Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Schultz

Registrerad: 22 nov 2003 23:42 Senaste besök: 16 feb 2018 16:24 Online: Nej

Stockholm Aven85

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Hoppa i 2 dimensioner #68: Chibi Robo: Zip Lash

Schultz 16 feb 2018 09:3545 visningarKommentera: 0 !

I den här bloggserien går jag igenom alla möjliga tvådimensionella plattformsspel. Högt som lågt. Mästerverk som smörja. Och allt där emellan.

Häng med!


#68: Chibi Robo: Zip Lash

Ibland undrar jag hur det går till när Nintendo utvecklar nya tvådimensionella plattformsspel med Mario, Yoshi eller Kirby i huvudrollen. Finns det ett strikt dokument som noggrant stakar ut exakt vad som måste finnas med i dessa spel? Vandrar någon arg Nintendoboss runt i kontorslandskapen och tar strypgrepp på de i utvecklingsteamen som vågar komma med originella idéer?

Du kanske tycker att jag är orättvis. Det finns undantag – du kan rätta mig med Kirby’s Epic Yarn eller dylikt – men för varje undantag finns det fyra New Super Mario Bros som inte går att se skillnad på.

Jag älskar förstås Nintendos plattformsspel. Jag skulle säga att de berikat plattformsspelshistorien mer än någon annan utvecklare. Men jag har lite svårt för när utvecklare känner att nya spel i en serie i stort sett måste innehålla en lång lista med gamla saker – och sen fanns det liksom inte mycket tid kvar för att få in nya inslag.

Därför är Chibi Robo: Zip Lash rätt så trevligt, just för att Chibi Robo inte har ett plattformsspel sedan tidigare. Du kanske minns honom från ett märkligt gammalt Gamecube-spel.

I Chibi Robo: Zip Lash får Nintendo möjligheten att hitta på nya regler och världar, även om såklart en hel del är styrt av vad som funnits med i Chibi Robos värld sedan tidigare.

Jag tänker inte lura dig och påstå att Chibi Robo: Zip Lash skulle vara ett banbrytande plattformsspel. Onda utomjordingar har tagit över jorden och det är upp till vår söta minirobot att rädda dagen. Det gör han genom att hoppa sig framåt på plattformsbanor som utspelar sig på stränder, i skogar och i öknen. Du har hört det förut.

Även om Zip Lash plockar element från alla möjliga håll känns det som sin egen grej. Chibi Robo använder sin sladd som en piska i bästa Simon Belmont-stil. Han kan också snurra sladden och sväva likt en helikopter. Det bästa i Zip Lash är dock när han laddar upp för att kasta iväg sladden långt, studsar den längs väggar och aktiverar spakar som befinner sig utom räckhåll. Zip Lash får till den där fina blandningen av plattformande och lite små pussel här och där, utan att bli smärtsamt sakta.

Några av de mest unika inslagen är kanske mer udda än bra. Lite som att man försökt en smula för mycket för att Zip Lash ska sticka ut. Ett exempel är roulettehjulet som mellan varje bana måste snurras för att avgöra vilken bana som skall spelas härnäst. Har man otur och snurrar fram en siffra som leder till en bana som man redan har spelat, då måste man spela om den banan. Att bli tvingad att spela om gamla banor istället för nya är inte vad jag kallar briljant design. Nu är i och för sig spelet ganska generöst med sätt att kringgå detta – såsom att erbjuda köp av paneler vilket byter ut nummer som tar en till gamla banor – men hur jag än vrider och vänder på det kan jag bara kalla detta system för...rätt så dumt.

Zip Lash innehåller också ett av de mest frustrerande minispelen som jag någonsin har orkat mig igenom. På ett par banor hoppar Chibi Robo in i en ubåt som är så tung och svår att kontrollera att jag måste kämpa emot starka impulser att kasta 3DS:en i väggen. Varför kontrollen av en ubåt plötsligt ska göras realistiskt långsam och klumpig i ett spel där man samlar godis åt leksaksdjur – det är en bra fråga det.

Förutom de mer udda inslagen är det mycket som helt enkelt bara görs bra. Chibi Robo är en mysig karaktär och hans vän den svävande databanken har den sötaste nonsensrösten sedan björnen Banjo. Varje bana innehåller något nytt inslag, oavsett om det är en ny typ av fiende eller en powerup som ger Chibi Robo förmågan att förvandla vatten till is. Den stora lockelsen är att faktiskt upptäcka allt nytt och intressant. Säg det om något annat tvådimensionellt Nintendospel du spelat de senaste tio åren.

