Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Waveracer

Registrerad: 10 aug 2017 14:59 Senaste besök: 10 sep 2017 11:52 Online: Nej

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

"Kan ingen skriva ett blogginlägg någon gång...?"

Waveracer11 aug 2017 18:09230 visningarKommentera: 0 !

"Kan ingen skriva ett blogginlägg någon gång...?" tänkte jag. Men inget blogginlägg dök upp.

Jag tar saken i egna händer.

Har ni tänkt på att de som är unga och har begränsat med pengar har helt andra förutsättningar till att få spela många spel idag än vad vi som började spela på 90-talet hade med våra fick pengar?

Ett spel på rea i leksaksbutiken kostade runt 199 kr på den tiden, oftast. Billigare än så blev det väldigt sällan, åtminstone inte i min stad. Sen kunde man förstås handla begagnat... Men det kände jag inte för att göra. Det blev liksom inte mitt spel om jag gjorde det. Andra köpte begagnade spel nästan hela tiden just för att spara lite pengar.

Med fickpengar på mellan 100 och 200 kronor i månaden de första åren när jag spelade spel så var reor, julaftonar, födelsedagar och lånbyten med kompisar viktiga knep för att utöka sitt spelande.

(Idén till den här bloggen är egentligen inte ny. Jag skrev väldigt mycket, ja mycket mer än jag gör nu, om detta ämne på Victor Sjöströms blogg igår natt och tidigare idag.)

Sen kunde man förstås hyra spel också, men nackdelen med det känns självklar: Man hann inte spela färdigt om man höyrde ett spel. ja, och sen ville man ju ofta spela om sina spel också.

Dagens kids har det helt annorlunda. Massor av gratisspel. Spelprenumerationer. Föräldrar som har växt upp med spel och har kvar en ansenlig samling. Billiga spel som kan köpas digitalt på nätet, och som slumpas bort ännu billigare vid reor som t.ex. Steams rea och den "ultimata" (nåja) Xbox-rean.

Spel som ges bort till spelare för att pusha för uppföljare, eller om man gör särskilda saker (jag fick ett par spel för att jag var inne på Mixer med min Xbox One i samband med E3-mässan t.ex.) eller för att behålla lojala kunder. (Microsoft har t.ex. gett bort The Witcher 2, Dark Souls och Tekken Tag Tournament 2 tror jag).

Och så de fysiska spelen som biland slumpas bort i "outlets" för struntsummor, eller ja, kanske inte struntsummor, men för betydligt lägre än förr i tiden. Att hitta billiga spel för typ 49 kr på Elgiganten (eller på Game och Gamestop och Webhallen, och ja, Game har ju konkat för flera år sen) gick inte på 90-talet, inte så ofta åtminstone.

Sen har vi alla dessa gamla godingar på Steam, Good Old Games, Virtual Console/e-shop och andra digitala affärer också. och spelsamlingar som släpps ibland.

Den som vill spela spel numera kan göra det väldigt billigt och få tag på väldigt mycket spel för en rätt knapp summa. Förr fick man kämpa lite. Men å andra sidan var belöningen kanske större. Jag spelade mina spel grundligt när jag var yngre, just eftersom att jag inte hade så många. Det blev att man kunde och lärde sig de spel man hade mycket bättre, innan och utan, när man inte hade så många spel att spela.

Så på sätt och vis var vi fattiga på spel. Men på ett sätt var vi kanske rikare på unika spelupplevelser. Med så många spel att spela nu är snarare tid den begränsande faktorn nummer ett, och det kan också ibland kännas som att man har spelat allt och att det går lite inflation i vissa spelkoncept, just för att man har spelat så många av dem.

Det vore intressant att höra en yngre persons perspektiv på saken. De som till exempel föddes 2003 och började spela 2010 eller 2011, hur ser de på saken? De har ju varit med i snart tio år nu, de har varit med under i stort sett hela Free-2-play-eran och är vana vid att kunna köpa spel digitalt till sina konsoler.

Fast på ett sätt är de kanske som oss. Fast ännu mer. Snöar in på ett enda spel och håller fast vid det, vill bemästra det fullt ut. Vare sig det gäller Minecraft, Hearthstone eller League of Legends.

Det där med att spela samma spel i flera år i rad och följa med under deras utveckling och resa är något annat som vi inte hade, vi som spelade på 90-talet eller redan på 80-talet. Visst, vi hade spelserier, de som spelade PC hade även expansioner (och patchar). Moddar började också döka upp till t.ex. Counter Strike mot slutet av 90-talet. Men det går inte riktigt att jämföra med hur det ser ut idag. Vissa spel som blir hits idag har ju otroligt långa "ben" och ett Community som fortsätter spela, mycket på grund av att spelen uppdateras med nytt innehåll ganska regelbundet.

På 90-talet var det vanligare att spela ett spel och sedan gå vidare till nästa. Visst fanns multiplayer redan då däremot, och årliga uppdateringar av sportspel. Men nytt innehåll till samma spel och spel som utvecklades och uppdaterades med tiden var inte alls vanligt. Möjligen lite vanligare på PC-sidan. Det gick ju för det första inte rent tekniskt sett. Sedan handlar det kanske om nya sätt att spela på också, nya spelkoncept (eller nya affärsmodeller) som har växt fram med tiden.

Jag är glad över att ni som fortfarande läser nu orkade läsa mina lite långrandiga tankar om skillnader mellan att vara riktigt ung spelare nu och förr. Jag undrar om den bild jag beskriver framstår som väldigt mossig för de som växt upp med internet och smarta mobiler som självklarheter. Kanske inte. Även år 2017 så säljs ju många spel fortfarande över disk i butik för dyra pengar och spelas från början till slut, utan att de uppdateras särskilt mycket (eller märkbart). Den typen av spelande har ju inte direkt försvunnit. Skillnaden är att det numera finns fler alternativ.

« Till bloggen

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.