Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Arvid Schultz

Registrerad: 22 nov 2003 23:42 Senaste besök: I dag 09:44 Online: Ja

Stockholm Aven85

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Om att hoppa i två dimensioner #12: Greendog

Arvid Schultz20 mar 2015 10:00396 visningarKommentera: 0 !

Den perfekta genren enligt mig är tvådimensionella plattformsspel.

Jag har startat en liten serie där jag listar bra - ibland jätttebra, ibland fantastiska och ibland bara bra - tvådimensionella plattformsspel som aldrig riktigt har stått i rampljuset. Inga Mario eller Donkey Kongs blir det här. Kanske bortglömda pärlor. Hidden gems. Sånt flera av er nog känner till men liksom glömt bort.

Let's go!


#12: Greendog: The Beached Surfer Dude!
Innan SEGA fann Sonic hade de en liten (stor) kris. De kämpade för att hitta en maskot som kunde dra uppmärksamhet till dem, likt Mario så starkt förknippades med Nintendo. SEGA provade många olika karaktärer. Alex Kidd var en, Wonderboy en annan. Ett maskotförsök du kanske inte minns, eller aldrig ens stött på, är Greendog.

Greendog var ett tidigt försök att hitta en cool, soft maskot som kunde passa den kanske något vuxnare stilen för Mega Drive, jämfört med Super Nintendo. Greendog var en surfarsnubbe, en såndär dude som liksom inte bryr sig så värst mycket utan bara är en chill, relaxad snubbe. Kanske som SEGA föreställde sig att många av de som spelade deras spel var.

I hans första och enda spel har Greendog hamnat i trubbel efter att ha surfat på havet och svalts av vågorna. När han vaknar upp på en strand har han ett konstigt smycke runt halsen och en storbystad kvinna berättar för honom att den kommer med en hemsk förbannelse. För att bryta den måste Greendog besöka tempel och samla reliker. Inte så originellt, trots allt.

Om du orkat läsa inledningstexten som jag klistrar på alla inlägg i denna bloggserie så vet du att jag inte bara tänker blogga om fantastiska plattformsspel. Greendog är inte ett fantastiskt plattformsspel. Men det är okej och jag gillar framförallt det som någon slags tidstämpel. Såhär var Mega Drive 1992. Såhär var SEGA. Greendog är absolut ett typiskt plattformsspel på många sätt - man utforskar djungler, tempel och man hoppar mellan plattformar och kastar frisbee på ondskefulla djur. Men den grafiska stilen, den funkiga musiken och Greendog som karaktär är uppfriskande udda.

Som ett 50-minutersäventyr är Greendog välplanerat och trevligt. Mellan plattformsbanorna får vi bland annat åka någon slags tramphelikopter. Ibland får vi också skatea eller åka inlines. Det här är alla roliga segment, trots något svajig kontroll. Inga banor eller inslag i Greendog blir tjatiga eller pågår för länge. Svårighetsgraden känns också väl genomtänkt. Det kan vara lätt att avfärda Greendog som utdaterat skräp vid en första anblick, men jag tycker att det är uppenbart än idag att i alla fall några i utvecklingsteamet ansträngde sig för att göra det till en "kul upplevelse".

När Greendog har hittat alla reliker, byggt någon slags episk surfbräda som kan sväva i luften, så möts vi av eftertexter som förklarar att detta bara är början på hans äventyr. Det känns som att SEGA hade stora planer för Greendog. Det blev det förstås inte mycket av. Spelet är idag ytterst bortglömt och har inte ens inkluderats när SEGA samlat Mega Drive-spel och givit ut till andra format. Kanske inte så konstigt, om än synd.

Jag gillar Greendog. Kanske mer som pusselbit i det stora Mega Drive-pusslet än som spel i sig. Det kanske inte är pärlan du måste springa ut och skaffa på en gång. Som om alla spel behövde vara det.



Tidigare delar:
#1: Ripple Dot Zero
#2: Henry Hatsworth in the Puzzling Adventure
#3: James Pond 3: Operation Starfish
#4: Klonoa: Door to Phantomile
#5: Electronic Super Joy
#6: Quackshot: Starring Donald Duck
#7: Sound Shapes
#8: DoReMi Fantasy: Milon no DokiDoki Daibouken
#9: Rolo to the Rescue
#10: Trip World
#11: Tombi!

« Till bloggen

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.