Zip Lash hade kunnat vara Kirby, än en gång sugandes sig genom det gamla vanliga Drömlandet, mördandes gulliga små monster som i dödsögonblicket skänker sin förmåga till honom. Istället är det ett lite udda plattformsspel som gör en del saker som vi är vana vid och en del saker på ett bara konstigt sätt. När eftertexterna rullar kan jag ändå konstatera att jag har haft roligt. Valfritt New Super Mario Bros är förmodligen bättre, men du kommer inte behöva gäspa ihjäl dig som när Bowser Jr för sjätte gången dyker upp och för prinsessan till ett annat slott.

Detta är en reviderad version av en recension som tidigare skrevs för Loading.se



Tidigare delar:
#1: Ripple Dot Zero
#2: Henry Hatsworth in the Puzzling Adventure
#3: James Pond 3: Operation Starfish
#4: Klonoa: Door to Phantomile
#5: Electronic Super Joy
#6: Quackshot: Starring Donald Duck
#7: Sound Shapes
#8: DoReMi Fantasy: Milon no DokiDoki Daibouken
#9: Rolo to the Rescue
#10: Trip World
#11: Tombi!
#12: Greendog
#13: Crash Bandicoot XS
#14: Super Mario Bros.
#15: Tales from Space: Mutant Blobs Attack
#16: Super Mario Land 3: Wario Land
#17: Pinobee: Wings of Adventure
#18: Wario Land 2
#19: VVVVVV
#20: Marko's Magic Football
#21: Aladdin (Mega Drive)
#22: Aladdin (SNES)
#23: Wario Land 3
#24: Boogerman: A Pick and Flick Adventure
#25: Kid Chameleon
#26: Sonic the Hedgehog
#27: 8-Bit Boy
#28: Super Princess Peach
#29: Bubsy in Claws Encounters of the Furred Kind
#30: Castlevania
#31: Mega Man Zero
#32: Knytt Underground
#33: Ristar
#34: Super Mario Bros: The Lost Levels
#35: Fantasia
#36: Hell Yeah! Wrath of the Dead Rabbit
#37: Drawn to Life
#38: Wario Land 4
#39: Chip & Dale: Rescue Rangers
#40: Sonic the Hedgehog 2
#41: LocoRoco
#42: Wonderboy
#43: Thomas Was Alone
#44: Bart Vs The Space Mutants
#45: Super Mario Bros. 2
#46: DLC Quest
#47: The Legendary Starfy
#48: Bubba 'n' Stix
#49: Donkey Kong Country
#50: Cosmic Spacehead
#51: Oddworld: Abe's Oddysee
#52: Castlevania: Dawn of Sorrow
#53: Puggsy
#54: Skullmonkeys
#55: Super Meat Boy
#56: Ninja Gaiden
#57: Baboon!
#58: The End is Nigh
#59: Celeste
#60: 88 Heroes
#61: Rayman
#62: Super Mario Bros. 3
#63: Doritos Crash Course
#64: Mutant Mudds
#65: Super Mario Run
#66: Kirby's Dream Land
#67: Dokuro

Hoppa i 2 dimensioner #67: Dokuro

Schultz 15 feb 2018 13:2648 visningarKommentera: 0 !

I den här bloggserien går jag igenom alla möjliga tvådimensionella plattformsspel. Högt som lågt. Mästerverk som smörja. Och allt där emellan.

Häng med!


#67: Dokuro

Den elaka demonen, som bor i ett jättelikt slott, har kidnappat en prinsessa. Det tragiska skelettet, du, inser att detta är fel och bestämmer sig för att hjälpa prinsessan att fly. Detta är premissen i det PS Vita-exklusiva Dokuro.

Genom varje bana ska skelettet guida prinsessan fram. Prinsessan är väl kanske en smula tveksam ur genussynpukt (precis som de flesta prinsessor i spel, hej Peach!). Hon är lite som en lemming, om ni minns det klassiska spelet? Prinsessan går framåt, snubblar in i fällor och är helt hjälplös. Hon är, för att uttrycka det på klarspråk, efterbliven. Skelettets uppgift är att lyckas fixa en så säker väg fram åt henne som möjligt. Detta innebär oftast att man måste flytta på lite lådor, dra i lite spakar och få bort lite monster.

Skelettet kan, efter att ha fått tag på en magisk dryck, förvandla sig till hjälten, en människa som får prinsessan att sucka av välbehag och som mer än gärna gör slarvsylta av diverse monster med sitt svärd. Hjälten kan dock inte dubbelhoppa som skelettet.

