningseffekt.

Jag spelade på den näst svåraste nivån och spelet känns lite som ett dark souls light. Vilket jag iof tycker är bra men man har samtidigt fått göra lite eftergifter.

Bossfighterna är, i jämförelse med andra spel i serien, inte så episka. Själva upplägget, att man hör mycket om Tor och Oden bygger upp stämningen men man får aldrig möte dem (förutom en liten teaser på slutet). Jag ser fram emot uppföljaren dock.

Spelet är stundtals lite tråkigt.

Sug på den du.

Det kan stundtals gå lite långsamt och vara lite ojämt i farten, särskilt om man vill levla och tar sig igenom stora områden får att få nått yxskaft som man inte vill ha. Det är ingenting som stör upplevelsen, säkert är det också lite beroende på hur man spelar. En pytteliten detalj som egentligen bara sticker ut i samband med att spelet hyllas som den nya tidens skivat bröd.

För många är God of War inte bara ett bra spel, en utveckling av actionspel och en fräsch uppföljare. För många är det ett bevis på att singelplayer spel, linjära singelplayer spel till och med, fungerar. Spelet har inte ens något planerat DLC utan man erbjuds en maffig hederligt tv-spel utan lootboxes eller tjafs och är det som krävs för att jag ska hoppa på hyp-tåget så gör jag det. Jag tar till och med på mig egen konduktörsmössa och drar i vissel..spaken… tåg visslan jamen ni fattar vad jag menar.

Just nu är God of war som sänt från gudarna. Om några år kommer man att se tillbaka på det som ett riktigt bra spel, kanske till och med en klassiker. Jag får skriva om det när jag spelar om det inför den oundvikliga uppföljaren.

Att återvända till Heavy Rain 2018 (blogginlägg skrivet på mobilen)

bookman 8 maj 2018 00:1174 visningarKommentera: 0 !

I komediserien F for Family (som utspelar sig på 70-talet) utbrister en förbipasserande att tekniken har nått den absoluta höjdpunkten när en salladslunga demonstreras. Det är roligt för vi vet att mekaniska durkslag är långt borta från upfinningar som internet och Hugo projektet.

Ändå har man gjort sig skyldig till samma korkade antagande själv, och kommer antagligen att göra det igen. När jag spelade heavy rain 2010 så upplevde jag det som helt otroligt snygg och tänkte att efter det här blir det nog bara små märkbara skilnader och framsteg rent grafiskt. När jag nu testar det igen på ps4:a så känns det initialt om jag styr en robot som är utklädd till en människoapa. Det är faktiskt fult på ett helt unikt sätt då inga försök att dölja tillkortakommandena gjorts. Det här var en grafisk "heavy hitter"när det kom och den då snygga presentationen är en del av upplevelsen.

Trots att jag initialt blir chockad över grafiken så ser vissa scener riktigt bra ut, särskilt vissa screenshots:



Det är dock när spelet är i rörelse det ibland blir fel, och även helheten.
Det är rätt stor skillnad i kvalitet på karaktärerna. Huvudpersonens fru och detective Blake ser ut att rymt från en ps2:a medan vissa karaktärer och kapitel är riktigt snygga. Spelet ser också märkbart bättre ut på bild än i rörelse. I scener med bi-karaktärer (som ungarna) syns en tydlig kvalitetsskillnad till det sämre.



Spelet börjar med att man ska duscha, genom hela spelet tar alla som duschar på sig samma kläder som man haft innan. Gross. Sen ska man klä på sig och titta på en extremt ful fågel. Sedan beger man sig ut i trädgården för att göra lite trädgårdsarbete fast det egentligen inte finns något arbete att göra. Man kastar lite flygplan och pillar på grejer. Tillslut kommer familjen hem och man måste konversera med sin fru och ställa fram tallrikar. Skrämmande likt min vardag för övrigt.
Skådespelarna är inte direkt dåliga men animationerna och den krystade konversationen gör att dialogen stundtals känns som tagna ur en mardröm där skyltdockor tagit över världen och imiterar människor i en fruklös imitation av mänskligt liv.

