Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

bookman

Registrerad: 10 maj 2014 08:24 Senaste besök: I dag 13:29 Online: Nej

Umeå

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Darwing Duck (The Disney Afternoon Collection).

bookman 24 apr 2017 15:3172 visningarKommentera: 0 !

Vad tusan spelar du? frågar sambon. Ja, det kan man faktiskt undra.Säkert har jag ett och annat åtagande som jag borde göra. Jag har också både Horizon Zero Dawn och Zelda som väntar men jag började på Darkwing Duck och förvandlades genast till Alfons Åberg. Jag ska bara …

Darkwing Duck är ett av spelen i The Disney Afternoon Collection och liknar mest ett Mega Man men med mindre fokus på vapenbyte. Jag minns spelet som väldigt svårt men med sparfunktionen så blir det ganska lätthanterligt.Själv begränsar jag mig till att spara efter varje avklarad bana.

Genom att trycka pil upp så kan man blocka många projektiler och speldesignen följer God Of Wars speldesign (eller om man ska vara noga så är det nog God of war som följer Darkwing Ducks speldesign men ni förstår vad jag menar). Man introduceras för en fiendetyp, lär sig bemästra den bara för att möta fiendetypen i annan situation (t.ex. på en plattform) eller två stycken. Ofta kan man spela ganska försiktigt men det finns vissa situationer då man måste hålla reda på en massa projektiler, hoppa och skjuta samtidigt och vissa partier går inte att ta sig igenom utan att ta skada (eller så är det bara jag som inte lyckas lista ut spelsystemet)


Däremot är spelet ganska frikostigt när det gäller hjärtan så det är inte så svårt som det ser ut.
Hoppa, skjuta och komma till en boss. Det är ungefär det man bjuds på.
Gillar man designen och småfnissar år fiender som sköldpaddor som står och huttrar när dom kastar sitt skal (en mycket jobbig fiende by the way) så har man mycket att hämta hos Darkwing Duck.


Sköldpadda med skal på. Vill du sen honom naken spela spelet.

Själv tycker jag nästan att det är pinsamt kul. Vad är det som tilltalar mig så mycket i det här spelet?
Jag kan inte ens skylla på nostalgi då det inte är ett nes spel jag ägt eller spelat särskilt mycket.
Jag antar att det är spelglädje i dess renaste form, en skön avkoppling från övervåld och sex (det har man nog av hemma) och ett riktigt bra spel från 8-bits eran.

Sen tycker jag att humorn är riktigt klockren, även i 8 bitar

Taggar: Darwing Duck, capcom, The Disney Afternoon Collection, Retro

Duck Tales (The Disney Afternoon Collection)

bookman 22 apr 2017 14:03109 visningarKommentera: 0 !

Joakim von Anka gillar pengar och pengars värde är egentligen något som vi tillsammans sätter. Papperslapparna har inget värde i sig. Värdet man sätter på The Disney Afternoon Collection på microsoft store är 199 kr. The Disney Afternoon Collection är en samling på sex spel från Capcoms 8-bit samarbete med Disney mellan 1989 och 1994, Vi i Sverige känner igen serierna som spelen baseras på från fredagarnas Disneydags.

Ett av spelen i samlingen är Duck Tales, ett spel jag själv sparade, samlade burkar och avstod från godis för att köpa i säkert ett halvår som barn. På den tiden var spelköpen sparsamma och spelen värdefulla. Trots detta försvann spelet, i och för sig ganska många år senare, och jag ville som vuxen köpa det igen för att uppleva barndomens ankutflykter.

Värdet på Nes-spel (och Duck Tales i synnerhet) hade då nått skyhöga höjder och med småbarn och annat elända hade jag inte råd.

Som ni kanske förstår så är det svårt för mig känslomässigt att se den digitala versionen av Duck Tales (med 5 bonusspel) för under 200 kr som något annat än ett kap. Tidigt lördag morgon blev spelet inköpt och här kommer lite intryck kring samlingen och Duck Tales i synnerhet.

Mitt första intryck är att grafiken har gått från att vara vacker när spelet kom, till att bli omodern och varvet runt och nu hamnar i någon typ av pixelkonst. Titta bara så gullig Bubba är?



Duck Tales är en klassiker och en audiovisuell upplevelse med ett fantastiskt soundtrack. Det är den gamla skolans spel med allt vad det innebär och Capcom har lagt till en tillbakaspolningsfunktion som jag dock inte använde till just Duck Tales. Däremot sparade jag efter varje bana vilket faktiskt är ett ganska välkommet tilltag. Jag funderar på att göra en "riktig" genomspelning när jag får tid men just nu blev detta perfekt.
Med spaningsfunktionen så spelar man på ett litet annat sätt, det visade sig att spelet som jag minns som väldigt massivt och som jag lade ner flera veckor på tog ca två timmar att spela igenom (jag hade iof ett grymt muskelminne)

Efter ren och skär spelglädje så kollade jag igenom extramaterialet och det är ganska klar att det riktar sig mot min specifika målgrupp med omslag och liknande (bild från spelet fångat med xboxen) :



Vacker, tycker jag, men själva extramaterialet är inte så märkvärdigt. Det finns lite artwork och några spelomslag. Man kan även lyssna på musiken.