Varje bana i Dokuro består av tio mindre segment, och varje segment kan ses som ett pussel. Ja, Dokuro är minst lika mycket av ett pusselspel som en plattformare. Den som suktar efter plattformsspel att springa och skutta sig igenom kan leta någon annanstans.

Till en början är pusslen ganska simpla men det blir snabbt riktigt klurigt. Vissa segment kräver att man verkligen listar ut vad som ska göras, var lådor ska placeras, när spakar ska dras - innan man väl löser pusslet.

Under spelets gång låser man även upp ett par förmågor som man kan aktivera genom att dra på skärmen. Det kan vara allt från att rita fram rep, föra elsdlågor från ett ställe till ett annat eller att få vatten att uppenbara sig. Vissa segment handlar mer om action och reaktionsförmåga. För det mesta är det dock bäst att ta tid på sig, att undvika att slåss och att inte göra något impulsivt.

Dokuro släpptes som ett budgetspel och det märks att det inte är så slipat i kanterna. Nog för att designen är snygg - spelet är för det mesta helt målat i svartvitt, med ett fåtal detaljer i andra färger. Designmässigt är det som hämtat från Tim Burtons Corpse Bride och känns verkligen säreget för en plattformare.

Spelmässigt kan det dock bli lite väl styltigt emellanåt. Det finns ingen som helst finess när man väl måste slåss mot fienderna. Dokuro kommer dock långt med sin charm. Jag älskar designen och framförallt fienderna samt de ofta enorma bossarna sprudlar av kreativitet. Musiken är även den riktigt klockren med ett huvudtema som sätter sig på hjärnan.

Även om de flesta segmenten kan klaras av på en eller två minuter så håller Dokuro oväntat länge. Det beror såklart lite på hur duktig man är, men jag har fastnat länge på många pussel - vars lösning sedan kan utföras på en minut när det väl klickar till. Det finns dessutom klart fler banor än vad man kanske först luras till att tro. Självklart ska man även samla guldmynt samt att man bör slipa på sina tider om man vill ha alla trophies.

Vill man ha ett actionladdat spel eller en typisk plattformare i högt tempo så ska man hålla sig långt borta från Dokuro. Dokuro är ett pusselspel i plattformsskrud. Det är verkligen inte ett spel för alla, och det är definitivt inte så polerat som det skulle kunna vara. Det är ändå tillräckligt eget och underhållande för att de som gillar både pussel och plattformande bör ta sig en närmre titt.



Tidigare delar:
#1: Ripple Dot Zero
#2: Henry Hatsworth in the Puzzling Adventure
#3: James Pond 3: Operation Starfish
#4: Klonoa: Door to Phantomile
#5: Electronic Super Joy
#6: Quackshot: Starring Donald Duck
#7: Sound Shapes
#8: DoReMi Fantasy: Milon no DokiDoki Daibouken
#9: Rolo to the Rescue
#10: Trip World
#11: Tombi!
#12: Greendog
#13: Crash Bandicoot XS
#14: Super Mario Bros.
#15: Tales from Space: Mutant Blobs Attack
#16: Super Mario Land 3: Wario Land
#17: Pinobee: Wings of Adventure
#18: Wario Land 2
#19: VVVVVV
#20: Marko's Magic Football
#21: Aladdin (Mega Drive)
#22: Aladdin (SNES)
#23: Wario Land 3
#24: Boogerman: A Pick and Flick Adventure
#25: Kid Chameleon
#26: Sonic the Hedgehog
#27: 8-Bit Boy
#28: Super Princess Peach
#29: Bubsy in Claws Encounters of the Furred Kind
#30: Castlevania
#31: Mega Man Zero
#32: Knytt Underground
#33: Ristar
#34: Super Mario Bros: The Lost Levels
#35: Fantasia
#36: Hell Yeah! Wrath of the Dead Rabbit
#37: Drawn to Life
#38: Wario Land 4
#39: Chip & Dale: Rescue Rangers
#40: Sonic the Hedgehog 2
#41: LocoRoco
#42: Wonderboy
#43: Thomas Was Alone
#44: Bart Vs The Space Mutants
#45: Super Mario Bros. 2
#46: DLC Quest
#47: The Legendary Starfy
#48: Bubba 'n' Stix
#49: Donkey Kong Country
#50: Cosmic Spacehead
#51: Oddworld: Abe's Oddysee
#52: Castlevania: Dawn of Sorrow
#53: Puggsy
#54: Skullmonkeys
#55: Super Meat Boy
#56: Ninja Gaiden
#57: Baboon!
#58: The End is Nigh
#59: Celeste
#60: 88 Heroes
#61: Rayman
#62: Super Mario Bros. 3
#63: Doritos Crash Course
#64: Mutant Mudds
#65: Super Mario Run
#66: Kirby's Dream Land

Hoppa i 2 dimensioner #66: Kirby´s Dream Land

Schultz 14 feb 2018 11:0458 visningarKommentera: 0 !

