Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Arvid Schultz

Registrerad: 22 nov 2003 23:42 Senaste besök: I dag 17:05 Online: Nej

Stockholm Aven85

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Här kommer alla känslorna på en och samma gång

Arvid Schultz 5 feb 2016 15:482438 visningarKommentera: 3 !

Vi har tävlat i TV-spel sedan TV-spel uppfanns.

Vem kan få högst high score? Vem kan klara spelet snabbast? Vem dödar vem?

Ett av de bästa exemplen på detta kan ses i den numera mycket kända dokumentären King of Kong. Om vuxna män som spelar Donkey Kong och bråkar med varandra som om de gick i lågstadiet.

Det är lätt att skratta åt det här men jag tror att de flesta av oss har varit där. På något sätt.

Ni vet, man har spelat Street Fighter 2 och försöker bli bra med Blanka. Men gång på gång väljer brorsan Ryu och kastar eldbollar hela tiden så att man inte ens hinner ta sig fram och nudda hans hud.

Klart man blir arg. Klart man kastar handkontrollen allt vad man har i golvet och vrålar obsceniteter.

Ett spel jag spelar mycket idag är Hearthstone. Det är ett spel som är starkt kopplat till e-sport men det är också ett spel som bygger oerhört mycket på slump. Denna kombination banar vägen för sårade känslor.

Ja, man kan bli bra på Hearthstone. Men många gånger kommer man bara ha otur. Ni vet, precis lika många gånger som man också kommer ha tur. Eftersom slump fungerar så.

Man kan ju tycka att folk som spelar Hearthstone borde ha lärt sig det här. Det är liksom ett osynligt kontrakt man skriver på när man börjar spela. "Jo, jag erkänner att detta är ett kortspel där man drar kort i en slumpmässig ordning och att Fru Fortuna ibland helt enkelt inte är på min sida."

Som om det skulle vara så.

Låt mig ger er ett exempel på hur mogen Hearthstones spelarskara är. Låt mig berätta om när alla känslor kommer på en och samma gång.

Jag spelar arenaläget där man bygger lekar genom att välja bland 3 slumpmässiga kort i taget. Det finns mycket skicklighet här. Man måste välja kort och bygga en lek med kort som fungerar bra som en helhet.

Eller så har man bara en jäkla massa tur. Det fungerar bra också.

Just den här gången har jag tur. Verkligen tur. Jag drar Sap, ett av de bästa korten man kan dra i detta spelläge. Och jag drar det inte bara en gång. Jag drar det fyra gånger. Min lek är helt jävla full av Sap och jag vet redan på förväg att här kommer folks känslor bli sårade.

Min lek är en ångvält som knappt kan vänta på att få platta till allt.

Jag är den vackraste tjejen på högstadiet, och nu ska jag motorsåga sönder trettiosex tonårspojkars bultande hjärtan.

Det är inte en slump att jag vinner match efter match. Jag använder Sap och jag använder Sap och jag använder Sap. Vad kortet gör är att det slänger upp en av motståndarens gubbar på handen igen. Hen kan knappt bygga upp ett bräde, för jag Sapar bara upp dem. Oerhört frustrerande och inte rättvist. Men det är en del av Hearthstone. Jag drog Sap och jag hade varit en idiot om jag inte välkomnat det med öppna armar.

Efter flera av matcherna får jag en ny vänförfrågan.

Åh, någon vill bli kompis med mig?

Nej, så naiv är jag inte. Jag vet hur det här fungerar. Nu ska det skrikas och bölas.

För det mesta ignorerar jag bara detta, men jag känner mig sugen för en gångs skull. Jag väljer att bli kompis med alla.

"3 times sap are you #%&! serious you #&"!@ noob go @£$€ yourself to death"

Charmigt.

"I just wanted to say that you're courage is extraordinary and please kill yourself"

Mysigt.

"£@$ $£@ £$@£"

Förlåt, jag kan inte läsa det där riktigt men jag tar för givet att det var intressant.

Jag svarar dem alla likadant. "I am really sorry I hurt your feelings. Please take care." Sen tar jag bort dem.

Gör jag det för att strö salt i deras sår? Självklart. Jag sitter och ler som Tim Curry i Ensam Hemma 2. Jag är inte mycket bättre än de där som bölar. Jag känner mig överlägsen och odlar mitt ego.

Det känns mycket bra.

