Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

bookman

Registrerad: 10 maj 2014 08:24 Senaste besök: I går 19:58 Online: Nej

Umeå

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Duck Tales 2

bookman20 jun 2017 19:40601 visningarKommentera: 0 !

Klockan är 03:25 måndagen den 24:e april. Jag vet inte när och om jag ska lägga ut detta på forumet. Jag kan bli anklagad för spam.
Det är inte friskt vad jag spelat Disnay Afternoon Collection.
Det är mycket intryck som behöver bearbetas.
Det är inte ofta jag sitter uppe längre än till, ja 22 om jag ska vara helt ärlig. Nu har jag jagat kartbitar i Duck Tales 2 tills ögonen blöder.

Känner man till Duck Tales 1 så är tvåan ingen större överraskning. Det är ett plattformsspel av Capcom med superb grafik och ljud. För att göra en historia om besatthet kort så spelade jag ettan som barn och nu verkar jag vara inne i någon sorts regression där jag njuter av de gamla 8-bitars spelen i the Disney Afternoon collection som Capcom släppt.

Duck tales 2 måste vara ett av de mest underskattade klassikerna någonsin. Samma fantastiska kontroll, grafik och ett mycket bra blip-blop ljudsspår. Jag gillar det stenhårt. Jag märker dock att spelet känns lite lättare än sin föregångare och för att dryga ut de ganska korta banorna så kan man jaga 7 stycken kartbitar som är gömda på fiffiga ställen.

Jag har själv bara hittat 6 stycken.

Roligast är det när spelet lånar bitar ur pussellösning:


Upprörande nog så kastas jag mot slutet av spelet när jag klarat alla banorna trots att jag egentligen skulle vilja samla kartbitar. Jag hade dessutom bara en kvar. Nåja, jag får spela igenom det igen.

Det är något meditativt med att studsa omkring, lyssna på musiken och samla pengar. I like it. Spelet känns lite begränsat i omfång och utforskning. Om det vore ett modernt spel så hade man kanske förväntat sig fler banor, klurigare utmaningar för kartbitarna samt en intrikat historia om svek, samhälle och pengars värde löst baserat på en roman av Ayn Rand.

Eller så kanske man bara får ta det för vad det är:

Ett skitroligt 8-bitars plattformsspel med mervärde och en värdig uppföljare till en tidlös klassiker.

Bubba är också med på ett hörn, lika gullig i uppföljaren.

« Till bloggen

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.