
Arvid Schultz
Stockholm aven
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
Jag svamlar om Gravity Rush (och sätter nån form av betyg)

Gravity Rush är ett viktigt spel för Vitan. Även om spel såsom Uncharted: Golden Abyss och Wipeout 2048 är ambitiösa spel så är de i slutändan uppföljare, och ofta något mer begränsade versioner än föregångare till stationära konsoler. Gravity Rush är istället en helt ny produkt, med många originella idéer. Och det är ett spel som verkligen känns...Vita. Har du ingen Vita bör du vara ledsen över att du inte får spela Gravity Rush.
Flickan Kat vaknar upp i staden Hekseville, som svävar ovanför molnen, och minns ingenting. Det dröjer inte länge förrän hon möter en märklig katt, Dusty, som ger henne magiska krafter. Med Dustys hjälp kan Kat kontrollera gravitationen på olika sätt. Det finns en hel del förmågor som låses upp under spelets gång, men det mest grundläggande konceptet är att man kan slänga iväg sig själv i luften. Detta är inte samma sak som att flyga, utan fungerar på ett rätt så finurligt sätt. Nog för att man till viss del kan kontrollera riktning och böja sin rutt, men man slänger verkligen iväg sig själv i en viss riktning och far ditåt i en jädrans fart. Där Kat sedan landar med fötterna blir grunden för gravitationen. Om Kat väljer att landa på väggen av ett hus kan hon gå på väggen som om det vore golv.
Att slänga runt sig själv i Hekseville, sväva ovanför hustak och låta sig själv falla ner mot marken är verkligen en riktigt lyckad spelmekanik. Det är väldigt väl utfört. Även om det finns ett spel runtom den här mekaniken, med en handling och mål, så kan man verkligen förlora sig själv i att bara sväva runt. Hekseville är en väldigt vacker plats, som hämtar inspiration från såväl London som Venedig och Paris. Under spelets gång upptäcker man nya delar av staden som alla har sina speciella stil. Man besöker även ett par andra mer drömska platser under spelets gång. Designen i Gravity Rush är otroligt välgjord och hämtar en hel del inspiration från Studio Ghibli. Den celshadeade grafiken känns helt rätt och karaktärsdesignen är strålande. Gravity Rush är högst troligt det absolut snyggaste Vita-spelet. Framföralllt om man räknar in den enorma staden som står en fri att utforska. Musiken och ljudet måste också nämnas. Varje del av staden samt en mängd andra platser har sitt egna tema, och det är ofta lite jazzigare musik som doftar Amelie från Montmatre eller liknande. Det är väldigt inspirerat och kompletterar den grafiska stilen perfekt. Det finns dessutom förvånansvärt många olika spår. Dialogen är också rätt så lysande, med ett charmigt låtsasspråk.
Handlingen i Gravity Rush är något rörig men trots allt ändå intressant. Hekseville anfalls av onda varelser kallade Nevi som är mörka och dimmiga med obehagliga, starkt rödlysande ögon. Kats mål är såklart att stoppa Nevi, men Hekseville styrs även av ett par skumma typer och det finns mycket att nysta upp innan sluttexterna rullar förbi. Under spelets gång möter man en hel del skumma typer såsom flickan Raven, som också kan kontrollera gravitationen, en märklig man som tar en till olika världar när han öppnar sin rock (?!) och en hemlig liten by full av borttappade barn. Eventuellt blir det lite för många trådar och det är en hel del sidospår som aldrig riktigt utforskas ordentligt. Det finns definitivt utrymme för en uppföljare, men jag tror att handlingen hade mått bra av lite färre karaktärer och lite mer fokus.
Staden står en fri att utforska (även om det till en början bara finns ett tillgängligt distrikt). Huvuduppdragen startar man när man vill och det finns även en hel del Challenge Missions att bita tag i. Huvuduppdragen är rätt så varierade, men involverar ofta att man ska ta sig till olika platser, eskortera olika personer och slåss mot Nevis. Striderna är bra, men kanske inte så tajta som de skulle kunna vara. Här finns inget "auto aim", som man kanske hade förväntat sig. Man måste vara rätt noga med att sikta in sig på fiender och den mest effektiva attacken brukar vara att bygga upp ett visst avstånd och avfyra en missilspark. Det finns även en hel del olika specialattacker att låsa upp, och det mesta kan uppgraderas med kristaller som man hittar. De olika Challenge Missions som man kan ta sig an är helt fria från berättelsen och känns ärligt talat lite märkliga. I ett spel som kretsar kring atmosfär och handling blir det lite slumpmässigt att spela dessa mer arkadiga, opersonliga extrauppdrag. Här ska man racea runt i staden, döda så många Nevis man kan inom en viss tid eller något liknande. Man jagar brons, silver och guld vilket belönar en med olika många kristaller. Dessa uppdrag är väl okej och ger spelet lite mervärde, men jag hade definitivt föredragit sidouppdrag som var mer som huvuduppdragen. I övrigt finns inte alltför mycket att göra i staden. Man kan hitta kristaller lite här och var, prata med invånare och utföra ett par fåtal sidogrejer som mest resulterar i trophies. Med tanke på hur enorm staden är så känns den tyvärr lite tom. Även om det som sagt är otroligt kul att bara kasta iväg sig och sväva runt.