Man har även lagt till en speedrun funktion och ett Boss Rusch läge. Boss Rusch läget var lite småkul men Time attack mode blir lite för svårt för mig ... eller ... ?

Nu kommer frågan: Kan detta vara värt att köpa om man inte har den nostalgiska kopplingen?

Jag vet faktiskt inte riktigt svaret och jag bryr mig egentligen inte så mycket. Det här är nog en samling för de redan frälsta. Sparfunktionen och återspolningsfunktionen gör det i alla fall tillgängligt. Gillar man retro så känner man nog till detta ändå. Vill man testa så är det riktigt bra spel och en bra inkörsport till retrospelande.

Samlingen består av 6 spel och fem har jag faktiskt spelat på den tiden det begav sig. Det spelet som jag var/är minst intresserad av är Tale Spin , ett flygspel med björnen Baloo från ovannämnda serie. Jag spelade snabbt igenom det genom att använda återspolningsfunktionen och visst... det var underhållande och intressant ur ett capcom/disney/retro-historiskt perspektiv. Spontant känns det som det svagaste spelet i samlingen.

De andra spelen är Duck Tales 2, Chip and dales 1 och 2 samt Darkwing Duck. Chip and Dales är en annan favorit och att fortfarande ha Duck Tales 2 ospelat gör mig såhär glad:


Darkwing Duck minns jag som ett megaman inspirerat spel som jag tyckte var väldigt svårt, jag tror jag gör ett försök att köra igenom det på samma sätt som ducktales , dvs bara spara mellan banorna.

Sen ska jag bara övertala kompisen next door att köra Chip and Dales med mig i co-op , det känns som att det kan bli hur kul som helst.

Jag var sjukt imponerad av Resident Evil 7 samt Twimbeweed park, samtidigt spelar jag Zelda och Horizon Zero Dawn som jag kanske skriver om sen. The Disney Afternoon Collection blev ett välkommet avbrott och även det en nygammal favorit som, om man måste sätta en siffra på det, får 10/10

2017 kommer att bli ett legendariskt spelår.Taggar: Duck Tales, Retro, Disney

Ett typiskt biblioteksinlägg

bookman 13 apr 2017 15:55179 visningarKommentera: 0 !

Jag försöker att inte blanda ihop jobb och privatperson men nu är även min avatar kapad inför ett kommande biblioteksarrangemang. Det här är kanske inte så märkvärdigt kanske ni tycker, tv-spels arrangemang är inte så ovanliga in this day and age. Det som är annorlunda är kanske hur det motiveras i bibliotekssammanhang.

Bibliotekens ändåmålsprincip (andra paragrafen i bibliotekslagen) trycker på att vi ska "främja kulturell verksamhet" en något luddig formulering men hey, det är ju därför man vill bli bibliotekarie. Många tolkar det på så sätt att det är kulturyttringar som behöver en liten skjuts eller att man gör något tillgängligt för alla som kanske inte naturligt är det.

Ungdomar är en prioriterad målgrupp för biblioteket och i
7 § kan man läsa att folkbiblioteken ska verka för digital delaktighet i kulturlivet (min tolkning).

Faktum är att det egentligen är lättare att motivera kulturella tv-spels arrangemang på biblioteket än något annat arrangemang. Förhållandet träskoutställning, näverslöjd / Tv-spels arrangemang borde alltså vara till fördel tv-spel men så har det kanske inte varit här uppe i Norr.

Nu är det ändring på det och det känns kul.

Kul för att många barn är utanför den stora ungdomskulturella händelsen. Kul för att jag tycker att tv-spel, precis som annan kultur, har ett egenvärde i sig och framförallt roligt att 99% ändå är positiva till detta.

Thimbleweed Park. Final judgment.

bookman 10 apr 2017 12:20196 visningarKommentera: 0 !

Monkey island tog flera månader för mig att ta sig igenom. Jag fick hjälp i skolbussen men det var lönlöst. till slut visade det sig att jag missat att plocka upp nyckeln i LeChucks kaptenshytt. Efter att ha spelat, försökt och funderat flera månader så lyckades jag tillslut hitta den lilla pixelsträng som gjorde att jag kunde ta mig vidare. Lycka.



Thimbleweed Park lider av samma dilemma som genren i övrigt, man kan missa saker och en del pussel är inte helt logiska, själv fastnade jag på två ställen. Dold text: det var svårt att förstå att man skulle lägga radioaktiv sörja i pölen, samt gå ut ur bild för att råttorna skulle byta osten mot popcorn. Den senare var dessutom föremålet för en bugg. Ändå tog jag mig igenom spelet på 16 timmar.