Efter att undulaten dött så ska familjen ut och köpa skor, och det är då vi kommer in på det tunga i heavy rain, nämligen temat.

Utan att spoila så händer det något tragiskt och visst blir man berörd. Jag blir det i alla fall. Till en början.handlar det lite om att trycka på rätt knappar för att historen ska gå vidare. Tryck för att ta på dig säkerhetsbältet, tryck för att rätta till backspegeln, gasa på R2 och åk iväg osv.. men i andra kapitlet böjar man få alternativ i dialogen som, i alla fall till synes, kan påverka historien.

Efter ett tag så tycker jag ändå att det kan bli rätt spännande och vissa karaktärers kapitel känns mer genomarbetade rent grafiskt, jag tänker främst på Madison pages kapitel. Dock hatar jag allt vad rörelsekontroll heter och jag vill helst inte skaka dosan.

Historien tar fart efter ett tag. Nu finns det till och med risk för att vissa karaktärer ska dö. Jag upptäcker att jag tycker det är spännande och underhållande, men det krävs lite tålamod innan man kommer dit. Det är onödigt många blöjbyten och minispel som inte tillför något.

Hevy rain kan best beskrivas som ett actionspel där utgången av hur väl man utför actionmomenten påverkar historien. Vid något tillfälle gör man val men det är snarare undanta än regel. Ibland surnar jag till över att det är oklart vad vissa knapptryck får för resultat i spelet.

Storymässigt är spelet gripande men har gigantiska frågetecken som aldrig skulle utelämnas i film eller i litteratur. Varför vaknar Ethan upp med en noga ihopvikt origamifigur utan att minnas nått? Well, we will never know. Visst kanske det antyds men fortfarande känns det ogenomarbetat. En liten lek med perspektivet Dold text: (när man inte får se mördaren slår ihäl gubben som lagar skrivmaskiner trots att man spelar honom ) känns orättvisa.

Det säger en hel del om spelmediet att jag faktiskt gillar spelet trots allt detta. En långsam start, dålig pasing , ojämn grafik vägs ändå upp av vissa moment, gripande (omänn något ojämn) story och tillslut får spelet en 7/10

Ett spel som alltså hyfsat står på egna ben 2018 om man beväpnar sig med lite tålamod.

Nu ska jag ge mig på quantom dreams nästa spel, beyond 2 souls och hinna skriva om det innan Detroit: Become Huma släpps.

Evil Within 2

bookman 14 apr 2018 17:32216 visningarKommentera: 0 !

(mina funderingar kring The Evil within 1 finns här:
http://loading.se/blogg.php?user_id=42621&blogg_id=33888)


The Evil Within 2

Sebastian Castellanos dricker öl och lever rövare för att glömma sin dotter som inte nämns i The Evil Within 1, Nån tjej (Kidman) som är med i ettan letar upp honom för att skicka in honom i STEM maskinen, som är en maskin som gör någon sorts verklighet (digital?) som måste drivas av en speciell hjärna. Som då visar sig vara Sebastians dotter som han nu måste rädda.

Grundpremissen kanske inte är något nobelprismaterial men det fungerar och fokus flyttas snart till rädda en älskad person, samt en inre resa. Historien fungerar faktiskt över förväntan. Jag skulle vilja sträcka mig så långt som att påstå att den är bra vilket är lite av ett traditionsbrott i genren Resident evil 4- ish spel.

Eftersom jag snart kommer att hylla spelet kan jag snabbt dra några nackdelar. Röstskådespeleriet är sådär, dialogen har en släng av Resident evil cheesighet som inte riktigt alltid passar in:



En del karaktärer (Myra) lider av … fulhet. Inget av detta påverkar egentligen spelet särskilt negativt men ger känslan av att det inte har samma budget som riktiga storsäljare.

Spelmässigt så känns konceptet igen från tidigare spel, och Resident Evil serien, man uppgraderar förmågor och vapen. Det är fokus på att hushålla med resurserna men i slutet av spelet så har man blivit lite av ett badass.

