
Christoffer Holmbäck
Kalmar @ChrisHolmbck
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
5000 ljusår härifrån
Tasalesystemet, Crescentnebulosan
Nos Astra, Illium

Det violetta skenet från stadens nattliv sipprar in genom de halvstängda persiennerna. Skuggor från förbipasserande svävare dansar på väggen bakom mig. Jag ligger utslagen på sängen och låter hjärnan följa med i den knappt urskiljningsbara basslinga som tränger upp från en av hotellets många barer. De dova pulserna stämmer in och harmoniserar men det lätta bultande som sker innanför min vänstra tinning. Nos Astra sover aldrig och för det får jag lida.
De flesta människor brukar drömma om det varma solljuset och de förföriska stränderna på någon av Bekenstein otaliga resorter eller Citadellets mer luxuösa plan, men det har aldrig riktigt tilltalat mig. Alldeles för tråkigt. Jag behöver inte action hela tiden, då kunde jag lika gärna testat hur länge jag klarat av att överleva på Omega, men det måste finnas ett spänningsmoment, så den där sköna adrenalinkicken kan aktiveras. Men Terminussystemet håller jag mig borta ifrån, jag är inte galen.

Illium är en ganska märklig plats. Nästan allt är avkriminaliserat men ändå känns det relativt tryckt att röra sig i dess huvudstad. Vi brukar vara snabba på att beskylla asaris för att vara högfärdiga – vilket ironiskt nog bara visar på vår egna bristande självinsikt – men det måste ändå sägas att när det kommer till organisation så vet de vad de gör. Du är förvisso ständigt bevakad av en överhet som bara missar något om de medvetet beslutat sig för att titta bort, men det funkar. Och vi är inte mycket bättre själva. På de platser där kontroll fortfarande råder registreras allt du gör, och det var likadant på jorden förut, innan överbefolkningen fick systemet att börja fallera.
Egentligen är det inte så stor skillnad mellan Nos Astra och de stora metropolerna hemma, men asariarkitektur känns mer fantasieggande, ungefär som vi inbillade oss att främmande världar skulle se ut. 600 väl spenderade år – inget dåligt bygge. Som tur är så är luftkonditionering bra (värmen är nästan alltid bevärande), även om ljudisoleringen uppenbarligen har mer att önska.
Jag försöker resa mig upp men blir sittandes vid sängkanten med huvudet sänkt i händerna. Bartendern från igår hade rätt, jag skulle hållit mig borta från det där blåfärgade giftet, men jag säger inte nej till en utmaning. Mitt spritsinne har aldrig varit något att skryta om men nu är det nästan hopplöst, det finns så många märkliga drycker ute i kolonierna att det är näst intill omöjligt att veta hur kroppen kommer reagera. Dessutom tror jag att flera bartenders finner det underhållande att jävlas med oss, att det är deras sätt att försöka ta ner oss lite. Eller så har de bara inte lärt sig hur mänsklig fysiologi fungerar än. Äh, det spelar mindre roll, ansvaret är mitt och ingen annans, jag borde veta bättre och får skylla mig själv.

Rummet är mörkt och skenet utifrån är lagom mjukt för mina trötta ögon. Jag blir sittandes på sängkanten och låter blicken vila vid horisonten. Det börjar långsamt ljusna, strålarna från Tasalestjärnan skjuter fram över himlavalvet – synen är spektakulär. För några år sedan trodde vi att vi var ensamma i universum, nu kan jag sitta på ett hotellrum 5000 ljusår från jorden, och jag orkar knappt reflektera över det för att jag är bakfull. Jag borde nog känna mig privilegierad men jag har alltid föredragit självömkan, oavsett tillstånd.
Basen tynar bort. Det är är lätt att förlora tidsbegreppet här, även om ett dygn på Illium bara är marginellt längre än hemma, men en bar har i alla fall insett att natten börjat övergå till dag och att festen är slut. Jag harklar fram några ord och det är tillräckligt för dimmersystemet att aktiveras och stänga det allt starkare morgonljuset ute. Jag faller bakåt, sluter mina ögon och andas ut. Rummet är helt mörklagt, sängen lagom hård, jag somnar efter bara någon sekund.
Utanför fortsätter livet som vanligt och någonstans bland alla stjärnor slåss en soldat för hela galaxens framtid, men det är jag lyckligt ovetandes om.

