Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Arvid Schultz

Registrerad: 22 nov 2003 23:42 Senaste besök: I går 15:18 Online: Nej

Stockholm Aven85

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Om att hoppa i två dimensioner #4: Klonoa

Arvid Schultz 5 mar 2015 11:28653 visningarKommentera: 10 !

Den perfekta genren enligt mig är tvådimensionella plattformsspel.

Första gången jag spelade Super Mario Bros förstod jag att det var här grunden till de bästa spelen fanns. Än idag känner jag att jag hade rätt. Det har liksom aldrig tagit slut med nya saker som man kan lägga till så att det där hoppandet och stompandet blir ännu roligare.

I Super Mario World fick jag utforska världar. I Sonic the Hedgehog 2 fick jag springa snabbare än vinden. I Super Meat Boy blev jag ett med kontrollen och spottade döden i ansiktet. I Rayman Origins sjönk jag ner i det absurda och kom ut med ett leende på läpparna som aldrig ville ge sig.

Tvådimensionella plattformsspel har aldrig slutat vara bra. När tre dimensioner blev populärt sjönk såklart bidragen till genren, men det där har ändrats igen med indiespelens intåg. Än idag släpps nya, bra tvådimensionella plattformsspel. Det finns en stor skattkista att utforska, av gammalt och nytt.

Jag tänkte börja en liten serie där jag listar bra - ibland jätttebra, ibland fantastiska och ibland bara bra - plattformsspel som aldrig riktigt har stått i rampljuset. Inga Mario eller Donkey Kongs blir det här. Kanske bortglömda pärlor. Hidden gems. Sånt flera av er nog känner till men liksom glömt bort.

Let's go!


#4: Klonoa: Door to Phantomile
Listan på spel som jag spelar om en gång om året är ganska kort. Men det finns en sådan lista. På den listan hittar vi ganska många tvådimensionella plattformsspel. Eftersom spel i den genren ofta är ganska korta. Ett par timmar av ens tid och så har man fått vara med om en mysig liten plattformsresa.

Klonoa är ett sånt där spel jag har spelat om många gånger genom åren. Flera gånger om året ibland. Fast mest av allt har jag spelat om första banan. Det fanns en period då jag spelade om första banan i Klonoa flera gånger om dagen, flera månader i sträck.

Det låter kanske konstigt. Klonoa är ett grymt spel rakt igenom, men den första banan är ren och skär magi för mig. Det har nog en hel del med nostalgi att göra men där finns liksom en stämning. Det är fem minuter som ger mig en oerhört fin känsla i kroppen. Sedan kan jag stänga av och göra något annat.

I Klonoa: Door to Phantomile är man Klonoa. Vad han är vet jag inte riktigt. Han ser ut lite som en fluffig version av Musse Pigg med jätteful keps. Han lever i ett land tillsammans med andra gulliga filurer, och ondskan som kommit på besök förstås.

Klonoa plockar upp fienderna och kastar ner dem mot marken för att hoppa högra upp. Ett dubbelhopp som kräver att man misshandlar en gullig liten varelse. Jag gillar det. Det kanske enda smått unika med Klonoa men det behövs ju inte mer.

Tillbaka till den där första banan. Den är grön, musiken är glad och varm och fienderna är runda och gosiga. Här finns en väderkvarn uppe på ett berg. Man springer upp ditåt, blir utskälld av en arg gubbe inne i en grotta och fortsätter misshandla gulliga djur som hjälper Klonoa att nå himlen.

Klonoa: Door to Phantomile finns till Playstation och Wii. Playstation-originalet är vida överlägset när det kommer till känsla. Jag gillar hur tvådimensionella karaktärer möter tredimensionella bakgrunder. Det är fulsnyggt på rätt sätt.

Klonoa är ett jättetrevligt plattformsspel. Gillar du genren och har missat det så är det värt att kolla upp. Jag sitter här och tänker på det nu och blir varm bara av tanken. Kanske om man skulle ta och spela om den där första banan igen...