Spelet har bossar, den ”vanliga” uppsättningen av vapen (pistol, hagelgävär osv, osv.) En del som spelar spelet kommer att sakna variationen från ettan och även om armborstet med specialpilar finns kvar (så att man kan göra fällor och liknande) så är det inte samma fokus som i förra spelet. Det finns stelthmoment och dom är väl implanterade och själva kontrollen har fått sig en uppryckning från förra spelet.

En av de stora skillnaderna är att spelet är öppen värld, delvis i alla fall. Något som jag starkt misstrodde i mitt blogginlägg om ettan (kul att läsa sina egna kommentarer till blogginlägget. Jag hade helt fel for the record) . Nu kommer en liten kontroversiell åsikt:

Evil Within 2 har den absolut bästa inställningen till open world, och är ett av de bästa spelen som tar sig an den speldesignen.

Det fungerar riktigt bra. Delvis på grund av genren. Spelet lyckas faktiskt skrämma mig lite, det finns moment som man måste lösa utan att använda vapen och i vissa områden är jag faktiskt lite nervös.

Men det är just detta som fungerar över förväntan med den semi-öppna världen.
Kanske för första gången har jag en anledning att utforska och leta saker. Precis som i sonic adventure (!) så är hubbvärldarna små och lätta att navigera men ändå fyllda med roligheter.

Spelet är spelmekaniskt putsat, uppdateringssystemet och förmågorna är peppande, man vill verkligen skrapa ihop lite mer gel så jag kan få den där lilla extra förmågan som kanske ska förhindra att jag blir uppäten av något läskigt.

Man kan faktiskt vara rätt kreativ i hur man uppdaterar sig:
(spoilers) :
Dold text: Jag snålade som fan för att få ihop förmågan som saktade ner tiden. Det var verkligen på sista kulan som jag lyckades skrapa ihop nog med gegga för att få den.
När jag väl fick den så blev det ett annat ljud i skällan och ja lade resterande slime på stamina. Mot slutet headshottade jag monster i godan ro och klarade mig nästan på pistolen.


Jag brukar avsluta med något sorts omdöme och gillar verkligen det här spelet. Nästan allt är bra, och det som är mindre bra påverkar inte så mycket. Det tillför ett litet nytänk till en bekant form, men utan att den känns allt för annorlunda. En tightare story, underbar sätt att hantera open world ger betygen 9.5 / 10

Ett riktigt bra spel som jag hoppas att fler köper så att vi får en 3:a

När kommer de nya konsolerna?

bookman 8 apr 2018 13:28307 visningarKommentera: 5 !

Det börjar ryktas om nya konsoler. Nu senast är det sajten SemiAccurate som påstår sig ha källor som hävdar att playstation 5 kommer att släppas redan i år. Jag tror inte det.Edit: Man rapporterat om ett släppt utvecklingskit



För det första betyder inte utvecklingskit samma sak som det en gång gjorde, mest troligt är det bara en specifikation. Detta pga man mest troligt kommer att använda samma arkitektur som tidigare så, enligt min ringa mening, kommer troligtvis ps5 vara en ganska uppgraderad ps4:a. Det är inte konstigt om dessa ges ut ganska långt i förväg.

Det är intressant att gå tillbaka till föregående konsolgenerations början nu när vi kanske närmar oss någon sorts tid där det är aktuellt att spekulera. Man brukar säga att xbox360/ps3/wii generationen (den sjunde generationen) var ovanligt lång. Vad man ofta glömmer är att det var den första generationen av konsoler som hade en möjlighet att uppdatera mjukvaran, den höll sig alltså lite längre på grund av detta. Den version av xbox 360 som först släpptes var också ganska olik den senare versionen, både minnesmängd och inbyggd wifi tillkom mot slutet. Även hårdvaran uppdaterades.



