Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Arvid Schultz

Registrerad: 22 nov 2003 23:42 Senaste besök: I går 14:44 Online: Nej

Stockholm Aven85

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Om att hoppa i två dimensioner #23: Wario Land 3

Arvid Schultz 8 apr 2015 18:37686 visningarKommentera: 0 !

I den här bloggserien går jag igenom alla möjliga tvådimensionella plattformsspel. Högt som lågt. Mästerverk som smörja. Och allt där emellan.

Häng med!


#23: Wario Land 3
Efter två nyskapande, annorlunda Wario Land-spel blev det förstås så småningom även dags för ett tredje. Och Nintendo lyckades ta serien till nya platser än en gång.

Wario Land 3 använder sig av grunden från Wario Land 2, där Wario är seg och tuff och odödlig. Precis som i det andra spelet finns inga egentliga powerups men Wario kan påverkas av olika fiender och saker i miljön vilket förändrar sättet som han rör på sig och utforskar miljöerna. Vad som helt särskiljer Wario Land 3 från det andra spelet är banorna och världen. Även om det är ett tvådimensionellt plattformsspel så känns upplägget mer som hämtat från dåtidens tredimensionella plattformare. Banorna är stora och innehåller flera vägar att ta och saker att hitta. Wario måste återkomma till dem flera gånger, röra sig åt olika håll och använda nya förmågor för att hitta allt. Tänk dig Super Mario 64 i två dimensioner. Ungefär så är Wario Land 3.

När spelet börjar hittar Wario en märklig musikdosa i skogen. Han ramlar plötsligt ner i dosan och transporteras till en annan värld. I ett tempel tilltalas han av en enorm figur som förklarar för Wario att han endast kan lämna världen om han hittar fem delar till musikdosan. Som tur är finns det även skatter i denna värld, och de får Wario behålla om han nu skulle råka snubbla över dem.

Wario har inledningsvis blivit av med de flesta av sina förmågor från det förra spelet. Han kan inte längre buttstompa, inte simma och inte plocka upp och kasta iväg fiender. Allt det här måste Wario lära sig under spelets gång genom att hitta föremål. Wario Land 3 hämtar mycket inspiration från Metroid där världen fullständigt kan utforskas först när man samlat på sig alla olika förmågor. Banorna är väldesignade och roliga att utforska. Att återkomma till dem gång på gång för att hitta nya saker är en fröjd.

Den här designen hade inte fungerat så bra om det inte var för att Wario Land 3 är så inspirerat och varierande. Jakten efter de olika sakerna på banorna kan nästan i sig delas in i mindre småbanor, perfekt i storlek för det handhållna formatet. Precis som i Wario Land 2 handlar det ofta om mycket mer än att bara hoppa mellan plattformar. För att nå ett föremål som ligger gömt högst upp i ett torn måste Wario bränna sig om baken, i panik springa fram brinnandes och tända facklor med sin röv på sin väg upp mot toppen. Det är bara ett exempel bland många genialiska små segment som får Wario Land 3 att kännas speciellt och personligt.

Minispelen från de föregående spelen blev snabbt ganska tjatiga. Allting handlade om att tjäna pengar och spendera dem på småsysslor för att låsa upp föremål. I Wario Land 3 är pengasamlandet betydligt mindre påtagligt. Nog finns det mynt att hitta här och där men de är absolut inte lika löjligt väl utspridda som tidigare. Mynten används denna gång på ett betydligt roligare minispel som kräver en hel del skicklighet. Wario spelar golf med någon slags liten gnagare och behöver sätta den i hålet inom ett visst antal slag för att låsa upp nya vägar på banorna. Utmanande och roligt.

Wario Land och Wario Land 2 var stora spel för sitt format. Wario Land 3 är alldeles enormt. 25 stora banor, 100 skatter och en mängd andra samlarobjekt är vad som väntar Wario. Det här är inte ett stort spel bara för att vara ett Game Boy-spel. Wario Land 3 är ett av de största tvådimensionella plattformsspelen som jag någonsin har spelat. Svårighetsgraden måste också nämnas. Wario Land 3 är ett riktigt klurigt spel, men det handlar mer om att lösa pussel i miljöerna än att dö på grund av nästintill omöjliga vansinneshopp. Jag menar, Wario kan ju inte ens dö.

Grafiken är också i en klass för sig. Nej, det ser inte riktigt ut som ett Super Nintendo-spel men Wario Land 3 är bra mycket snyggare än nästan allt annat som släpptes till Game Boy Color. Wario Land 2 ser ut som skräp i jämförelse. Wario Land 3 ligger visuellt någonstans mellan ett NES-spel och ett SNES-spel, med egentligen bara enstaka detaljer här och där som avslöjar att det faktiskt inte är alltför många pixlar som bygger upp världen. De flesta andra Game Boy-spel ser verkligen ut som skit efter att man spelat Wario Land 3.

Wario Land 3 är ett majestätiskt spel och en tvådimensionell plattformare som inget fan av genren får missa. Det nämns förstås sällan lika ofta som många av Nintendos andra stora plattformsspel. Det är synd. Wario Land 3 är nämligen nästan lika bra som Marios allra främsta äventyr. Om än ordentligt annorlunda.



Tidigare delar:
#1: Ripple Dot Zero
#2: Henry Hatsworth in the Puzzling Adventure
#3: James Pond 3: Operation Starfish
#4: Klonoa: Door to Phantomile
#5: Electronic Super Joy
#6: Quackshot: Starring Donald Duck
#7: Sound Shapes
#8: DoReMi Fantasy: Milon no DokiDoki Daibouken
#9: Rolo to the Rescue
#10: Trip World
#11: Tombi!
#12: Greendog
#13: Crash Bandicoot XS
#14: Super Mario Bros.
#15: Tales from Space: Mutant Blobs Attack
#16: Super Mario Land 3: Wario Land
#17: Pinobee: Wings of Adventure
#18: Wario Land 2
#19: VVVVVV
#20: Marko's Magic Football
#21: Aladdin (Mega Drive)
#22: Aladdin (SNES)

« Till bloggen

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.