Gravity Rush är av hyfsad längd, även om ett par timmar mer huvudhandling inte hade skadat. Vad vi får är i alla fall väldigt välgjort. Grafiken, musiken och atmosfären är verkligen helt otrolig och det är få spel som kommer i närheten av denna nästan magiska helhet. Tyvärr finns det ett par missar som hindrar Gravity Rush från att vara ett mästerverk. Utöver de tidigare nämnda bristerna, såsom inte helt tajta strider, tråkiga sidouppdrag, smårörig handling, tom stad, så är dessutom laddningstiderna ofta irriterande långa. Nog för att utforskandet av staden är nästintill helt befriad från laddningstider, men när huvuduppdragen ska laddas, eller när man dör och vill försöka igen, så kan spelet ladda i över 30 sekunder. Det blir irriterande. Allt detta är detaljer, men det tar från helheten tyvärr.
Gravity Rush är en något oslipad diamant. På många sätt är det ett fantastiskt spel och det passar verkligen Vitan som handen i handsken. Atmosfären är närmast oslagbar och Hekseville är en plats som är svår att slita sig från. Dock finns det lite för många små brister för att jag ska kunna kalla Gravity Rush för ett mästerverk. Potentialen finns dock definitivt här, vilket en uppföljare utan problem skulle kunna bevisa. Gillar man speciella, mäktiga spelupplevelser som inte är som allt annat är Gravity Rush definitivt ett spel man måste spela. Det är det tveklöst bästa argumentet för att köpa en Vita. Så har du inte redan gjort det...vad väntar du på?
+ Väldigt snyggt
+ Enorm stad
+ Mycket lyckad spelmekanik
+ Fantastisk design
+ Otroligt bra soundtrack
+ Nonsensspråket! ^_^
+ Intressant handling, rikt karaktärsgalleri
- Striderna hade kunnat vara tajtare
- Challenge Missions är väldigt oinspirerade
- En aning kort (ca 5-8 timmar, om du inte ska ta guld i allt)
- Lite väl många trådar i handlingen
- En del långa laddningstider
Betyg: 4/5
Flickan Kat vaknar upp i staden Hekseville, som svävar ovanför molnen, och minns ingenting. Det dröjer inte länge förrän hon möter en märklig katt, Dusty, som ger henne magiska krafter. Med Dustys hjälp kan Kat kontrollera gravitationen på olika sätt. Det finns en hel del förmågor som låses upp under spelets gång, men det mest grundläggande konceptet är att man kan slänga iväg sig själv i luften. Detta är inte samma sak som att flyga, utan fungerar på ett rätt så finurligt sätt. Nog för att man till viss del kan kontrollera riktning och böja sin rutt, men man slänger verkligen iväg sig själv i en viss riktning och far ditåt i en jädrans fart. Där Kat sedan landar med fötterna blir grunden för gravitationen. Om Kat väljer att landa på väggen av ett hus kan hon gå på väggen som om det vore golv.
Att slänga runt sig själv i Hekseville, sväva ovanför hustak och låta sig själv falla ner mot marken är verkligen en riktigt lyckad spelmekanik. Det är väldigt väl utfört. Även om det finns ett spel runtom den här mekaniken, med en handling och mål, så kan man verkligen förlora sig själv i att bara sväva runt. Hekseville är en väldigt vacker plats, som hämtar inspiration från såväl London som Venedig och Paris. Under spelets gång upptäcker man nya delar av staden som alla har sina speciella stil. Man besöker även ett par andra mer drömska platser under spelets gång. Designen i Gravity Rush är otroligt välgjord och hämtar en hel del inspiration från Studio Ghibli. Den celshadeade grafiken känns helt rätt och karaktärsdesignen är strålande. Gravity Rush är högst troligt det absolut snyggaste Vita-spelet. Framföralllt om man räknar in den enorma staden som står en fri att utforska. Musiken och ljudet måste också nämnas. Varje del av staden samt en mängd andra platser har sitt egna tema, och det är ofta lite jazzigare musik som doftar Amelie från Montmatre eller liknande. Det är väldigt inspirerat och kompletterar den grafiska stilen perfekt. Det finns dessutom förvånansvärt många olika spår. Dialogen är också rätt så lysande, med ett charmigt låtsasspråk.
Handlingen i Gravity Rush är något rörig men trots allt ändå intressant. Hekseville anfalls av onda varelser kallade Nevi som är mörka och dimmiga med obehagliga, starkt rödlysande ögon. Kats mål är såklart att stoppa Nevi, men Hekseville styrs även av ett par skumma typer och det finns mycket att nysta upp innan sluttexterna rullar förbi. Under spelets gång möter man en hel del skumma typer såsom flickan Raven, som också kan kontrollera gravitationen, en märklig man som tar en till olika världar när han öppnar sin rock (?!) och en hemlig liten by full av borttappade barn. Eventuellt blir det lite för många trådar och det är en hel del sidospår som aldrig riktigt utforskas ordentligt. Det finns definitivt utrymme för en uppföljare, men jag tror att handlingen hade mått bra av lite färre karaktärer och lite mer fokus.
