I LEVEL 83 finns en artikel som heter Sex lektioner i kärlek / Jakten på Symphony of the Night II. Där finns bland mycket annat ett sidojobb om musiken i de sex bärbara metroidvania-spelen. Förslagsvis lyssnar man på just dessa sex låtar medan man läser texten. (Och ja, det är hemskt att behöva begränsa sig till enbart sex låtar. Skulle hemskt gärna tagit med Subterran Hell och Ebony Wings. Exempelvis.)

Circle of the Moon: Awake



Harmony of Dissonance: Successor of Fate



Aria of Sorrow: Top Floor



Dawn of Sorrow: Dracula's Tears



Portrait of Ruin: Hail from the Past



Order of Ecclesia: An Empty Tome



Vilka är dina egna favoritlåtar från dessa sex spel?Taggar: Castlevania, Circle of the Moon, Harmony of Dissonance, Aria of Sorrow, dawn of sorrow, Portrait of ruin, Order of Ecclesia, LEVEL

Här är del 1.

Det finns så många skumheter som man missar bara för att man envisas med att spela bra spel. Detta är vad man får för en hundralapp. Det kanske inte är ren spelglädje, men det är i alla fall spel och någon form av odefinierad känsla.

Rythmic Star
Format: Playstation 2
Tagline: 25 varied tracks to ‘Boogie on down’ with.
Pris: 4 kronor (8 kronor, plus rabatt på 50%)
Totalt 25 coverversioner av kända Madonna-, Vivaldi och Beach Boys-låtar. Och till dessa ska man försöka fånga färgglada stjärnor med hjälp av Eyetoy-kameran. Klar budgetkänsla.

Unlimited Saga
Format: Playstation 2
Tagline: Once upon a time...
Pris: 4:- (8 kronor, plus rabatt på 50%
Unlimited Saga var inte bra ens när det var nytt och det har knappast blivit bättre med tiden. Snygg grafik, schysst soundtrack, bedrövlig spelsystem.

Sven-Göran Eriksson’s World Challenge
Format: Playstation 2
Tagline: Swedish Precision, English Passion.
Pris: 9 kronor
Fotbollsspel med tre knappar och baserat på Kick Off 2002. Försök bita dig själv i bakhuvudet. Hårt. Studera ansiktsuttrycket noga i en spegel. Du har nu exakt samma min som jag.

This is Football 2002
Format: Playstation 2
Tagline: Fotorealistiska fotbollsstjärnor!
Pris: 8 kronor
This is Football är serien som aldrig nådde upp till divisionen där Fifa och International Superstar Soccer spelade. Och varför, varför skulle man vilja spela 2002 års utgåva?

Moderngroove Ministry of Sound Edition
Format: Playstation 2
Tagline: Mix dynamiclly generated visuals with 5 hours (60 tracks) of the latest dance anthems!
Pris: Gratis (Köp 3, betala för 2)
Fem timmar elektronisk musik samt möjligheten att leka med en visualiserare för ovannämnda musik. Man kan gråta sig till sömns för mindre.

EA Sports Rugby 06
Format: Xbox
Tagline: Become an attacking powerhouse.
Pris: 9 kronor
Spelet för dig som tycker att det är för få shorts och för stora axelskydd i amerikansk fotboll. Eller ja, det hade varit spelet för dig om du hade läst detta för sju år sedan.

LMA Manager 2003
Format: Xbox
Tagline: The world’s best-selling football management game on console.
Pris: 5:- kronor
Det är här någonstans jag börjar fråga mig själv vad det är jag har gett mig in på. Vad har jag gjort?! Managerspel från 2003. Med allt vad det innebär.

Marine Sharpshooter IV
Format: PC
Tagline: Han kommer aldrig att veta, vad som träffade honom.
Pris: 4,66 kronor (Köp 3, betala för 2, rabatten utslagen över alla spelen)
Marine Sharpshooter IV slår Battlefield 3 och Modern Warfare 3 på fingrarna. Serien är nämligen redan uppe i del fyra istället för tre! Fult skräp i övrigt men plus för kommatecknet i taglinen.

Aztec Adventures
Format: PC
Tagline: Att tänka gör inte ont!
Pris: 4,67:- (Köp 3, betala för 2, rabatten utslagen över alla spelen)
Har ingenting att göra med det gamla Master System-spelet med liknande namn. Istället är det ett drägligt pusselspel från 2007.

