Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Aaron Vesterberg Ringhög

Registrerad: 1 nov 2016 20:22 Senaste besök: I går 16:57 Online: Nej

Skarpnäck AaronVesterbergR Aaron VR Sweden

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Kolla andra recensioner inför min? Nja ...

Aaron Vesterberg Ringhög27 jul 2017 17:18992 visningarKommentera: 9 !

Sitter och lyssnar på gamla podcast-avsnitt (av någon märklig anledning) och hör något som påminner mig om en evig diskussion kring recensioner.

Det här med att en som recensent kollar upp vad andra sidor har givit ett spel innan en själv bestämmer sig för sitt slutgiltiga betyg/omdöme.

Vad fan är grejen liksom? [confused]

I min värld anstränger jag mig stenhårt vid ett recensionsuppdrag för att inte ta reda på hur andra recensenter bedömer spelet jag ska recensera. Jag vill ända in i det allra sista motverka all form av yttre påverkan som letar sig in i mitt undermedvetna inför en recension. Spelet jag recenserar ska bedömas utifrån min personliga upplevelse baserad på min smak, mina erfarenheter från tidigare verk och mina kunskaper om utvecklaren och genren.

Visst är jag formad av att möjligtvis blivit påverkad av exempelvis en spelseries tidigare omdömen även från andra recensenter, eller en utvecklares tidigare spels genomsnittsbetyg på exempelvis Metacritic, men när jag sitter och recenserar ett spel - är det viktigt att mitt slutgiltiga uttryck inte påverkas av andras.

Därför finner jag det oerhört främmande för egen del att ens fundera på att kolla upp vad någon annan tycker och känner inför ett spel innan jag sätter ett betyg/omdöme på min slutgiltiga upplevelse.

Så varför är det så många som jag upplever gör det?

Förmodligen handlar det om något som jag skulle vilja sammanfatta bäst med Shane Satterfields gamla återberättelse från sin allra första tid inom speljournalistik. Satterfield var i många år chedsredaktör på sidan Gametrailers och har idag en egen sida som jag inte minns namnet på.

Men i korthet berättade han en gång om när han var ny recensent och lämnade in sin första recension för ett mycket stort och populärt spel till sin chef för publicering. Svaret han fick när hans chef såg att Satterfield hade satt ett lågt betyg på spelet var i princip:

"Men hur kommer det sig att du sätter ett så lågt betyg på spelet Shane?"

Satterfield svarade: "För att det inte är så bra egentligen."

Chefen avslutade: "Men om flera miljoner sett fram emot det här spelet, förhandsbokat och köpt det här spelet för att de älskar det här spelet och du sätter ett betyg som säger att det inte är så bra som de tycker det är - gör du ditt jobb rätt då?"

Satterfield menade att han "lärde sig en hel del utav den diskussionen", men förtäljde aldrig vad han egentligen står för själv, även om det kändes ganska tydligt att han tyckte det var ett uppenbart dilemma i recensionssammanhang.

Själv kan jag finna mig ha arbetat med en helt annan form av frihet när jag recenserat vissa spel som uppenbarligen varit vattendelare och visst, har människor uttryckt sitt missnöje över detta, men ... ska jag vara ärlig finns det inget som gjort mig starkare i mitt eget fokus när det kommer till att recensera.

Mitt fokus på att fortsatt bedöma ett spel helt utifrån min isolerade (i den mån det går) upplevelse. Tuffast var väl den lustiga situationen som inföll när jag recenserade No Man's Sky i fjol. Jag minns när jag efter ca två-tre dagars spelande frågade Oskar: "Har recensionerna börjat komma ännu?"

Syftet med frågan var att få reda på om andra sidor och recensenter hade börjat bli klara med sitt omdöme för spelet, eftersom i princip inga sidor hade fått det innan lansering, kombinerat med det faktum att spelet krävde en heeeeeel del tid för att skaffa sig ett tillräckligt intryck i mina ögon.

