Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Arvid Schultz

Registrerad: 22 nov 2003 23:42 Senaste besök: I går 14:44 Online: Nej

Stockholm Aven85

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Om att hoppa i två dimensioner #18: Wario Land 2

Arvid Schultz 2 apr 2015 16:24604 visningarKommentera: 3 !

I den här bloggserien går jag igenom alla möjliga tvådimensionella plattformsspel. Högt som lågt. Mästerverk som smörja. Och allt där emellan.

Häng med!


#18: Wario Land 2
Super Mario Land 3: Wario Land tog Super Mario Land-serien i en ny riktning. Så mycket i en ny riktning att Nintendo insåg att det här faktiskt kunde få bli en egen serie. Till den oundvikliga uppföljaren togs epitetet ”Super Mario Land” helt bort. Wario slapp dela serie med sin snälla kusin.

Och allting förändrades, igen.

Om det första Wario Land kastade bort en del element som vi alltid förknippat med Mario så kan man väl säga att Wario Land 2 slängde bort det som fanns kvar. Wario Land var trots allt mycket av en Mario-plattformare, om än med lite annan tyngd och känsla. Med de nyheter som tillförts i Wario Land 2 är det svårt att tro att det här en gång var en spelserie som byggts upp kring Mario. Det här är Nintendo när de vågade experimentera som mest. Wario Land 2 känns än idag som ett vågat och nyskapande spel. Allt kanske inte träffade mitt i prick, men det är en titel som fortfarande är kul att uppleva för vad det är.

Piratflickan Syrup och hennes gäng ger sig återigen på Wario. Denna gång snor de alla hans rikedomar medan han sover. När Wario vaknar upp i sitt tomma slott (det du byggde med pengarna från förra spelet) blir han såklart förbannad. Det enda som finns att göra är att krossa Syrup och sno tillbaka skatterna.

Wario Land 2 berättas likt en saga. Varje bana är ett kapitel och det som krävs för att klara banan kan variera. Oftast handlar det om att ta sig till slutet, men ibland kanske man behöver stänga av en klocka istället. Eller fånga en höna och ta den till en särskild plats. Banorna är fyllda av gömda vrår, där Wario ofta hittar mynt. Precis som i det första spelet är det viktigt att samla dessa mynt, för det är de som används för att spela ett av två minispel på varje bana - vilka låser upp skatter och delar av en tavla.

I det första Wario Land hittade Wario olika mössor, vilka motsvarade powerups. I Wario Land 2 finns inget sånt. Istället händer saker med Wario när han attackeras av vissa fiender. Blir han fångad av ett spöke förvandlas han till en zombie, sakta hasandes fram. Som Zombie kan dock Wario falla igenom vissa golvplattor vilket tar honom till nya platser. Det finns många av dessa olika förvandlingar som Wario kan genomgå. Det är något ganska långt ifrån traditionella powerups och ger Wario Land 2 en egen känsla. Världen påverkar Wario på både positiva och negativa sätt.

Något av det mest unika med Wario Land 2 är att Wario inte kan dö. I det första spelet blev Wario liten om han tog skada - precis som Mario. Nästa träff resulterade i att man förlorade ett liv och fick spela om banan. Borta är det systemet och istället tillkommer ett där Wario är odödlig men istället tappar mynt om han blir träffad. Klantar man till det ordentligt kan farliga partier på banorna lätt bli en dyr affär.

Även om Wario är odödlig betyder inte det att Wario Land 2 är ett busenkelt spel. Det tillhör absolut inte genrens svåraste men det kan ibland bli riktigt knepigt. För att inte bossarna ska bli enkla så kan de alla putta bort Wario, bort från striden, vilket innebär att man måste ta sig tillbaka och börja om hela fighten igen. Att köra om en boss många gånger för att man blev bortpetad är lite klumpig speldesign som kan göra Wario Land 2 onödigt frustrerande.

Första genomspelningen verkar Wario Land 2 vara ett väldigt linjärt spel. När slutbossen är besegrad tas man till en karta och det är då man inser hur många olika vägar och banor som kan låsas upp. Genom att hitta alla prylar, och fylla i tavlan, låser man upp helt nya sagor med nya kapitel (banor). Det finns flera alternativa slutbossar till och med. Wario Land 2 är ett väldigt stort spel för sitt format.

Wario Land 2 släpptes både till Game Boy och Game Boy Color. Den senare varianten är förstås att föredra. Alla Wario Land-spel är bra om du frågar mig men Wario Land 2 är inte min personliga favorit. Jag föredrar ettan och trean - där ettan är ett bättre traditionellt plattformsspel och där trean tog konceptet från Wario Land 2 ännu längre, och gjorde det ännu bättre. Wario Land 2 kan ibland bli lite segt, ibland kännas lite klumpigt. Det går i ett sakta tempo och har kanske inte riktigt så fantasifull bandesign som man kunnat önska alla gånger. Minispelen blir också ordentligt tjatiga framåt slutet.

Ett trevligt äventyr är det ändå och intressant att studera för oss Nintendo-nördar. Det var här Wario verkligen blev den Wario som vi känner idag.



Tidigare delar:
#1: Ripple Dot Zero
#2: Henry Hatsworth in the Puzzling Adventure
#3: James Pond 3: Operation Starfish
#4: Klonoa: Door to Phantomile
#5: Electronic Super Joy
#6: Quackshot: Starring Donald Duck
#7: Sound Shapes
#8: DoReMi Fantasy: Milon no DokiDoki Daibouken
#9: Rolo to the Rescue
#10: Trip World
#11: Tombi!
#12: Greendog
#13: Crash Bandicoot XS
#14: Super Mario Bros.
#15: Tales from Space: Mutant Blobs Attack
#16: Super Mario Land 3: Wario Land
#17: Pinobee: Wings of Adventure

« Till bloggen

Kommentarer

Anonym 2 apr 2015q

Ett av de absolut bästa plattformsäventyr jag spelat.

Så jobbigt sprängfyllt med innehåll, och ändå så kommpakt och effektivt i att nyttja det begränsade utrymme det har att föra sig inom.

Åh.

Arvid Schultz 2 apr 2015q

Legerdemain:

Ett av de absolut bästa plattformsäventyr jag spelat.


Hur tycker du att det står sig mot de andra Wario Land-spelen? Skulle gärna vilja höra varför det är din favorit (om det nu är det?).

Jag tror det jag tycker är svagast i Wario Land 2 (jämfört med ett par andra spel i serien) är bandesignen. Den är absolut inte dålig, men blir aldrig så spännande som i 3:an eller 1:an. Miljöer återanvänds lite för mycket också. Blir liksom lite mätt efter ett tag, inte sugen på att spela mer mer mer! som i exempelvis 3:an.

Men absolut ett bra spel. WL 1-3 är obligatoriska genomspelningar om man gillar plattformsspel.

Anonym 2 apr 2015q

Första spelet är inte så omfattande. Det är kul så länge det varar, men det når aldrig tvåans höjder vad gäller finurlighet. Trean kan jag inte säga så mycket om då jag stängt av det i ren frustration alla de gånger jag försökt mig på det. Tycker det är frustrerande som fan.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.