Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

bookman

Registrerad: 10 maj 2014 08:24 Senaste besök: I dag 14:08 Online: Nej

Umeå

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Resident Evil 7 i virtuell verklighet

bookman18 mar 2017 17:55197 visningarKommentera: 0 !

Jag minns en gång en kompis som retade mig lite för att jag var så överdrivet positiv. Det handlade om litteraturkritik men det kunde lika gärna gälla spel. I min värld finns inget som är perfekt, så egentligen finns det inga 10/10 spel men ändå finns det upplevelser som är så stor att betygsskalor förlorar sin funktion. Jag är dock inte någon särskilt bra kritiker ska erkännas. Om du vill läsa en överdriven positiv mans tankar kring Resident Evil 7 så kommer dom här, vill du ha en siffra att sätta så är det ett 10/10 spel, trots uppenbara brister. Jag varnar också för mindre spoilers.

Anledningen att de uppenbara bristerna inte drar ner intrycket är delvis för att jag inte uppfattar dom som brister. Jag ska förklara:
"Storyn" är ... Resident evil -isch. Med flit. Detta innebär att trots att spelet börjar ganska seriöst så är det inget "the last of us". Det finns några ganska stora plot-holes som att huvudkaraktären får sin hand avhuggen (men tillbakasydd) ganska tidigt i spelet utan att det förklaras något närmare (själv tror jag att det är en kvarleva av någon storyline där huvudrollsinnehavaren är smittad med något virus men det utforskas aldrig i spelet).



Spelets huvudperson, Nathan, åker iväg för att leta efter sin fru som varit borta i tre år. Detta leder honom till en otäck hillbilly familj i ett slitet hus i motorsågsmasakerninspirerad miljö. Vad har hänt med Mia och vad har hänt i huset är enkla frågeställningar som driver handlingen framåt och som fungerar bra i sammanhanget.

Vill man ha en superseriös skräckhistoria kan man bli lite besviken, det är ingen reboot utan en del av de andra spelen med allt vad detta innebär. Jag som ändå räknar mig lite som ett fan av serien tyckte att dom gjort det väldigt bra. Det skvallrar också om hur ambivalent utvecklingen av spelet måste ha varit, både tematiskt och tekniskt då det fungerar både som vanligt och i VR. Fantastiskt att dom lyckades genomföra detta projekt på ett så bra sätt.

Det andra stora "kritiken" skulle kunna vara att spelet är för lätt i VR läget. Detta pga man siktar genom att vända på huvudet, det vidar sig vara väldigt precist. Även det såg jag som en fördel, jag var så jäkla rädd att, även om jag säkert inte var medveten om det, var ett mer casual läge nog en förutsättning för att jag inte skulle få en hjärtattack och dö.

Man ställs också inför ett val som känns lite underutvecklat, men det gjorde att jag spelade om andra halvan av spelet. Fiendevariationen är kanske inte den högsta heller.

Men som helhet är spelet helt fantastiskt. Storyn, i RE sammanhang, variationen, pusslen, miljöerna, bossarna... Hur bra som helst.

Man kan säga att spelet, lite grov sett, är uppdelad i tre delar där en smygande skräck och kurragömmalek är en, en get out of the room spelmekanik/pussel mekanik (tänk saw) är en och den sista delen är mer actionorienterad. För mig fungerade det upplägget perfekt, det blev liiiite långdraget i actiondelen men som helhet fungerar variationen väldigt bra.

Klockan stannade på 11 timmar men då har jag stått och grinat i nått hörn x antal gånger.



Iiii något jagar mig ....

Det som gör det till en solklar 10:a för mig är VR upplevelsen. Det är ett riktigt bra spel men att spela det i VR liknar inget annat jag gjort tidigare.

De första spelsessionerna var ca 10-20 (max) minuter långa. Ej på grund av åksjuka bör tilläggas, snarare för att det blev så intensivt. Även då jag spelat ganska mycket och kommit en bra bit in i spelet så kunde jag förvånas när jag drog på mig hjälmen. Att säga att jag gillade det är en underdrift, det blev nästan en fixering. När man tar på sig hjälmen så är det lätt att leva sig in i spelet såpass att jag för första gången i mitt liv tänkt tanken (som jag aldrig trodde jag skulle tänka): "Det här kan inte vara riktigt nyttigt"

Vuxen karl som jag är så var jag faktiskt livrädd under de första delarna av spelet, dock så släppte det lite när man fått en hum om hur spelet fungerade och faktiskt efter man dött några gånger. Ska jag vara helt ärlig blev spelet lite mer underhållande för mig när den värsta skräcken släppt.

Den intensiva upplevelsen gjorde också att jag både föll för, och accepterade storyn, på ett annat sätt. Skräcken över vad som skulle kunna komma fick mig att ha minst 10 eller fler helande flaskor och en absurd massa ammo när spelet var klart.

När spelet var klart fick jag den där längtan, den som gör att jag sitter och skriver det här. Jag vill tillbaka... jag funderar på hur det kommer att påverka serien och VR upplevelsen i stort. Resident Evil 7 har inte släppt greppet om mig än, och det är något som jag sällan känner nu för tiden. Det övertygar mig om att jag kan sätta "bookmans 10/10 approval superduper game" på detta.

« Till bloggen

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.