Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Arvid Schultz

Registrerad: 22 nov 2003 23:42 Senaste besök: I går 16:59 Online: Nej

Stockholm Aven85

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Om att hoppa i två dimensioner #21: Aladdin (Mega Drive)

Arvid Schultz 6 apr 2015 14:00671 visningarKommentera: 3 !

I den här bloggserien går jag igenom alla möjliga tvådimensionella plattformsspel. Högt som lågt. Mästerverk som smörja. Och allt där emellan.

Häng med!


#21: Aladdin (Mega Drive)
Det händer förstås även idag att licensspel ser olika ut på olika format. Eller att vissa format får helt exklusiva titlar (Hej Epic Mickey till Wii!). Under 16-bitseran var detta än mer vanligt eftersom Super Nintendo och Sega Mega Drive var två ganska så olika maskiner. Även om en titel släpptes till båda formaten, och omslagen skvallrade om att det var samma spel, var det inte ovanligt att de såg helt olika ut, lät helt olika och spelades helt olika.

Just Disneyspelen skilde sig ofta markant åt eftersom flera företag hade kontrakt på att få göra spel till de två formaten. Capcom hade kontrakt på att få göra en mängd Disneyspel till Super Nintendo samtidigt som SEGA hade kontrakt på att få göra en mängd spel till Mega Drive. När filmen Aladdin drogs upp på biograferna släpptes därför två markant olika spel till vardera format, skapat av två helt olika team.

Rutinerade Capcom låg bakom Aladdin för Super Nintendo. Med i det teamet fanns bland annat Shinji Mikami som senare kom att ge oss klassiker såsom Resident Evil och Devil May Cry.

Sega Mega Drive-versionen utvecklades istället av Virgin, på uppdrag av SEGA. Jag tror att vi många nog hade satsat alla kulor i världen på att den bästa versionen skulle skapas av Capcom, kända för sina mängder och åter mängder med fantastiska Disney-spel.

Nej. Det råder i stort sett fullständig enighet om att den bästa versionen av Aladdin hittas på Mega Drive.

Jag tänker mig att vi tittar på båda spelen och att vi börjar med Mega Drive-versionen.

Aladdin till Mega Drive har ett uppenbart ess i rockärmen, vilket är en anledning - om än inte den enda anledningen - till att detta spel blev bättre. Animationen gjordes av Disney själva och komprimerades sedan ner för att passa spelet. Grafiken på karaktärerna är i Aladdin till Mega Drive inget annat än helt fantastisk för sin tid. Aladdin, Abu, anden och Jafars soldater ser verkligen ut som de gör i filmen. Aladdin springer fram längs skärmen på ett sätt som nästan ingen annan karaktär gjorde under 16-bitseran.

Vad hade Aladdin till Mega Drive mer som saknades i SNES-versionen? Aladdin hade ett svärd.

Här tog såklart Virgin sig friheter med grundmaterialet men det finns ett lyckat inslag av action i Mega Drive-spelet. Att slåss med Aladdins svärd är märkligt tillfredsställande. Aladdin kan även kasta äpplen (det kan han i SNES-spelet också). Aladdin hoppar smidigt från Agrabahs hustak, slungar svärd med vakter och prickar ormtjusare med äpplen i ett hisnande tempo. Mega Drive-spelet har ett flyt som saknas i Super Nintendo-versionen.

Banorna består av traditionellt plattformande med diverse bonusföremål att leta rätt på. Abu har fått ett eget minispel som nås om man hittar hans symbol på en bana. Här får vi kontrollera den lille apan, duckandes krukor och andra föremål i vår jakt efter extraliv. Dessa behövs eftersom Aladdin på Mega Drive är ett utmanande spel.

Som ung grabb hade jag stora svårigheter att ta mig igenom Aladdin. De första banorna är, om än ingen barnlek, knappast helt möjliga att ta sig förbi. Det är när Aladdin når andens grotta som utmaningen skjuter i höjden. Aladdin jagas av stenbumlingar, slåss mot levande statyer och måste manövrera flygande mattan över lava. Även om spelet är något för svårt för en yngre publik så är miljöerna och atmosfären så mäktig och imponerande att man lockas tillbaka att försöka igen. Jag ville alltid ta mig längre in i spelet för att få se nästa vackra plats.

