
När Duke Nukem Forever tillslut landade på butikshyllor runt om i världen var det efter 15 år av väntan – och än fler bedrövelser under tiden. Den kaotiska utvecklingen, som ledde till 3D Realms undergång och fick Gearbox Software att rycka in och färdigställa spelet, märktes av i den färdiga produkten och när röken efter de högvarvade recensionssågarna lagt sig parkerade Dukes återkomst på ett metacritic-snitt runt 50.
Det finns de som gillar spelet men de flesta är överens om att det inte direkt var värt den långa väntan. Någon som inte verkar hålla med är Randy Pitchford, grundare av Gearbox och tillika Dukes räddare. Randy pratade nyligen med
Eurogamer om Duke Nukem Forever och han tycks älska det likt en förälder älskar sitt barn. För andar gången försöker Randy rädda Dukes anseende.
”Det är fantastiskt, jag är förminskad och rusar genom en hamburgerrestaurang och hoppar på flytande hamburgerbröd i fat av frityrolja för att ta mig fram i miljön.”
Spelet är faktiskt, enligt Randy, så pass bra att en jämförelse med Half-Life 2 är på sin plats.
”Och sen slog det mig, att tempot var nästan exakt samma som i Half-Life 2, där spelet satte mig i ett pusselområde och höll mig där tills jag listat ut hur pusselkomponenterna fungerade. Och sen växlar spelet mellan det och strider. Släng in lite fiender och det ökar i svårighetsgrad. Introducera ett vapen eller två, och testa dem i ett specifikt stridsscenario. Det är nästan identiskt med Half-Lifes spelmekanik.”
Och som vi alla vet så hyllades ju Half-Life 2 av en nästan enig kritikerkår. Så varför kan de inte gilla Duke lika mycket?
Att Randy Pitchford gillar Duke Nukem är inte direkt förvånande. Han har en bakgrund på 3D Realms och arbetade en gång i tiden med den uppdaterade versionen av Duke Nukem 3D: Atomic Edition. Det sägs att 3D Realms George Broussard mötte upp med Randy på E3-mässan 1996 efter att ha sett en strippklubb som Randy designat för spelet. Men Randys kärleksförklaring till Duke Nukem Forever kommer ändå som en överraskning, för han framstår mer som en konspiratorisk fanboy än som den rutinerad spelutvecklare och företagsledare han faktiskt är. För i Randys värld tycks de flesta recensenter bara varit ute efter att såga det för nöjes skull.
”Alla recensioner, jag har inte läst alla, men av dem jag läst, så kan du känna vad tillvägagångssättet var. Några av dem var som; hey, det här är min chans att ha lite roligt med att slita något i stycken. Andra behandlade spelet som vanligt och några av dem älskade det.”
Han snårar sedan in sig i ett resonemang där han försöker försvara spelets plumpa humor genom att jämföra med Baksmällan-filmerna.
”De är som att säga; hey Baksmällan är exakt samma film som Citizen Kane. Sett till den historia som berättas och vad det innebär för människans tillstånd är det två väldigt olika filmer. Men Baksmällan är väldigt enkel. Jag tyckte den var väldigt underhållande och välgjord sett till hur en sådan berättelse kan göras. Men på grund av dess simpla humor, att det är en ganska enkel form av film att göra och för att skämten är väldigt låga så är den svår att bedöma, särskilt för oss som verkligen vill att spel ska upphöjas till en hög konstform.”
Vad Randy alltså säger är att Duke Nukem Forever offrades för att inte komma i vägen för argumentet att spel är konst. Det låter som något en person med foliehatt skulle säga. Eller så är det bara ord från någon som tycker sexistiska våldtäktsskämt är roliga.
”När Dukes flickvänner blir kidnappade och inseminerade av aliens och är på väg att dö och säger; 'Duke rädda oss!' och han säger 'Well, looks like you're fucked!' och skämtar om att de blev inseminerade, så är det väldigt svårt för många att skratta åt det och ta det för en löjlig kommentar. Det är ett dumt spel som gör narr av sig självt för att det är dumt.”
Jadu Randy, eller också är det bara ett dåligt spel med osmakliga skämt som inte är roliga.
Randy Pitchford är ledare för det företag som ska förvalta framtiden för den blonderade antihjälten – som allvarligt talat nog borde pensionerats för länge sedan – och har därför ett intresse i att lyfta fram Duke Nukem Forever som bättre än dess nuvarande status gör gällande. Men Randys – väldigt sena – hyllning går bortom vad som kan förväntas av en företagsledare som försöker minimera skadepåverkan på ett varumärke. Randys okritiska hållning till Duke Nukem Forever får mig att på allvar ifrågasätta hans kompetens som spelutvecklare och avfärda alla möjligheter till en hållbar framtid för Duke Nukem.
Den här världen har nog ingen plats för den typen av hjältar längre, frågan är om världen har plats för utvecklare som Randy Pitchford? Utvecklare som inte kan se med kritiska ögon på sina egna spel.
Taggar: Det var ju inte ens hans spel - han hade kunde skylla allt på Broussard, Duke Nukem Forever, Randy Pitchford, Gearbox Software, 3D Realms, en okritisk kärleksförklaring, Hail to the King Baby!
Mattias Frost • 24 jul 2012 0q
Jag tycker man kan se ett litet frö av det i Duke Nukem Forever, alldeles i början. Den där Christian Bale-kopian som står och skriker och gapar, som man kan slå käften. Inte direkt en subtil passning, ändock ett utsträckt långfinger som jag kan ställa mig bakom.
Jag ger Randy en chans till. Utveckla de samhällskritiska inslagen åt det hållet. Utveckla lekfullheten i spelmekaniken. Kasta ut mjukporren genom fönstret.
Men det känns inte riktigt som han vill det. Han verkar ha samma förhållningssätt till serien som de mest rabiata fansen – de som suttit på det officiella DNF-forumet i över ett decennium. De vill ha mer av samma, trots att det i grunden handlar om ett koncept som på många plan är extremt förlegat.