Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Schultz

Registrerad: 22 nov 2003 23:42 Senaste besök: I dag 15:54 Online: Nej

Stockholm Aven85

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Hoppa i 2 dimensioner #65: Super Mario Run

Schultz12 feb 2018 11:22190 visningarKommentera: 0 !

I den här bloggserien går jag igenom alla möjliga tvådimensionella plattformsspel. Högt som lågt. Mästerverk som smörja. Och allt där emellan.

Häng med!


#65: Super Mario Run

Man kan förstås känna någon slags smak av äckel i munnen bara man tänker på alla dessa runner-spel som spridit sig likt pesten över App Store och Androids motsvarighet.

Merparten är dessutom stöpta i mikrotransaktioner och har som huvudsakliga syfte att suga fram så mycket pengar som möjligt, mer än att leverera underhållning.

Det skulle förstås spåra ur fullständigt om jag försökte mig på att skriva om alla runner-titlar till smartphones, men vissa är värda att lyfta fram då de ändå tar tillvara på mycket av det som sin stamfader ”Plattformgenren” alltid har handlat om.

Super Mario Run är det perfekta exemplet för att sammanfatta detta, vilket känns lägligt. När Nintendo skulle omvandla världens mest ikoniska plattformsserie till en runner har de plockat allt de kunnat från vad ett riktigt Mario skall vara. Resultatet är en runner som känns mer som ett klassiskt plattformsspel än den typiska nerdummade runnern.

Det är inte någon egentlig magi det är tal om här, bara Nintendos osvikliga känsla för genren och vad som gör den rolig. Mario springer förstås av sig själv och slutar inte förrän fiender, hinder eller avgrunder sätter stopp för kalaset. Till en början känns det klart udda då en stor del av Marios spel handlar om att lunka runt själv – inte nödvändigtvis springandes i en rask takt. Super Mario Run är på ett oerhört snyggt anpassat efter denna nya spelstil utan att för den delen offra allt för mycket av vad ett riktigt Mario borde vara.

Fantastisk bandesign är definitivt en del i varför Super Mario Run är så kul. Banorna är inte slumpmässigt skapade utan en bestämd mängd till antalet, uppenbart designade bit för bit. Det egentligen enda man behöver tänka på är när man ska hoppa och när man inte ska hoppa, men olika vägar som öppnar upp sig vertikalt gör att det ändå känns som att man utforskar.

Varje bana har ett visst antal färgade mynt att samla. Först fem rosa, sen fem lila och sen fem svarta. Att bara springa igenom en bana är såklart nog för att klara den – och då ser du eftertexterna efter någon dryg timme – men poängen är att samla allt i ett nafs. Här skiner verkligen Super Mario Run. Varje ny uppsättning mynt blir nästan till ett nytt pussel att lista ut.

Marios vanliga fiender finns här – Goombas, Koopas och spöken. De är ofta en del i den pussliga designen. Att hoppa på en fiende kan ge Mario en knuff för att ta sig högre upp. En koopas skal kan rulla framåt, in i block som öppnar upp en ny väg. Och spökhusen är en egen typ av banor i sig själva. De är uppdelade i enskilda skärmar där nycklar behöver hittas för att låsa upp dörren till nästa skärm. Allt medan spöken följer efter Mario och behöver undvikas.

Ja, Super Mario Run är en avskalad Mario-upplevelse men känns ändå perfekt för det mobila formatet. Jag hade önskat att antalet banor var några fler till antalet (24 inledande banor är ganska långt från de ca 80 i ett traditionellt 2d-Mario). Även om en uppdatering lagt till ett gäng nya banor.

Framförallt är det ett antal remix-lägen som gör att Super Mario Run håller betydligt längre än banantalet kanske får dig att tro.

I Toad Rally ska man göra snygga tricks och samla mynt i en tävling mot en annan mänsklig motståndares spöktid. I Remix 10 spelar man tio mikrobanor i tät följd – till ett helfestligt musikmedley baserat på kända Mario-låtar.

Mynt och toads man samlar på sig låser i sin tur upp nya prylar till ens kungarike. Ett ganska onödigt tillägg som ändå gör att det känns en smula mer meningsfullt att fortsätta spela. Med prydnader och byggnader som låsts upp kan man smycka ut svampriket. Vissa prydnader låser dessutom upp extranivåer, nya karaktärer och annat smått och gott.

Super Mario Run är inte någon ny plattformsklassiker och kommer aldrig kunna ersätta ”ett riktigt Mario”. Jag tycker ändå att det är ett väldigt välgjort mobilspel, väl värt att fördriva tid med på tunnelbanan eller i väntrummet.

Nintendo har lyckats skapa ett Mario-spel till mobiler, inte bara en runner i Mario-skrud.





Tidigare delar:
#1: Ripple Dot Zero
#2: Henry Hatsworth in the Puzzling Adventure
#3: James Pond 3: Operation Starfish
#4: Klonoa: Door to Phantomile
#5: Electronic Super Joy
#6: Quackshot: Starring Donald Duck
#7: Sound Shapes
#8: DoReMi Fantasy: Milon no DokiDoki Daibouken
#9: Rolo to the Rescue
#10: Trip World
#11: Tombi!
#12: Greendog
#13: Crash Bandicoot XS
#14: Super Mario Bros.
#15: Tales from Space: Mutant Blobs Attack
#16: Super Mario Land 3: Wario Land
#17: Pinobee: Wings of Adventure
#18: Wario Land 2
#19: VVVVVV
#20: Marko's Magic Football
#21: Aladdin (Mega Drive)
#22: Aladdin (SNES)
#23: Wario Land 3
#24: Boogerman: A Pick and Flick Adventure
#25: Kid Chameleon
#26: Sonic the Hedgehog
#27: 8-Bit Boy
#28: Super Princess Peach
#29: Bubsy in Claws Encounters of the Furred Kind
#30: Castlevania
#31: Mega Man Zero
#32: Knytt Underground
#33: Ristar
#34: Super Mario Bros: The Lost Levels
#35: Fantasia
#36: Hell Yeah! Wrath of the Dead Rabbit
#37: Drawn to Life
#38: Wario Land 4
#39: Chip & Dale: Rescue Rangers
#40: Sonic the Hedgehog 2
#41: LocoRoco
#42: Wonderboy
#43: Thomas Was Alone
#44: Bart Vs The Space Mutants
#45: Super Mario Bros. 2
#46: DLC Quest
#47: The Legendary Starfy
#48: Bubba 'n' Stix
#49: Donkey Kong Country
#50: Cosmic Spacehead
#51: Oddworld: Abe's Oddysee
#52: Castlevania: Dawn of Sorrow
#53: Puggsy
#54: Skullmonkeys
#55: Super Meat Boy
#56: Ninja Gaiden
#57: Baboon!
#58: The End is Nigh
#59: Celeste
#60: 88 Heroes
#61: Rayman
#62: Super Mario Bros. 3
#63: Doritos Crash Course
#64: Mutant Mudds

« Till bloggen

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.