Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Arvid Schultz

Registrerad: 22 nov 2003 23:42 Senaste besök: I går 16:09 Online: Nej

Stockholm Aven85

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Om att hoppa i två dimensioner #49: Donkey Kong Country

Arvid Schultz 7 jul 2015 17:41905 visningarKommentera: 8 !

I den här bloggserien går jag igenom alla möjliga tvådimensionella plattformsspel. Högt som lågt. Mästerverk som smörja. Och allt där emellan.

Häng med!


#49: Donkey Kong Country
Man måste nog ha varit med 1994 när det hände för att faktiskt förstå.

Super Power (som sedan blev Super Play) delade ut betyget 100/100. Det är ett betyg som Tobias Bjarneby förstås har ångrat sedan dess, men jag förstår honom. Jag tror att vi alla som var med på den tiden förstår honom. Jag hade delat ut samma betyg.

Jag var 9 år och hade inget Super Nintendo. Men min kompis hade ett. Vi hade hört andra barn på skolgården snacka om det där ”Donkey Kong Country”. Det var tydligen den häftigaste skiten någonsin. Jag och min kompis hade spelat sönder Super Mario World, och det sades att det här nya Donkey Kong var som Super Mario World. Fast liksom tio gånger bättre.

Vi sparade några veckopengar och begav oss till hyrbutiken. (Ja, på den här tiden kunde man även hyra spel i butiker. Har jag sagt att jag är 100 år gammal?) Gång på gång var Donkey Kong Country uthyrt. En gång när vi återigen försökte förgäves fick vi reda på att det fanns en kö till spelet. Man kunde skriva upp sig på en lista och få låna det när det blev ens tur. Vi skrev upp oss på listan. Och väntade.

Till slut kom den där dagen, som turligt nog var en lördag. Vi sprang till videobutiken så fort den öppnade och hyrde äntligen Donkey Kong Country. Jag glömmer aldrig den lördagen. Den var magisk.

Ja, Donkey Kong Country var faktiskt det ”bästa någonsin”. Alla som snackat om spelet hade haft rätt. Tobias Bjarneby hade haft rätt. Super Mario kunde slänga sig så jävla hårt i väggen att hans huvud spräcktes och hjärnsubstans sprutade åt alla håll. Donkey Kong Country var en revolution och efter denna stund, denna lördag, kunde aldrig TV-spel vara samma sak igen.

Det som gjorde Donkey Kong Country så häftigt var, såklart, till stor del grafiken. Det här var ett spel som såg tredimensionellt ut, fantastiskt snyggt och nytt och häftigt. Det var verkligen en upplevelse att få ta del av något såhär vanvettigt vackert, att få styra såhär läckra karaktärer i minst lika läckra miljöer.

Mer än grafiken hade Rare lyckats fånga en känsla. Donkey Kong var cool, liksom hans polare Diddy Kong. De plockade upp radioapparater, smackade på sig solbrillor och funkade loss liksom. Spelet var ofta målat i ganska mörka, dova färger och musiken var på samma sätt rätt låg, fast funkig och trallvänlig. Hela spelupplevelsen kändes vansinnigt cool.

Som plattformsspel var kanske inte mycket nytt (inte för att det var något man ens en gnutta filosoferade över då) men Rare hade gjort det mesta rätt. Kontrollen satt som en smäck och banorna var väldesignade med lagom utmaning och massvis med hemligheter att leta rätt på.

Vad jag och många andra sedan dess har reviderat är förstås en hel del. Är Donkey Kong Country det bästa plattformsspelet någonsin? Nej. Var det ens det då? Nej, det kom många plattformsspel före Donkey Kong Country som gjorde det mesta bättre. Det är lätt att se det nu. Men vi var alla förtrollade. Och jag vet inte om jag tycker att vi behöver skämmas för det.

Men visst är det lätt att nu känna sig just skamsen, ta av sig retroglasögonen och tycka att Donkey Kong Country är överskattat så det bara skriker om det. Samtidigt är det ett spel som än idag faktiskt håller. Även om det inte förtjänar betyget 100/100. Eller ens gjorde det då. Kontrollen har åldrats dåligt, men besitter likt den åldrade grafiken en slags charm. Jag kan uppskatta släpigheten i Donkey Kongs och Diddys rörelser. Och hur fulsnyggt spelet är, nu när vi sedan länge har riktig 3D.

Även om du inte har några som helst nostalgiska känslor kopplade till Donkey Kong Country tror jag att du kommer ha roligt med det om du upplever det för första gången idag. Det är inte världens bästa plattformsspel, men faktiskt ganska...coolt. På det där lite töntiga, 1994-aktiga sättet.