I den här bloggserien går jag igenom alla möjliga tvådimensionella plattformsspel. Högt som lågt. Mästerverk som smörja. Och allt där emellan.

Häng med!


#66: Kirby´s Dream Land

Kirby, till skillnad från många andra populära plattformshjältar, började sin karriär på en portabel plattform. När Mario, Sonic och andra plattformsikoner fick sidospel till portabla konsoler dummades de ner. Hela konceptet med Kirby känns istället helt utformat efter formatets begränsningar. Idag är det ganska lätt att se på det som simpelt och avskalat, men det innehåller ändå förvånansvärt mycket av det som än idag är kärnan för spelserien.

Kirbys spel har alltid varit lätta. De är designade för en yngre publik och är menade att vara lättsamma och underhållande, utan att stressa spelaren alltför mycket. I sitt första spel kan Kirby flyga och suga in fiender, något som blivit hans signum. Han hade dock inte lärt sig att kopiera sina fienders förmågor än, något som gör att det känns en smula udda att spela det idag.

Det är liksom något som saknas. Banorna i Dream Land är väldigt enkla, där man mest rör sig snabbt framåt, suger in allt man får tag på och svävar vidare till nästa skärm. Det finns inte särskilt många pussel och inte jättemånga anledningar till att stanna upp och latja runt. De flesta fiender står mest där och väntar på att bli Kirbys nästa mellanmål.

Trots att Dream Land är så enkelt och simpelt är det som verkligen imponerar designen och fantasirikedomen i Kirbys värld. Det är väl kanske därför det mesta återanvänts i spel efter spel.

Det var här vi för första (och knappast sista) gången slogs mot det stora trädet, Whispy Woods. Lolo och Lala från Adventures of Lolo gästspelar som bossar och den elaka pingvinen Dedede väntar på att för första gången leka slutboss i sitt slott.

Hela äventyret är över på en dryg halvtimme, med fem korta banor. Men det är trots allt fem banor sprängfyllda av spännande bossar, trallvänliga melodier och små charmiga ögonblick. Såsom när Kirby tar tag i stjärnan i slutet av varje bana och utför sin numera klassiska dans, till samma klassiska trudelutt.

Väldigt få Game Boy-spel kan skryta med samma känsla för detaljer som Kirby´s Dream Land.

Där många andra plattformsserier behövde flera spel för att hitta helt rätt i sin identitet känns Kirbys värld helt självklar redan i detta första spel. Eftersom Kirbys spel alltid varit ganska lika varandra blir ändå det första äventyret något onödigt att spela igenom idag. Särskilt då det finns med i en uppgraderad version i Kirby´s Super Star till SNES.

Som kuriosa, historielektion och spelallmänbildning är det dock ett ganska viktigt kapitel och en påminnelse om att Kirby – trots att hans spel de senaste femton åren kanske inte briljerat med nyskapande inslag – verkligen inledde med en riktig fantasibomb.



