Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

SvenErikSpelar

Registrerad: 17 sep 2015 13:19 Senaste besök: 4 jan 2016 14:54 Online: Nej

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Bloodborne DLC

SvenErikSpelar 10 dec 2015 14:48216 visningarKommentera: 0 !

Nu har äntligen Bloodbornes DLC släppts. Ett par veckor sedan så belönades världen med ännu mer content i bloodborne. Tack och bock! Jag tänkte att jag skulle nöta igenom DLC på bara någon dag men än en gång så har IRL kommit som en stor smocka i ansiktet och varit i vägen. Jag har hittils bara spöat första bossen vilket inte är speciellt långt in i spelet.

En glad överraskning var dock att utvecklarna lagt in en liten godispåse hos första bossen för oss Souls-fans. När man spöat bossen till ungefär 50% av HP så genomgår den en liten förändring och kommer in i en ny fas. En ny fas där bossen halar fram ett Moonlight Greatsword. Det var en riktigt rolig överraskning och nörd som man är började man så klart gapa och skrika i soffan och tjejen undrade vad fan man höll på med :)

Hoppas på mer spel i helgen!

Dark Souls 3 Hype!

SvenErikSpelar 22 okt 2015 15:56222 visningarKommentera: 0 !

Förlåt för mitt långa och tråkiga inlägg. Här kommer lite komensation för det.

I motgångar gäller det att hitta saker att se fram emot. Dark Souls 3 är ljuset i allt detta mörker.

Jag vill egentligen säga alla men det vore nog en överdrift och formulerar mig istället så här. Många som spelat souls-spelen och bloodborne känner till youtubearen VaatiVidya. Han har närmare 500k prenumeranter på sitt youtubekonto och han laddar upp många videos där han förklarar den bakomliggande storyn, visa side quests och andra viktiga saker i spelen som inte är helt uppenbara för oss som spelar. Man kan väl lite elakt säga att han har en guide för oss som är för dumma för att själva lista ut vad spelet handlar om, på djupet.

Ett bra exempel på hans berättelser är genomgången av sidostoryn som innefattar Lucatiel of Mirrah. En NPC i Dark Souls 2 som man stöter på flera gånger under spelets gång. De första gångerna man stöter på henne är hon ganska normal. Munter är kanske inte rätt ord att beskriva henne men hon har i alla fall rest till Drangelic eftersom hon är marked med the undead curse. Hennes hopp är att försöka hitta ett botemedel. Det sägs att själarna som behövs för att bota förbannelsen finns i Drangelic. Man stöter på henne flera gånger under spelets gång och om jag inte minns fel så får man två stycken human effigy av henne. Scumbag som man är tar man emot dessa istället för att säga åt henne att använda dem eftersom human effigies är det som kan hindra förbannelsen. Historien om Lucatiel är bara en i mängden av tragiska öden som möter olika NPCs i spelet.

VaatiVidya har en fenomenal berättarröst och verkar genuint intresserad av den djupa storyn i dessa spel. Hans hängivenhet till spelen har lett till att han fått provspela Dark souls 3 som är på väg. Han har ett par videos på sin sida där han spelar, provar och pratar om Dark Souls 3. Spelet ser ut att vara ganska likt de tidigare soulsspelen fast med lite förändringar i fightingsystemet. Det ser väldigt snyggt ut och ID Software ska ha sagt att små förbättringar och förändringar i Dark Souls 3 har inspirerats från Bloodborne. Det gör sannolikt att spelets fighting kommer att vara något snabbare än tidigare i Souls-spelen.

Nu är det bara att hoppas att storyn är lika kickass som i de första spelen. För det vore bannemig fenomenalt. Det ska släppas i början av 2016 och förhoppningen blir då så klart att det ska rädda oss från den tråkiga och kalla vintern så vi istället kan sitta inne i värmen och spela det tredje, eller femte beroende på hur man räknar, spelet i serien!

Välkommen till min trista vardag. En vecka utan TV-spel

SvenErikSpelar 22 okt 2015 15:53235 visningarKommentera: 0 !