Ljudchippet på Mega Drive får ofta en del skit men återigen är det SEGAs version av Aladdin som vinner tävlingen. Aladdin på Mega Drive hämtar förstås musikspår direkt från filmen, här i spelifierade versioner, och de låter helt strålande. Att lyssna på Super Nintendo-versionen gör mig sömnig.

Det kanske låter som att grafiken och animationerna huvudsakligen var det som gjorde Aladdin till ett bättre spel på Mega Drive. Jag tror snarare att det yttre var grundstenen som hjälpte till att göra nästan alla andra delar överlägsna på Sega Mega Drive. Tempot är betydligt högre kanske just tack vara animationerna - Aladdin skuttar graciöst fram och det är så tillfredställande att hugga med svärdet. Aladdin på Mega Drive är förstås inte den totala wow-upplevelse idag som det var då, men än idag är det ett spel som förtjänar att placera sig högt upp på listan över de bästa Mega Drive-spelen.

Om vi tittar på försäljningssiffrorna talar de också sitt tydliga språk. Aladdin blev ett av de absolut bäst säljande Mega Drive-spelen någonsin och en stor succé för SEGA och Virgin. Mest av allt var det spelet som alla SEGA-fans alltid kunde trycka i ansiktet på Super Nintendo-ägarna.

Imorgon går vi igenom Aladdin till Super Nintendo.



Tidigare delar:
#1: Ripple Dot Zero
#2: Henry Hatsworth in the Puzzling Adventure
#3: James Pond 3: Operation Starfish
#4: Klonoa: Door to Phantomile
#5: Electronic Super Joy
#6: Quackshot: Starring Donald Duck
#7: Sound Shapes
#8: DoReMi Fantasy: Milon no DokiDoki Daibouken
#9: Rolo to the Rescue
#10: Trip World
#11: Tombi!
#12: Greendog
#13: Crash Bandicoot XS
#14: Super Mario Bros.
#15: Tales from Space: Mutant Blobs Attack
#16: Super Mario Land 3: Wario Land
#17: Pinobee: Wings of Adventure
#18: Wario Land 2
#19: VVVVVV
#20: Marko's Magic Football

« Till bloggen

Kommentarer

Anonym 6 apr 2015q

Älskar denna serie. Det känns personligt och lika spännande varje gång att se vad du plockar fram härnäst.

Jag föredrar Mega Drive-versionen (även ägt spelet till Amiga, men det går dessvärre i 25 fps där och inte 50/60 som på Mega Drive... vilket är den främsta anledningen till att jag föredrar konsolversionen).

Det känns som att det är ett av få "icke-fyrkantiga plattformsspel" från 16-bitarsgenerationen som träffade rätt (till skillnad från skit som Earthworm Jim, Maui Mallard och liknande). Snyggt, väljjudande, varierat och filmiskt på ett vis 8-bitarsspelen inte lyckades med. SNES-versionen känns i jämförelse mest som en glorifierad 8-bitarsupplevelse.

Alianger 6 apr 2015q

Föredrar också MD-versionen även om jag har en del klagomål när det kommer till kontrollen/kameran. Mest för att SNES-spelet är så lätt att det blir lite tråkigt.

PC-versionen ger ett hum om hur Aladdin på MD hade låtit om det portats rakt av till SNES:

Arvid Schultz 6 apr 2015q

Legerdemain:

Älskar denna serie. Det känns personligt och lika spännande varje gång att se vad du plockar fram härnäst.


Tackar, jättekul att höra =) Känns roligt att kunna sammanfatta 25 år av plattformsspelande i en bloggserie. Kan bli många hundra inlägg om jag orkar hålla igång ^_^

Legerdemain:

även ägt spelet till Amiga


Jag vet att det finns fler versioner än det här två, och jag nämner det när jag babblar om Super Nintendo-spelet (har redan skrivit den texten, kommer imorn!). Känns som att den huvudsakliga striden stod mellan dessa två versioner. Jag skulle dock hemskt gärna testa Game Gear-spelet någon gång.

Alianger:

PC-versionen ger ett hum om hur Aladdin på MD hade låtit om det portats rakt av till SNES:


Det där lät...sådär...

The Desert-låten är annars min favorit från Mega Drive-spelet. Stämningen på den banan är underbar! Blir ju inte sämre av Musse Pigg-mössan som hänger och torkar på tvättställen i bakgrunden... =D

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.