Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Arvid Schultz

Registrerad: 22 nov 2003 23:42 Senaste besök: I går 16:59 Online: Nej

Stockholm Aven85

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Om att hoppa i två dimensioner #32: Knytt Underground

Arvid Schultz 1 maj 2015 13:33601 visningarKommentera: 4 !

I den här bloggserien går jag igenom alla möjliga tvådimensionella plattformsspel. Högt som lågt. Mästerverk som smörja. Och allt där emellan.

Häng med!


#32: Knytt Underground
Knytt Underground är lite som Metroid, fast där all form av action är så gott som borttagen. Det är väldigt mycket av ett traditionellt plattformsspel fast med ett ovanligt stort fokus på utforskande. Framförallt är det en udda, behaglig och vacker värld som bara väntar på att någon ska se den.

Vår hjältinna Mi Sprocket har tappat rösten (och kanske minnet?) och vi vet i början av spelet bara att hon skall söka upp ett gäng älvor för att få en viktig uppgift. Knytt Underground satsar stenhårt på mystik. Världen är stor och öppen och för att navigera sig hoppar man framåt, tar tag i väggar, klättrar och undersöker nya platser. Fokus på utforskande är större här än i nästan något annat spel jag har spelat. Kartan är enorm (1800 skärmar!) och även om de första två (av totalt tre) kapitlen är hyfsat linjära så känns det alltid som att det är man själv som upptäcker och bestämmer vart man är på väg.

Den speciella stämningen uppnås av en fantastisk visuell stil och ett dovt, kittlande soundtrack. Bakgrunderna blandar mörkt och ljust, med en del objekt tagna direkt från verkligheten. Enorma svampar, chilifrukter som vajar i takt med vinden eller lövverk. I kontrast till bakgrunderna är förgrunden nästan genomgående helt svart. Knytt Underground ser ut lite som ett färgglatt Limbo. Vackert och stilrent.

Mystiken får ett extra lager på sättet som handlingen berättas. Vi möter flera karaktärer under spelets gång. Märkliga filurer som ibland har något viktigt att säga och ibland mest bara babblar nonsens. Det går att pussla ihop både det ena och det andra från dessa dialoger men Knytt Underground är verkligen ett sådant där spel som man får tolka själv, lite hur man vill.

Spelmekaniskt är Knytt Underground en ganska simpel affär om att hoppa runt. Det finns skinande klot här och där som ger Mi temporära förmågor såsom att hoppa högre eller skjuta sig framåt i en rak linje. Fiender är väldigt spartanskt utplacerade i världen och även om en (väldigt ovanlig) powerup ger Mi förmågan att skjuta sönder dem så är Knytt Underground uppfriskande tomt på action. Det handlar om att hoppa, utforska.

Knytt Underground är ett spel som ofta överraskar. När det andra kapitlet startar spelar vi märkligt nog som en boll, studsandes runt. Varför? Jag vet inte. Det tredje kapitlet, som är störst och bäst, handlar om att fritt utforska världen, leta rätt på sex stycken klockor och ringa i dem. En titt på kartan och man inser vilken enorm uppgift det här är. Världen är fullständigt gigantisk, på ett både tilltalande och nästan skräckinjagande sätt. Kanske är inte Knytt Underground världens längsta spel, men det känns som en stor och episk resa.

Jag tror att Knytt Underground är ett sånt där spel som klickar med vissa och inte uppskattas alls av andra. Det kan bli lite långtråkigt att bara hoppa runt i världen, leta nya platser. Jag drivs ändå vidare av en upptäckarlust. Jag vill se nästa vackra plats, se vilka mer udda karaktärer som har bosatt sig i denna värld. Det finns en ständigt påtagande känsla av att något händer med denna värld och att det är en plats värd att rädda

Knytt Underground är en säregen och speciell upplevelse. Ett spel som är mysigt att sjunka ner i. Om du någon gång drömt om att utforska en stor och vacker grotta, en som bara du och ingen annan har sattit sin fot i, då behöver du spela det här.



Tidigare delar:
#1: Ripple Dot Zero
#2: Henry Hatsworth in the Puzzling Adventure
#3: James Pond 3: Operation Starfish
#4: Klonoa: Door to Phantomile
#5: Electronic Super Joy
#6: Quackshot: Starring Donald Duck
#7: Sound Shapes
#8: DoReMi Fantasy: Milon no DokiDoki Daibouken
#9: Rolo to the Rescue
#10: Trip World
#11: Tombi!
#12: Greendog
#13: Crash Bandicoot XS
#14: Super Mario Bros.
#15: Tales from Space: Mutant Blobs Attack
#16: Super Mario Land 3: Wario Land
#17: Pinobee: Wings of Adventure
#18: Wario Land 2
#19: VVVVVV
#20: Marko's Magic Football
#21: Aladdin (Mega Drive)
#22: Aladdin (SNES)
#23: Wario Land 3
#24: Boogerman: A Pick and Flick Adventure
#25: Kid Chameleon
#26: Sonic the Hedgehog
#27: 8-Bit Boy
#28: Super Princess Peach
#29: Bubsy in Claws Encounters of the Furred Kind
#30: Castlevania
#31: Mega Man Zero

« Till bloggen

Kommentarer

Anonym 1 maj 2015q

Jag snedtände fullständigt på detta spel. Hade så tråkigt efter en stund att jag ville gå och dränka mig, men lustigt nog har jag återfått suget nu... så jag tänker återvända och se ifall jag lyckas hitta fram till det där som ger mig något mer än dränerar mig på livslust.

Arvid Schultz 1 maj 2015q

Legerdemain:

Hade så tråkigt efter en stund att jag ville gå och dränka mig, men lustigt nog har jag återfått suget nu...


Jag kan se hur det faktiskt kan gå så fel när man spelar detta spel. Ibland händer det ju inte så mycket. Man måste söka efter utmaningar ibland, och backtrackandet kan bli ganska segt.

Men jag vet inte....det är nog världen som lockar mig vidare under de stunderna ändå. Jag tycker aldrig att det blir tråkigt för att jag förundras över spelet, även när det inte händer något egentligt nytt på ett tag. Jag tycker nästan att det är en del av charmen att det är så också. Upplever det som medvetet, i alla fall.

lonian 1 maj 2015q

Jag fullkomligt älskade det här spelet rakt genom då jag spelade det. Att ta 100% på kartan. Mysigt.
Brukade spela på ps4 hemma och sedan tanka över save filen till Vitan för att sedan spela vid pauser på jobbet.

lonian 1 maj 2015q

Men Knytt underground är inte ett spel jag hade velat spela en gång till. Hoppas dock det kommer en tvåa en vacker dag.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.