Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

En av dagens mest diskuterade nyheter, i alla fall här på loading var den om Daniel Kim som ansåg att framtida konsoler måste ha ”free to play” som en möjlig affärsmodell för att distribuera spel.

Debatten under nyheten kom snabbt att handla om ovan nämnda affärsmodells ”vara eller icke vara.”

Instinktivt kände jag att att jag var en stark motståndare till ”free to play”. Jag insåg dock att jag inte riktigt hade några bra argument som försvarade min ståndpunkt. Kanske är det så att alla vi ”free to play”-motståndare är konservativa bakåtsträvare som vill bevara en gammal dinosaurier för bevarandes skull? Hemsk tanke!

Därför bestämde jag mig för min egen skull att formulera 3 starka argument mot free to play som affärskoncept.

Argument 1 - Förändrad spelstruktur

Med den vanliga affärsmodellen(dvs betala en engångssumma för ett spel)
är spelskaparens mål att skapa en produkt eller ett konstverk som tilltalar köparen. Spelet ska locka konsumenten till inköp och efteråt ska konsumenten känna sig nöjd och välvilligt inställd till en uppföljare. Det kan sammanfattas med, ”gör något som tilltalar någon”.

En spelutvecklare som finansierar sitt spel via ”free-to-play” måste utöver den devisen designa spelets struktur så att det lockar spelaren till ytterligare inköp. Risken jag ser är hur detta påverkar visionära spel som exempelvis braid, och vad som händer med den konstnärliga aspekten av ett spel?

En annan aspekt av att ett spel inledningsvis är gratis är att den tid man är villig att investera i spelet är väldigt liten då man inte har betalat något för produkten. Jämför gärna med gratistidningar Lättillgänglig journalistik som snabbt måste fånga läsaren. Denna utveckling kan vi redan se bland iphonespel där spelen gör sitt yttersta för att belöna och därvid hålla kvar spelare. Glada färger, hysterisk musik, lättbegripligt, poäng som rasar in, rader av medaljer. Jag gillar inte den typen av spel. Gör du?

Argument 2 - Verkligheten gör sig påmind

Många som förespråkar free-to-play hävdar att det är sak samma om man betalar innan man har spelet eller när man är mitt i det. Har man redan börjat spela så vet man dessutom vad man betalar för, vilket låter förnuftigt. Min största invändning är hur jag ser min hobby och verklighetsflykt avbrytas då jag måste ta ställning till, ”- har jag verkligen råd med en ny häst i spelet” eller mötas av en skylt som säger att jag för tillfället inte kan köpa mitt svärd då spelet inte får kontakt med banken men att jag ska vara god och försöka senare.

Argument 3 - Ringar på vattnet

Det man ofta brukar få höra som motståndare till ”free to play” är argument som:
Du kommer fortfarande ha kvar dina vanliga fullprisspel. ”Free to play” kommer endast att vara ett komplement till andra affärsmodeller. Här tycker jag det räcker med att se i backspegeln då nya trender inte enbart håller sig på sin egen planhalva utan ofta påverkar hela marknaden. Titta bara vad som hände med FPS-spelen efter Call of Duty, eller hur hela casualtrenden gjorde avtryck i många hardcore-titlar. Konkurensen från ”free to play spelen” kommer att drabba alla spel.

Du som har orkat läsa hela min text. Är jag en gammal idiot som försöker bevara en dinosaur, eller är det en välgrundad oro jag ger uttryck för?

// AndersTaggar: Free to play, argument