Tidigare delar:
#1: Ripple Dot Zero
#2: Henry Hatsworth in the Puzzling Adventure
#3: James Pond 3: Operation Starfish
#4: Klonoa: Door to Phantomile
#5: Electronic Super Joy
#6: Quackshot: Starring Donald Duck
#7: Sound Shapes
#8: DoReMi Fantasy: Milon no DokiDoki Daibouken
#9: Rolo to the Rescue
#10: Trip World
#11: Tombi!
#12: Greendog
#13: Crash Bandicoot XS
#14: Super Mario Bros.
#15: Tales from Space: Mutant Blobs Attack
#16: Super Mario Land 3: Wario Land
#17: Pinobee: Wings of Adventure
#18: Wario Land 2
#19: VVVVVV
#20: Marko's Magic Football
#21: Aladdin (Mega Drive)
#22: Aladdin (SNES)
#23: Wario Land 3
#24: Boogerman: A Pick and Flick Adventure
#25: Kid Chameleon
#26: Sonic the Hedgehog
#27: 8-Bit Boy
#28: Super Princess Peach
#29: Bubsy in Claws Encounters of the Furred Kind
#30: Castlevania
#31: Mega Man Zero
#32: Knytt Underground
#33: Ristar
#34: Super Mario Bros: The Lost Levels
#35: Fantasia
#36: Hell Yeah! Wrath of the Dead Rabbit
#37: Drawn to Life
#38: Wario Land 4
#39: Chip & Dale: Rescue Rangers
#40: Sonic the Hedgehog 2
#41: LocoRoco
#42: Wonderboy
#43: Thomas Was Alone
#44: Bart Vs The Space Mutants
#45: Super Mario Bros. 2
#46: DLC Quest
#47: The Legendary Starfy
#48: Bubba 'n' Stix
#49: Donkey Kong Country
#50: Cosmic Spacehead
#51: Oddworld: Abe's Oddysee
#52: Castlevania: Dawn of Sorrow
#53: Puggsy
#54: Skullmonkeys
#55: Super Meat Boy
#56: Ninja Gaiden
#57: Baboon!
#58: The End is Nigh
#59: Celeste
#60: 88 Heroes
#61: Rayman
#62: Super Mario Bros. 3
#63: Doritos Crash Course
#64: Mutant Mudds
#65: Super Mario Run

Hoppa i 2 dimensioner #65: Super Mario Run

Schultz 12 feb 2018 11:2288 visningarKommentera: 0 !

I den här bloggserien går jag igenom alla möjliga tvådimensionella plattformsspel. Högt som lågt. Mästerverk som smörja. Och allt där emellan.

Häng med!


#65: Super Mario Run

Man kan förstås känna någon slags smak av äckel i munnen bara man tänker på alla dessa runner-spel som spridit sig likt pesten över App Store och Androids motsvarighet.

Merparten är dessutom stöpta i mikrotransaktioner och har som huvudsakliga syfte att suga fram så mycket pengar som möjligt, mer än att leverera underhållning.

Det skulle förstås spåra ur fullständigt om jag försökte mig på att skriva om alla runner-titlar till smartphones, men vissa är värda att lyfta fram då de ändå tar tillvara på mycket av det som sin stamfader ”Plattformgenren” alltid har handlat om.

Super Mario Run är det perfekta exemplet för att sammanfatta detta, vilket känns lägligt. När Nintendo skulle omvandla världens mest ikoniska plattformsserie till en runner har de plockat allt de kunnat från vad ett riktigt Mario skall vara. Resultatet är en runner som känns mer som ett klassiskt plattformsspel än den typiska nerdummade runnern.

Det är inte någon egentlig magi det är tal om här, bara Nintendos osvikliga känsla för genren och vad som gör den rolig. Mario springer förstås av sig själv och slutar inte förrän fiender, hinder eller avgrunder sätter stopp för kalaset. Till en början känns det klart udda då en stor del av Marios spel handlar om att lunka runt själv – inte nödvändigtvis springandes i en rask takt. Super Mario Run är på ett oerhört snyggt anpassat efter denna nya spelstil utan att för den delen offra allt för mycket av vad ett riktigt Mario borde vara.

Fantastisk bandesign är definitivt en del i varför Super Mario Run är så kul. Banorna är inte slumpmässigt skapade utan en bestämd mängd till antalet, uppenbart designade bit för bit. Det egentligen enda man behöver tänka på är när man ska hoppa och när man inte ska hoppa, men olika vägar som öppnar upp sig vertikalt gör att det ändå känns som att man utforskar.

Varje bana har ett visst antal färgade mynt att samla. Först fem rosa, sen fem lila och sen fem svarta. Att bara springa igenom en bana är såklart nog för att klara den – och då ser du eftertexterna efter någon dryg timme – men poängen är att samla allt i ett nafs. Här skiner verkligen Super Mario Run. Varje ny uppsättning mynt blir nästan till ett nytt pussel att lista ut.

Marios vanliga fiender finns här – Goombas, Koopas och spöken. De är ofta en del i den pussliga designen. Att hoppa på en fiende kan ge Mario en knuff för att ta sig högre upp. En koopas skal kan rulla framåt, in i block som öppnar upp en ny väg. Och spökhusen är en egen typ av banor i sig själva. De är uppdelade i enskilda skärmar där nycklar behöver hittas för att låsa upp dörren till nästa skärm. Allt medan spöken följer efter Mario och behöver undvikas.

