Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Vad Bioware borde gjort bättre.

Denna text innehåller spoilers för Mass Effect 1 och 2 men avslöjar inget innehåll i Mass Effect 3.

Kyle Munkittrick skriver på Popbioethics om varför ”Mass Effect is the most important science fiction universe of our generation.” I en ganska lång artikel hyllar han bland annat serien för dess mångfald och förmåga att förankra hjälten (Shepard) hos spelaren och få beslutsfattandet att kännas viktigt. Men Munkittrick lyfter främst fram seriens skildring av människorasens plats i universum och ankrar det i ett koncept myntat av H.P. Lovecraft: cosmisismen. En filosofi som fokuserar på tanken att det inte finns någon gudomlig närvaro och att människan har en ytterst obetydlig roll i universum. Att hela vår existens kan utrotas när som helst. Munkittrick konstaterar att ”Mass Effect is the first blockbuster franchise in the postmodern era to directly confront a godless, meaningless universe indifferent to humanity.”

Om jag bara hade spelat den första delen i serien hade jag hållit med honom. I det första Mass Effect lyckades Bioware med att framställa människan som allt annat än den överlägsna och naturliga ledare som är vanligt inom sci-fi. Hjälten vi styr är förvisso människa vilket indikerar att vi kommer stå för galaxens räddning, men likväl känner man sig ganska obetydlig och ensam när man som nykomling kliver in på den galaktiska scen som redan befolkats av andra raser i årtusenden. Men efter utvecklingen i Mass Effect 2 fick jag en helt annan känsla.

Nu var vi tillbaka i gamla vanliga tankemönster. För självklart visar det sig att Reapers tycker att mänskligheten är långt mer intressant än någon annan ras. Självklart blir det så att det är kring mänskligheten som allt centreras. Det är vi som är viktiga, som betyder något. Vi värderas högre än någon annan ras trots att vi knappt hunnit lämna något som helst avtryck på omvärlden. Det går så långt att Reapers, denna livsform som ska vara helt likgiltig inför allt organsikt liv, väljer att bygga en Reaper i form av en män... en boss från Contra 3. Ett avslöjande som gav ett löjets skimmer över hela avslutningen. Det kanske största antiklimax jag stött på i ett spel. Munkittricks beskrivning känns efter det här tyvärr mer som ett önsketänkande än en sann beskrivning av verkligheten.

Bioware lade med Mass Effect grunden till den mest intressanta sci-fi-världen någonsin. Men någonstans på vägen togs ett märkligt vägval som gör mig väldigt orolig inför framtiden. Det råder för mig ingen tvekan om att Mass Effect 3 kommer bli ett bra spel (jag vägrar tro något annat) och när jag väl når slutet lär jag säkert sitta med gåshud över hela kroppen, för Bioware vet var mina knappar sitter. Men jag ställer mig ytterst tveksam till att Bioware fullt ut ska lyckas förvalta vad man en gång byggt upp och ge tillfredsställande svar på alla frågor som man väckte i rymdsagans mittdel. Om två veckor har vi svaret men jag misstänker att cosmisismen får stå tillbaka.Taggar: Mass Effect, Mass Effect 2, Mass Effect 3, Cosmicism, Munkittrick