Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Arvid Schultz

Registrerad: 22 nov 2003 23:42 Senaste besök: I dag 09:44 Online: Ja

Stockholm Aven85

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Om att hoppa i två dimensioner #31: Mega Man Zero

Arvid Schultz30 apr 2015 10:55569 visningarKommentera: 5 !

I den här bloggserien går jag igenom alla möjliga tvådimensionella plattformsspel. Högt som lågt. Mästerverk som smörja. Och allt där emellan.

Häng med!


#31: Mega Man Zero
Mega Man Zero designades med målet att bli det svåraste Mega Man-spelet någonsin. Det var vad utvecklarna gladeligen basunerade ut inför släppet på Game Boy Advance. Jag har spelat de flesta Mega Man-spelen men har inte svårighetsgraden för alla rakt av i huvudet. Det kan dock mycket väl stämma. Mega Man Zero är nämligen jävligt, jävligt svårt.

Faktiskt för svårt.

Innan någon börjar klaga. Absolut - poängen är att det ska vara såhär svårt. Mega Man Zero är medvetet svårt. Det är skapat för alla er som är alldeles för bra på spel. Ni som längtar tillbaka till en tid då kukmätartävling var lika med vem som var bäst på Ghosts & Goblins. Grattis, Mega Man Zero är för dig. Men det är nog inte för mig och jag gissar en hel del andra också. Det här är nämligen ett spel som är så svårt att jag mest bara vill lägga mig ner i fosterställning och gråta.

2002 släpptes den första delen i vad som kom att bli en fyra delar lång serie om Mega Mans polare Zero. Han är också en slags android. När spelet tar sin början hittas han av ett gäng rebeller. Vi får snabbt veta att någon elak robotherre är på frammarsch och att han och hans hejdukar gör livet svårt för alla som är snälla. Vilken tur då att Zero är någon form av superrobot med kraften att rädda världen.

Fast så är det kanske inte riktigt. Min Zero kan det inte. Min Zero kan mest dö.

Precis som i de traditionella Mega Man-spelen går Mega Man Zero ut på att hoppa och skjuta sig fram på ett gäng banor, spöa bossar, uppgradera vapen och upprepa fram till att slutbossen är besegrad. I detta spel är världen något friare. Zero tar sig an uppdrag som teleporterar honom till olika banor, men de är alla placerade i en stor och enhetlig värld som mellan banorna kan utforskas relativt fritt.

På ett lyckat sätt har Capcom petat lite här och där i Mega Man-mallen och skapat något som känns både fräscht och old school på samma gång. Mega Man Zero är välgjort, snyggt och underhållande. Känslan av att slå med Zeros lasersvärd är fet och bossarna är häftigare designade än i de flesta andra Mega Man-spel. Det finns som sagt bara ett problem. Det här spelet är för jävla svårt.

Jag har klarat flera Mega Man-spel. Vafan, jag har klarat Dark Souls och Dark Souls 2. Jag gillar svåra spel. Jag gillar designtänket bakom svåra spel. Ge mig inte en klapp på axeln, skit i suspensoaren och kasta mig in i elden. Men tortera mig inte. Mega Man Zero är tortyr.

Jag kör om uppdrag om och om igen. Dör. Framförallt är det bossarna jag dör på. De är oresonliga, hugger av min livmätare i ett nafs. Om jag ändå lyckas klara banan kanske jag inte fick tillräckligt bra poäng, och då låser jag inte upp bossarnas förmågor. Misslyckas jag med en bana så får jag inte spela den igen, och går då miste om alla uppgraderingar som de hade gett mig. Värst av allt är om jag förlorar alla mina liv - jag får bara ett nytt när jag startar om igen. Att springa runt och desperat försöka samla extraliv igen, innan man tar sig an ett svårt uppdrag, är inte kul. Bara utdraget och elakt.

Det är tråkigt att Mega Man Zero är så svårt och elakt för jag vet att det lurar ett bra spel här någonstans. Ett riktigt bra spel till och med. För att vara Game Boy Advance är det löjligt vackert, musiken är läcker och kontrollen är riktigt tight. Handlingen är faktiskt också helt okej för vad den är, definitivt mer utvecklad än i andra Mega Man-spel.

Men till slut lockas jag inte till att försöka igen.

Jag skaffade alla fyra Mega Man Zero-spel nyligen i form av samlingen som släpptes till DS. Meningen var att jag skulle försöka mig på alla. Jag har tyvärr lite svårt att se det hända.

