Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Schultz

Registrerad: 22 nov 2003 23:42 Senaste besök: 19 apr 2018 16:36 Online: Nej

Stockholm Aven85

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Hoppa i 2 dimensioner #78: The Deer God

Schultz14 mar 2018 09:07152 visningarKommentera: 2 !

I den här bloggserien går jag igenom alla möjliga tvådimensionella plattformsspel. Högt som lågt. Mästerverk som smörja. Och allt där emellan.

Häng med!


#78: The Deer God

The Deer God börjar med att en jägare möter sitt öde och dör. Han återföds som en hjort. För det är ju såklart sann ironi.

Inte vilken hjort som helst heller utan hjortarnas gud, den som legenderna talar om. Den som skall rädda världen.

Ja, handlingen är ganska klyschig. Jag kan ändå inte minnas senast jag spelade hjort i ett tv-spel. Det är väl ett av få djur som inte trendade som maskotkaraktär när allt tog fart där i början av 90-talet.

Till en början är jag en liten kalv som nyfiket strosar fram i gräset och skuttar gulligt. Medan dagarna går växer jag så det knakar och till slut står jag där, ståtlig och stor med en vacker krona på huvudet.

The Deer God är ett udda plattformsspel, ganska långt från att passa in i den traditionella mallen. Det är ett spel som plockat lite från alla möjliga håll men som ändå förhåller sig ganska löst till de uppenbara inspirationskällorna. Världen som vår hjort utforskar är stor och öppen, men något Metroidvania blir det aldrig riktigt. Det finns få anledningar till att vända om och springa bakåt igen – världen lockar ständigt framåt.

Här finns också vinkningar till spel som satsar krut på överlevnad. Hjorten måste äta, växa och överleva. Döden tar en dock alltid tillbaka till närmaste sparpunkt och även om man alltid börjar om som kalv går det snabbt att växa sig stor igen.

Det går också att para sig, göra kalvar som följer efter och vill vara med pappa.

Vad som verkligen inte liknar mycket annat är grafiken. The Deer God är uppbyggt med polygoner men ser ut som ett överdrivet pixligt 16-bitarsspel. Resultatet är närmast enastående vackert, även om vissa nog tycker att det är lite för sökt konstnärligt.

Kanske är hela The Deer God lite för sökt konstnärligt. Nog är det ett spel alltid men banorna, som skapas slumpmässigt, och vad som finns att se och göra är inte alltid noga definierat som i många andra spel. Världen mest är. Jag hoppar framåt, kommer till nya platser men tycker aldrig att jag på riktigt utmanas eller måste tänka till när jag möter de hinder och fiender som placerats ut i min väg.

Nya förmågor tilldelas då och då även om det är ganska oklart när de ska användas. Jag kan få träd att växa upp ur marken men väldigt sällan har jag användning för det. Det är fint med frihet men om jag spelar ett spel behöver det någon gång ibland säga åt mig varför jag ska kunna göra olika saker. Annars blir känslan av menlöshet för påtaglig.

Det är liksom inte så att det är skitkul att bara hoppa runt, få träd att växa upp ur marken och undra vad allt går ut på. "Spel som konst" javisst, men The Deer God håller inte intresset uppe oavsett.

Det är synd att The Deer God är menlöst. För den klyschiga historien är ju i grunden intressant och indragande. Jag vill vara den som ska rädda alla hjortar. Jag vill gärna att det ska göra ont i mitt hjärta när jag eller mina vänner dör. Tyvärr är det inte så. Jag hör inga fioler. Bandet backar och vid nästa sparpunkt, och med ett ryck på axlarna, fortsätter resan som om ingenting har hänt.

The Deer God nuddar vid något stort men lyckas aldrig ta ett grepp om det. Den första timmen lovar gott. Jag inser dock ganska snabbt att allt är en fasad. Känslan av att något spännande lockar bakom nästa kulle, eller i nästa skogsdunge, är stark inledningsvis. När stunden kommer då man inser att det där spännande helt enkelt inte finns, inte i detta spel, då avtar skimret och besvikelsen blir högst påtaglig.

Detta är en reviderad version av en recension som tidigare skrevs för Loading.se





Tidigare delar:
#1: Ripple Dot Zero
#2: Henry Hatsworth in the Puzzling Adventure
#3: James Pond 3: Operation Starfish
#4: Klonoa: Door to Phantomile
#5: Electronic Super Joy
#6: Quackshot: Starring Donald Duck
#7: Sound Shapes
#8: DoReMi Fantasy: Milon no DokiDoki Daibouken
#9: Rolo to the Rescue
#10: Trip World
#11: Tombi!
#12: Greendog
#13: Crash Bandicoot XS
#14: Super Mario Bros.
#15: Tales from Space: Mutant Blobs Attack
#16: Super Mario Land 3: Wario Land
#17: Pinobee: Wings of Adventure
#18: Wario Land 2
#19: VVVVVV
#20: Marko's Magic Football
#21: Aladdin (Mega Drive)
#22: Aladdin (SNES)
#23: Wario Land 3
#24: Boogerman: A Pick and Flick Adventure
#25: Kid Chameleon
#26: Sonic the Hedgehog
#27: 8-Bit Boy
#28: Super Princess Peach
#29: Bubsy in Claws Encounters of the Furred Kind
#30: Castlevania
#31: Mega Man Zero
#32: Knytt Underground
#33: Ristar
#34: Super Mario Bros: The Lost Levels
#35: Fantasia
#36: Hell Yeah! Wrath of the Dead Rabbit
#37: Drawn to Life
#38: Wario Land 4
#39: Chip & Dale: Rescue Rangers
#40: Sonic the Hedgehog 2
#41: LocoRoco
#42: Wonderboy
#43: Thomas Was Alone
#44: Bart Vs The Space Mutants
#45: Super Mario Bros. 2
#46: DLC Quest
#47: The Legendary Starfy
#48: Bubba 'n' Stix
#49: Donkey Kong Country
#50: Cosmic Spacehead
#51: Oddworld: Abe's Oddysee
#52: Castlevania: Dawn of Sorrow
#53: Puggsy
#54: Skullmonkeys
#55: Super Meat Boy
#56: Ninja Gaiden
#57: Baboon!
#58: The End is Nigh
#59: Celeste
#60: 88 Heroes
#61: Rayman
#62: Super Mario Bros. 3
#63: Doritos Crash Course
#64: Mutant Mudds
#65: Super Mario Run
#66: Kirby's Dream Land
#67: Dokuro
#68: Chibi Robo: Zip Lash
#69: Rocket Knight Adventures
#70: Super Mario World 2: Yoshi´s Island
#71: Tombi! 2
#72: Geometry Dash
#73: Ice Climber
#74: Sonic the Hedgehog 3
#75: Slime-San
#76: Cheesy
#77: Ducktales

« Till bloggen

Kommentarer

Makoboy 7 apr 2018q

Wow det var ett lovande spel vid en första anblick på din blogg. Men du förklarade det bra hur du blev besviken, jag förstår och skulle nog ha känt detsamma.

Schultz 9 apr 2018q

Makoboy:

Wow det var ett lovande spel vid en första anblick på din blogg.


Jag blev själv ruskigt pepp på detta spel när jag hörde om det först. Man hade väldigt goda idéer men tyvärr resulterade det i ett rätt så tråkigt spel. Väldigt synd, känns som att det hade kunnat bli något väldigt bra av detta om man konkretiserat det mer.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.