Jag irrade runt ett tag då jag inte fattade att en affär gick att gå in i. Häri finns det ett problem. Genren i sig kan vara lite oåtkomlig på det sättet, samtidigt som vi inte accepterar speldesign som blir allt för tidskrävande och det är allt för lätt att googla fram en lösning om man fastnat.

Jag spelar spelet annorlunda än vad jag gjorde en gång i tiden. jag har inte tålamod att fasta riktigt men det fungerar bra att använda facebook och neogaf istället för skolbussen. Jag verkar själv ha gjort någon överenskommelse med mig själv att det är ok att fråga på forum men inte ok att använda guider.

Trots detta så törs jag påstå att ett peka och klicka äventyr blir inte bättre än såhär. Det är ett gediget konstverk i design, historia och karaktärsdesign. Både berättelsen och karaktärerna får ett djup ju längre spelet fortgår, fast ett litet klagomål är att karaktärerna har inte så mycket samröre med varandra. Pusslen är inte lätta utan snarare genomförbara (med lite list) precis som dom ska vara.

Som jag tidigare skrev i ett tidigare inlägg så är Thimleweed Park snarare en fortsättning på hur äventyrsspelen skulle ha utvecklats om man inte gjort interface grafiskt och fokuserat på flera karaktärer och olika lösningar. Spelet använder sig av verb och en liten konsekvens av detta verkar vara att man inte kan interagera med allt på samma sätt. Ibland skulle jag vilja kunna prata med karaktärerna emellan. Om det beror på tidsbrist eller spelmotorn vet jag inte.



Thimbleweed park får , trots små irritationsmoment, full pott av mig. Det är ett mästerverk i sin genre och kommer att bli en framtida klassiker.

När eftertexterna rullar så känner jag lite saknad. Jag vet inte när jag kommer att få uppleva ett riktigt bra nytt point and click adv igen. Det blir intressant att följa försäljningssiffrorna för detta, jag hoppas att det finns en plats för den här typen av spel.

Lite orolig blir jag om det visar sig att spelet inte går runt, det blir nämligen inte så mycket bättre än det här.

Står du i valet och kvalet med fingret på köpaknappen så tycker jag att du ska slå till. Om tillräckligt många köper det kanske jag får en uppföljare?

Tre timmar in i Thimbleweed Park

bookman 1 apr 2017 12:11268 visningarKommentera: 0 !

Det finns en inställning i menyerna där man kan välja hur toalettpappret ska ligga på toalettrullen. Jag tror att det är en bra ingång om man vill beskriva Thimbleweed Park.



Thimbleweed Park är ett kickstarter projekt. Det är ett gammaldags pecka och klicka äventyr skapat av Ron Gilbert och Gary Winnick som tidigare skapat klassiska spel i genren som Maniac Mansion och Monkey Island. Man har alltså riktat sig till fans av den här typen av spel och finansierat det via crowfounding. Ofta innebär crowfounding en viss delaktighet i utvecklingen av spelet och på twitter hade det uppstått en skämtsam diskussion kring hur toapappret låg på rullen och Ron Gilbert skojade till det lite genom att ge spelarna valfriheten i menyn till spelet.

Thimbleweed Park är lite för de invigda och insatta och även om det är roligt till viss del kan jag tycka att metahumorn tar lite överhanden.

Jag är ett stort fan av genren men har inte spelat så mycket de sista åren. Jag tror själv att det delvis är för att jag varit stressad och faktiskt lite ovan tempot.

De första spelsessionerna blev ganska korta. Spelet börjar med ett mord som två FBI agenter ska lösa. Efter ett tag utforskar man staden och möter andra karaktärer i flashbacks.

När jag väl kommit in i lunken så händer det dock något. Någon sorts peka och klicka magi. Spelet är otroligt snyggt om man gillar retrostilen. Historien och karaktärerna är intressanta men framförallt så känna spelet rätt så modernt och innovativt. Mer en utveckling av de gamla äventyrsspelen än något som strikt håller sig till ramarna av vad som tidigare gjorts, även om Maniac Mansion gjorde "flera karaktärer" grejen för länge sedan.

Nu har jag bara kommit en liten bit in i spelet men nu börjar jag verkligen gilla det. Pusslen är nästan perfekta, karaktärerna och historien håller intresset uppe och det känns både retro och fräscht på samma gång.

Just nu så lutar det mot att bli ännu ett såntdär fullpottspel. 2017 har verkligen haft en massiv start . Fyller på med intryck när jag tagit mig igenom spelet.

Tidigare inlägg

Resident Evil 7 i virtuell verklighet

18 mar 2017 17:550

Jag minns en gång en kompis som retade mig lite för att jag var så...

Jag har blivit med Switch

5 mar 2017 17:380

Jag har blivit med Switch, det är nästan som när man får barn. Folk...