Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Miranda

Registrerad: 15 jan 2017 13:49 Senaste besök: 5 maj 2017 21:44 Online: Ja

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Co-op-söndag: The Journey Down

Miranda29 jan 2017 22:56541 visningarKommentera: 0 !

Efter en riktig Lucasarts-klassiker kändes det inte mer än rätt att fortsätta resan ner i studions eftermäle. The Journey Down är nog det närmaste Grim Fandango man kan komma utan att faktiskt spela Grim Fandango. Det beror till ganska stor del på att Skygoblin har utgått från sub-sahariska masker när de designade sina spelkaraktärer, precis som Tim Schafer lånade från mexikanska Día de Muertos-karnevalen till sina. Men oavsett hur mycket The Journey Down går i Lucasarts fotspår står det också ut som något helt eget, ibland till och med bättre.

I musikväg är det jazzen som är den gemensamma nämnaren mellan de här båda spelkusinerna, men i del ett av The Journey Down drar den mer åt reggae än noir (som istället blir mer utmärkande i episod två). Att kompositören Simon D'souza avled innan den tredje och sista delen har hunnit släppas är otroligt sorgligt, även för oss som bara lärt känna honom genom hans musik. Oskar skulle aldrig få för sig att lyssna på spelmusik utanför spel påstår han, men säger ändå att han kan relatera. Det är bara ett drygt år sen en av hans egna hjältar gick bort.

The Journey Down slår en också som en mer fokuserad upplevelse än vad både Monkey Island och Grim Fandango är. Oskar noterade, och jag vet faktiskt inte om han lät mest förvånad eller imponerad när han sa det, hur kort tid vi faktiskt fastnade på samma ställen.

Om det är något som brukar slå fel i spel så är det röstskådespeleri, men det gäller inte i det här fallet. Mycket av humorn kommer sig just av skådespelarnas insatser, framförallt i kemin mellan Bwana och Kito. Duon som, oavsett situationen de befinner sig i, alltid hittar anledningar till ett garv. Deras sköna inställning till sin gradvis allt farligare tillvaro går igen i pusseldesignen, när till exempel stelnade brödpinnar kan komma till nytta som stegsteg och när intorkade citronbitar i temuggen blir utmärkta som soppingredienser.

Jag nämnde värme i samma andetag som Monkey Island, men det är omöjligt att beskriva The Journey Down utan att använda sig av precis samma ord. Så det tänker jag göra. The Journey Down är varmt, vänligt och stämningsfullt. Jag kan känna hur Oskar börja mjukna.Taggar: The Journey Down

« Till bloggen

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.