Ja, Super Mario Run är en avskalad Mario-upplevelse men känns ändå perfekt för det mobila formatet. Jag hade önskat att antalet banor var några fler till antalet (24 inledande banor är ganska långt från de ca 80 i ett traditionellt 2d-Mario). Även om en uppdatering lagt till ett gäng nya banor.

Framförallt är det ett antal remix-lägen som gör att Super Mario Run håller betydligt längre än banantalet kanske får dig att tro.

I Toad Rally ska man göra snygga tricks och samla mynt i en tävling mot en annan mänsklig motståndares spöktid. I Remix 10 spelar man tio mikrobanor i tät följd – till ett helfestligt musikmedley baserat på kända Mario-låtar.

Mynt och toads man samlar på sig låser i sin tur upp nya prylar till ens kungarike. Ett ganska onödigt tillägg som ändå gör att det känns en smula mer meningsfullt att fortsätta spela. Med prydnader och byggnader som låsts upp kan man smycka ut svampriket. Vissa prydnader låser dessutom upp extranivåer, nya karaktärer och annat smått och gott.

Super Mario Run är inte någon ny plattformsklassiker och kommer aldrig kunna ersätta ”ett riktigt Mario”. Jag tycker ändå att det är ett väldigt välgjort mobilspel, väl värt att fördriva tid med på tunnelbanan eller i väntrummet.

Nintendo har lyckats skapa ett Mario-spel till mobiler, inte bara en runner i Mario-skrud.



Tidigare delar:
#1: Ripple Dot Zero
#2: Henry Hatsworth in the Puzzling Adventure
#3: James Pond 3: Operation Starfish
#4: Klonoa: Door to Phantomile
#5: Electronic Super Joy
#6: Quackshot: Starring Donald Duck
#7: Sound Shapes
#8: DoReMi Fantasy: Milon no DokiDoki Daibouken
#9: Rolo to the Rescue
#10: Trip World
#11: Tombi!
#12: Greendog
#13: Crash Bandicoot XS
#14: Super Mario Bros.
#15: Tales from Space: Mutant Blobs Attack
#16: Super Mario Land 3: Wario Land
#17: Pinobee: Wings of Adventure
#18: Wario Land 2
#19: VVVVVV
#20: Marko's Magic Football
#21: Aladdin (Mega Drive)
#22: Aladdin (SNES)
#23: Wario Land 3
#24: Boogerman: A Pick and Flick Adventure
#25: Kid Chameleon
#26: Sonic the Hedgehog
#27: 8-Bit Boy
#28: Super Princess Peach
#29: Bubsy in Claws Encounters of the Furred Kind
#30: Castlevania
#31: Mega Man Zero
#32: Knytt Underground
#33: Ristar
#34: Super Mario Bros: The Lost Levels
#35: Fantasia
#36: Hell Yeah! Wrath of the Dead Rabbit
#37: Drawn to Life
#38: Wario Land 4
#39: Chip & Dale: Rescue Rangers
#40: Sonic the Hedgehog 2
#41: LocoRoco
#42: Wonderboy
#43: Thomas Was Alone
#44: Bart Vs The Space Mutants
#45: Super Mario Bros. 2
#46: DLC Quest
#47: The Legendary Starfy
#48: Bubba 'n' Stix
#49: Donkey Kong Country
#50: Cosmic Spacehead
#51: Oddworld: Abe's Oddysee
#52: Castlevania: Dawn of Sorrow
#53: Puggsy
#54: Skullmonkeys
#55: Super Meat Boy
#56: Ninja Gaiden
#57: Baboon!
#58: The End is Nigh
#59: Celeste
#60: 88 Heroes
#61: Rayman
#62: Super Mario Bros. 3
#63: Doritos Crash Course
#64: Mutant Mudds

Hoppa i 2 dimensioner #64: Mutant Mudds

Schultz 9 feb 2018 12:07104 visningarKommentera: 0 !

I den här bloggserien går jag igenom alla möjliga tvådimensionella plattformsspel. Högt som lågt. Mästerverk som smörja. Och allt där emellan.

Häng med!


#64: Mutant Mudds

Mutantsmutsen (fri översättning) har invarderat jorden. Det kräver såklart någon form av upprensning. Pojken Max, uppbackad av sin farmor, beväpnar sig med en vattenpistol och så var äventyret igång.

Det tar bara en bana innan man förstår exakt vad Mutant Mudds handlar om. Max kan hoppa, han kan skjuta och han kan sväva en kort stund med sitt hoverpack. Dessa är de enda komponenterna som behöver bemästras och alla utmaningar i spelet kretsar kring dem.