Så när Oskar svarar: "Ja det ligger runt 75 på Metacritic." kan ni tänka er att jag nästintill blockade Oskar och fick panik för att jag plötsligt hade blivit påverkad av omvärldens (i mina ögon framstressade) intryck av spelet.

Jag blev genast osäker på mina egna intryck, började ifrågasätta vad det var jag missade som fick spelet att vara en sådan vattendelare och började tappa fokus på spelupplevelsen. Jag började leta efter brister och funderade på om det hade med det ena eller det andra att göra när allt jag borde ha gjort var att fortsätta ta in den känslan som jag senare skulle återvända till.

Efter en vecka (deadline för publicering var en vecka) hörde jag av mig till Oskar igen och bad om mer tid. Jag berättade att jag hade tillbringat nästan 50-60 timmar med spelet men kände att jag behövde mer. Jag vill få ut mer av det hela innan jag var redo för ett slutgiltigt betyg helt enkelt.

Oskar svarade att jag skulle ta den tiden jag behövde. [love]

Efter ytterligare 60 timmar med Hello Games rymdspektakel var jag redo. Känslan var intakt, sinnet fokuserat och den där "75/100 på metacritic"-känslan som hade letat sig in i mitt undermedvetna var nu som bortblåst.

Känslan av att vara säker på sin sak är förmodligen det bästa med att sätta ett betyg på ett spel. Känslan av att vara helt i synk med den sinnesstämning en känner i en upplevelse när den är som tätast och att dessutom se ett tydligt betyg framför sig är underbar.

För mig var känslan av utsatthet och ensamhet i kombination med att sträva efter ett högre syfte, det som gjorde att No Man's Sky var en självklar tiopoängare för mig. Det var mest med undermedvetna kring spelets buggar och förmodligen den där hatstormen från konsumenter som gått in med alldeles för höga/felinformerade förväntningar som fick mig att dra bort 0,1 poäng från en perfekt tia.

Och det är ju spännande det här. Hur påverkade vi recensenter tvingas bli av omvärlden innan vi sätter ett eget omdöme. Eller ska jag vara helt ärlig - en behöver inte ens vara recensent för att känna igen sig i detta. Det räcker ju egentligen med att säga att en gillar något som en majoritet inte gillar och vips pannkaka står en där och framstår som en idiot "som inte vet tillräckligt mycket om tv-spel".

Men då har jag bara detta att säga. Den som anser sig ha rätten att kritisera en annan persons upplevelse, är den som på riktigt har noll koll på vad det är vi pratar om här. Vi snackar inte om verktyg, mellanmjölk eller bilar här.

Vi pratar om högst subjektiva och unika upplevelser, beroende av sinnesstämning, rätt förväntningar (och där finns det ju en hel diskussion kring marknadsföringen av spelen iofs..) och framför allt möjligheten att uppleva dessa verk isolerat från andras påverkan.

Tänkte bara säga det.

Hur tänker du kring recensioner?

« Till bloggen

Kommentarer

lonian29 jul 2017q

Skulle du sätta 10 i betyg på No man's sky idag?

Aaron Vesterberg Ringhög29 jul 2017q

lonian:

Skulle du sätta 10 i betyg på No man's sky idag?


I kölvattnet av att jag nu vet att jag blev påverkad av den där 75/10 på Metacritic..? Absolut.

No Man's Sky gav mig en helt otoppad upplevelse som förtjänar full pott i mina ögon. De relativt objektiva bristerna som spelet led av drog inte ner helheten för mig.

Förväntningarna många andra hade på spelet var dessutom något jag inför lanseringen inte alls hade, jag förutsåg att det inte skulle vara allt vad som utlovades och var direkt cynisk mot allt material som Sony publicerade eller uttalanden som Murray uttryckte.