Inom mig bubblar frustrationen, irritationen och uppgivenheten. Det har gått en vecka sen jag sist fick sitta med dig i handen. Känna dina vibrationer när min hjälte mottar eld från motståndaren. En vecka sedan du nästan gled ur min hand efter att jag krampaktigt hållit i dig i fler timmar i sträck vilket resulterat i att en tunn våt hinna av svett från min hand gjort dig hal. En vecka har gått sedan jag hörde högtalarna pumpa ut stämningsfull musik blandat med det kalla ljudet från när stål möter stål. En vecka har gått sedan telefonen ringde och jag inte ens brydde mig om att ta upp den ur fickan eftersom det skulle förstöra mitt flow i spelet. Varje dag saknar jag det. Måtte vi snart ses igen.

Det har nu alltså gått en vecka, 7 dagar, 168 timmar, 10080 minuter, 1 018 080 sekunder sen jag hade tid och möjlighet att spela data- och TV-spel sen sist. Vet ni vad det värsta med det är? Det är inte att jag saknar att spela. Det är inte ens spelberoended som gör mig nipprig som är det värsta. Det värsta är att folk i min närhet ser det här som något positivt. ”Åh men va härligt att du inte spelat på flera dagar” och ”Det måste vara skönt” eller ”Kul att du kommer ut lite”.

Var är förståelsen? Mitt spelberoende är inte av samma typ som för alkoholister eller drogmissbrukare. Jag skulle inte ens säga att jag är beroende även om det sannolikt klassas som det. Först och främst undrar jag, folk som när de kommer hem från jobbet, lagar någon slaffsig middag och sedan sätter sig framför TVn resten av kvällen, är dessa tv-beroende? Jag skulle säga, i de allra flesta fall, nej. Det är helt enkelt så att livet för en vanlig svensson i dagsläget är så pass utmattande att man behöver koppla av när man har lite fritid. För vissa är det avkoppling att sitta och stirra på när TVn spottar ur sig dumheter samtidigt som man suger på sin tredje pissljumna folkbärs. För mig är spelen avkoppling. Kanske för att spel varit en så del av mig i större delen av mitt liv så jag har blivit van. Vad vet jag. I vilket fall som helst så vet jag att jag tusen gånger hellre spelar något playstation-spel eller dataspel än att sitta och titta på halvdassiga serier med 5 minuter reklam var 15e minut.

Nyheterna som bara är fulla med skit är inte intressanta för mig heller. Antingen så pratar de om all misär runt om i världen, eller så pratar dom om att ointressant person #1 sågs hångla med ointressant person #2 på ointressant klubb #1 för en vecka sedan. Vilket uppenbarligen är intressant eftersom ointressant person #1 för tre veckor sedan sågs hand i hand med ointressant person #3 på ointressant restaurang #2 osv. Med det sagt så måste jag ändå slå ett litet slag för en del TV-serier. Av det som skrivits ovan så kan man lätt tro att jag hatar allt som sänds på TV och det är inte sant. Jag väljer bara att inte titta på det på TVn. Med konto på både Netflix och HBO så har jag mer att titta på än vad jag hinner med. Men jag slipper reklampauser och jag kan titta när jag vill och hur länge jag vill. Jag behöver inte passa tiden och sitta vid TVn exakt 18:00 så jag inte missar den spännande början i någon serie jag är intresserad av.

Inte heller blir jag påtvingad pauser i tittandet för att en massa företag ska berätta för mig varför jag behöver deras varor. Så ja, jag tittar på TV-serier och film, men på mina villkor.

När jag kommer hem en dag och är trött och sliten och inte har ork att göra något, då spelar jag något spel som jag är sugen på. Det håller mig sysselsatt och stimulerar hjärnan men fungerar ändå som avkoppling för mig på något sätt. Jag kan inte förklara riktigt varför men så är det. Att få spela en eller ett par timmar per kväll är viktigt för mig. Det är något jag vill göra och något jag oftast gör. Förutom nu senaste veckan alltså. Så vad var det som hände den här veckan? Jo det ska jag berätta för er. Saker och ting behöver göras klart inför vintern och för en gångs skull så bestämde sig allt för att skita sig. Det hela började med att jag skulle gå ned för altantrappen, som är nästan 20 trappsteg lång och rätt som det var knakade det till och jag var på väg genom trappen ned på marken. Jaha, ett par trappsteg hade murknat och gav vika för min ganska blygsamma vikt.