Den här generationen utvecklades och påverkades av förra generationen och bara för att gå en bit bak i tiden kan jag nämna att det 2006 (när den sjunde generationen startade) var det inte självklart med trådlösa handkontroller. I ett försök att vara hipp lanserade Microsoft utbytbara ”faceplate” så att man kunde visa sin personlighet med sin konsol. Mobiltelefonerna var inte vad de är idag, man kunde inte köpa spel digitalt på konsoler. Andra roliga tidsmarkörer är att Iphone 3 släpptes 2008, samma år som Spotify lanserades. Ungefär efter 4 år av den sjunde generationens konsoler var mobil hypen som högst och lärdomen från den generationen var att mobilerna skulle ta över spelandet. Kinnect och wii hade också visat att man ”var tvungen” att ha lite nytänk för att sälja elektronik och för att nå en mer ”casual market”.



Med bakgrund av detta så visade Microsoft upp sin nya spelkonsol 2013 men man pratade mest om tv. Lanseringen av xbox one är en av de mest avskydda och anti-gamer fokuserade konsolreleaserna någonsin. Men med bakgrund i rädslan för mobiltelefonerna, kinnects försäljning och en rädsla för att modellen för försäljning av spel inte skulle fungera hur länge som helst, så är det kanske inte så svårt att förstå.

Sony gjorde egentligen tvärt om. Vågade satsa fullt ut på en ganska traditionell spelkonsol exklusiva spel (denna satsning såg man ganska tydligt under slutet av ps3 levnadstid) och the rest is history. Playstation 4 har en försäljning som helt enkelt har vänt upp och ner på tidigare misstro mot konsoler.

Och nu är det alltså dags för Playstaion 5?

Jag tror inte det. Om man bara ser på hårdvaran så tror jag att man får räkna tidigare generation som normen. Det skulle i sådana fall innebära en ny konsol tidigast 2020 men mest troligt 2021. Detta påverkas så klart av mellankonsolerna pspro och xbox one x vilket jag tror har bidragit till en annan intressant observation som jag tror pekar på en längre konsolgeneration:

På spelforumen jag hänger så började spelarna grina efter nya konsoler efter ca 4-5 år och de sista åren var det outhärdligt. Om man nämner ps5/xbox one 2 nu (efter 4 år) så är den vanligaste reaktionen att man gärna vill vänta ett tag. De flesta tekniknördarna är ganska nöjda över playstation pro och xbox one x. I synnerhet den sista som nästan känns som ett litet generationshopp (kanske särskilt mycket för att original xbox one var ganska prestandasvag).

Playstation 4:as försäljningssuccé innebär en gigantisk stor användarbas och ett scenario är att man helt enkelt sparar några stora succéer (exempelvis Horizon Zero Dawn) och samkör dem på ps5:an som mest troligt kommer att använda samma arkitektur som ps4:a. I sådanafall är det läge att börja fundera på ps5 när Horizon Zero Dawn två är på väg.

Sony kommer att vara den som har störst behov av en ny konsol på grund av prestandan, men hur viktigt det blir för dem beror vad Microsoft kommer att hitta på och då är det ju lite intressant att spekulera i just vad Microsoft kommer att hitta på?

Jag tror att det är ganska säkert att säga att Microsoft gjort en helomvändning med xbox one x och sin attityd till bakåtkompabilitet. Jag är också ganska säker på att man kommer att försöka kopiera Sonys tänkt kring påkostade exklusiva spel. Det senare kan mycket väl vara ett önsketänk, men jag kan ändå tänka mig att tjänster som gamepass eller netflixliknande tjänster kommer att undersökas. Numera är inte heller inkomsten bara från spel och konsoler utan även live och plus tjänster och modellen som Microsoft reagerade emot med DRM kan komma att naturligt planas ut.

Jag tror att det kommer att påverka framtiden på följande sätt:
Sony har medvind och behöver inte vända upp och ner på världen för att behålla sin position som marknadsledare. Microsoft har mycket att bevisa och kommer att titta på konkurrenterna och, om det är lönsamt, satsa på sin gamepass modell där det mest teknikhungriga ändå kan spela sina spel på pc. Man vill få med så många som möjligt på tåget, en galen prissänkning på xbox one skulle kunna vara en möjlig väg?

