Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Arvid Schultz

Registrerad: 22 nov 2003 23:42 Senaste besök: I dag 17:05 Online: Nej

Stockholm Aven85

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Om att hoppa i två dimensioner #42: Wonderboy

Arvid Schultz21 maj 2015 11:46611 visningarKommentera: 5 !

I den här bloggserien går jag igenom alla möjliga tvådimensionella plattformsspel. Högt som lågt. Mästerverk som smörja. Och allt där emellan.

Häng med!


#42: Wonderboy
Då och då hör man någon säga ”Wonderboy är bättre än Super Mario Bros”. Varför någon skulle ta och säga det hör såklart ihop med kriget som rådde för många, många år sedan. Det mellan SEGA och Nintendo. Även om NES var den överlägsna segraren över Master System finns det de som mer än gärna försvarar Segas 8-bitarskonsol. Master System må vara en fin konsol, värd att minnas. Men att kalla Wonderboy för ett bättre spel än Super Mario Bros är nog något jag aldrig kommer sluta skaka på huvudet över.

Bland rena kloner av Super Mario Bros utmärker sig förstås Wonderboy. Inte bara som dåtidens flaggskepp för SEGA utan också för att det är ett väldigt charmigt och personligt plattformsspel. Wonderboy själv har kanske inte lika mycket karaktär som Mario, men världen han rör sig i är enormt färgglad och trevlig att vila ögonen på. Än idag faktiskt.

Wonderboys upplägg är något mer arkadigt än det i Super Mario Bros. Banorna rör sig i stort sett enbart i sidled och luften, eller underjorden, utforskas inte lika mycket som i den tjocke rörmokarens äventyr. Även Wonderboys styrning känns mer arkadig. Han tar ett tag att ladda upp, smyger de första stegen och sedan nästan glider framåt i hög hastighet, svår att stoppa. Lite som en bil. Och jag menar det på ett dåligt sätt. Vad många plattformsspel inte riktigt lyckades med under den här tiden var att få till det där flytet som Shigeru Miyamoto lyckades med. För mig är det nog det som stenhårt diskvalificerar Wonderboy från att få sägas vara ett i närheten lika bra plattformsspel som Super Mario Bros. När Mario graciöst hoppar över fiender och rör så snubblar Wonderboy på något så simpelt som en sten, bara för att kontrollen är tung och klumpig.

Sedan är det ju på alla sätt och vis en kopia av Super Mario Bros, och inte en direkt modig sådan. Wonderboy samlar frukter istället för mynt. Kastar stenyxor istället för eldbollar. Varje värld avslutas dessutom med ett slott, precis som i Super Mario Bros.

Och den där melodin som loopas under så gott som alla banor. Den är catchy, men jag blir också galen efter ett tag.

Nu låter jag överdrivet negativit inställd till Wonderboy. Faktum är att det här är ett rätt så bra plattformsspel, framförallt med tanke på sin ålder. Wonderboy har fart och tempo och det är ett sånt där spel jag faktiskt skulle kunna tänka mig att försöka speedruna. Jag gillar när man får åka skateboard, när det går jättefort. Kanske är kontrollen bökig men man lär sig den hyfsat med tiden. Banorna är snyggt designade och än idag tycker jag att de här världarna består av en god mängd trevliga plattformsutmaningar.

Wonderboy är också kul att uppleva som en liten historielektion. Spelserien skulle sedan splittas i två delar, där det mesta från detta första spel kom att bli det vi sedermera förknippar med Adventure Island.

Det är förstås en historia för en annan gång.