Tidigare delar:
#1: Ripple Dot Zero
#2: Henry Hatsworth in the Puzzling Adventure
#3: James Pond 3: Operation Starfish
#4: Klonoa: Door to Phantomile
#5: Electronic Super Joy
#6: Quackshot: Starring Donald Duck
#7: Sound Shapes
#8: DoReMi Fantasy: Milon no DokiDoki Daibouken
#9: Rolo to the Rescue
#10: Trip World
#11: Tombi!
#12: Greendog
#13: Crash Bandicoot XS
#14: Super Mario Bros.
#15: Tales from Space: Mutant Blobs Attack
#16: Super Mario Land 3: Wario Land
#17: Pinobee: Wings of Adventure
#18: Wario Land 2
#19: VVVVVV
#20: Marko's Magic Football
#21: Aladdin (Mega Drive)
#22: Aladdin (SNES)
#23: Wario Land 3
#24: Boogerman: A Pick and Flick Adventure
#25: Kid Chameleon
#26: Sonic the Hedgehog
#27: 8-Bit Boy
#28: Super Princess Peach
#29: Bubsy in Claws Encounters of the Furred Kind
#30: Castlevania
#31: Mega Man Zero
#32: Knytt Underground
#33: Ristar
#34: Super Mario Bros: The Lost Levels
#35: Fantasia
#36: Hell Yeah! Wrath of the Dead Rabbit
#37: Drawn to Life
#38: Wario Land 4
#39: Chip & Dale: Rescue Rangers
#40: Sonic the Hedgehog 2
#41: LocoRoco
#42: Wonderboy
#43: Thomas Was Alone
#44: Bart Vs The Space Mutants
#45: Super Mario Bros. 2
#46: DLC Quest
#47: The Legendary Starfy
#48: Bubba 'n' Stix

« Till bloggen

Kommentarer

Arvid Schultz 7 jul 2015q

Och självklart släpptes DKC 1994, inte 1995. Hjärnsläpp, pinsamt, redigerat.

Nikoe 8 jul 2015q

Jag har ganska nyligen upptäckt Donkey Kong Country-serien och har än så länge bara spelat DKC2 och Tropical Freeze. För mig som varken växte upp under SNES-eran eller med tv-spel över huvud taget, samt för en som inte är särskilt förtjust i sidoscrollande plattformsspel, tycker jag att DKC2 är väldigt imponerande. Det är som du skriver, bandesignen i spelet är inte den bästa, men grafiken, stämningen och musiken är underbar! Så fort jag är klar med DKC2 och Tropical Freeze tänker jag testa Donkey Kong Country.

Anonym 8 jul 2015q

Jag håller inte med dig!

Donkey Kong Country.

Kul läsning, som vanligt!

littlejay 8 jul 2015q

Tycker definitivt DKC-spelen håller än idag. Inte minst musiken ger den där härligt drömska och dystopiska stämningen som jag är ett stort fan av och som aldrig känns gammal.

Kommer faktiskt ihåg första gången jag spelade det, studsade runt på bildäck och var allmänt imponerad. Väldigt få spel jag minns mitt första möte med.

Skrotbert 9 jul 2015q

Jag tog del av hypen, där och då. Det var lite jobbigt för en som satt med en Mega Drive i stället för SNES.

Har dock aldrig dragit jämnt med spelserien, men aldrig heller avskrivit den helt. Någon gång får jag väl de det första spelet en seriös chans.

Anonym 9 jul 2015q

Första DKC och Tropical Freeze finns absolut i toppen av min lista över världens bästa hinderbanespel.

eightbits 9 jul 2015q

Jag skulle nog vilja säga att det förtjänade 100/100 (eller minst 99 iaf) på den tiden. Det ska ingen behöva skämmas för att ha gett. Det är spelet i sin helhet som skapar perfektion.

Ett av få spel jag verkligen kan gå tillbaka till hur många gånger som helst och aldrig tröttna på. Hade varit jätteintressant att veta vilka plattformsspel före DKC som du tyckte gjorde allt bättre! Inte för att ifrågasätta utan mer för att jag kanske upptäcker något jag missat :)
Även om kontroller och dylikt satt ännu mer som en smäck i exempelvis SMB-serien så är inte inramningen i närheten.

Mycket trevlig läsning!

Arvid Schultz14 jul 2015q

Sorry att jag inte svarat på kommentarer tidigare. Tack för att ni läst och kommenterat!

Nikoe:

men grafiken, stämningen och musiken är underbar!


Ja, på detta plan har originaltrilogin hållt överraskande väl. Stämningen är än idag speciell och mycket mysig!

Legerdemain:

Jag håller inte med dig!


Så långt ifrån varandra känns det inte som vi är ändå!

littlejay:

Inte minst musiken ger den där härligt drömska och dystopiska stämningen som jag är ett stort fan av och som aldrig känns gammal.


Fantastisk musik stundtals, får försöka komma ihåg att nämna det när jag svamlar om uppföljaren ^_^

Skrotbert:

Det var lite jobbigt för en som satt med en Mega Drive i stället för SNES.


Fruktansvärt jobbigt var det. Minns hur jag hatade mig själv för att jag valt en Mega Drive istället för SNES...

Legerdemain:

Tropical Freeze


Tyvärr inte testat detta. En av de främsta lockelserna på Wii U för min del...

eightbits:

Hade varit jätteintressant att veta vilka plattformsspel före DKC som du tyckte gjorde allt bättre!


Super Mario World (och SMB 3) är i min mening mycket bättre än DKC på alla sätt och vis. Men man tyckte ju att DKC var bättre där och då för att man var förtrollad.

Sen tycker jag att delar av andra plattformsspel gjorde saker bättre. Skulle definitivt klassa Sonic the Hedgehog-trilogin (1-3 + S&K) som bättre spel än DKC. Och känner att det finns många andra plattformsspel som innoverade och måste ses som viktiga tillskott till genren.

DKC bidrog inte med något nytt, det var bara snyggt och allmänt välgjort liksom. Tycker definitivt, som sagt, att stämningen är speciell i alla fall.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.