Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Hans Zimmer skrev musik till Modern Warfare 2, kommer någon ihåg hur den lät?

Det ena storspelet efter det andra kan idag stoltsera med att kända kompositörer arbetat med musiken, men trots det lyckas knappt något sticka ut.

Musik har en förmåga att slå an känslomässiga band som visuella medium sällan klarar av och det är inte ovanligt att just musiken är det som stannar kvar när bilderna börjar vittra bort ur minnesbanken. När jag tänker på många av mina favoritfilmer hör jag inte sällan noter spelas upp först, innan jag ser bilder. Musiken kan ibland agera nyckel till hela berättelsen – vara en egen karaktär som får känslorna att slå över.

Så varför minns jag knappt något musikstycke från senare års storspel? Bra spel, fantastiska spel, men med musik som inte alls lyckats med att slå rot och stanna kvar. Jag går igenom mitt spelbibliotek från den senaste generationen och de enda soundtrack som jag minns är från Mass Effect-trilogin och Deus Ex: Human Revolution.

Men sedan vänder jag mig till de små indietitlarna, och då förändras allt.

VVVVVV, Super Meat Boy, Fez, Bastion, Machinarium och aktuella Krater är alla ackompanjerade av fantastisk musik som både står ut och stannar kvar. När jag nyligen klarade det otroligt stämningsfulla, och Blade Runner-inspirerade, äventyrsspelet Gemini Rue gick jag direkt ut på Youtube för att kunna fortsätta lyssna på musiken – så att jag kunde få behålla känslorna som rörts upp ett litet tag till.

När storbudgettitlarna kör fast står de småskaliga produktionerna för kreativiteten och ingen stans blir det tydligare än när det kommer till musiken. Men varför är det så? Borde det inte finnas utrymmer för minnesvärd musik även i AAA-titlar? Talangen finns ju onekligen där ute men trots det verkar spelproducenter vara mer intresserade av att lägga stora pengar på ett namn som sedan gör ett kort ljudspår som de troligtvis aldrig hade fått för sig att använda i en stor filmproduktion. Ett anonymt stycke musik som känns upplockat från studiogolvet. Säljer verkligen Modern Warfare mer för att Hanz Zimmer gjort några minuter musik?

Jag vill kunna känna när jag spelar. Jag vill kunna höra musik som tränger in i mitt medvetande och stannar kvar i timmar. Musik som kan få mig att tåra upp flera år senare. Och allt det där finns redan, men man måste leta för att hitta det, gömt i spelvärldens bakgård.

Snacka om förlorad potential. Det är på tiden att även storbudgettitlarna belönas med unik och minnesvärd musik (igen). Våga lyfta fram talangen, och låta Hollywood-gubbarna vila.










Taggar: Gimme indie, Has Zimmer, Gemini Rue, Fez, Krater, VVVVVV, Super Meat Boy, Bastion, Machinarium, Ni skulle bara våga komma dragandes med Final Fantasy