Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Arvid Schultz

Registrerad: 22 nov 2003 23:42 Senaste besök: I dag 17:05 Online: Nej

Stockholm Aven85

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Om att hoppa i två dimensioner #37: Drawn to Life

Arvid Schultz12 maj 2015 21:52462 visningarKommentera: 3 !

I den här bloggserien går jag igenom alla möjliga tvådimensionella plattformsspel. Högt som lågt. Mästerverk som smörja. Och allt där emellan.

Häng med!


#37: Drawn to Life
Jag älskar Nintendo DS. Ibland är jag övertygad om att det är den bästa konsolen någonsin. Dess bibliotek är enormt och fullt av pärlor. Gamla spelserier fick nytt liv på konsolen. Castlevania blomstrade igen, Squenix släppte en mängd fantastiska remakes och spinoffer. Framförallt var det en konsol för nytänkande. Spel som bara kunde skapas nu när vi hade en pekskärm och en stylus.

Idag är det ganska lätt att se tillbaka på många av de där nytänkande spelen och fnissa lite. Pac-Pix, om att rita Pac-Man och inte så mycket annat, är omöjligt att ta in som ett spel som faktiskt fick ett fysiskt släpp. Det är inte mer än vilken app som helst idag. Yoshi Touch & Go är ett annat exempel. Häftigt och nyskapande då, ingenting alls idag. Bortsett från en mängd substantiella, än idag klassiska DS-spel finns en mängd av de här gimmickspelen. De som visade vad man kunde göra med en pekskärm och en stylus, men kanske inte var så mycket att hänga i julgranen trots allt.

Drawn to Life hamnar lite i facket bland de där nyskapande spelen som ansågs bra där och då nästan enbart för att de gjorde något nytt. Nog för att Drawn to Life är ett relativt matigt spel som utvecklarna uppenbart har lagt en del energi och kärlek i, men år 2015 går det inte att imponeras av dess väldigt uppenbara gimmick. Drawn to Life är ungefär som vilket plattformsspel som helst med skillnaden att vi som spelare då och då får designa objekt i världen.

Först och främst får vi designa vår karaktär. Vi slipper rita animationer då vår gubbe är någon slags ragdoll med armar och ben. Oavsett om man är en konstnär eller amatör så ser ens hjältes styltiga hoppande ganska så dumt ut. Kanske finns det en charm i det. Andra föremål som vi stöter på i världen skall också designas. Såsom ett svärd man plockar upp och kan slåss med. Eller plattformar att hoppa på.

Det blir ett litet avbrott när saker ska ritas. Det är förstås ganska kul att rita men idag, utan nostalgiglasögon på, kan jag tycka att Drawn to Life har ett plågsamt tempo. Jag kan förstås snabbt och hastigt rita vad för fult jag vill, och på så sätt direkt hoppa vidare på banorna. Men världen blir ju så jävla ful då.

Drawn to Life blir som bäst när man bryr sig om världen. Det är än idag trots allt ganska kul att bidra till spelets identitet. Självklart ritar 95% av oss snoppar, bröst och bajsande rumpor så fort vi får chansen. Men en sån värld kan ju vara kul att vistas i också.

Drawn to Life behöver det här för att det är ett ytterst mediokert plattformsspel. Banorna känns aldrig smarta och hoppandet och attackerandet av fienderna är för det mesta direkt klumpigt. Det jag stör mig mest på med Drawn to Life är dock inte plattformandet utan vad man har tvingat in emellan. Inte nog med att ritandet drar ner tempot ordentligt, totalt överflödiga ”rollspelselement” sänker det totalt.

Jag skriver ”rollspelselement” med citationstecken eftersom det inte rör sig om djupa Final Fantasy-inslag utan snarare ett rollspelsaktigt berättande och utforskande av världen mellan banorna. Drawn to Life vill berätta en historia, och den är dödstråkig. Det är omöjligt att inte vilja göra precis allting annat än att ta del av berättelsen när dialogruta efter dialogruta ska klickas förbi. Hubvärlden utforskas likt en stad i valfritt JRPG från SNES-eran. Jag ser ingen poäng med det i denna kontext. Det gör ingenting för plattformandet alls. Jag vill bara till nästa bana men tvingas springa runt i en tråkig värld och prata med folk.

Kanske låter jag överdrivet negativ. Drawn to Life är ett ganska kul objekt att lägga till sin DS- eller plattformssamling. Det provar en del nytt och även om det inte lyckas särskilt bra finner jag det oändligt mycket mer intressant än ”oinspirerad Mario-klon #759”. Framförallt påminner det mig om en tid då DS var den kanske bästa och mest intressanta konsolen som existerande. En konsol som varje månad fick mängder av intressanta spel. Det kändes som att det aldrig skulle ta slut.

Men det gjorde det. Jag fäller en nostalgisk tår. Och väljer ett annat spel än Drawn to Life att ploppa in i min konsol.



Tidigare delar:
#1: Ripple Dot Zero
#2: Henry Hatsworth in the Puzzling Adventure
#3: James Pond 3: Operation Starfish
#4: Klonoa: Door to Phantomile
#5: Electronic Super Joy
#6: Quackshot: Starring Donald Duck
#7: Sound Shapes
#8: DoReMi Fantasy: Milon no DokiDoki Daibouken
#9: Rolo to the Rescue
#10: Trip World
#11: Tombi!
#12: Greendog
#13: Crash Bandicoot XS
#14: Super Mario Bros.
#15: Tales from Space: Mutant Blobs Attack
#16: Super Mario Land 3: Wario Land
#17: Pinobee: Wings of Adventure
#18: Wario Land 2
#19: VVVVVV
#20: Marko's Magic Football
#21: Aladdin (Mega Drive)
#22: Aladdin (SNES)
#23: Wario Land 3
#24: Boogerman: A Pick and Flick Adventure
#25: Kid Chameleon
#26: Sonic the Hedgehog
#27: 8-Bit Boy
#28: Super Princess Peach
#29: Bubsy in Claws Encounters of the Furred Kind
#30: Castlevania
#31: Mega Man Zero
#32: Knytt Underground
#33: Ristar
#34: Super Mario Bros: The Lost Levels
#35: Fantasia
#36: Hell Yeah! Wrath of the Dead Rabbit

« Till bloggen

Kommentarer

Anonym12 maj 2015q

Drawn to Life: The Next Chapter till Wii är en katastrof, kan jag tillägga.

Skrotbert13 maj 2015q

Jag minns att jag (precis som många andra) var ganska förväntansfull inför det här spelet. Förbokade en amerikansk version och allt.

Men jag orkade inte ens spela igenom det, som plattformsspel betraktat är det helt meningslöst, och det potentiellt skojiga ritsystemet harmoniserar inte alls bra med allt annat. En utdragen prototyp. Blä.

Arvid Schultz15 maj 2015q

Legerdemain:

Drawn to Life: The Next Chapter till Wii är en katastrof, kan jag tillägga.


Har inte testat. Tror jag skippar...

Skrotbert:

Jag minns att jag (precis som många andra) var ganska förväntansfull inför det här spelet. Förbokade en amerikansk version och allt.


Jag köpte det för typ 350 spänn vid nypris eller nåt. Dag 1. Känns bisarrt såhär efteråt. Jag vet inte vad det var med DS-eran och känslan av att sådana här spel var så spännande. Det stämde ju ibland men Drawn to Life är inte ett bra spel. Inte ens då var det det.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.