Tidigare delar:
#1: Ripple Dot Zero
#2: Henry Hatsworth in the Puzzling Adventure
#3: James Pond 3: Operation Starfish

« Till bloggen

Kommentarer

Anders Eklöf 5 mar 2015q

Oerhört älskvärt spel! <3

Alianger 5 mar 2015q

Fint spel, men jag saknade ett hard mode då jag inte tyckte det blommade ut rent mekaniskt förrän mot slutet.

Arvid Schultz 5 mar 2015q

Alianger:

Fint spel, men jag saknade ett hard mode då jag inte tyckte det blommade ut rent mekaniskt förrän mot slutet.


Kan hålla med. Upplåsbara bonusbanan (som man får om man räddar alla gubbar i hela spelet, om jag minns rätt) är ju riktigt utmanande och cool. Man vill ha mer sånt liksom.

Men jag spelar nog Klonoa mest för stämningen. Vet inte vad det är. Ett så mysigt spel!

Anders Eklöf:

Oerhört älskvärt spel! <3


Du talar sant!

Redfoxe 5 mar 2015q

<3

Luxemburgz 6 mar 2015q

Kan kärleken till första banan bero på ett demospelande kanske? :) Jag vet då att jag satt flertalet gånger och spelade igenom den på en skiva som följde med Svenska Playstation-magasinet. Det var inte förrän långt senare jag skaffade hela spelet. Känslan när världen öppnar upp sig och man faktiskt får fortsätta på en ny bana efter så många besök i Vision 1-1 är ett kapitel i sig :)

Jag håller med om att Wii-versionen inte fångar samma känsla men i övrigt är det en rätt smooth upplevelse. Om möjlighet att äga båda finns tycker jag att de är givna köp, men PS1-versionen bör prioriteras!

Arvid Schultz 6 mar 2015q

Luxemburgz:

Kan kärleken till första banan bero på ett demospelande kanske? :)


Ja, så är det faktiskt! Likt dig skaffade jag också hela spelet först några år senare. Allt är ju bra, men jag önskar på något sätt att man fick vara kvar lite längre i det där gulliga på första banan...

Luxemburgz:

Jag håller med om att Wii-versionen inte fångar samma känsla men i övrigt är det en rätt smooth upplevelse.


Jag spelade igenom det en gång sen sålde jag det. Kändes helt överflödigt om man redan äger originalet.

Även om det är ganska jobbigt att rota fram gamla goda Playstation och starta upp den...

Finns detta spel på PSN någonstans? Gud, skulle så vilja spela detta på Vitan...

Anders Eklöf 6 mar 2015q

Arvid Schultz:

Finns detta spel på PSN någonstans?


Jag har det på PSN :) spelade det som liten hos en kompis och kände att jag behövde det. Även spelat det på Wii, men som du säger så är originalet charmigare. Tvåan undrar jag dock om det är värt? Spelat?

Arvid Schultz 6 mar 2015q

Anders Eklöf:

Jag har det på PSN :)


Sweeeeeeeeet.

Är det tillgängligt till Vitan köper jag det direkt...

Anders Eklöf:

Tvåan undrar jag dock om det är värt? Spelat?


Tvåan är riktigt bra! Föredrar fortfarande ettan. Men skulle säga att jag föredrar tvåan framföra Wii-remaken.

Även GBA-spelen är helt okej faktiskt.

littlejay 6 mar 2015q

Klonoa var nice. På min mentala bokhylla med spelminnen står det vid sidan av Pandemonium 1 och Tombi. Samtida spel som hade det gemensamt att de främst var mysiga.

Nikkis utseendeändring från Pandemonium 1 till 2 är förövrigt rätt intressant. Vad som hände där emellan var väl att Lara Croft blev ett namn på allas läppar om jag inte minns fel.

Thomas_87 6 mar 2015q

Ett av mina absoluta favoritspel. Älskar verkligen det här spelet, och kommer på mig själv med att nynna melodin från första banan ett antal gånger.
Mitt enda klagomål är att det är alldeles för kort, och sen skulle jag vilja att det gick att spela om banorna (Som det går att göra i tvåan) Eftersom bonusbanan (Som är roligaste banan i spelet) bara låses upp när man har 100 procent.

Men som sagt, fantastiskt spel, och kan även varmt rekommendera tvåan till PS2 som också är ett fantastiskt spel.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.