De vackra rymdbilderna är tagna av Jonas Grinde.
Nos Astra, Illium

Det violetta skenet från stadens nattliv sipprar in genom de halvstängda persiennerna. Skuggor från förbipasserande svävare dansar på väggen bakom mig. Jag ligger utslagen på sängen och låter hjärnan följa med i den knappt urskiljningsbara basslinga som tränger upp från en av hotellets många barer. De dova pulserna stämmer in och harmoniserar men det lätta bultande som sker innanför min vänstra tinning. Nos Astra sover aldrig och för det får jag lida.
De flesta människor brukar drömma om det varma solljuset och de förföriska stränderna på någon av Bekenstein otaliga resorter eller Citadellets mer luxuösa plan, men det har aldrig riktigt tilltalat mig. Alldeles för tråkigt. Jag behöver inte action hela tiden, då kunde jag lika gärna testat hur länge jag klarat av att överleva på Omega, men det måste finnas ett spänningsmoment, så den där sköna adrenalinkicken kan aktiveras. Men Terminussystemet håller jag mig borta ifrån, jag är inte galen.

Illium är en ganska märklig plats. Nästan allt är avkriminaliserat men ändå känns det relativt tryckt att röra sig i dess huvudstad. Vi brukar vara snabba på att beskylla asaris för att vara högfärdiga – vilket ironiskt nog bara visar på vår egna bristande självinsikt – men det måste ändå sägas att när det kommer till organisation så vet de vad de gör. Du är förvisso ständigt bevakad av en överhet som bara missar något om de medvetet beslutat sig för att titta bort, men det funkar. Och vi är inte mycket bättre själva. På de platser där kontroll fortfarande råder registreras allt du gör, och det var likadant på jorden förut, innan överbefolkningen fick systemet att börja fallera.
Egentligen är det inte så stor skillnad mellan Nos Astra och de stora metropolerna hemma, men asariarkitektur känns mer fantasieggande, ungefär som vi inbillade oss att främmande världar skulle se ut. 600 väl spenderade år – inget dåligt bygge. Som tur är så är luftkonditionering bra (värmen är nästan alltid bevärande), även om ljudisoleringen uppenbarligen har mer att önska.
Jag försöker resa mig upp men blir sittandes vid sängkanten med huvudet sänkt i händerna. Bartendern från igår hade rätt, jag skulle hållit mig borta från det där blåfärgade giftet, men jag säger inte nej till en utmaning. Mitt spritsinne har aldrig varit något att skryta om men nu är det nästan hopplöst, det finns så många märkliga drycker ute i kolonierna att det är näst intill omöjligt att veta hur kroppen kommer reagera. Dessutom tror jag att flera bartenders finner det underhållande att jävlas med oss, att det är deras sätt att försöka ta ner oss lite. Eller så har de bara inte lärt sig hur mänsklig fysiologi fungerar än. Äh, det spelar mindre roll, ansvaret är mitt och ingen annans, jag borde veta bättre och får skylla mig själv.

Rummet är mörkt och skenet utifrån är lagom mjukt för mina trötta ögon. Jag blir sittandes på sängkanten och låter blicken vila vid horisonten. Det börjar långsamt ljusna, strålarna från Tasalestjärnan skjuter fram över himlavalvet – synen är spektakulär. För några år sedan trodde vi att vi var ensamma i universum, nu kan jag sitta på ett hotellrum 5000 ljusår från jorden, och jag orkar knappt reflektera över det för att jag är bakfull. Jag borde nog känna mig privilegierad men jag har alltid föredragit självömkan, oavsett tillstånd.
Basen tynar bort. Det är är lätt att förlora tidsbegreppet här, även om ett dygn på Illium bara är marginellt längre än hemma, men en bar har i alla fall insett att natten börjat övergå till dag och att festen är slut. Jag harklar fram några ord och det är tillräckligt för dimmersystemet att aktiveras och stänga det allt starkare morgonljuset ute. Jag faller bakåt, sluter mina ögon och andas ut. Rummet är helt mörklagt, sängen lagom hård, jag somnar efter bara någon sekund.
Utanför fortsätter livet som vanligt och någonstans bland alla stjärnor slåss en soldat för hela galaxens framtid, men det är jag lyckligt ovetandes om.

De vackra rymdbilderna är tagna av Jonas Grinde.

Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.