Jahapp, det var bara att åka raka vägen till brädgården och köpa nytt virke och börja ta bort alla gamla trappsteg och sätta i nya. Inte nog med att virket gick på flera tusen när jag var mitt uppe i att byta ut trappstegen såg jag också att förra ägarna hade slarvat och låtit löv och smuts samlas under altanen som gjort att de tjocka stockarna som utgör stommen stått i jord och inte torrt så dessa var murkna i nedersta delen. Happ, då gick det här från att vara ett ganska litet till att bli ett enormt stort projekt. Det var bara att bita ihop och försöka få tag på nya stommar och frakta ut dessa och sen då riva hela trappen, inkl de nya trappstegen jag satt dit. Och såga bort stommen, måtta in den och allt skit som det innebär. Det är långt ifrån klart men jag har kommit en bit på vägen. Än så länge kändes allt rätt okej.

Jag jobbade med det där två hela kvällar med början för en vecka sedan. Det blev inget tv-spelandet utan vanliga jobbet på dagen och sen renoveringsjobbet på kvällarna. På lördagen hade jag först tänkt att ta upp båten på och köra den till vinterförvaringen och sen då fortsätta och göra klart trappen och sen förhoppningsvis få vila lite och spela på kvällen. Blev inte trappan klar så hade jag kunnat göra klart den på söndagen istället så det var ingen fara. Bara ta upp båten, tvätta av den och köra iväg ett par mil till vinterförvaringen. Inga problem, eller hur? Fel. Massor med problem. Första jag noterar när jag tar upp båten är att det låter konstigt från trailern. Jahapp, ena hjullagret är på väg att ge upp. Jag vågar inte köra speciellt långt och åker därför hem och ställer båten på gården. Tvättar av den och gör en liten genomgång för att se att allt är som det ska. Det är det inte. På växelhuset, som är lite specialgjort, har spacklet släppt och det är stora sprickor. Det är inte bra och måste åtgärdas. Dessutom så ser jag att motorn till liften som sitter på är på väg att lossna. Verkar som att 4 av sex skruvar har vibrerat sönder så inte nog med att det bara är två skruvar kvar, 4 av dessa är alltså avbrutna inne i gängorna och går inte på något sätt att skruva ut utan här måste borras. Så växelhuset skruvas bort, motorn skruvas loss från liften, liften skruvas bort från båten och tas in i verkstaden.

Sen var det bara att börja slita. Bort med allt gammalt spackel som hade spruckit, vilket så klart visade sig vara mer än det som synts vid första anblicken. Det här är inte något som går speciellt snabbt heller. Under spacklet hade det ärgat och då var jag tvungen att slipa bort all rost och lägga på rostskydd. Tror ni att jag hade sådant hemma? Nej precis. Tror ni att det är lätt att hitta sådant ute på landet en lördag eftermiddag? Nej precis. Det var bara att bränna iväg till en bekant som har massor med sånt där och låna av honom. Sen hem igen och fortsätta. Bort med gammalt spackel, slipa bort rost, rostskydda och sen spackla igen alla håligheter. Eftersom jag är sämst på att spackla så tog det rätt många försök. Så det blev väldigt mycket slipande. Jag vet inte exakt hur många timmar det tog men minst 10. När växelhuset äntligen började se fint ut var det dags att måla. Det gick över förväntan faktiskt men det tog en stund i alla fall.

