Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Så anlände äntligen Assassin's Creed III: Liberation igår. Jag har spenderat ca 4-5 timmar med det, och har gjort allt från att klättra upp i de högsta byggnaderna, mördat adelsmän till att starta upp ett handelsföretag.

De första timmarna i Liberation är en smula sega. Spelet fokuserar på huvudpersonen Avelines tre olika "personas", vilka är tre olika kostymer med diverse användningsområden. Under en stor del av spelets första timmar så är man låst till Lady-personan, där Aveline vandrar runt på gatorna i New Orleans som en adelskvinna. Som denna persona kan man inte klättra runt på byggnader, man springer väldigt långsamt och det handlar mest om att smälta in, spionera och att vara en ficktjuv. Det dröjer dock inte särskilt länge förrän spelet öppnar upp sig ordentligt och man färdas till träskmarkerna som är Liberations version av vildmarkerna från Assassin's Creed III. Lönnmördar-personan och Slav-personan låter en vara betydligt mer akrobatisk och mordisk.

Huvuduppdragen är ungefär vad man förväntar sig, där man smyger, klättrar och slåss mot slavhandlare och andra ondingar. Har man spelat något liknande spel förut så känner man sig hemma här. Handlingen är intressant, men bakgrundshistorien är inte särskilt utfläskad. Vi vet knappt vem Aveline är, bara att hon bor med två rika vita människor och att hennes mamma försvann under mystiska omständigheter när hon var liten.

Det finns, som väntat, extremt mycket att göra i Liberation, med sidouppdrag bakom varje hörn, massvis med saker att samla på och butiker som säljer alla möjliga prylar. En bit in i spelet får man även möjligheten att starta ett litet företag där man köper skepp och skickar ut dem till olika hamnar och köper och säljer varor. Det finns mycket att utforska här, med flera stora och öppna områden.

Liberation har ju också ett multiplayerläge, men det är inte samma sak som det som finns med i Assassin's Creed II-trilogin och i Assassin's Creed III. Istället får vi ett slags Risk-liknande spel där man väljer mellan två olika lag och sedan slåss för att ta över olika städer. Det enda man gör är egentligen att välja noder på en världskarta och sedan...ja gissa sig till lite vad man kan göra. Det här spelläget är uselt förklarat, men det känns ärligt talat bara som en ursäkt för att kunna påstå att spelet ens har multiplayer.

Jag gillar Liberation väldigt mycket hittills. Det har ett par skavanker men känns absolut som ett eget spel, inte bara en sämre kopia av de ordinarie spelen i serien. Nu ska jag ge mig ut för att mörda fler slavhandlare, leta efter gömda alligatorägg i träskmarken och köpa ett nytt skepp till mitt handelsföretag!