Tre powerups som förstärker dessa element läggs till under spelets gång men man kan bara ha med sig en av dem in till varje bana. De inkluderar en starkare vattenpistol, längre hover eller en vertikal kraftig hover som pushar Max långt upp i skyn.

Spelmässigt hamnar Mutant Mudds ungefär mitt emellan Super Mario och Mega Man. Skjutandet och plattformandet får ungefär lika mycket fokus och smälter samman på ett fint sätt. Man får ofta mycket andrum mellan utmaningarna och kan se framför sig hur nästa stycke av banan bör klaras av.

Banorna innehåller sådär lagom mycket att samla – det finns alltid en ”water sprite” i slutet av banan, men också hundra diamanter och en extra ”water sprite” gömd i slutet av en bonusväg. Allt eftersom mer saker hittas låses nya banor upp och man kan välja ganska fritt i vilken ordning de 20 ordinarie banorna ska klaras av.

Det går snabbt att ta sig igenom Mutant Mudds men bonusbanorna och ett gäng tillskott i de nyare versionerna av spelet har verkligen ökat på mängden innehåll.

Mutant Mudds släpptes först till 3DS i en något mer avskalad version, men det är också den versionen som använder spelets kanske enda riktiga gimmick till fullo – perspektivskiftet.

Här och där hoppar Max inåt eller utåt på banan och kommer då närmre eller längre bort från skärmen. Alla plan är ändå halvt synliga, något som endast kommer till sin fulla rätt med 3d-läget på 3DS påslaget.

Deluxe-utgåvorna till flera av de andra formaten gör förstås inte denna gimmick lika mycket rättvisa, men kan däremot skryta med mest innehåll. 20 spökbanor har lagts till som remixar originalbanorna med nya fiender som inte kan skadas med vanliga medel. De är något mer utmanande men det verkliga skicklighetstestet kommer i farmors 20 egna banor.

Farmor låses upp som spelbar karaktär när alla water sprites och diamanter samlats på de 20 vanliga banorna, samt på dess bonusvägar. Farmor kan använda Maxs alla powerups samtidigt och är, kanske lite komiskt nog, den ”bästa” karaktären. Det behövs förstås då hennes bonusbanor trissar upp utmaningen ordentligt.

Mutant Mudds är som helhet perfekt lagom svårt. Ingen bör ha större problem med att bara klara spelet, även om de sista av de vanliga banorna är lite kluriga. De som söker något svårare har den stora mängden extrabanor att se fram emot.

Och förstås den snorsvåra semi-uppföljaren – som vi pratar om en annan gång.

Mutant Mudds är ett riktigt trevligt spel som håller sig till ett ganska smalt spektra av rörelser, hinder, fiender och utmaningar men som känns riktigt tight rakt igenom. Utvecklarna kallar spelets grafiska look för 12-bitar, vilket passar väl då det faller lite mellan att se ut som ett NES och ett SNES-spel. Spelets soundtrack låter också precis som något från mittemellan dessa eror, med mestadels väldigt catchy chiptunemusik.

Blir du sugen på att spela Mutant Mudds bör du inte ha några särskilda svårigheter med det då det gjorts tillgängligt till ungefär alla format som någonsin släppts (om du tillåter mig att överdriva mer än en smula). 3DS-versionen får min starkaste rekommendation.



