Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Arvid Schultz

Registrerad: 22 nov 2003 23:42 Senaste besök: I går 15:18 Online: Nej

Stockholm Aven85

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Om att hoppa i två dimensioner #13: Crash Bandicoot XS

Arvid Schultz21 mar 2015 11:05487 visningarKommentera: 8 !

Den perfekta genren enligt mig är tvådimensionella plattformsspel.

Jag har startat en liten serie där jag listar bra - ibland jätttebra, ibland fantastiska och ibland bara bra - tvådimensionella plattformsspel som aldrig riktigt har stått i rampljuset. Inga Mario eller Donkey Kongs blir det här. Kanske bortglömda pärlor. Hidden gems. Sånt flera av er nog känner till men liksom glömt bort.

Let's go!


#13: Crash Bandicoot XS
Du känner säkert till det där med att Naughty Dog lämnade Crash Bandicoot-serien efter tre ikoniska plattformsspel och en för sin tid trevlig kartracer. Då vet du också att Universal sedan förvandlade serien till ren och skär smörja på PS2, Xbox och Gamecube samt fortsättningsvis på Xbox 360 och PS3. Jag har inget gott att säga om Crash Bandicoots fortsatta tredimensionella äventyr efter Crash Bandicoot 3: Warped. Det har nog ingen annan heller.

Samtidigt som inkompetenta utvecklare förstörde Crash Bandicoot på den dåvarande generationens stationära konsoler hände något annat på Game Boy Advance. Nej, jag kommer inte berätta för dig om hur pungråttans tvådimensionella äventyr är fantastiska. Men de är faktiskt helt okej.

Crash Bandicoot XS (Crash Bandicoot: The Huge Adventure i USA) är det första av tre Crash Bandicoot-spel till GBA. På grund av konsolens uppenbara begränsningar är det inte ett äventyr i tre dimensioner utan i två. Alla tidigare Crash Bandicoot-spel hade banor - framförallt bonusbanorna - som enbart gick i sidled. Därför känns ett endast sidoscrollande spel i serien inte så knäppt som man kanske kan tro.

Vicarious Visions, utvecklarna bakom XS, har inte gnuggat geniknölarna och försökt återuppfinna Crash Bandicoot. Istället har de helt enkelt bara gjort sitt bästa för att översätta de tre första äventyren till ett roligt spel i 2D. Miljöerna, karaktärerna, grafiken och musiken är ytterst bekant för fans av serien. Crash springer genom djungler, kloaker och slirar runt i isgrottor. Sådär som han alltid har gjort.

Ondingen är återigen Dr. Neo Cortex som denna gång krymper jorden till storleken av en grapefrukt. För att rädda dagen måste Crash återigen samla kristaller, snurra sönder lådor och besegra välbekanta bossar.

Kontrollen är tight och spelet känns verkligen ”Crash Bandicoot”. Det är överraskande hur väl det här fungerar och hur mycket bättre det är än Universals försök att skapa tredimensionella uppföljare. Crash Bandicoot XS är förstås inte alls lika bra som de tre första spelen till Playstation, men det behöver det ju inte vara heller.

Utöver sidoscrollande nivåer bjuds man också på andra typiska banor från de tidigare spelen. Här finns ett par jaktsekvenser där Crash traditionsenligt rider på ett djur med ett stort monster hack i häl bakom sig. Trots GBAs begränsningar är det här en snygg sekvens som tillför lite välbehövlig variation. Det finns också flygbanor där man åker jetpack och ska skjuta zeppelinare precis som i Crash Bandicoot 3.

Det största problemet med Crash Bandicoot XS är att det inte gör någon som helst ansträngning att vara något annat än just en portabel version av Crash Bandicoot 1-3. Det är bara återanvända världar, återanvända bossar (Dingodile, Tiny Tiger, N. Gin och Neo Cortex) och bantyper. Kanske är det ändå det här fega förhållningssättet som gjorde att Crash Bandicoot XS lyckades så väl på GBA. För oss som var unga på 90-talet och spenderade semestrar med Game Boys och Game Gears var det dock så det var. Portabla spel var nerskalade varianter av fetare spel till stationära format. Idag är det ju inte riktigt så längre.

I plattformshistorien existerar Crash Bandicoot XS endast som en liten parentes. Det finns bättre spel att lägga sin tid på. Men nog känns det viktigt att påpeka att Crash Bandicoot ändå bjudit på ett par trevliga stunder efter att Universal Studios köpte upp serien. Inte på PS2, inte på Xbox 360. På Game Boy Advance.



Tidigare delar:
#1: Ripple Dot Zero
#2: Henry Hatsworth in the Puzzling Adventure
#3: James Pond 3: Operation Starfish
#4: Klonoa: Door to Phantomile
#5: Electronic Super Joy
#6: Quackshot: Starring Donald Duck
#7: Sound Shapes
#8: DoReMi Fantasy: Milon no DokiDoki Daibouken
#9: Rolo to the Rescue
#10: Trip World
#11: Tombi!
#12: Greendog

« Till bloggen

Kommentarer

Anonym21 mar 2015q

"Du känner säkert till det där med att Sony sålde licensen för Crash Bandicoot till Universal Interactive Studios"

Sony har aldrig ägt rättigheterna och de var inte heller involverade i något beslut om att inte 'hålla kvar' vid varumärket. Naughty Dog utvecklade Crash Bandicoot under ett tre-spels-kontrakt med Universal, långt innan Sony blev inblandade och donade fram ett eget avtal ('publishing deal') med Universal, som faktiskt sträckte sig till fler titlar än ND själva var kontrakterade till (Fem stycken titlar). När det avtalet var ur vägen började Universal direkt anlita flertalet nya utvecklare som skulle arbeta vidare med varumärket, till multiplattform.