Vi är nu inne långt på söndagen och det är dags att ta sig an liften. Efter många timmar svärande, spottande och fräsande så verkade faktiskt de avbrutna skruvarna vara väck och nya gängor på plats. Fan va najs! Men vänta, vad sjutton är det där som ser så konstigt ut? Brickorna som liften glider mot när man hissar den upp och ned är ju trasiga. Båda två på ena sidan är ju så slitna så att dom ser ut att gå sönder när som helst. Helvete, måste skaffa såna också. Var fan får man tag på det? Aja, hoppas dom ser bättre ut på andra sidan. Nä okej, så klart inte, här var den ena helt trasig och den andra redo att gå sönder när som helst. Det var bara att ta fram hylsnyckel 28 (stor som fan) och börja försöka få loss bultarna och ta bort brickorna. Dom är gjorda i någon konstig plast. Stark och seg som fan, men plast likförbannat. Var i helskotta får man tag på så stora brickor i plast? Det var bara att släppa allt, hala fram mobilen och börja googla för fulla muggar. Efter någon timmes googlande hade jag kommit fram till att jag fortfarande inte visste vilka brickor det skulle vara, inte heller var man kunde få tag på dem eller vad de skulle kosta. Den enda trösten var att det inte Verkade finnas någon annan på internet som visste det heller. Så det var ju lite uppmuntrande. Klockan var nu ganska mycket och enda som fattades var att ta fram domkraften och ta bort hjulen på trailern. Lika bra att byta båda hjullagren på en gång.

När det efter mycket om och men äntligen var gjort så var klockan långt efter läggdags och det var bara att gå raka vägen till sängen. Måndagen bestod i att jobba som vanligt, sen åka runt hela staden och leta efter hjullager och det som behövs för att byta dessa och rätt brickor till liften. Inget av det gick speciellt bra men jag hade fått lite förslag med vart jag kunde vända mig för att få tag på det. Måndagskvällen gick alltså åt till att få loss de gamla hjullagren, som så klart rostat fast till förbannelse. Det krävdes all min kraft, mina absolut värstas svordomar och en hel del ilska för att få bort dom men till slut var dom borta i alla fall.

Tisdagen fortsatte på ungefär samma sätt, jobba och sen åka och leta grejer. Den här gången med bättre lycka. Allting inhandlades och började tisdagskvällen med att montera ihop liften igen. Det gick helt okej och allt ser faktiskt riktigt fint ut nu. Onsdagen bjöd inte heller på några direkta överraskningar. Monterade dit de nya hjullagren och satte tillbaka hjulen. Det tog ganska lång tid eftersom jag aldrig gjort sådant förut och inte visste riktigt hur man ska gå till väga men nu verkar allt sitta på plats i alla fall. Idag ska liften och motorn bultas tillbaka på båten och den ska köras iväg till vinterförvaringen och imorgon ska jag förhoppningsvis få spela igen. Håll tummarna för mina vänner. Att göra klart trappen får vänta till helgen.

Trots alla dessa motgångar har jag ännu inte nämnt det värsta som hänt under veckan. Eller kanske inte värsta men det som gjorde mig argast. Jag hade flera gånger, i all vänlighet frågat tjejen om hjälp med några enkla saker. Typ hålla i muttern när jag skulle skruva ut bulten eftersom den annars bara snurrar med när jag vrider på muttern. Alla dessa försök att få enkel hjälp besvarades med diverse undanflykter om tidsbrist, okunskap och annat som tydde på stor ovilja att ens försöka hjälpa till. Det var inga stora, jobbiga eller svåra saker jag behövde hjälp med men alla önskningar nekades. Så när jag satt där i lördags och svor som mest så kommer plötsligt kärringen (ja nu är hon degraderad från tjej till kärring) och viftar med armarna och skriker glatt och jag fattar inte riktigt vad som hänt. Då hade hon, när hon hade för ont om tid för att hjälpa mig, ändå haft tid att googla sig hit där hon skaffat någon form av erbjudande och satt sig och spela casino. Asså wtf? ”Nej älskling, jag har så mycket att göra nu så jag hinner inte hjälpa dig. Du är ju så duktig det här klarar du själv”. Och så har hon tid att sätta sig och spela några jävla spel på internet. Hur som helst, inte nog med att hon vägrade hjälpa mig för att spela spel, den jävlen vann 2000 spänn också. Så hon kom och viftade med armarna och var lycklig över att ha vunnit pengar så hon nu skulle köpa några nya pumps, vad fan det nu är för något. Här sitter jag med så mycket skit under naglarna att jag inte kommer lyckas tvätta bort det på en vecka, för att laga vår gemensamma trapp, gemensamma båt, gemensamma trailer och gemensamma motor och hon tycker ändå att den bästa prioriteringen för dessa pengar är att köpa nya skor, inte att täcka delar av kostnaderna för allt skit jag köpt för att fixa det här. I tanken bröt jag mot många lagar i det ögonblicket men lugn och harmonisk som jag är så gratulerade jag henne lite kallt och bad henne låta mig arbeta i fred och fortsatte sedan, ännu ilsknare än innan.