Oddsen att jag ens ser eftertexterna i Mega Man Zero känns försvinnande små.



Tidigare delar:
#1: Ripple Dot Zero
#2: Henry Hatsworth in the Puzzling Adventure
#3: James Pond 3: Operation Starfish
#4: Klonoa: Door to Phantomile
#5: Electronic Super Joy
#6: Quackshot: Starring Donald Duck
#7: Sound Shapes
#8: DoReMi Fantasy: Milon no DokiDoki Daibouken
#9: Rolo to the Rescue
#10: Trip World
#11: Tombi!
#12: Greendog
#13: Crash Bandicoot XS
#14: Super Mario Bros.
#15: Tales from Space: Mutant Blobs Attack
#16: Super Mario Land 3: Wario Land
#17: Pinobee: Wings of Adventure
#18: Wario Land 2
#19: VVVVVV
#20: Marko's Magic Football
#21: Aladdin (Mega Drive)
#22: Aladdin (SNES)
#23: Wario Land 3
#24: Boogerman: A Pick and Flick Adventure
#25: Kid Chameleon
#26: Sonic the Hedgehog
#27: 8-Bit Boy
#28: Super Princess Peach
#29: Bubsy in Claws Encounters of the Furred Kind
#30: Castlevania

« Till bloggen

Kommentarer

Alianger30 apr 2015q

"Misslyckas jag med en bana så får jag inte spela den igen"

Fast det är jag rätt säker på att man kan? Bara att ladda om.

Tvåan och trean är bättre; mer variation, tajtare bandesign, bättre bossar överlag och om jag minns rätt lite mer förlåtande rankingsystem. Men jag saknade plattformsäventyrsupplägget i dem och tyckte idén med att kunna fortsätta efter ett misslyckat uppdrag var intressant. Sen måste man lägga band på sig själv lite med cyberalverna för att behålla utmaningen i dem, speciellt i trean.

Om du orkar grinda i början (spindlarna när du återbesöker första området är ett bra ställe) för att mata cyberalverna och sedan använder dem på rätt sätt så är ettan inte såå mycket svårare än tvåan, fast det är rätt drygt att behöva göra det.

Arvid Schultz30 apr 2015q

Alianger:

Fast det är jag rätt säker på att man kan? Bara att ladda om.


När vissa uppdrag är misslyckade så får man inte spela dem igen, nej. Kanske inte gäller alla, men vissa banor går inte att spela om igen under samma spelomgång.

Däremot om man dör och trycker quit kan man det, förstås. Men det är inte riktigt samma sak.

Marow30 apr 2015q

Uppföljarna är betydligt mer traditionella (i synnerhet fyran). Endast ettan har en uppdragsbaserad struktur där du faktiskt kan misslyckas (!). Uppföljarna är som i alla andra spel: välj en robotboss och kör på.

Själv vill jag älska Mega Man Zero-serien, men det finns en hel del småsaker som stör. Svårighetsgraden är en sak, även om jag tror åtminstone jag skulle kunna hantera det bättre om kameran var mer utzoomad. En annan är handlingen, som aldrig riktigt förklaras fullt ut i spelen trots att den fullkomligt dryper i intressanta saker.

Drömmen vore en komplett remake, alternativt remaster. Men Mega Man är ju tyvärr stendöd. Ett sidospår som Zero lär vara dödare än död.

:(

Alianger30 apr 2015q

Måste säga att det var en redig tabbe att släppa samlingen till DS med samma upplösning istället för en stationär version där du ser lika mycket eller mer som i X-spelen.

Handlingen... är nog den sista anledningen jag skulle spela spelen för. :P Men visst finns det potential i scenariot.

Arvid Schultz 1 maj 2015q

Marow:

Uppföljarna är betydligt mer traditionella (i synnerhet fyran). Endast ettan har en uppdragsbaserad struktur där du faktiskt kan misslyckas (!). Uppföljarna är som i alla andra spel: välj en robotboss och kör på.


Jag ska våga mig på dem. Låter lite trevligt att de är mer rakt på sak, även om jag uppskattar utforskandet också...

Alianger:

Handlingen... är nog den sista anledningen jag skulle spela spelen för. :P Men visst finns det potential i scenariot.


Ja handlingen är definitivt mer intressant än bra. Finns potential som du säger, men når ju inte riktigt hela vägen hem direkt.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.