Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Jag skrev om mina åtta första timmar med New Little King's Story så sent som i tisdags. Sedan spurtade jag vidare och klarade hela spelet i helgen. Så nu får du höra vad jag tycker om hela upplevelsen. Om du vill, såklart!

Det är trevligt att vara kung. Förutom när något rövhål bestämmer sig för att ta över ens slott, sparka ut en och kidnappa ens harem bestående av sju prinsessor. Det är riktigt otrevligt faktiskt, för då måste man börja om från början igen. Kungen av landet Alpoko (du) har än en gång ingenting. Man börjar i ett litet skjul och måste bygga upp allt igen. Det dröjer förstås inte alltför länge innan man har några undersåtar som är beredda att göra allt för en. Man ger dem yrken, tar med dem på uppdrag, gräver efter skatter i skogen, anfaller fiender ute på slätterna och ger sig ut för att ta tillbaka sina prinsessor (varav en är en android /Avdelningen onödigt men o så intressant).

New Little King's Story är, precis som sin föregångare, ett unikt och mysigt litet spel. Det består av delar plockade från alla andra möjliga spelserier såsom Pikmin, Sim City, Harvest Moon och kanske en liten smula Zelda och Metroid här och där. Kungen bygger upp sitt kungarike, men framförallt utforskar han landet Alpoko. Här väntar skatter och bossar och sidouppdrag och en sjuhelsikes massa hemligheter. Spelet är till en början väldigt linjärt men öppnar efter ett par timmar upp sig ordentligt. Det dröjer inte länge förrän man själv kan bestämma vart i landet man vill bege sig, vilken prinsessa man vill rädda först och huruvida man vill spendera timmar och åter timmar på sidouppdrag och sidobossar. Det finns massvis att hitta och göra i landet Alpoko.

Ändå är New Little King's Story en smula kort. Efter 15 timmar har jag återerövrat hela landet, kickat ondingen i baken och gift mig med den prinsessa som jag gillade mest. Jag har såklart inte gjort allt i landet, definitivt inte klarat en enda av de riktigt bastanta sidouppdragen som man får av varje prinsessa och nog finns det ett par vrår kvar på världskartan att nosa rätt på. Men jag önskar ändå att världen var lite större, huvudstoryn lite längre.

New Little King's Story är ett riktigt mysigt spel. Grafiken är färgglad och varm, musiken är klassisk musik fast i knäppa nytolkningar och handlingen är sådär puckat rakt på sak, fast med lite bisarra scener inslängda här och där. Tyvärr drar sig spelet med framförallt en ordentlig brist - slowdowns. I början av spelet märker man inte av detta alltför mycket, men i takt med att ens kungarike växer och man börjar ha med sig många följeslagare på varje uppdrag så blir detta bara värre och värre. Mot slutet av spelet så kan man knappt röra sig genom landet utan att det känns som att man vadar genom sirap. Främst gäller detta staden alldeles utanför ens slott, och här spenderar man ju inte alltför mycket tid. Ute i världen flyter spelet på mycket bättre. Men slowdownsen är alltför vanliga och allvarliga för att man ska kunna ignorera dem. Detta är såklart inte okej i ett spel som ser ut som ett PS2-spel. Det är uppenbart att Konami har tagit motorn från Wii-originalet, slängt in den på Vita och sedan inte anpassat den särskilt väl. Det här kommer störa vissa mer än andra, men det vore kriminellt att inte påstå att detta är något som verkligen drar ner en stor fet betygspinne från ett annars så mysigt spel.

New Little King's Story är ett underbart spel, precis som sin föregångare. Det talar till treåringen som bor i mig och som älskar att uforska och hitta hemligheter. Slowdowns blir så tråkiga och onödiga här, och även om de knappast förstör hela spelet så är de i högsta grad märkbara. Rekommenderar jag New Little King's Story? Ja, helhjärtat. Men ett spel med en såhär alllvarlig brist kan jag inte riktigt kalla för fantastiskt. Även om jag skulle vilja.

+ Charmigt till tusen
+ Inte som alla andra spel
+ Många sidosysslor
+ Massvis med hemligheter
+ Knäpp handling
+ Trevligt soundtrack

- Slowdowns
- Huvudhandlingen är en smula kort
- Väldigt likt föregångaren (mer av en 1.5 än en 2:a)
- Följeslagarna gör inte alltid som man vill

Betyg: 3/5

(Jag bytte betygsystem till 1-5. Det passar bloggformatet, och mig, mycket bättre. 1 är såklart uselt. 2 är okej. 3 är bra. 4 är väldigt bra. 5 är fantastiskt.)