Så där har ni det mina vänner. Därför har jag inte spelat några data- och tv-spel senaste veckan.

Johnny Drama

SvenErikSpelar 1 okt 2015 15:15228 visningarKommentera: 0 !

Det var några år sedan Entourage slutade sändas. Det var en rätt stor succé redan från första avsnittet till avslutningen säsong 8. Jag plöjde rätt nyligen igenom hela serien en gång till. Antagligen med lite mer kritiska ögon och det var en del saker som jag störde mig på i serien. En av de största irritationsmomenten är storebrodern Johnny Drama. Rollen som Vincents storebror spelas av Kevin Dillon som var okänd för mig innan Entourage. Det står i hans rollista på IMDB att han var med i Plutonen. Nu var det visserligen längesedan den filmen spelades i mitt hem men jag minns honom inte.

Genom nästan hela serien är han en stor egoist med total avsaknad av social kompetens. Gång på gång gör han dumheter och ingen blir ordentligt irriterad på honom eller ber honom att skärpa sig. Utöver det är han snål och girig. I ett avsnitt när de har ont om pengar så får Vince ett gig där han ska visa upp sig på ett Sweet-sixteen-fest och ska uppträda. När de ska träffa paret som håller festen åt sin dotter blir de tillsagda att ta av sig skorna när de går in i huset. Johnny skiter så klart i det och skapar viss irritation hos värdinnan. Dessutom så föreslog deras publicist att han inte ens skulle följa med in till att börja med, vilket han så klart ignorerade. När Vince sedan uppträder på festen så får Drama för sig att springa upp och sjunga tillsammans med Vince, vilket avslutas med att han spyr ner hela tårtan. Ingen verkade bli irriterad.

Han är en hyffsat misslyckad skådis som vill ha sin chans tillbaka i rampljuset. Trots det är han dryg, vägrar att kompromissa och kommunicera och är överlag dryg och odräglig. Han beter sig så som Madonna, Brad Pitt och Lady Gaga kunde gjort i sina glansdagar, och då är han ungefär lika känd som June Gable är idag.

Han har så klart sina stunder även han men överlag är han stel, tråkig och överspänd med enormt dålig självkänsla. Jag har egentligen inte så mycket att säga om honom annat än att han är irriterande. Jag hade med glädje sett lite mindre tid med Drama i serien och lite mer med Ari, Vince eller Dana Gordon.

De hade kunnat tona ner hans något överdrivna personlighet något och fått bättre resultat enligt mig. En serie ska ju så klart vara underhållande och de måste sväva ut lite men sättet de gör det på i hans fall är överdrivet.

Ett annat exempel är när de är på cannes-festivalen och han hittar en snygg brud som han ska ligga med på hotellrummet. Istället för att hålla käften och ta rummet han får så ska han gå och klaga, och börjar skrika förolämpningar till personen bakom disken som resulterar i att han blir utslängd. Även det är så överdrivet och tråkigt. I synnerhet när han i nästan alla andra avsnitt av serien är en obotlig kåtbock som ligger med vad som helst. Trots det så kan han här avstå att ligga med en tjej för att han tycker att han måste ha havsutsikt på hotellrummet. Tramsigt och det försämrar serien i mina ögon.

Megaman 2

SvenErikSpelar 30 sep 2015 11:19233 visningarKommentera: 0 !

Megaman-spelen har alltid varit en spelserie som legat mig varmt om hjärtat. Framför allt Megaman 2. Till snes blev jag även väldigt fast i Megaman X-spelen som jag tyckte var vansinnigt bra, även om de ändå inte kunde mäta sig mot Megaman 2.