Staden står en fri att utforska (även om det till en början bara finns ett tillgängligt distrikt). Huvuduppdragen startar man när man vill och det finns även en hel del Challenge Missions att bita tag i. Huvuduppdragen är rätt så varierade, men involverar ofta att man ska ta sig till olika platser, eskortera olika personer och slåss mot Nevis. Striderna är bra, men kanske inte så tajta som de skulle kunna vara. Här finns inget "auto aim", som man kanske hade förväntat sig. Man måste vara rätt noga med att sikta in sig på fiender och den mest effektiva attacken brukar vara att bygga upp ett visst avstånd och avfyra en missilspark. Det finns även en hel del olika specialattacker att låsa upp, och det mesta kan uppgraderas med kristaller som man hittar. De olika Challenge Missions som man kan ta sig an är helt fria från berättelsen och känns ärligt talat lite märkliga. I ett spel som kretsar kring atmosfär och handling blir det lite slumpmässigt att spela dessa mer arkadiga, opersonliga extrauppdrag. Här ska man racea runt i staden, döda så många Nevis man kan inom en viss tid eller något liknande. Man jagar brons, silver och guld vilket belönar en med olika många kristaller. Dessa uppdrag är väl okej och ger spelet lite mervärde, men jag hade definitivt föredragit sidouppdrag som var mer som huvuduppdragen. I övrigt finns inte alltför mycket att göra i staden. Man kan hitta kristaller lite här och var, prata med invånare och utföra ett par fåtal sidogrejer som mest resulterar i trophies. Med tanke på hur enorm staden är så känns den tyvärr lite tom. Även om det som sagt är otroligt kul att bara kasta iväg sig och sväva runt.
Gravity Rush är av hyfsad längd, även om ett par timmar mer huvudhandling inte hade skadat. Vad vi får är i alla fall väldigt välgjort. Grafiken, musiken och atmosfären är verkligen helt otrolig och det är få spel som kommer i närheten av denna nästan magiska helhet. Tyvärr finns det ett par missar som hindrar Gravity Rush från att vara ett mästerverk. Utöver de tidigare nämnda bristerna, såsom inte helt tajta strider, tråkiga sidouppdrag, smårörig handling, tom stad, så är dessutom laddningstiderna ofta irriterande långa. Nog för att utforskandet av staden är nästintill helt befriad från laddningstider, men när huvuduppdragen ska laddas, eller när man dör och vill försöka igen, så kan spelet ladda i över 30 sekunder. Det blir irriterande. Allt detta är detaljer, men det tar från helheten tyvärr.
Gravity Rush är en något oslipad diamant. På många sätt är det ett fantastiskt spel och det passar verkligen Vitan som handen i handsken. Atmosfären är närmast oslagbar och Hekseville är en plats som är svår att slita sig från. Dock finns det lite för många små brister för att jag ska kunna kalla Gravity Rush för ett mästerverk. Potentialen finns dock definitivt här, vilket en uppföljare utan problem skulle kunna bevisa. Gillar man speciella, mäktiga spelupplevelser som inte är som allt annat är Gravity Rush definitivt ett spel man måste spela. Det är det tveklöst bästa argumentet för att köpa en Vita. Så har du inte redan gjort det...vad väntar du på?
+ Väldigt snyggt
+ Enorm stad
+ Mycket lyckad spelmekanik
+ Fantastisk design
+ Otroligt bra soundtrack
+ Nonsensspråket! ^_^
+ Intressant handling, rikt karaktärsgalleri
- Striderna hade kunnat vara tajtare
- Challenge Missions är väldigt oinspirerade
- En aning kort (ca 5-8 timmar, om du inte ska ta guld i allt)
- Lite väl många trådar i handlingen
- En del långa laddningstider
Betyg: 4/5
Kommentarer

Arvid Schultzq
“
Men hittills skulle jag nog också sätta 8.5/10.
Jag tyckte att det var jobbigt/svårt att sätta betyg på detta spel. Ville ge högre, för när det är fantastiskt så är det fantastiskt. Men det finns en del små brister här och det förstör lite av helheten. 8.75 skulle jag vilja ge, men så fånig är jag inte ;)
“
har lite svårt att lägga pengar på ett spel man verkar klara på 2 kvällar,
Så himla kort är det ändå inte. Visst kan man klara det på 2 kvällar, om man kör väldigt mycket de kvällarna. Jag spelade lite då och då i 2 veckors tid... Sen har du ju Challenge Missions, samt att det absolut är värt att spela om. Och att bara flyga runt i staden. Och så kommer ju 3 DLC-paket när som helst.
Så...köp! =D
Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.



repli • 26 jun 2012 0q
Men hittills skulle jag nog också sätta 8.5/10. Älskar att leka med gravitationen! =D