Tidigare delar:
#1: Ripple Dot Zero
#2: Henry Hatsworth in the Puzzling Adventure
#3: James Pond 3: Operation Starfish
#4: Klonoa: Door to Phantomile
#5: Electronic Super Joy
#6: Quackshot: Starring Donald Duck
#7: Sound Shapes
#8: DoReMi Fantasy: Milon no DokiDoki Daibouken
#9: Rolo to the Rescue
#10: Trip World
#11: Tombi!
#12: Greendog
#13: Crash Bandicoot XS
#14: Super Mario Bros.
#15: Tales from Space: Mutant Blobs Attack
#16: Super Mario Land 3: Wario Land
#17: Pinobee: Wings of Adventure
#18: Wario Land 2
#19: VVVVVV
#20: Marko's Magic Football
#21: Aladdin (Mega Drive)
#22: Aladdin (SNES)
#23: Wario Land 3
#24: Boogerman: A Pick and Flick Adventure
#25: Kid Chameleon
#26: Sonic the Hedgehog
#27: 8-Bit Boy
#28: Super Princess Peach
#29: Bubsy in Claws Encounters of the Furred Kind
#30: Castlevania
#31: Mega Man Zero
#32: Knytt Underground
#33: Ristar
#34: Super Mario Bros: The Lost Levels
#35: Fantasia
#36: Hell Yeah! Wrath of the Dead Rabbit
#37: Drawn to Life
#38: Wario Land 4
#39: Chip & Dale: Rescue Rangers
#40: Sonic the Hedgehog 2
#41: LocoRoco
#42: Wonderboy
#43: Thomas Was Alone
#44: Bart Vs The Space Mutants
#45: Super Mario Bros. 2
#46: DLC Quest
#47: The Legendary Starfy
#48: Bubba 'n' Stix
#49: Donkey Kong Country
#50: Cosmic Spacehead
#51: Oddworld: Abe's Oddysee
#52: Castlevania: Dawn of Sorrow
#53: Puggsy
#54: Skullmonkeys
#55: Super Meat Boy
#56: Ninja Gaiden
#57: Baboon!
#58: The End is Nigh
#59: Celeste
#60: 88 Heroes
#61: Rayman
#62: Super Mario Bros. 3
#63: Doritos Crash Course

Tidigare inlägg

1 2 3 4 5 ... 30 | nästa | sista

Hoppa i 2 dimensioner #63: Doritos Crash Course

8 feb 2018 10:260

I den här bloggserien går jag igenom alla möjliga tvådimensionella...

Hoppa i 2 dimensioner #62: Super Mario Bros. 3

7 feb 2018 10:560

I den här bloggserien går jag igenom alla möjliga tvådimensionella...

Om att hoppa i två dimensioner #61: Rayman

6 feb 2018 16:132

I den här bloggserien går jag igenom alla möjliga tvådimensionella...

Om att hoppa i två dimensioner #60: 88 Heroes

1 feb 2018 13:030

I den här bloggserien går jag igenom alla möjliga tvådimensionella...

Om att hoppa i två dimensioner #59: Celeste

30 jan 2018 13:582

I den här bloggserien går jag igenom alla möjliga tvådimensionella...

Om att hoppa i två dimensioner #58: The End is Nigh

29 jan 2018 12:140

I den här bloggserien går jag igenom alla möjliga tvådimensionella...

Om att hoppa i två dimensioner #57: Baboon!

10 maj 2017 11:570

I den här bloggserien går jag igenom alla möjliga tvådimensionella...

Om att hoppa i två dimensioner #56: Ninja Gaiden

9 maj 2017 15:333

I den här bloggserien går jag igenom alla möjliga tvådimensionella...

Om att hoppa i två dimensioner #55: Super Meat Boy

8 maj 2017 16:171

I den här bloggserien går jag igenom alla möjliga tvådimensionella...

Hur många Shy Guys är Zelda: BotW? (#2)

3 maj 2017 12:562

Så! Switchen är här och dess nuvarande och framtida bibliotek är...

Hur många Shy Guys är 1-2 Switch? (#1)

2 maj 2017 13:420

Så! Switchen är här och dess nuvarande och framtida bibliotek är...

Mina 10 favoritspel från år 2016

28 dec 2016 16:341

Inga konstigheter. Let's...

Här kommer alla känslorna på en och samma gång

5 feb 2016 15:483

Vi har tävlat i TV-spel sedan TV-spel uppfanns. Vem kan få högst...

Jag är glad att jag slipper recensera The Witness

1 feb 2016 23:013

Jag ska inte recensera The Witness för Loading. Och det känns...

Jag slår en tärning och skriver om ett spel - Del 1

13 jan 2016 00:230

Såhär går det till: Jag skriver ner titlarna på 6 spel på ett...

En titt på nya Hearthstone-kort (Del 36)

22 nov 2015 19:351

Så! Då var det dags igen. Jag är lite sen denna gång. De två första...

Mobilspelsrevolutionen

29 okt 2015 10:205

Miljontals Nintendofans har suttit i månader och väntat på...

En titt på nya Hearthstone-kort (del 35)

23 aug 2015 17:102

IMORGON släpps The Grand Tournament. Därför är det dags att nu...

En titt på nya Hearthstone-kort (del 34)

20 aug 2015 18:080

Inte många kort kvar att titta på nu, bara 22 kort kvar. Vi tittar på...

En titt på nya Hearthstone-kort (del 33)

17 aug 2015 16:206

Kort 263: Sparring...

1 2 3 4 5 ... 30 | nästa | sista