Det första Megamanspelet släpptes till Nintendo 1987. Megaman är ett plattformsspel, inte helt olikt Mario där man är en robot istället för en mustaschbeprydd rörmokare. Från början så skapades megaman för att vara en laboratorieassistent åt Dr Light men efter Dr Wilys svek som byggdes han om till en stridsrobot vars uppgift blev att skydde världen från Dr Wilys elaka robotar.

När jag precis började spela Megaman så hade jag stora problem att ta mig igenom de 6 väktarna för att slutligen komma till Dr Wilys bana och slutligen krossa honom. Megaman 2 var betydligt lättare vilket på den tiden resulterade i att jag började spela mer och mer Megaman 2 och testade att klara spelet på olika sätt genom att ändra ordningen på bossarna. Resultatet blev att jag alltid började med Metalman eftersom vapnet man fick av honom var överlägset bäst och det blev betydligt lättare att springa igenom spelet och skjuta hans sågklingor.

När nintendoåldern var över och Snes, playstation och dataspel dominerade tillvaron så försvann Megaman snart i glömska och jag varken spelade eller lade ned någon direkt tankeverksamhet på spelet på många år. Jag hade antagligen aldrig spelat Megaman 2 igen om det inte vore för Morimoto.

En dag, som till början såg ut att bli som vilken dag som helst så skickade en kompis ett videoklipp till mig över MSN och sa att jag var tvungen att titta på det. Jag lydde honom och väntade snällt på att klippet skulle laddas hem och när det slutligen var klart så startade jag videon utan någon direkt förväntning på vad det skulle vara för något.

Speedruns var för mig okänt vid det här laget och när videon startade så förstod jag inte varför jag skulle kolla på ett över 20 minuter långt klipp som, av allt att döma, var någon som spelade Megaman 2. Morimoto började med Airmans bana som är en av de jobbigaste att spela utan några vapen och svävande plattformar. Morimoto totalkrossade banan och
bara 10 sekunder in i klippet satt jag med stirrande ögon och gapande mun helt hänförd över hur han, på ett nästintill omöjligt sätt kryssade igenom de olika fienderna. När klippet var slut ringde jag omedelbart upp min kompis som skickat klippet och frågade hur i helskotta det där var möjligt.

Han hade inget bra svar på det just då och sa istället att jag skulle komma till honom och testa själv på hans xbox med nesemulator. Det fanns inte mycket annat att göra än att kasta sig på cykeln och trampa över till honom och sen sitta 12 timmar per dag i hans soffa och spela Megaman i hopp om att komma nära Morimotos tid. Nu minns jag inga exakta tider men mitt rekord var betydligt sämre än Morimotos men ändå en rätt bra tid. Helt utan att utnyttja buggar i spelet.

Morimoto klarade spelet på 28½ minut och jag tror att jag låg någonstans runt 32 minuter. Min kompis rotade lite i det här och kom fram till att Morimoto spelat på 50% hastighet och med savestates så att när han gjorde ett misstag så laddade han tillbaka till senaste saven han gjort och fortsatte därifrån utan att det påverkade hans totaltid och på så sätt fick till en helt optimal genomspelning. Jag använde inget av detta och kände mig då rätt nöjd med min tid och började spela mindre och mindre. Vilket faktiskt kändes ganska skönt. Hade trots allt spela Megaman nästan nonstop i en månad.

Tyvärr har jag inte några inspelningar från mitt spelande men vill ni se Morimotos fenomenala genomkörning så kan ni titta här.

Tidigare inlägg

En titt i backspegeln - Quest for glory

25 sep 2015 14:430

Som jag nog redan berättat så började min spelkarriär med konsolspel....

Varför finns det inga bra båtspel?

24 sep 2015 14:420

Redan när jag för många år sedan hade mitt första Nintendo och...

Varför jag föredrar Dark Souls över Dark Souls II

23 sep 2015 13:490

Här kommer ett litet inlägg om varför jag tycker att Dark Souls är...

Bästa från Friends

22 sep 2015 15:500

I en tråd om filmer och serier så diskuterades det lite om TV-serien...