Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Arvid Schultz

Registrerad: 22 nov 2003 23:42 Senaste besök: I dag 09:44 Online: Ja

Stockholm Aven85

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Om att hoppa i två dimensioner #8: DoReMi Fantasy

Arvid Schultz13 mar 2015 12:23374 visningarKommentera: 2 !

Den perfekta genren enligt mig är tvådimensionella plattformsspel.

Jag har startat en liten serie där jag listar bra - ibland jätttebra, ibland fantastiska och ibland bara bra - tvådimensionella plattformsspel som aldrig riktigt har stått i rampljuset. Inga Mario eller Donkey Kongs blir det här. Kanske bortglömda pärlor. Hidden gems. Sånt flera av er nog känner till men liksom glömt bort.

Let's go!


#8: DoReMi Fantasy: Milon no DokiDoki Daibouken
Det kom en väldans massa bra plattformsspel till SNES. Kanske är det den konsolen som än idag sitter på de allra flesta, och bästa, pärlorna när det kommer till tvådimensionella plattformsspel. Super Mario World är, om ni frågar mig, fortfarande det främsta i sin genre.

Även om vi fick de flesta bra plattformsspelen här i väst så finns det en riktig liten pärla som faktiskt aldrig tog sig hit. Jag skulle vilja påstå att det är ett av de absolut bästa spelen till SNES överhuvudtaget och något man på inga vilkor får missa om man tycker om att hoppa i två dimensioner. Jag talar förstås om DoReMi Fantasy: Milon no DokiDoki Daibouken.

DoReMi Fantasy är någon slags uppföljare till Milons Secret Castle till NES. Fast det mesta är annorlunda. Det enda som egentligen påminner om det första spelet är att man återigen tar sig an rollen som den lilla pojken Milon som skjuter bubblor från en stav. Borta är slottet, rummen och den frustrerande svårighetsgraden.

Det första man slås av med DoReMi Fantasy är hur snyggt det är. Spelet släpptes väldigt sent i SNES livscykel (1996), vilket såklart är förklaringen till att det aldrig översattes. Banorna svämmar över av färger och spelet är rakt igenom väldigt varierat och inspirerat. Visst, det finns väl bara så mycket man kan göra när det kommer till att vara inovativ med världarna i ett sådant här spel, men utvecklarna har tänkt till lite extra. Jag gillar framförallt kakvärlden där mar hoppar runt på stora bakelser och kommer till ett väldigt torn av vinglas som fylls och töms. Det märks att någon har brytt sig.

Plattformandet är tight där Milons förmåga att skjuta bubblor står i centrum. Visst kan man hoppa på fiender, men då vaknar de till liv igen efter ett tag. Genom att skjuta bubblor på dem, kapsla in dem och sedan smälla bort dem så försvinner de för alltid. Milon kan också skjuta bubblor på olika delar av miljön för att hitta hemliga gångar. Ett par roliga minispel, som nås genom väl gömda dörrar, kan tilldela spelaren extraliv och powerups.

Många av banorna kräver att man utforskar och tänker till lite extra. För att nå varje världs boss måste man samla stjärnor på de flesta banor, vilka ofta kräver att man utforskar nivåerna noga. Svårighetsgraden är närmast perfekt där man knappast bara kan springa framåt och hoppa som en dåre utan att tänka sig för, men samtidigt blir det aldrig frustrerande svårt heller.

Så, hur får du tag på DoReMi Fantasy? Spelet släpptes faktiskt till Virtual Console för Wii här i Europa. Om det finns tillgängligt än idag vet jag inte. Förhoppningsvis ploppar det upp även på nyare nedladdningstjänster. Det är ett plattformsspel som förtjänar att upptäckas av fler.



Tidigare delar:
#1: Ripple Dot Zero
#2: Henry Hatsworth in the Puzzling Adventure
#3: James Pond 3: Operation Starfish
#4: Klonoa: Door to Phantomile
#5: Electronic Super Joy
#6: Quackshot: Starring Donald Duck
#7: Sound Shapes

« Till bloggen

Kommentarer

Alianger13 mar 2015q

Det är ju sånt här VC och liknande är bra för, tycker jag, så det är kul att du tar upp såna spel. Det här är en rätt mysig blandning mellan SMW och Bubble Bobble, jag var kanske inte riktigt lika lyrisk över det, men något som stod ut för mig var konstigt nog ljudbilden; ofta väldigt mystiskt och ambient med bra samplingar överlag.

Arvid Schultz13 mar 2015q

Alianger:

ljudbilden; ofta väldigt mystiskt och ambient med bra samplingar överlag.


Ja, väldigt unikt soundtrack faktiskt. Speciell blandning med låtar.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.