Jag tror inte heller att man vill släppa en ny konsol så snart efter sin x modell. Jag tror alltså att vi kommer att få vänta ganska länge på nästa generations konsoler. Kanske till och med till 2021.

Det som talar emot detta är ryktena, att Sony börjar ha en konsol som börjar kännas svag, särskilt med tanke på VR. Om ni är duktiga på att skriva i kommentarerna nedan så kan vi (väldigt ovetenskapligt) undersöka hur pass intresserade vi är av en ny konsolgeneration?

När tror du att Playstation 5 släpps?Taggar: ps5, playstation 5, nästa generation, vilda teorier

The Order 1866

bookman 15 mar 2018 20:07518 visningarKommentera: 7 !

Inget verk existerar i ett vakuum. När the order 1866 släpptes i februari 2015 var Playstation 4 fortfarande ny, det hade gått lite mer än ett år efter the last of us och Sony hypade spelet. Jag började spela men vid första mötet med ett av spelets varglika fiender , någon timme in i spelet, gav jag upp. Jag vet inte riktigt vad jag väntat mig, något i stil med the last of us? Något som man inte kunde ha upplevt under förra konsolgenerationen?

Spola fram tre år och jag gör ett nytt försök. Nu närmar jag mig spelet på ett annat sätt. Vi har en ännu mer utpräglad open world fatigue, en diskussion kring singelplayerspelens vara och min förväntningar är låga.

Efter att ha kört igenom det så kan jag konstatera att jag fullkomligt älskade det.

Fullkomligt är kanske ett illa valt ord. Spelet dras med några små brister som vi kan avhandla direkt. Några quick time events, inte så mycket fiendevariation, lite oinspirerad pasing. Man går och tittar på saker och sen skjuter man på saker and thats it (förutom ett smygmoment som var lite sisådär).
Inte så mycket till pussel eller variation. Dessa saker gör att det inte är ett 10/10 spel. Det är inte fullkomligt, men för mig överväger fördelarna bristerna med råge.

Spelets längd har också nämnts i sammanhanget. En tidig läcka påstod att spelet har en speltid på fem timmar. En osanning som jag tror bidrog till det orättvisa bemötandet av spelet när det släpptes. Enligt mig är spelet precis lagom långt. Mellan 8-10 timmar tog det för mig som gillade att gå omkring och titta på saker och som dog lite då och då.

En av anledningarna att jag skriver detta är för att jag själv drogs med i någon sorts negativ stämning kring spelet och inte gav det det engagemang det förtjänade, för spelet är riktigt bra.


Grafiken är fantastisk. Glasytor speglar sig otroligt stämningsfullt. Animationerna är fantastiska.

Grafiken, världen och storyn är riktigt bra. Det sistnämnda kanske inte vinner några priset men ändå: riktigt bra. Skådisarna håller hög klass och ramhandlingen intressant.

Vi kastas in i en alternativ steampunk värld där väktarna av den heliga gralen bekämpar halvblod, som är en sorts vampyr/varulv. Alla karaktärer är välgjorda och intressanta och världen som, trots min slentrianmässiga beskrivning ovan, känns verklig och engagerade.

Striderna påminner om Uncharted. Människor skjuter på en, ibland kommer det en gubbe med hagelgäver/ granatkastare. Krävs lite taktik och strategi men i lagom mängd. Spelet är väldigt linjärt vilket känns skönt. Så djävla skönt. Jag tappade inte bort mig en enda gång.

Vapnen är coola och om man accepterar att en del av gameplayey är nån sorts mini exploration där man går långsamt och tittar på grejer :


Jag hittade sackboy. Senare hittade jag en pipa, den hade ingen relevans för spel/handling eller nått men den gick att vrida och vända på.

Inget av de ovannämnda negativa aspekterna är en gamechanger för mig i alla fall.
Vid ett tillfälle ska jag putta undan min kamrat men jag tror att quick time eventet vill att jag ska skjuta mot något. Det är inte värre än att jag får göra om det några gånger tills jag fattar. Det är inte bra, men i det stora hela så stör det inte så mycket.