Ni kan kalla mig för Loadingredaktionens as. Det skulle ni inte vara först med.

Men...jag är också allvarlig. Jag menar någonting mer med de där orden. Något genuint.

Jag tycker inte om att göra folk upprörda, egentligen. Det känns tråkigt att folk blir så oerhört påverkade, ledsna och förbannade för att jag valde precis de kort alla i min situation hade valt.

Hur många tror ni spelar arenaläget i Hearthstone och väljer de sämsta korten, eftersom det är modigt att göra det?

Jag tror inte att de är så många. Men där och då spelar det ingen roll.

Att råka ut för 4 Sap är att vara helt hjälplös. Ingenting hjälper.

Det är som att bli lämnad mitt i Östersjön utan att kunna simma.

"@£$ stain £@£! mother €$£@"

Im really sorry I hurt your feelings.

För kanske vore Hearthstone - fan, TV-spel i stort - lite roligare om vi bara slutade bli arga på varandra. Om vi inte tog allt på blodigt allvar. Om vi faktiskt växte upp.

Kanske.

Fast kanske inte.

Så, vad sägs om att dra en till arenalek?

Jag har hört att Sap är ett kul kort.

« Till bloggen

Kommentarer

Irban 7 feb 2016q

Har ett väldigt liknande förhållande till invites (alltså hat) i Hearthstone. Vinner man på fel sätt är man plötsligt lägst på näringskedjan. Någon gång har jag förberett något i stil med "Fantastic game, a true clash of skill!" som jag kopierar in i chatten direkt efter att ha accepterat för att sedan lika kvickt ta bort personen ifråga.

Men en annan gång accepterade jag för att se om min motståndare för en gångs skull hade något snällt att säga, och - faktiskt - fick jag en lugn konversation ut av'at. Hen gnällde lite i början, inte på mig utan på sin egen otur (ett behov av att ventilera ut uppgivenhet förmodligen). Jag höll med att, ja, vem som helst hade varit körd i ditt läge, och sedan började vi diskutera nya kort och hur olika lekar kom och gick. Ett otippat, men vänligt och trevligt litet ögonblick.

Givetvis är det helt omöjligt att veta vad man kommer få när en invite dyker upp, och hot är ju oacceptabelt medan lite gnäll lutar mer åt 'onödigt fast förståeligt'.
Men det kändes bra att ta den konfrontationen, det var en liten påminnelse om att det är människor med allas våra brister man möter, inte demoner på uppdrag att lemlästa en.

Arvid Schultz 7 feb 2016q

Irban:

Ett otippat, men vänligt och trevligt litet ögonblick.


Intressant att höra! Hade inte haft något emot att ha sådana konstruktiva diskussioner heller, men...

...jag har tyvärr bara råkat ut för det hatiska. =/

Irban:

Vinner man på fel sätt är man plötsligt lägst på näringskedjan.


Det roliga är ju att det verkligen inte finns något fel sätt att vinna på, men balansen i arena kan ju verkligen...spåra ur, även om det är mer ovanligt nu när det finns många fler kort. Men ja, möter man någon som dragit 4 Flamestrike så blir man ju förbannad. Det är ju bara så.

Jag skulle ändå inte lägga till folk som vän och kalla dem för könsdelar...

Irban 8 feb 2016q

Arvid Schultz:

...jag har tyvärr bara råkat ut för det hatiska. =/


Det suger ju när 100% är negativt, vid närmare eftertanke tror jag dessutom att jag fått merparten av mina meddelanden i constructed..! Nog för att det fortfarande förekommer en hel del hat där, men man kan ju förstå varför det är lite lugnare i den miljön (åtminstone i de 'sämre' rankerna där jag brukar hålla till, där de flesta blir glada bara de når 15).

Arvid Schultz:

Jag skulle ändå inte lägga till folk som vän och kalla dem för könsdelar...


Man kan verkligen diskutera varför människor saknar eller ignorerar den spärren väldigt ingående, men jag brukar nöja mig med att försöka skapa en bra atmosfär när jag själv spelar, alternativt sluta lira när jag märker att jag tappar energi (vad anledningen än må vara). Jag har märkt att det är där jag och de jag spelar med börjar gå över gränsen.

Hearthstone är ju som du skriver ett spel där slumpen verkligen kan göra dig till stundens stora skämt, och även om vissa hanterar det långt bättre än andra behöver vi alla en paus från'at förr eller senare.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.