Mary King’s Riding Star
Format: Playstation
Tagline: You will experience superb graphics and realistic commentary in all aspects of competition.
Pris: 4,67:- (Köp 3, betala för 2, rabatten utslagen över alla spelen)
Hästsimulator till Playstation. Bit ihop och hata intensivt.

Insider Tales: The Stolen Venus
Format: PC
Tagline: Hjälp Francesca di Porta i detta spännande och gripande dolda objekt-spel.
Pris: 6 kronor
Bakom den imponerande titeln gömmer sig en samling simpla pussel av typen ”bygg en fungerande rörlabyrint” eller ”putta tvådimensionella lådor”. Gäsp.

Street Skater
Format: Playstation
Tagline: Grind sick handrails in the street, or grab huge air in the pipe.
Pris: 6 kronor
Kör med den fåniga stavningen ”Street Sk8er” men är i övrigt helt okej...för att vara ett skateboardspel från 1998.

All Star Boxing
Format: Playstation
Tagline: Box, weave and punch your way to victory!
Pris 6 kronor
Och jag som trodde att jag aldrig mer behövde röra ett boxningsspel till Playstation. Jag trodde fel. Så fel.

Mahjong Escape: Ancient China
Format: PC
Tagline: Lås upp 4000 år av urgammal visdom!
Pris: Gratis (Köp 3, betala för 2)
Det är Mahjong. Med natursköna bakgrunder. Och så.

Project Snowblind
Format: PC
Tagline: Utkomsten av ett kirurgiskt experiment är mer än mänskligt.
Pris: 9 kronor
Började som en del av Deux Ex-serien men fick ett eget universum i samband med att Invisible War inte gick lika bra som förväntat. Ganska schysst, men en generation gammalt.

Crazy Frog Racer 2
Format: PC
Tagline: Crazy Racers! Start your engines!
Pris: 9 kronor
Vid en första anblick vill jag bara strypa det byxlösa lilla fanskapet till groda. Och ja, mycket riktigt är Crazy Frog Racer 2 ett Mario Kart-hån av gigantiska proportioner.

Dracula: The Days of Gore
Format: PC
Tagline: How can Richard kill somenthing that’s already dead?
Pris: 9 kronor
Skräck-fps som inte ens är färdigt. Bland annat saknas texturer, baksidan ljuger om antalet nivåer, och när man klarar det belönas man med texten ”Victory!” och ingenting mer.
Taggar: Hundralapp, skitspel, experiment

Världen är förändrad. Den digitala revolutionen går inte att stoppa. Spel behöver inte längre någon fysisk lagringsmedia utan kan distribueras fritt som vinden över internet med ett enkelt knapptryck eller musklick. Och med detta har priserna på en fullgod spelupplevelse rasat. Ett par timmars gedigen underhållning på Xbox Live Arcade eller Playstation Store behöver idag inte längre kosta mer än ett biobesök. Under en spelrea på Steam kostar den ofta under femtiolappen. Och blandar vi dessutom in mobilspel och appar i prisbilden kommer vi utan problem ner under 10 kronor spelet. Det är löjligt billigt.

Följande experiment är tillägnat alla bakåtsträvare. En undersökning för att se exakt vad vi kan få för fysiska, boxade spelupplevelser om vi hårdkokt försöker konkurrera med den digitala generationen. Ett krig på deras hemmaplan och på deras villkor. Ett långfinger åt vad allt Kickstarter och free-to-play heter. Det är en resa ner i reabackar, en finkamning av specialerbjudanden och en färd som tar oss till de mest oväntade av spelupplevelser. Med en enkel grundregel om att inget spel får kosta över tio kronor och inget dessutom får vara nedladdningsbart ställer jag mig den enkla frågan; hur skoj får man egentligen för en hundring nuförtiden?

Jag är uppvuxen på butiker som Tv-spelsbörsen och Spelia. Med en begränsad peng att röra sig med varje månad var det inte bara en fråga om att hitta så bra spel som möjligt utan kanske ännu viktigare att hitta de billigaste spelen som gav mest spelglädje per krona. Det känns därmed helt naturligt att inleda min jakt på kapen i Games reakorgar. Det billigaste spelen jag hittar kostar åtta kronor styck. Plus en rabatt på 50%, vilket ger en totalkostnad på fyra kronor styck. Som hittat! Spelen jag gräver fram under lager av bortglömt, osäljbart skräp är av vilt varierande genrer. Jag hittar ett dansspel. En Pirates-klon till Playstation 2. Någonting svårdefinierat ljudprogram som balanserar farligt nära gränsen för vad som över huvud taget kan räknas som spel. Och en gammal bekant som fyller mig med vemod. Unlimited Saga. 2003 var jag på en pressvisning för spelet i fråga. Den var förlagd i London, det hölls intevjuer med producenten, det var påkostat och det var hoppfullt. Att nu, tio år senare, hitta en sliten Unlimited Saga-box i botten av en reakorg känns som att återse en gammal klasskompis som man inte har träffat sedan grundskolan bara för att upptäcka att personen i fråga har blivit överviktig, tunnhårig, alkoholiserad och livstrött.