Tidigare delar:
#1: Ripple Dot Zero
#2: Henry Hatsworth in the Puzzling Adventure
#3: James Pond 3: Operation Starfish
#4: Klonoa: Door to Phantomile
#5: Electronic Super Joy
#6: Quackshot: Starring Donald Duck
#7: Sound Shapes
#8: DoReMi Fantasy: Milon no DokiDoki Daibouken
#9: Rolo to the Rescue
#10: Trip World
#11: Tombi!
#12: Greendog
#13: Crash Bandicoot XS
#14: Super Mario Bros.
#15: Tales from Space: Mutant Blobs Attack
#16: Super Mario Land 3: Wario Land
#17: Pinobee: Wings of Adventure
#18: Wario Land 2
#19: VVVVVV
#20: Marko's Magic Football
#21: Aladdin (Mega Drive)
#22: Aladdin (SNES)
#23: Wario Land 3
#24: Boogerman: A Pick and Flick Adventure
#25: Kid Chameleon
#26: Sonic the Hedgehog
#27: 8-Bit Boy
#28: Super Princess Peach
#29: Bubsy in Claws Encounters of the Furred Kind
#30: Castlevania
#31: Mega Man Zero
#32: Knytt Underground
#33: Ristar
#34: Super Mario Bros: The Lost Levels
#35: Fantasia
#36: Hell Yeah! Wrath of the Dead Rabbit
#37: Drawn to Life
#38: Wario Land 4
#39: Chip & Dale: Rescue Rangers
#40: Sonic the Hedgehog 2
#41: LocoRoco

« Till bloggen

Kommentarer

Anonym23 maj 2015q

Jag älskar verkligen kontrollen. Den är ruskigt väl avvägd för det höga tempo spelet låter spelaren hålla och överlag är det sällan tal om leap of faith-situationer utan snarare krävs snabba reflexer för att flytet inte skall stanna av.

För mig är Wonder Boy ett tidigt hinderbanespel i samma skola som Donkey Kong Country och andra liknande upplevelser. Situationer upprepas om och om och om igen fast i allt svårare tappning. Just därför är jag rätt okej med att miljöer och sekvenser återupprepas ofta som de gör. Ett effektivt sätt att spara utrymme på för utvecklarna, och det kan göras mycket sämre än här.

Tycker definitivt Super Mario Bros är det bättre spelet, men det är en väldigt annorlunda upplevelse. Så annorlunda att det känns som att spelen inte hör till samma skola i högre utsträckning än att man hoppas på plattformar pch undviker fiender.

Alianger23 maj 2015q

En kul detalj på SMS är att blinkande sprites faktiskt hjälper gameplay, då man kan se vilka moln som kommer busa med en i förväg.

Men ja, föredrar riktningen de tog med senare delar.

Anonym23 maj 2015q

Mm, Monster World-spelen är klart mer intressanta.

littlejay24 maj 2015q

I och med att jag hade NES och dessutom var i förskoleålder när det begav sig så var jag inte så insatt i vad Sega gjorde innan Mega Drive, men jag har alltid blivit förvirrad av att Wonder Boy, Adventure Island och Monster World var så lika varandra. Först nu jag inser att de faktiskt är delar av "samma" serie.

Arvid Schultz25 maj 2015q

Legerdemain:

Jag älskar verkligen kontrollen. Den är ruskigt väl avvägd för det höga tempo spelet låter spelaren hålla och överlag är det sällan tal om leap of faith-situationer utan snarare krävs snabba reflexer för att flytet inte skall stanna av.


Till skillnad från en del andra plattformsspel med dålig kontroll tycker jag ändå att bandesignen stödjer kontrollen i Wonderboy. Det här är inte Bubsy direkt. Men ja, lite tightare hade jag velat ha den.

Alianger:

Men ja, föredrar riktningen de tog med senare delar.


Ja, Adventure Island-spelen utvecklades ju inte alls lika intressant sedan som Wonderboy/Monster World (kanske med undantag för Super Adventure Island II).

littlejay:

Först nu jag inser att de faktiskt är delar av "samma" serie.


Det är ytterst förvirrande, särskilt när man räknar in att de heter olika saker i Japan/USA-Europa, flera spel har samma siffra (fastän SMS-spelen och MD-spelen ju är rätt olika) osv. Inte en lätt serie att hålla koll på :S

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.