Man får köra samma boss två gånger... det är ok men hade såklart varit roligare med lite mer variation.

Slutsatsen är att the order 1886 är ett bra spel. Minst 7/10 om man vill sätta sifferbetyg, men lider av några typiska "första spelet i en serie" sjukdomar och jämförelse med uncharted ett känns inte så långt bort och det är här någonstans jag börjar känna mig lite ledsen för spelet och utvecklarnas skull. Mycket var så bra och jag vill ha mer. Mottagandet känns så här i efterhand lite orättvist och visst, det är en annan sorts upplevelse man betalar för än till exempel Assasins Creed då man springer omkring i en öppen värld och gör samma saker hela tiden.

Jag avslutar med en förhoppning. Kanske skulle the order uppskattas bättre som en del i en betaltjänst som gamepass eller liknande? Kanske är modellen som utvecklarna av Hellblade (någon sorts AA nedladdningsbart spel) rätta vägen för den här typen av spelupplevelser? Jag hoppas och önskar en fortsättning på the Order och att den här typen av spel inte försvinner.

Tidigare inlägg

1 2 | sista

Den stora spelsvackan, gamepass och tankar om 2018

14 feb 2018 06:341

Det kan hända den bästa, att man fastnar i en bok eller råkar...

Recension av Assassin's Creed Origins fast med bilder från andra spel

12 dec 2017 16:110

För att få lite kontext till följande text ber jag att få informera...

Josef Fares på Video Games award

8 dec 2017 06:578

Jag älskade Brothers a tale of two sons. En finstämt äventyr med...

Sonic adventure

5 dec 2017 21:582

Jag har spelat sonic adventure. Jag vet egentligen inte...

Sonic forces är bättre är Super Mario Odyssey

26 nov 2017 11:320

i'm just kidding Men faktumet att denna, ursäkta klickbetet, rubrik...

Några ord om Super Mario Odyssey

30 okt 2017 19:570

Jag spelar Super Mario Odyssey just nu men jag har inte klarat det...

The Evil Within

7 okt 2017 20:2112

För er som inte ids läsa hela inlägget sammanfattar jag det här I...

Hemma i spelrummet

26 sep 2017 08:050

När jag var liten drömde jag om det där slottet som He-man (eller...

Legend of Zelda A Link to the Past 2017

11 sep 2017 18:144

Jag kommer inte exakt ihåg hur långt jag kom när jag senaste spelade...

Uncharted: The Lost Legacy nån typ av recension

27 aug 2017 20:450

Upplevelsen av ett verk, oavsett om det är spel litteratur eller...

Actraiser (SNES)

14 aug 2017 13:534

Actraiser är något som bäst kan beskrivas som en tjuvparning mellan...

Den klassiska mp3 perioden

31 jul 2017 13:411

Det här är en berättelse om nostalgi, mp3 spelare, Webhallen och...

Klarat Zelda .... tyckte att det var sådär

18 jul 2017 22:5812

Kom nu ihåg att detta inte är en recension som väger fördelar mot...

Castlevania på netflix

9 jul 2017 07:313

[url=http://i.imgur.com/bm14fBv.jpg][img]http://i.imgur.com/bm14fBv.jp...

Prishöjning på konsoler efter 1 juli

4 jul 2017 21:570

För att göra en ganska lång historia kort så verkar det som om våra...

Duck Tales 2

20 jun 2017 19:400

Klockan är 03:25 måndagen den 24:e april. Jag vet inte när och om jag...

Retroachievements

10 jun 2017 12:490

Det tog flera år innan jag ens förstod vad achievements var. Jag tror...

Farpoint

1 jun 2017 22:485

Som jag tidigare nämnt så skriver jag för min egen skull. Dock kanske...

Varför jag skriver

24 maj 2017 07:122

Jag tror att det var Carl Sagan som filosoferade kring att skriva,...

Jag och Castlevania

14 maj 2017 08:272

Som barn minns jag att mumierna var otäcka i det första castlevania...

1 2 | sista