Många av spelen finns inte ens kvar, annat än i form av fodralen. En del sönderrepade spelskivor har skickats på slipning och sedan aldrig kommit tillbaka. Andra skivor har bedömts som hopplösa, trasiga fall och slängts rakt av, medan fodralen har glömts bort och nu ligger kvar som tomma snäckskal efter sniglar som för länge sedan har skrumpnat ihop och torkat bort. Däribland piratspelet som jag hade så höga förhoppningar på. Istället får jag nöja mig med Playstation 2-dans och japanskt äventyr. Kassören ger mig en märklig blick när jag lägger fram spelen på disken. Jag känner mig anklagad och förklarar snabbt projektet honom. Han nickar men ser inte helt övertygad ut.

Det som sedan följer är en blandning mellan en stadsvandring, en skattjakt och en arkeologisk utgrävning. Jag åker från spelbutik till spelbutik, rotar igenom deras allra billigaste spel och drar sedan vidare utan att kasta så mycket som en blick på topphyllan. Vissa saker blir snabbt smärtsamt tydliga. För det första arbetar min nolltolerans aggressivt mot mig, med kap som inte ligger orimligt – men ändå märkbart – över min budget. Fallout: The Ultimate Collection? Tyvärr, den kostar 29 kronor. Heroes of Might and Magic V? En femtiolapp. Burnout Paradise-boxen till pc? Nära, men inte riktigt. Som en extra förnedring hittar jag licensspelet Babe, fast med en bortsliten framsida som är ersatt med ett vitt papper där någon har skrivit Babe (gris) på med tuschpenna. Det är cirka sju gånger för dyrt.

För det andra hade det underlättat om jag hade varit sjukligt intresserad av sportspel från typ 2002. Allra helst till Playstation 2. I och med att Sonys gamla trotjänare var den förra generationens största format finns det överlägset flest begagnade spel till just det formatet. Och på grund av sportspelens natur, där varje nytt år erbjuder en uppdaterad version som gör den gamla totalt ointressant, finns det egentligen ingen anledning att köpa på sig ett elva år gammalt spel om man inte är extremt snål och/eller en idiot. Och det är alltså här jag kommer in i bilden.

På Gamestop hittar jag ett par bortglömda Playstation 1-spel. I den dunkla forntiden, medan tidningen Super PLAY fortfarande existerade och original-Playstation var ett levande format, brukade jag av någon anledning få recensera alla boxningsspel till formatet. Mike Tyson Boxing. Knockout Kings. Sånt. Det bara blev så av en ren slump. När konsolen slutligen dog trodde jag i min enfald att jag äntligen hade sett det sista av blockiga polygonfighters i gryniga short och 640x480-hud. Sedan får jag syn på All Star Boxing och mitt hjärta fryser till is. Det jag har råkat snubbla över är dessutom ett köp-3-betala-för-2-erbjudande och den hjälpsamma kassörskan hjälper mig att gräva fram ett (därmed) gratis exemplar av Mary King’s Riding Star från butikens mörkaste gömmor. Fyndglädje och bottenlös depression frontalkrockar i min hjärna. När dagen är slut vandrar jag hemåt med en påse tyngd av nio tveksamheter och en plånbok som inte har blivit märkbart mycket lättare. Och jag vet fortfarande inte om jag ska skratta eller gråta.

Hade detta varit Japan hade jag förmodligen suttit med ett par riktiga guldkorn vid det här laget. Alla som har varit i öst vet att japanerna har en välfungerande begagnatmarknad där man ofta kan hitta godbitar för bara några hundra yen, och att de dessutom är nitiska när det kommer att vårda sina spel. ”Begagnat” betyder i princip ”ägt en gång tidigare men fortfarande nyskick” och sönderhoppade pappkartonger à la Sveriges NES-spel finns ingenstans att skåda. Men detta är inte Japan och min samling ser minst sagt tveksam ut, både sett till kvalitet och skick.