Lite kuriosa så här på Lördagskvisten.

Anonym23 mar 2015q

Känns som något jag skulle kunna slöspela till 100%. Svag för liknande. Jobbigt sugen på att köpa originaltrilogin till Playstation, också. De amerikanska versionerna.

Dock.

Crash of the Titans Tycker jag är ett helt okej spel. Hade kul i princip hela vägen från start till mål, och jag gillar att Tiny Tiger gått stereotypt gay i sitt uttryck.

Arvid Schultz23 mar 2015q

DREAMFALL:

Lite kuriosa så här på Lördagskvisten.


Ah...jo jag slarvade väl lite där med faktan...

Rätt ska vara rätt, ska uppdatera!

Legerdemain:

Känns som något jag skulle kunna slöspela till 100%. Svag för liknande.


Ja men det är ju liksom ett sånt spel. Skönt att slöspela. Och precis som i Playstation-spelen finns det ju mycket extragojs att leta rätt på, även om det tyvärr är lite dåligt med belöningar för det. I Crash Bandicoot 3: Warped finns ju en hel extravärld, samt 2 väl gömda banor. Här tror jag man får nån kort bonusbana eller nåt.

Legerdemain:

Jobbigt sugen på att köpa originaltrilogin till Playstation, också. De amerikanska versionerna.


Skaffade Crash 3 över Europeiska PSN nyss. Knappt spelbart faktiskt. Fattar inte grejen med att släppa PAL-spel över PSN...

Legerdemain:

Crash of the Titans Tycker jag är ett helt okej spel.


Twinsanity var väl också "helt okej", i alla fall jämfört med några av de första spelen till dåvarande generationens konsoler. Första PS2-spelet lider av helt häpnadsväckande laddningstider. Blir lite extra komiskt när Naughty Dogs första PS2-spel (Jak and Daxter) typ helt saknar laddningstider.

Anonym23 mar 2015q

Jag har också gillat senare Crash Bandicoot-titlar. Liksom många andra titlar av relaterat slag. Mycket av den kärlek vi känner för 90-tals eran är väl ändå baserad i nostalgi, och den ikoniska status som plattformshjältar brukade ha. Inte nödvändigtvis att spelen alltid var bättre då kontra nu. Skon klämmer väl snarare, med Banjo-Kazooie som ett bra exempel, vid att designmässigt går det inte att bara direktöversätta konceptet utan att det idag skulle bli intetsägande. Samtidigt som folk blir väldigt upprörda när utvecklare försöker (Nuts & Bolts) att forma om genren och se om det går att göra något med konceptet nu två-tre generationer senare. Nu har ju genren 3D-plattformare blivit nästa trendiga grej på Kickstarter så det ska bli spännande att se vad det blir av med det. Jag gillade The Last Tinker: City of Colors till PS4 väldigt mycket, även om det ersatte hoppknappen med Assassin's Creed-stuket istället. Har även ögonen på Lobodestroyo, A Hat in Time, Ukulele, Clive N Wrench, Distro Horizons osv. Men dock JUST också av nostalgiska anledningar. Jag tror inte 3D-plattformare kommer att få sig en revival, just för att det är en genre som inte kan ta sig vidare. Till och med Nintendo har backat ifrån det och börjat fokusera på mer tight, avskalat, plattformande eller 3D Land/World som kan påstås vara 3D-tolkningar av 2D-spelen. Men gällande varumärket ifråga ska det bli intressant hur framtiden faller sig. Var väl inte ens ett år sedan som först Sony och sedan även Naughty Dog pratade om att återvända, och då förstås teckna ett liknande avtal med Activision som de tidigare hade med Universal.

Magnus Virdeborn27 mar 2015q

Kul att se någon ge det här spelet lite välförtjänt uppmärksamhet! Uppföljaren (även den till GBA) är också väldigt bra! Det är lätt att missa dessa bland alla mindre bra Crash-spel som inte är utvecklade av Naughty Dog. Crash Bash är ju också helt okej.

Sen finns det ju dessutom ett bra Spyro-spel till konsol som kom efter trean ;)

Arvid Schultz27 mar 2015q

Virde:

Kul att se någon ge det här spelet lite välförtjänt uppmärksamhet!


Jag hoppas att jag kan ge många lite bortglömda spel uppmärksamhet i denna serie!

Virde:

Uppföljaren (även den till GBA) är också väldigt bra!


Kommer babbla om den också, nån gång. Det enda jag har svårt för i uppföljaren är de urtråkiga banorna där man ska rulla en såndär stor Gladiatorboll. Men annars är det nästan snäppet bättre än första spelet.

Virde:

Sen finns det ju dessutom ett bra Spyro-spel till konsol som kom efter trean ;)


Vilket syftar du på? :)

Magnus Virdeborn27 mar 2015q

Arvid Schultz:

Vilket syftar du på? :)


Spyro: A Hero's Tail

Det är det femte spelet, men fyran (Enter the Dragonfly) var så dålig och trasig att femman ignorerar den och utspelar sig i princip direkt efter trean. Väldigt färgglatt också.

Anonym27 mar 2015q

Hela Legend of Spyro-serien var väl rätt bra.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.