Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Jag har powergameat Dokuro det senaste dygnet och tänkte ge lite intryck (även om en riktig recension eller dylikt kommer sen). Spelet är nämligen oväntat stort - om jag förstått saken rätt har jag klarat ungefär halva, men med tanke på hur mycket svårare spelet blir hela tiden så skulle jag bli förvånad om vi inte snackar ca 15-20 timmar att dra igenom det här - lite beroende på hur duktig man är.

I Dokuro är man ett skelett som ska hjälpa en hjälplös prinssessa att fly från det slott som hon är fången i. Den elaka demonkungen vill nämligen gifta sig med henne, men eftersom han verkar rätt dryg så bestämmer sig skelettet (du) för att rädda prinsessan. Spelmässigt är Dokuro ungefär Ico fast i två dimensioner. Målet på varje bana (som i sin tur består av 10 mindre segment som i stort sett är en serie utmaningar eller pussel) är att få prinsessan att ta sig fram till en blomma (checkpoint). Prinssessan gillar dock inte att hoppa, försvara sig eller egentligen göra något annat än att gå framåt eller stå still (och alla feminister vrålar). Därför måste man göra en väg framåt åt prinssessan samt försvara henne mot diverse ondingar. Med hjälp av ett elixir kan skelettet förvandla sig till en prins, som är bättre på att slåss mot ondingar samt att han kan bära prinssessan - även om man då inte kan hoppa.

Dokuro är väldigt pusselbaserat, så om man förväntar sig ett Super Mario eller Castlevania hittar man det inte här. Nog för att skelettet både kan hoppa och slåss, men framförallt stridandet är alltid en sista utväg. Dokuro är en väldigt god blandning mellan pussel och plattformande, där man drar i spakar, drar i lådor, placerar bomber på rätt ställen samtidigt som man måste tajma hopp, undvika sågklingor och leta efter gömda guldmynt. De första banorna glider man igenom, för att plötsligt slå i en vägg. Vissa segment har jag fastnat på i nästan en timme. Man kan skippa totalt tio segment under spelets gång, men eftersom det är fusk så gör man såklart bäst i att nöta tills man till slut snubblar över den uppenbara lösningen.

Spelets banor har olika teman och något nytt element introduceras på varje ny bana. På en bana ska man exempelvis skifta gravitationen, vilket ger pusslen en ny dimension. På en annan bana ska man fylla upp vissa områden med vatten, vilket exempelvis kan få frön att växa eller gör så att lådor flyter. Dokuro är väldigt varierat, och varje ny nivå introducerar något nytt som tvingar en att tänka på nya sätt.

Även om Dokuro uppenbart är något av ett budgetspel - skelettet hoppar lite slarvigt, fienderna är ganska så ragdolliga av sig och det är rent allmänt uppenbart att produktionsvärdet inte är så högt - så har man lyckats åstadkomma mycket med små medel. Jag diggar detta stenhårt, och gillar man pusselspel eller spel som tvingar en att tänka i allmänhet så rekommenderas det starkt!