Men det är väl inte allt som du tog med dig från den här texten eller..? [wink]

Hur tänker du kring att recensenter kollar upp vad andra tycker om ett spel innan de själva sätter betyg? [smile]

lonian30 jul 2017q

Nu är ju jag ingen recensent, men jag förstår att det är ett sätt att vara kreativ på och då kan jag bara jämföra lite med hur jag själv kan vara kreativ.

Själv skapar jag musik, ibland covers av låtar som fastnar i mitt huvud.
Om jag hör låten i mitt huvud och gör en cover av det så blir den slutliga komponeringen oftast något väldigt "mig själv".

Skulle jag däremot slå igång original låten i bakgrunden samtidigt som jag själv skapar en cover så blir det i stället som en kopia av originalet fast med mina egna syntar, vilket kan låta bra men är enormt tråkigt då den inte har min touch på det hela. Låten saknar då min personlighet.

Så absolut förstår jag ditt dilemma.
Om jag själv var recensent skulle jag hålla för mina öron och ögon från vad alla andra ger för betyg först.
Annars är risken att man förstör hela sin komposition.

lonian30 jul 2017q

Ett exempel, här leker jag fritt efter att nån gång hört en Zero låt
https://www.youtube.com/watch?v=7VX6Z7HhABw

Och här plockar jag ut låten från Mega man 9 då innan spelet skulle släppas.
Hörde låten på nån trailer.
https://www.youtube.com/watch?v=W317HDXdcu4

Den första låten är mer jag.

Aaron Vesterberg Ringhög31 jul 2017q

Kul perspektiv! Verkligen!

Also - sjukt kul att höra musiken. Hållt på länge?

lonian 3 aug 2017q

Aaron Vesterberg Ringhög:

Also - sjukt kul att höra musiken. Hållt på länge?


Tack! Jo sedan 2003.
Skall absolut ge No man's sky en chans nån dag, 199:- är ju inte så mycket :)

Aaron Vesterberg Ringhög 3 aug 2017q

Alltså om inget annat så är soundtracket till No Man's Sky bara det värt 199kr. ❤️

Milton10 aug 2017q

Jag respekterar verkligen din inställning till att skriva recensioner. Eftersom att tv-spel är, förutom en slags lek med regler och mål o.s.v., ett konstverk så blir den subjektiva upplevelsen på många sätt viktigare än den ”objektiva” (hur objektiv man ens kan vara är en helt annan fråga).

En musikrecensent kan föredra en skiva där musikerna spelar slarvigt eller simplistiskt, framför en mer kompetent produktion enbart lutad mot ordet känsla. Ord som nyskapande, skicklig, komplex, vacker, stilren, välgjord o.s.v. trumfas av det nästan obeskrivliga ”det”. Sen är det ju kul att försöka förklara varför ett konstverk resonerar med en, kanske just för att man känner att det är så uppenbart, men ändå så svårförmedlat.

Jag anser att Vampire the Masquerade: Bloodlines är ett av de absolut bästa spelen någonsin. Jag är inte blind för alla dess fel och buggar. Det finns snyggare spel, det finns spel med bättre kontroll, bättre balans, bättre... det mesta.
Ändå får ibland spelet mina ögon att tåras över hur otroligt bra det är. Varför är svårt att förklara, utan att komma med exempel på saker som andra spel gör, fast bättre.

Minecraft är ett annat exempel på ett spel som jag under en period inte kunde få nog av. (Jag blev till slut mätt och har inte alls lika stor lust att gå tillbaka till det.) Buggarna och bristerna var skrikande uppenbara, men jag ville bara spela och spela.

Att våga stå på sig då och ge spelet 100% i betyg är i min värld det enda rätta. Sen får själva texten förklara varför det kanske inte är ett perfekt spel eller ett spel för alla.

Aaron Vesterberg Ringhög10 aug 2017q

Milton:

Jag respekterar verkligen din inställning till att skriva recensioner.


Viktigt med personer som kan visa den förståelse som du visar. :)

Har för övrigt aldrig hört talats om Vampire the Masquerade: Bloodlines. Blev lite nyfiken nu ...

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.