Nästa steg blir därmed att tänja på reglerna lite. Hela projektet startade som sagt som ett konkurrerande alternativ till att köpa digitala spel. Och i gränslandet hittar vi naturligtvis att beställa fysiska spel online. Sidor som Cdon.com eller Ginza.se kör regelbundna spelreor där man dessutom kan sortera på pris. Jag surfar runt, hittar ett par guldkorn och spontanköper nästan ett knallrosa Nintendo DS-fodral för det förmånliga priset av 9 kronor.

Sen var det förstås det där med frakten också. Det är knappast hållbart att köpa ett par spel för under tio kronor styck när man dessutom måste betala 29 kronor för att få skiten hemskickad. Och knappast rättvist mot mig som lågprisjägare. Så jag gör det enda jag kan göra i den här situationen. Jag åker snålskjuts. Väntar till nästa person i bekantskapskretsen ska beställa film och smyger in min beställning där och då. Det är knappast mitt stoltaste ögonblick när jag i förbifarten ber personen i fråga att även köpa ett exemplar av Crazy Frog Racer 2 och Dracula: The Days of Gore. ”Det är för ett experiment” förklarar jag och hatar mitt liv.

Och så sitter jag slutligen där, med ett mindre torn av spel. 17 titlar för den sammanlagda summan av 98 kronor. En stapel med en höjd på en tredjedels meter. Timmar och åter timmar av speltid – upplevelser som Mahjong Escape: Ancient China och This is Football 2002. Projektet är över, hundralappen är spenderad. Jag önskar redan att jag kunde få tillbaka den.

Här är del 2.

Taggar: Hundralapp, skitspel, experiment

Jag har nu läst det första numret av Superior Spider-Man. (Alltså tidningen där Dold text: Doctor Octopus numera bor i Peter Parkers kropp, har tillgång till Peters minnen och har bestämt sig för att försöka vara superhjälte. Fucked up shit.) Och tja, vissa saker var bra, andra saker var mindre bra och en del grejer var bara allmänt konstiga.

Plus:
* Snyggt tecknad.
* Octospiddes förakt för det nya Sinister Six var lite kul. (Gruppen bildades ursprungligen av just Octopus, medan han fortfarande var skurk.) Så även hans oförmåga att kläcka skämt.
* Den nya dräkten med klorna och de justerade linserna är schysst.

Minus:
* Känslan av att Octopus utvecklades och blev en bättre människa av Peters minnen var inte tillräckligt stark. Han sprang mest runt och var arrogant och otrevlig.
* Scenen där ”Peter” äter middag med MJ var obekväm och obehaglig.

Konstigt:
* Ingen Marvelläsare i världen har trott på att det här ska vara en permanent lösning, vad Marvel själva än har sagt. När numret nu avslutas med att det visar sig att den riktige Peter fortfarande lever som någon slags Obi-Wan-gestalt får man intrycket av att Marvel inte menade vad de sa. Visst, kul grej att ha med, men den borde inte ha använts i det FÖRSTA numret. Det underminerar bara hela premissen.
* Överge namnet Amazing Spider-Man? Bah.Taggar: Superior Spider-Man, Spider-Man, serier

Korta åsikter om 2012 års mest hatade sekvens:

Mass Effect 3 borde aldrig borde ha fått ett nytt slut. Det gamla slutet var annorlunda och inte direkt det man hade väntat sig, helt klart. Men det är just därför jag minns det. Hade trilogin avslutats på vanligt, tråkigt Hollywood-manér hade det blivit bara ytterligare ett spel i mängden men nu avrundades allting snabbt, brutalt och hyfsat deppigt.

Det som har kritiserats mest är att slutet knappt går att påverka, vilket skär sig mig en serie som alltid har handlat om spelarens personliga val. Men gör man ett sorgligt slut och sedan DESSUTOM erbjuder ett glatt slut för de som vill tar det ju udden av hela skiten. Det skulle vara som att Return of the Jedi hade ett alternativt slut där Darth Vader överlever, kramar om Luke och sedan hänger med ner till Endors skogsmåne för att festa med ewokerna hela natten.

Att erbjuda spelaren valet mellan en röd, en grön och en blå explosion var kanske inte det bästa Bioware någonsin har gjort, men det gjorde åtminstone slutet definitivt.

Och An End Once and for All är en av 2012 års allra finaste låtar.

Taggar: Mass Effect 3